Rysslands kärnvapen används som ett politiskt vapen för att skrämma andra länder likt Sverige till att buga sig för Kreml. Men hur ser egentligen de ryska kärnvapenstyrkorna ut, och hur kan realistiskt sett ett kärnvapenanfall mot Sverige se ut? Verkligheten är att ingen vet, för inget kärnvapenkrig har utkämpats och inget land har bombats med kärnvapen sedan 1945, även om mänskligheten sprängt över 2 000 kärnvapen sedan dess. Men som skönlitterär författare spenderade jag nästan tre år med att skriva två fiktiva romaner om detta, och lade därmed ner en del tid på yrkesmässig research. Därtill är jag militärt utbildad som kompaniansvarig för skydd mot massförstörelsevapen (ABC, NBC, idag CBRN) och har t ex indikerat och sanerat skarpa C-stridsmedel, samt radiologiska partiklar. ARTIKELN INNEHÅLLER SPOILERS FÖR EN AV MINA ROMANER.
Till en början så är The Bulletin of Atomic Scientists antagligen den bästa öppna källan om man vill få en snabb översikt över Rysslands kärnvapenarsenal. Kärnvapen är till skillnad vad många kan tro väldigt öppet och reglerat, då vapensystemen inte fungerar som tänkt om man hemlighåller dem. Detta gäller de gamla klassiska kärnvapenmakterna USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike. Vi kommer nu bara titta på Ryssland, då det är de som hotar att anfalla andra länder med kärnvapen.
Ryssland har aktivt förbandsatt 1 588 kärnvapenstridsspetsar, mestadels i de interkontinentala strategiska robotstyrkorna och inom kärnvapenubåtsflottan. Totalt har man 4 477 stridsspetsar, samt 1 500 som håller på att avvecklas pga avtal och ålder. 2 889 stridsspetsar ligger i lager i reserv och kan för praktiska ändamål inte sättas in mot en motståndare utan att det blir känt och saknar antagligen bärare, samt behöver monteras för att aktiveras. Frågan är om de ens någonsin kan det, då det antagligen förutsätter att kärnvapenkriget redan börjat om de ska aktiverats – dessa lager är måltavlor för motståndarens kärnvapen.
En andel av kärnvapnen kommer inte fungera, en andel kommer inte avlossas på grund av ordervägran, och en andel kommer slås ut av motanfall.
Kort sagt kommer färre än 1 588 kärnvapenstridsspetsar sättas in om Ryssland direkt hoppar till fullskaligt kärnvapenanfall.
Dock är 800 stridspetsar andraslagsförmåga hos ubåtsvapnet och ska inte sättas in direkt. En del av dessa 800 är i reserv.
Hela 1 185 stridsspetsar är interkontinentala kärnvapenrobotar. Dessa ska sättas in mot USA:s kärnvapenanläggningar och vissa militärbaser etc. Kom dock ihåg att Ryssland även måste spara en del av dessa för att kunna sätta in mot Kina om det landet passar på när USA och Ryssland kärnvapenbombar varandra.
Kvar att sätta in mot Europa är främst de kryssningsrobotar som finns för Tu-95 Bear och Tu-160 Blackjack-bombplanen. Dessa utgör 580 stycken, och styrkan på dem är runt 200 – 350 kiloton. Dock finns det knappt flygplan nog för alla dessa stridsspetsar utan man kommer behöva flyga flera vändor. Man har även gammaldags dumma bomber som kräver att man flyger över målet, vilket innebär klena möjligheter för bärande flygplan till överlevnad mot modernt luftvärn och stridsflyg. Dessa kan sannolikt aldrig sättas in i verkligheten idag, och om de skulle sättas in skulle de vara en desperat sista åtgärd om piloterna går med på självmordsuppdrag.
När det gäller renodlat taktiska kärnvapen så är en stor del av dessa luftvärn, sjöminor och sjömålsrobotar. De kommer således främst vara defensiva och t ex inte sättas in mot mål på svensk mark.
Man har cirka 500 taktiska kärnvapenbomber och robotar till sitt stridsflyg.
Slutligen finns det 70 kärnladdningar till SS-26 Stone (Iskander) och 20 till Screwdriver. Flottan har 935 laddningar till sjömålsrobotar, luftvärn, kryssningsrobotar och torpeder.
Kom ihåg att större delen av dessa är i reserv och alltså inte är tillgängliga och för övrigt förutsätter alla volymer att alla ryska fartyg, flyg och fordon är intakta och fullt fungerande. Kriget i Ukraina visar snarare att så inte är fallet. Ingen vet hur det verkliga utfallet skulle bli, men det blir definitivt bara en bråkdel av Rysslands kärnvapen som når sina mål.
