Det cirkulerar foton och filmer i sociala medier på ryska militära fältransoner från övergivna eller sönderskjutna ryska fordon, och hur datumen på maten har passerat bäst förut. Bloggen har själv kommit över ryska fältransoner för några år sedan, som också hade passerat bäst före och provade därför dessa till middag igår kväll, samt noterade resultatet. Detta är maten som de ryska soldaterna får äta i fält – i bästa fall givet den aktuella situationen, då det rapporteras om att soldaterna fått slut på mat.
Kort sagt så utfördes ett så kallat truppförsök med maten och så här ett dygn senare verkar vi fortfarande vara vid liv och vid hälsa.
Artikeln skrevs igår av gästskribenten och den professionella äventyraren Lena Wilderäng, tillika gift med bloggaren, som deltog i testpanelen.
Jag minns mycket väl när jag köpte den här. Det var 2016, när jag tog med en grupp till Elbrus och genomförde ett lyckat bestigningsförsök på både västra och östra toppen.
När jag var åter nere så spenderade jag lite tid i Cheget, den livliga mysiga kaukasiska byn i närheten av Elbrus, bredvid Terskol. För många så börjar Elbrus-äventyret med en acklimatiseringsbestigning i Cheget.
Jag skulle resa hem, efter att ha spenderat mycket tid borta (inklusive i fallout-zonen i Kysjtym). Jag ville gärna ha med mig några suvenirer, så jag passade på att köpa några lokala specialiteter. Döm om min förvåning när jag såg ryska militära ransoner på hyllan i en livsmedelsbutik!
Jag frågade vad de kostade, och priset var mycket facilt. Helt givet för att ta med sig på diverse äventyr ute i vildmarken! Men den ryska arméns militärransoner var en udda fågel på butikshyllorna med kaukasisk mat och lokala ordinarie livsmedel. Jag frågade hur det kom sig att de sålde det. Försäljaren berättade att eftersom det här är ett gränsområde (mot Georgien, där gränsen går över Chiperadzau Pass söder om Elbrus) så finns det många gränsvakter stationerade här. De har ju inga pengar, så de sparar in på mat och byter sedan in obrutna dygnsransoner mot annat – må det vara cigaretter, öl eller vodka.
Mycket riktigt stod det på förpackningen att den inte var till salu. Jag såg fram emot att använda den i fält, men det har tagit emot att öppna något så pass sällsynt. Detta gjorde att den så småningom blev lite för gammal – förpackningsdatumet är 2014-02-15, och utgångsdatumet är 2017-02-15. Den förvarades dock mörkt och svalt.
Nu när jag fick veta att ryska soldater som skickas till att strida i Ukraina får just sådana ransoner, som är utgångna sedan länge sedan, så tyckte jag att det var perfekt läge till att öppna den här och göra en smakprovning.
Nu har jag emellertid redan smakat sådana ransoner. Också importerade från Ryssland, men de var en gåva och jag frågade inte var de kom ifrån. Jag kunde inte heller dubbelkolla utgångsdatumet, eftersom det anges på omslaget. Jag tog med dem till Jämtland där jag var i början i januari i år och vintertältade i skogen. Jag ville ha extra mysfaktor, ensam med Primusköket i mitt tält, bland snö och kyla – så jag satsade på något annat än frystorkat. De här ransonerna använde jag alltså som en middag (förpackningen ”kött med ärtor och morötter”), och frukost (förpackningen ”saltat späck”).
För att få det bästa ut av saltat späck hade jag förberett ägg att äta till. Under sommarturer brukar jag ta med mig råa ägg i en halvliters PET-flaska, då blir de enkla att hantera och det genereras inte sopor. Det brukar vara nog så svalt under en fjälltur för att de ska hålla. I varmare klimat går att slänga in ett 6-pack ägg överst i ryggan. Men under en vintertur så riskerar äggen bli frysta, och då blir det pilligt. Jag tar istället råa ägg och knäcker dem i fryspåsar, och fryser dem portionsvis så att de blir platta. Då tar de också mindre tid att tina. Så här ser det ut med två frysta ägg som steks ihop med saltat späck till en kaloririk äggröra. Den kanske inte ser så aptitlig ut, men tro mig, den var magisk. Jag hade därför inte något behov av att provsmaka saltat späck från just den här förpackningen, utan jag tror att jag sparar den till en vintertur och hoppas att den inte blivit för gammal.
