USA:s kärnvapenmål från 60-talet avhemligade

USA:s lista från 1956 med kärnvapenmål i Sovjetunionen och det forna Östblocket har avhemligats, och avslöjar den totala förödelse man planerade för. Listan låg till grund för den SIOP som antogs 1959 och antagligen gällde en bit in på åtminstone 60-talet.

Den som har laborerat lite med Nukemap vet att kärnvapen inte är så initialt destruktiva som de framställs. Tvärt om behövs det flera kärnvapen även mot svenska städer för att garanterat slå ut de mål som fanns där under kalla kriget. Enbart Göteborg behövde ta emot minst fem kärnvapenbrisader.

Detta kan bekräftas av den amerikanska nu avhemligade listan. Amerikanska National Security Archive har nu publicerat listan från 1956 efter att den begärts ut för några år sedan. Listan låg till grund för planeringen som klubbades 1959. Detta var före de interkontinentala ballistiska robotarnas tid och målen skulle främst angripas med bombplan eller tidiga kryssningsrobotar.

Totalt identifierade man hela 4 609 kärnvapenmål i Östblocket, varav ca 1 100 flygplatser och 3 400 designated ground zeroes (DGZ) åt USA:s Strategic Air Command (SAC) att prioritera.

Enbart i Moskva fanns det 179 DGZ och i Leninggrad 145. Östberlin, som bekant vägg i vägg med Västs Västberlin hade 91 DGZ. 

Man skulle alltså något förenklat bomba Moskva med 179 atombomber, vilket visar på den totala massförstörelse man siktade på. Inget, absolut inget, skulle förbli oskatt.

Castle Bravo-testet på 11 Mt i Bikiniatollen.

Dock kan vissa DGZ föras samman till målkluster om de ligger tillräckligt nära varandra för att slås ut av en enda atombomb, så antalet bomber mot t ex Moskva skulle antagligen bli färre än 179.

I slutändan landade SAC:s SIOP (singe integrated operating plan) på 3 500 kärnvapen mot 1 050 DGZ:s och 151 industriella mål. Det handlade alltså om cirka tre kärnvapen mot varje mål, och man förväntade sig alltså inte att alla skulle nå målen.

Vad som också är intressant är att det sedan länge är känt att man accepterade civila överskottsförluster (eng collateral damage) vid kärnvapenbombning av strategiska mål. Däremot framgår det av de nu avhemligade dokumenten att man även avsiktligt avsåg att bomba befolkningen, utan militära mål.

“What is particularly striking in the SAC study is the role of population targeting. Moscow and its suburbs, like the Leningrad area, included distinct “population” targets (category 275), not further specified. So did all the other cities recorded in the two sets of target lists. In other words, people as such, not specific industrial activities, were to be destroyed. What the specific locations of these population targets were cannot now be determined.”

Den första vågen enligt SIOP:en skulle följas av vågen med systematisk förstörelse, vilket inkluderade att ödelägga allt så länge man kunde. I princip fortsätta beta av listan med mål.

Någon gång på 60-talet kommer denna lista att ha ändrats, då vapensystemen och med det även måltavlorna förändrades med introduktionen av interkontinentala ballistiska robotar. Man kan dock även förvänta sig att det bör ha sett ut ungefär likadant, dvs fortfarande mellan 100 och 179 kärnvapen mot Moskva eller 91 mot Östberlin, även om detaljerna ibland ändrat sig beroende på den militära och industriella utvecklingen.

Exempel på kärnvapeninsats mot Stockholmsområdet från Sovjetunionen under kalla kriget, utifrån det begränsade antal strategiska stridsspetsar, som bedömts dedikerade mot Sverige. Taktiska laddningar mot enskilda lägre prioriterade  anläggningar tillkommer.

Av någon anledning har inte Ryssland avhemligat Sovjetunionens planer ens från 1950-talet, men det har nyligen framkommit att man aldrig planerade för ett konventionellt krig i Europa, utan skulle rulla fram sina pansararméer efter att lagt ut matta av taktiska och strategiska kärnvapen. Det gällde även eventuella angrepp mot Sverige, inklusive att rensa planerade brohuvuden som Ystadstraktens stränder från allt försvar genom en matta av taktiska kärnvapen. Och ja, man skulle sedan omgående anfalla rakt genom de fortfarande aktiva bestrålade områdena, utan någon som helst hänsyn till den egna militära personalens kort- och långsiktiga hälsa. Enskildas liv har alltid varit noll värda hos kommunisterna, även på den egna sidan. Sveriges invasionsförsvar var också helt fel övat och inriktat, med tanke på att man sedan 70-talet tonade ner kärnvapenhotet, när verkligheten hade varit att vi hade angripits med kärnvapen från dag ett.

Ni hittar sammanställningen och detaljerna kring de avhemligade uppgifterna hos National Security Archive. USA är som bekant en av världens högst rankade demokratier utifrån 60 undersökta kritierier och det innebär öppenhet kring historiska skeenden som ovan, men också en förvånansvärt stor öppenhet även om dagens förmågor och vapensystem, om än inte planer. Enligt vad jag kunnat utröna finns det ingen SIOP i bruk idag och vedergällningsvapnet med de strategiska robotubåtarna saknar mållistor, utan dessa måste skickas ut på förekommen anledning. Man har så att säga inte riktat sina kärnvapen mot något längre. Istället behöver mål beslutas om på förekommen anledning och det finns inte någon massiv plan att sätta i verket för att totalt utplåna motståndaren.