USA har avhemligat sina kärnvapenplaner från 60-talet, SIOP. Man hade då hela 4 609 kärnvapenmål i Östblocket. Enbart Moskva skulle anfallas med 179 kärnvapen och Leningrad (idag S:t Petersburg) med 145 kärnvapen, vilket visar hur lite effekt man räknade med per laddning. Sovjetunionen själva planerade aldrig för ett konventionellt krig, utan skulle från dag ett inleda sina markanfall med fullt kärnvapenkrig. Sverige skulle anfallas med 50 kärnvapen, av den på den under kalla kriget enormt mycket större kärnvapenarsenalen – det mesta har plockats isär och omarbetats till kärnbränsle i kärnkraftsreaktorer. Även Sverige har i praktiken fått el från forna kärnvapen från både öst och väst.
Kontentan från ovanstående siffror är att det vid ett ryskt anfall med kärnvapen finns det på sin höjd en handfull stridsspetsar man kan avvara mot mål i Sverige.
Och vilka mål kan det då vara?
Idag behöver man inte använda kärnvapen för att träffa något – när de togs fram var precisionen så dålig på t ex interkontinentala robotar att man använde kärnvapen för att lyckas skada målet. Idag kan en kryssningsrobot träffa med några meters precision. De kärnvapen som finns kvar idag är därför betydligt klenare än tidigare, då forna tiders styrkor om flera megaton inte längre behövs för att ge verkan i målet. Istället handlar det om allt från dial-a-nuke på 1 – 400 kiloton till fasta styrkor på t ex 200 kiloton eller 350 kiloton. Det är främst dumma bomber som har större styrkor, men dessa är mycket osannolika att nå sina mål enligt ovan.
De svenska måltavlorna för kärnvapen ska ses ur ett ryskt strategiskt perspektiv, dvs hur man kan skada USA:s kärnvapenförmåga, samt hårdgjorda mål som konventionella vapen inte rår på.
Som tidigare sagt – ingen vet hur ett kärnvapenkrig egentligen skulle utspela sig. Jag har skildrat det i en romanserie, och där sker inte utfallet som en del vill hävda när de förutsätter att alla stridsspetsar som existerar når sina mål, även de som inte ens finns förbandssatta. Låt oss hoppas att vi aldrig får facit och tills dess är det ärliga svaret att ingen vet.
Sedan gäller förstås Tjekovs gevär inom litteraturen – hänger man ett gevär på väggen i första kapitlet, så kommer det förstås användas senare.
Även konventionella vapen kan vara fruktansvärda. 40 000 ska ha dödats i eldstormarna i Hamburg. 100 000 i Tokyo. 25 000 i Dresden.
Och antagligen kan i denna stund antalet döda i det belägrade Mariupol räknas i flera tusen, men frågan är om vi någonsin får reda på sanningen där. Enda sättet att få en riktigt facit är om staden håller ut och aldrig faller, för så fort Ryssland tar över kommer det enda som kommer fram vara lögner.
För den dödade och hennes eller hans anhöriga spelar det ingen roll om man dödas av ett kärnvapen eller inte. Man är lika död ändå och sorgen hos de anhöriga är lika stor oavsett.
Kom ihåg att kunskap är grunden till att slippa vara rädd eller orolig. Är du rädd eller orolig för något, skaffa dig kunskaper, så kan rädsla och oro förvandlas till respekt istället, och du kan gå vidare med ditt liv. Och vänd dig inte till andra rädda eller oroliga för att få kunskaperna.
NEDAN FÖLJER SPOILERS FÖR TVÅ AV MINA ROMANER SLUTA LÄS OM DU INTE LÄST DEM
I min romanserie Höstsol-Höstregn blev det totalt sex kärnvapenladdningar mot Sverige, varav fem mot Mälardalen och Stor-Stockholm. Man kan anse att detta är fel, men jag spenderade tre år på detta. Jag säger inte att jag har rätt, bara att jag lade ner en hel del research.
Det brändes även av en megatonrobot över Mälardalen för att skapa en EMP som skadar elektronik, men den gav inte särskilt stora effekter. Svenska Kraftnät uppger att stamnätet är byggt för att klara detta. Bilar är Faradayburar och motståndskraftiga även om t ex radio och telematik skadas, men det kan bli varningslampor som lyser. DEn mesta vanlig elektronik idag, inklusive på sjukhus, klarar elektromagnetism idag tack vare att de måste klara störningar från mobiltelefoner och wifi – kom ihåg att det numera inte ens är mobilförbud på sjukhusen likt det var förr. Idag är utrustning skärmad för att klara vardagen. EMP på hög höjd kommer ge effekter, men inte så stora som skräckpropagandan vill blåsa upp dem till.