Själva förpackningen är ungefär lika stor som en bag-in-box, och väger 2,1 kg. Det finns 7 olika alternativ på innehållet, det här är alternativ 3. Kaloriinnehållet varierar från 4541 till 4707 kcal beroende på innehållet (denna var på 4621 kcal), proteiner 102,1 till 119,5 g (denna hade 102,9 g), fett 277,3 till 293,8 g (denna hade 281,8 g), och kolhydrater 397,0 till 420,9 g (denna var på 420,9). Vissa förpackningar inuti hade individuella utgångsdatumsstämplingar, bl.a späck och choklad som gick ut redan 2016. Men det är väl inte så noga?
Vad innehåller den då? Jo, det är tänkt att det ska vara tre mål mat, en massa snacks, och allt som hör till. Fullständig lista finner ni nedan. Det kan vara svårt för en svensk att förstå varför det inte finns en utpräglad frukost i förpackningen. Men i Ryssland äter många ”vanlig” mat till frukost, alltså ingen speciell söt frukostmat som flingor, bakverk osv, utan salt mat som innehåller kött, typ makaroner med korv. Däremot är det en förpackning kaffe och två förpackningar te. Den maten du äter med kaffet är således frukosten.
Den rekommenderade fördelningen finns i bifogad packlista. Just den här förpackningen innehåller:
-Frukost-
50 g kex, vete
50 g leverpastej
250 g ris med nötkött
25 g dryckpulver, persikosmak
45 g fruktmarmelad
30 g mörk choklad
2 g snabbkaffe
2 g pulver med gräddsmak
20 g socker
-Lunch-
100 g kex, fullkornsvete
250 g risköttbullar i tomatsås
100 g grönsaksröra
25 g dryckpulver, körsbärssmak
2 g te
20 g socker
-Middag-
50 g kex, vete
50 g saltat späck
50 g korvfärs
250 g kött med gröna bönor och grönsaker
25 g dryckpulver, hallonsmak
80 g konserverad smältost
100 g fruktpuré
2 g te
20 g socker
Till varje måltid följer: en pappersservett (misstänker att det är tänkt att även användas som toapapper), en plastsked, en desinficerande servett, en vattenreningstablett.
Sedan finns det ett paket med tre eldningspellets och ett stativ för värmning, 6 st tändstickor, ett paket tuggummi (Stimorol, smak Grape Ice), en varsin engångsförpackning med salt och peppar, ett vitaminpiller, och en plastkniv.
Nu till själva smakprovningen.
Då jag visste att maten kunde vara för gammal, så tillämpades titta-lukta-smaka-principen. Ofta håller ju maten mycket längre än utgångsdatumet, men det är viktigt att kolla att det fortfarande är OK. Det mesta var det!
Först ut var ”ris med nötkött”. Det var väldigt kompakt, och såg ut att vara hårt och svårsmält. Översidan hade en annan färg som undersidan. Dock luktade det fortfarande aptitligt. Den krävde ordentlig uppvärmning och omrörning för att bli slät, något som är ganska svårt givet uppvärmningsmöjligheterna i fält. Men hemma i micron blev det jättebra.
”Helt ok, saknar lite grönsaker – annars hade det nästan varit åt ryska plov-hållet”.
”Smakar lite som pölsa. Gott! Nu var jag hungrig, men det här funkar definitivt ute i skogen, eller när man klättrar berg. Jättegott för att vara MRE”.