När jag skrev min romanserie Höstsol-Höstregn valde jag i fiktionens värld att slå mot svenska ledningscentraler i bergrum, samt berghangarerna i Uppsala, samt bergrummen i Muskö. Och sedan slog man också mot FRA på Lovön med en kryssningsrobot.
Tusentals svenskar dödades i angreppen.
Från min roman Höstregn och beskrivningen av en kärnvapnet mot Lovön. Ur minnet var detta effekten av en 350 kilotons kryssningsrobot (benämnd som hon nedan). Bland annat har Alex Wellersteins Nukemap använts. Jag länkar inte för att inte sänka hans system (vilket skedde när Putin började hota med kärnvapen i samband med att anfallet mot Ukraina började gå åt helvete för honom).
“Algoritmerna tog sitt beslut inne i hennes ena processor. Tvåhundra meter från målet beräknades Meteorroboten vara ikapp. Med säkerhetsmarginal justerades målet till en detonation fyrahundra meter tidigare. Det fick duga. Hon var ändå ett kärnvapen.
Meteorroboten var det första förutom kryssningsroboten att förintas om man alls kan diskutera tid i sammanhanget. Sedan utplånade den termonukleära luftbrisaden Försvarets Radioanstalt på Lovön, även om delar av stommen på betongbyggnader stod kvar som tomma skelett. I de underjordiska anläggningarna klarade sig de överlevande bättre, men utan någon som helst annan funktion än dödsångest när alla tekniska system ovan eller nära mark totalförstördes.
Enbart eldklotet var större än hela anläggningen. Ovan mark överlevde ingen ner till Kungliga Drottningholms Golfklubb. Bortom det fanns överlevare på Lovön, åtminstone för en stund. Om de klarade av tryckvågen eller inte brändes till döds, så började många av dem inom någon timme dö av stråldosen.
Tryckvågen krossade varenda ruta på Drottningsholms Slott, taken blåstes av och mycket av innandömet i byggnaderna blåses ut. Ändå fanns det överlevare. Flera av dem tillhörde Säkerhetsbataljonen, som nu inte längre hade på sig sina ceremoniella högvaktsläder, utan i full stridsutrustning gått i ställning i nygrävda ståvärn och löpgravar på gräsmattorna runt statschefens residens, ett residens han vägrat överge. Kungen hade varit tydlig med att det var hans roll att föregå med ett gott exempel och behålla lugnet i en svår tid.
Förstörelsen bland 50-talshusen i Blackeberg var massiv, men byggnaderna stod kvar, om än utan fönster och med flera mindre bränder. Hundratals boende fick brännskador då de inte sökt skydd när flyglarmet tjöt och hade oturen att inte stå i skugga mot detonationen över Lovön, och ungefär lika många skadades eller dödades av tryckvågen när den blåste ut byggnaderna på höjderna och sluttningarna ner mot vattnet. Förstörelsen var enorm, men inte lika massiv i Beckomberga, Hässelby och Vällingby.
Det blev mycket dålig stämning runt Troxhammars Golfklubb och de fåtal spelare som envisats med att stå på drivingrangen trots den sena hösten och krisläget spelade aldrig golf mer.
Rutor i Botkyrka, Stenhamra, Jakobsberg, Solna och Älvsjö krossades. Tusentals personer så långt bort som Skärholmen, Ekerö, Hässelby eller Bromma Flygplats fick brännskador av den nya tillfälliga solen. I Stenhamra skallrade det i rutorna, men man fick en närmast perfekt utsikt över svampmolnet som tornade upp sig över Lovön.
Inne i centrala Stockholm skakade bara fönstren.
Antalet döda av själva den termonukleära detonationen, i sig nästan sjutton gånger starkare än Hiroshimabomben, skulle långt efteråt sammanfattas till knappt tretusen, inklusive alla saknade hos FRA, vars kroppar nu bara var aska i vinden. Till det kom ytterligare drygt trehundra under de efterföljande veckorna på grund av akuta strålskador. Antalet skadade beräknades till knappt femtontusen, de flesta av glassplitter eller mer eller mindre allvarliga brännskador, men många journalfördes aldrig utan siffrorna baserade sig på enkätundersökningar. Allvarligt skadade, som faktiskt kom förbi triage och fick något som kunde kallas en form av vård, var ändå bara knappt tretusen.
Utan flyglarmet och iordningställandet av skyddsrummen dagarna innan skulle förlusterna blivit minst det tiofaldiga. Efteråt kunde det konstateras att Västerort klarat sig väl när man jämförde med de kärnvapenbestyckade kryssningsrobotarnas andra måltavlor runt Mälardalen.”
För övrigt skjuts en kärnvapenbärande kryssningsrobot ner av svenskt luftförsvar och kraschar i Paradiset. Vilket dess mål var tänkt att vara kommer jag inte ihåg – boken skrevs 2017. Kan varit Arlanda kanske?
Flyglarm har utgått, skyddsrummen är iordningsställda sedan tidigare, och allt annat lika kommer 50% av de som befinner sig ovan mark i t ex Blackeberg vara i skyddad skugga av byggnader. Till skillnad mot Hiroshima och Nagasaki är inte Stockholm byggt i balsaträ och papper.
Tusentals skulle dö och bor man nära ett kärnvapenmål kanske man vill fundera på sin boendesituation. Utöver tidigare nämnda platser kan även våra svenska storflygplatser och marinbaserna i Berga och Karlskrona kanske vara måltavlor, samt våra militära flygbaser, vilket tyvärr inkluderar Linköping. Själv bor jag 16 km från Landvetter, men har mätt upp och inget kärnvapen som kan tänkas sättas in mot flygplatsen skulle göra något annat än få det att skallra i rutorna här. Byn har inte ett enda skyddsrum, för inte ens under kalla kriget kunde svenska staten komma på någon anledning till att ett kärnvapen skulle smällas av inom farligt avstånd.
Men ett angrepp mot Landvetter förutsätter att Ryssland vill slösa bort så många av sina idag förhållandevis få kärnvapen på Sverige. Maximalt en handfull kärnvapen kommer prioriteras mot Sverige om det skulle gå så långt.
Det skulle förstås vara fruktansvärt och djupt tragiskt (vilket man egentligen inte behöver påtala, för varje frisk människa förstår att ingen ser detta som önskvärt), men som FOI:s expert sade till Dagens Nyheter så innebär det inte civilisationens eller jordens undergång.
56 kommentarer
Mycket bra skrivet! Tack Lars.
Dina beskrivningar, samt “Summan av skräck” , Tom Clancys bok och War-Day av Strieber/Kunetka är mycket målande beskrivningar.
I War-day överlever författaren ett multi-megaton angrepp med flera stridspetsar mot New York, trots att han befinnet sig ca 10-15km från målet, och staden brinner inte upp även om vissa delar totalt förstörs i stort sett omedelbart.
Han erhller dock en dödlig stråldos orsakat av tidigt nerfall, men han beskriver också att han befinner sig under svampmolnet och först inte förstår varför molnen ovamför honom består av eld.
Sådana kärnvapen finns inte längre.
Målande eller rent av strålande beskrivningar *drumroll*
Som herr Bloggare skriver har mycket kärnvapen omarbetats till kärnbränsle. Exakt hur mycket verkar vara svårt att få reda på – uranbranschen är inte så genomlyst. Men det har länge funnits en märklig obalans mellan produktion och konsumption och ökade priser har spåtts länge men inte infriats förrän helt nyligen och då för att nya spelare som SPROTT SPUT köpt upp massa uran.
Kan det vara så att mycket störrea andel än vad som är officiellt av Rysslands kärnvapenarsenal har omarbetats till kärnbränsle? Kanske utan Kremls vetskap som ännu en sätt att tjäna sig en extra hacka för någon korrupt militär? Det borde ju vara ett rätt så lockande brott eftersom det (innan invasionen) framstod som ossanolikt att dom skulle behövas på länge… och sätter kärnvapenkriget igång har man större problem ändå än lite korruption.
Eh.
Finns väl inget som är så genomlyst som kärnbränsle. Vartenda gram redovisas och det beräknas noga hur mycket av varje isotop som skapas i vilket kärnkraftverk i regi av IEA. Man har väldigt bra koll på detta. Det man inte har koll på är det gamla kärnbränslet från Sovjetunionens ubåtar, som är dumpat både här och var på Kolahalvön och hela det ryska Norra ishavet.
Som boendes i Nockeby med barnen i skola på Lovön känns det inte som det spelar så stor roll huruvida en 350 kiltons laddning över FRA inte innebär jordens undergång…
Bor också med utsikt över lovön… Sover med fönster öppna och hoppas på att kunna höra hesa fredrik för snabb evakuering om något liknande skulle hända.
Jag måste få komplettera med märklig och rörande historia angående Hiroshima-bomben.
1986 träffade jag och min fru ett par i en japansk stad nära Hiroshima som jag inte längre minns namnet på. Mannen var amerikansk marinofficer och kvinnan var japansk “hiroshimaöverlevare”.
.
De visade oss runt i staden och vi hade en trevlig eftermiddag med dem. När de var dags att skiljas åt frågade de var vi skulle bo och vi sa att det ska vi ordna nu. Då blev vi inbjudna att sova has dem.
.
Minnena har flagnat en hel del, men två saker minns jag fortfarandenästan som om det var igår.
.
1) Kvinnan var utbildad “tesermonimästare” och hon genomförde en fantastisk och minnesvärd tesermoni för oss.
.
2) Mitt i natten, eller åtminstonne enormt tidigt på morgonen vid fyratiden, gick jag upp på toa och då står “generalen” och stryker sina skjortor och en uniform med höga gradbeteckningar hänger på en galge. Av någon anledning börjar vi prata och kommer in på hur det är att vara amerikansk militär i det japanska samhället och dessutom vara gift med en japanska.
.
Han berättade att det var lite kyligt mellan hennes släktingar och honom i början men att man kommit förbi den fasen. Sedan kommer det…
.
Det visar sig att en släkting till mannen varit med och tillverkat den atombomben som fälldes över fruns stad den 6 augusti 1945 kl 08:15 .
.
Jag förstod det som att frun och hennes släkt var medvetna om detta, men det vet jag ju inte säkert. Det var i alla fall inget han berättade i förtroende bara för mig som det verkade.
.
Kvinnan berättar senare för oss att hon var i stort sett nyfödd när bomben föll relativt nära deras hem och att hon har en några år äldre bror och en mor som fortfarande är i livet. Hur som helst hade mamman fått för sig att de skulle ligga kvar i bråten så länge som möjligt och inte gå ut i det som hon upplevde som farligt. De levde så länge de kunde på det som gick att få tag på utan att krypa ut. Inte vet jag om det var det som gjorde att alla tre levde 1986, men det är väl inte omöjligt att de klarade sig bättre än många andra för att de inte gick ut från början och därmed slapp att få så mycket radioaktivt nedfall på sig.
.
Det går säkert att dramatisera det jag skrivit, men för mig är det starkt nog som det är och det är ju fantastiskt att kärlek kan läka avgrundsdjupa sår.
Tänkvärd historia. Ödet…
När två människor får mötas utan påhäng från stater och ideologier är det KÄRLEK som uppstår. Mandela sa väl nåt om det… hata måste man lära sig, älska kommer naturligt för människan.
Tack för en intressant kommentar Surtrutn!
Ett mycket gott initiativ av Bloggaren att koncentrerat belysa ett område som gemene man nog inte vet så mycket om, annat än vad som förekommer i dystopisk litteratur eller lösnummerförsäljningssökande press.
Mest skrämmande och svårast att förstå är förmodligen strålningen från en kärnvapeninitiering, inte bara då den inte kan förnimmas med våra egna sinnesorgan utan också då den kan uppträda i två distinkt olika sammanhang. Den ena kategorin är primärstrålningen vid initieringen, som emellertid för alla utom de minsta laddningarna har en väsentligt mindre verkansradie än värmestrålningen och tryckvågen. Eller som en cyniker kan uttrycka det: “Om du är tillräckligt nära för att påverkas av primärstrålningen (väsentligen gammastrålar) så kommer du ändå omgående att dödas av värmestrålningen och tryckvågen”.
Den andra kategorin är den kvardröjande strålningen från bombrester och stoft som sugits in i initieringen och därvid blivit radioaktiva i sig. Effekten av detta beror på så många faktorer (initieringshöjd, markbeskaffenhet, vindstyrka och -riktning, nederbörd, laddningskonstruktion o s v) att jag väljer att rekommendera den intresserade att antingen själv söka på Nätet eller gå till biblioteket och titta i hyllan “Krigsväsen”.
Tack Lars för att du sakligt och lätt berättar för oss andra. Med en krigsrädd 14åring hemma som nu sover i mammas säng och blir livrädd när en krisflaska vatten fick följa med på skidresan för då kanske vi har för lite om krisen kommer. (Fick då ögna henne med att visa garagelagret) känns det väldigt skönt att enkelt be henne läsa din blogg. Som sagt är en förbered och håller sig informerad är en inte rädd precis som du skrivet.
dial-a-yield nuke?
För den som själv vill simulera en bomb – och det ville jag ju eftersom jag bor i närheten av Muskö – så fanns en bra simulator här:
https://nuclearsecrecy.com/nukemap/
Eller bra och bra….det vet väl för 17 inte jag. Det var däremot lätt att lägga in styrka och detonera.
Det går atr justera kärnvapnets explosiva styrka inom ett brett område och det görs precis innan det används.
En mycket bra och framför allt viktig redogörelse. Den borde spridas.
Jag mår bättre av fakta som denna artikel. Jag ska villigt erkänna att jag inte mått speciellt bra psykiskt under de senaste 3 veckorna men jag försöker lindra det med fakta, denna blogg gör underverk för mitt eget mentala välbefinnande.
Jag tror att det som stör mig allra mest är den fruktansvärda orättvisan, att det sitter några svin i Moskva som slaktar civila utan minsta eftertanke, men det som gör det extra plågsamt är ljugandet, att man låtsas som det regnar och skyller ifrån sig och får med sig en stor del av den ryska befolkningen, det är OTROLIGT smärtsamt.
Märkligt, läste den här kommentaren och den kände att den lika gärna kunde vara skriven av mig. Mentala hälsan har tagit stryk, och ångest för framtiden är dagligen återkommande.
Lidandet hos civila, framför allt barn i Ukraina gör ont. Tanken på att kriget kan spridas och kärnvapen kan sättas in skrämmer. Det senare har oroat mig mycket de senaste dagarna, särskilt då jag bor en dryg mil från ett av de förmodade kärnvapenmålen i Sverige. Fortfarande störande men det verkar ju som man har en rimlig chans att överleva i alla fall.
Samma här, jag har inte heller mått bra psykiskt under de senaste tre veckorna. Det här kriget har varit oerhört snabbt, brutalt och ovärdigt och jag är djupt chockad. Jag t o m drömmer på nätterna om att jag är mitt i kriget, det är lite kusligt. Men vi finnar jämför det med Vinterkriget och Fortsättningskriget och det känns som Putin hade lika gärna kunnat anfalla Finland, som också hade fått sin självständighet av Lenin och bolsjevikerna. I Finland har många betraktat det som självklart, att “ryssen” skulle gå till anfall mot landet ännu en gång.
Jag kan verkligen förstå den känslan, just nu förefaller ju Ryssens aggressivitet gränslös.
2011 Besökte jag Hiroshima och Nagasaki, där får man klart för sig hur många som dog och hur många som överlevde. Som så ofta är det slumpen som spelar in, en del som jag alltid minns är Tsutomu Yamaguchi som överlevde båda bomberna (Sök på survived Hiroshima and Nagasaki). Han blev brännskadad, splitterskadad och strålskadad men levde till 2009 och blev 93 år med familj hans öde är en historia värd att läsa samt att den visar att det går att överleva men att slumpen styr. 1945 Visste ingen någonting om kärnladdningars verkan, nu vet vi mer och att komma ner under jord eller bakom betong hjälper att skydda dig mot diekt verkan, även att undvika att röra sig i vindriktningen och så fort som möjligt lämna ett direkt verkansområde hjälper. Som bloggaren skrev, under Sovjetunionen var planen som bloggaren beskriver, idag mer oklart men det lägre totala antalet begränsar målval utanför andra kärvapennationer.
Det bloggaren inte nämner är att under Sovjettiden var deras bruk av kärnvapen endast defensiv, alltså om de blev angripna först (oavsett vapentyp).
Det är ändrat nu och Ryssland kan använda kärnvapen offensivt.
Nej, det är fel, Sovjetunionen planerade att använda kärnvapen direkt på slagfältet.
Jag tycker nog att det är precis det han nämner när han klargör att Ryssland är det enda landet som hotat med att använda kärnvapen samtidigt som man faktisk är det enda landet som också går till attack.
Ingen hyser några illusioner om att Ryssland inte skulle kunna använda kärnvapen offensivt men artikeln belyser:
1.) Att kärnvapen idag inte är de domedagsvapen som vi fick lära oss om under kalla kriget.
2.) De är dyra och antalet är begränsade, speciellt om du är ensam mot resten av världen och ska fördela insatserna på ett meningsfullt sätt.
Nog är det ett domedagsvapen fortfarande, då det räcker med kanske 10 laddningar för att slå ut världens handelshubbar vilket skulle leda till en aldrig tidigare skådad svält.
Att bränna av en kärnvapenladdning idag är väl något av en singularitet, då ingen kan förutspå vad det kommer leda till, hur befolkningar kommer reagera osv osv.
Som det står är det fel. Den krigsplanering som framkom när Warzawapakten upplöstes visade på offensiv användning av kärnvapen från första minuten man anfaller mot Väst.
Varför läser man så ofta, även i denna artikel, att en bil är en Faradaybur? Mottagningen på en mobiltelefon är god inne i bilen. Våglängderna från en EMP lär också vara rätt korta. Så ger en bil då värst mycket skydd?
Skall tillägga att jag håller med om artikeln här. De flesta bilar verkar vara brukbara i sig efter en EMP i de studier som gjorts.
Det är sämre täckning med mobilen inne i bilen än utanför.
Väldigt intressant, tack!
Vore intressant att ta del av vad de som inte höll med dig ansåg skulle kunna ske istället? Eller tror de att många orealistiskt fler bomber skulle vara avsedda för Sverige?
Hoppsan, inlägget hamnade lite fel…men iaf.
Gamla bilar ja, men nya bilar innehåller mindre metall och är inte längre lika säkra för t ex blixtnedslag
Om du klättrar in i motorutrymmet och stänger motorhuven kommer du ha betydligt sämre täckning 🙂
Mobilsystemet arbetar som bekant med frekvenser på flera hundra MHz och uppåt. Våglängderna är så små att de tränger in genom fönster och andra öppningar, de är lika eller mindre än rutorna i vanliga bilar.
En EMP puls innehåller frekvenser upp till ca 100 MHz, och våglängden är större än bilen i de flesta fall. Men när EMP pulsen frekvenser motsvarar olika elektriska kablars längd börjar dessa fungera som antenner. I och med det induceras det i antennerna höga spänningsspikar som skadar elektroniska komponenter. Men kablar i bilar är kortare för det mesta än de våglängder som orsakas av en EMP puls, och som sagt, ett visst skydd av chassit. Det mesta är byggt också för en aggressiv EMC miljö. Speciellt i moderna elbilar.
Du kan nog glömma att använda din FM radio dockå…
Av detta skälet slås sällan mobiltelefonen som sådan ut av EMP, men basstationerna kan påverkas även om antennkablar etc är starkt skärmade. Höga spänningar inducerade i kraftledningar kan också påverkar elektrisk utrustning genom spänningspulser, men betänk att mycket är åskskyddat mot spänningspulser.
Har du öppnat motorhuven på en modern bil? Din mobiltelefon kanske får plats på tvären, men inget mer.
😉
En gammal 740 kanske. Är man inte för storvuxen sitter man jämte motorn med hylsnyckelsatsen och kaffetermosen och mekar…
Jag är tror inte en 740 är känslig för EMP. Faktum är att traktorer inte är så känsliga för något öht.
Det krävs neutronbomber, eller sk förstärkta vapen för att slå ut föraren i en 740.
Lars, jag har följt din blogg i flera år och rekommenderat den till många pga dina välformulerade texter.
Du fyller ett tomrum av kunskap och sammanfattningar så att det som sker nu blir begripligt. Det behövs verkligen i dessa tider med den oron som uppstått av detta kriget!
Lasse; missar du inte en väldigt viktig aspekt när du inte nämner något om det mänskliga kaos som skulle följa av att ryssarna sätter in kärnvapen?
Säg att ryssarna sätter in kärnvapen i morgon i Ukraina. Världen skulle ju flippa och folk skulle få panik med kaos som följd. Börser världen över kommer tokdyka med alla följdeffekter av det.
Nu pratar jag bara om den rent tekniska farligheten med kärnvapen. Jag missar inte något, jag skippar för att jag inte har tid att skriva en bok.
Ok! Vad är du upptagen med då? 😀
Vore iaf intressant med en fundering på vad som händer om ryssarna bränner av kärnvapen i Ukraina och sedan kommer och knackar på Magdalenas dörr och ber om Gotland…
Svaret torde bli “ryssland, dra åt helvete”.
Fälldin hade nog sagt något sådant. Typ, “vi håller gränsen”. Men jag vet inte vad vå nuvarande regering hade sagt. Eller vad jag själv sagt om jag var stadsminister.
Statsminister, skulle det så klar vara. Suck…
Gogowo. Jag tror snarare att herr Putte väljer att sätta ett kärnvapen på strategisk plats där få skadas och dör, men där stor politisk effekt kommer. Ukraina kommer ge sig även om ett kärnvapen placeras utomlands från deras horisont. Skulle jag vara Putte och vilja komma undan med det samtidigt som jag gör störst politisk skada/effekt, så skulle jag välja att lägga det mot en hyfsat obefolkad plats där det landets regering omedelbart skulle ge sig och därmed bli en vasallstat politiskt och på sitt sätt militärt. Givna valet för mig vore Fårösund. Och med förhärskande vindar skulle Tallin och Helsingfors få smaka på vindar. Sveriges regering skulle naturligtvis få erbjudande om fred och fredsbevarande trupp vid Öresund och Blekinge, liksom på Gotland. Och det med erbjudandet att nästa nukleära besök kan vara i Linköping och därefter i Stockholm. NATO skulle förstås inte kunna ingripa, eftersom vi inte är med i NATO.
Nukleära vapen är i min värld mest påtryckningsmedel, och Ryssland vet att Väst inte kommer svara med kärnvapen mot Ryssland bara för att hämnas attacken på ett oskyddat land som Sverige som är av extremt strategisk betydelse för Ryssland.
Vad tror ni om min tes?
Det finns en väldigt bra minnesregel om strålningen från kärnvapen, 7-10 regeln. Efter att de väldigt kortlivade isotoperna sönderfallit efter ca 1 timme så avtar strålningen med en faktor 10 varje gång tiden ökar med en faktor 7. Så efter 7 timmare är det 1/10, efter 49 timmar (2 dygn) är det 1/100, efter 14 dagar är det 1/1000. Efter 14 dagar så har ca hälften av den totala energin avgetts och det som återstår är mer långlivade istoper som avger mindre strålning. Dosraten är alltså låg, och för att få lika hög dos som under de första 14 dagarna behöver du stanna i området i flera hundra år. Dvs, kan man hålla sig i skydd från gamma och alfastrålning under de först 14 dagarna är det lugnt sedan, rent strålningsmässigt.
Har Ryssland haft råd att hålla alla sina kärnvapen i stridsduglig skick? tänker på halveringstiden på tritium.
När du skriver att militära mål även torde inkludera flygplatsen i Linköping, tänker du i första hand enbart på Malmen då eller gäller det även Saab-fältet? Båda flygplatserna ligger numera relativt centralt med civil bebyggelse precis runt knuten.
Dålig timing på denna artikeln Lars. Åskådliggör Putins hot. – Men ett atomkrig kan undvikes om Europa/USA inte ständigt ger efter för Putins hot.
På vilket sätt är det dålig timing på denna artikel? Blir nyfiken på hur du tänker. Får vi inte större insikt i Rysslands kärnvapen och vilken effekt de få vapen de skulle kunna sätta emot oss? Jag tror att många skulle vara lättade av denna kunskap då de tycks tro att hela Sverige skulle sprängas av ett kärnvapen.
Det är ingen dålig timing i mina ögon, för att förhålla sig rationell till detta så behöver fler lära sig om kärnvapen och dess verkningar, detta för att skapa sig en mental handlingsberedskap och veta vad man bör göra, att ramla ner i meningslöshetens hål är att springa putlers ärende och vidmakthålla hans skräckpropaganda, samtidigt som man gör sig själv en otjänst och mer eller mindre ger upp.
Ingen rolig utveckling att man åter ska behöva oroa sig för kärnvapen. Men jag har själv lagt en del tid de senaste veckorna på att läsa i “Nuclear War Survival Skills: Lifesaving Nuclear Facts and Self-Help Instructions” (finns som PDF på nätet). Har för personlig del ändrat mycket av gnagande oro till en lista på saker att fixa och är imponerad över vad det med enkla medel finns chans att överleva. Jag har inte tidigare inkluderat kärnvapenkrig i de scenarion som jag preppar för men tänker komplettera med det när det lugnat ner sig lite.
Någon som vet var man får tag i kristallin kaliumjodid? Förbannat dyrt med tabletterna för 30 dagar även innan de blev slutsålda, gillar mer tanken på att (när det lugnat ner sig) utan större kostnad kunna köpa hem tillräckligt både för egna familjen och grannskapet för att sedan blanda med vatten till mättad lösning själv.
Ironi.
Man måste skrämma svensken så de tror att hela Sverige går under av en rysk atombomb.
1)Bo inte nära ett mål
2)Ha möjlighet till skydd vid angrepp, samma gäller konventionella vapen.
3)Evakuera ASAP ut ur nerfallets riktning.
4) iaktag god hygien, sanering efter evakuering.
En lekman kan inte avgöra om det är en luft eller markbrisad. De flesta mål i Sverige är dock hårda och kräver markbrisader.
Efter murens fall så hittade man i Östtyskland planer på hur Sovjetuntionen tänkte agera i händelse av en konflikt med NATO. Det fanns flera olika scenarior skall sägas men ett av dem var ett initialt oprovocerat kärnvapenangrepp mot Sverige där de skulle använda ett 80-tal(?) kärnvapen för att slå ut militära mål, tillverkningsindustrier, och befolkningscentra för att chocka Sverige till underkastelse så att de kunde gå vidare mot Danmark och Norska kusten utan att vi skulle försöka hindra dem. Helt utan provokation, och fler länder skulle naturligtvis råka ut för samma sak.
”Det blev mycket dålig stämning runt Troxhammars Golfklubb och de fåtal spelare som envisats med att stå på drivingrangen trots den sena hösten och krisläget spelade aldrig golf mer.”
Bara denna rad gör det värt läsa dina böcker… 🙂
Om man skjuter ner en kärnvapenmissil, är inte det lika farligt, ibland farligare, än om den får fullfölja sin tur? Eller finns det ingen risk att den utlöser?