Sedan var det dags för risköttbullar. Tyvärr hann jag inte ta bilder, men de såg ut som något avlånga valnötsstora bitar, med gott om tomatsås. Riset är integrerat i själva köttbullarna (som då kallas för tefteli).
”Helt ärligt inte dåligt. Hade kunnat vara vanliga konserver här hemma. Nu var jag också hungrig, men det hade funkat jättebra i naturen”
”Ser ut att vara mycket kött, lite halvskum konsistens. Men helt OK, bättre än befarat.”
Grönsaksröran är av den typen som är populär i Östeuropa, och som i Ryssland kallas för ”Ikra” – samma ord för fiskrom, men det här har alltså inget med rom att göra. Det är stekta grönsaker i en röra, ofta baseras det på antingen zucchini eller auberginer.
”Den här varianten var god. Till och med godare än vissa som går att köpa. Välsaltat, med lite sting.”
”Kött med gröna bönor och morötter” var den varmrätten som var mest åt utgångs-hållet. Men det tog inte över för mycket. Köttbitarna var få men stora.
”Köttet är väldigt mjällt”
”Ser fint ut. Hade det varit färskare hade det blivit favoriten av samtliga rätter”.
Korvfärsen är ett mellanting mellan pastej och korv – smakar som korv, ser ut som grov pastej.
”Helt ok att äta som friluftsmat.”
”Bra korvsmak”.
Leverpastejen var en typisk konserverad leverpastej av den mjukare sorten. Det går att köpa liknande i välsorterade butiker, på avdelningen ”Världens mat”, i små burkar. Den här var dock sådär – oklart om det hade med färskheten att göra, eller om den bara var sämre. Den föll inte riktigt någon i smaken, så jag frågade de lurviga redaktionsmedlemmarna vad de tyckte. De uppskattade pastejen, och verkade inte känna skillnaden mellan den och deras vanliga kattmat.
För övrigt så kan en kattägare få fler obehagliga associationer, då ryska militärransonernas varmrättsförpackningar ser ut som Shibas förpackningar med blöt kattmat.
Konservburken med osten bjuder på mycket glädje. Etiketten berättar att traditionen går tillbaka till 1934, och stämpeln upplyser om att den är godkänd av ryska kosmonauter. När förpackningen öppnas så luktar det vällagrad ost (cheddar?) och en illgul vätska skvätter ut. Resterande innehållet är ljusare gul och ganska hård. Det smakar mycket skumt och jag passar på att slänga innehållet innan någon blir dålig i magen.
Fruktmarmelad: det här är alltså något som ska ätas som pålägg på kex. Etiketten upplyser om att det ska vara gjort på äpplen.
”Det här var gott! Godisnivå. Men det smakar inte äpple. Men det är gott”
Fruktpurén ska vara gjord på 100% äpplen, och det låter kanon! Tyvärr smakar det som om den är för gammal, vilket den ju är, så även den förpassas till soporna.
Chokladens utseende skvallrar om att bäst-föredatumet har varit för länge sedan. Men det behöver inte påverka smaken, så avsmakning sker oavsett.
”Torr. Smakar för gammal. Ungefär som svensk fältchoklad från förr. Jag äter hellre kex med sylt”.
Chokladkakan är stämplad med ordet ”Seger”. Vilket är lite sorgligt.
Kex kommer här i 2 förpackningar med vetekex och två förpackningar med fullkornskex. Förpackningen är markerat med käck logotyp ”Armejskie”, dvs armékex.
Vetekexen har blivit för gamla. Luktar fränt, smakar (för den som undrar) som glasfiberdamm. Tyvärr kommer det bli uppätet om det serveras ute i fält.
Fullkornskex är också för gamla, men den unkna smaken är inte lika framträdande – så det går att maskera med pålägg och äta.
Vitaminpillret vågade ingen sig på. Det står i alla fall att det är vitaminpiller, utan specifikation. Det är inte något självmordspiller. Men det kändes inte aktuellt att svälja det heller.
Inte heller vattenreningstabletter provades. De brukar ge en skarp smak, som bäst maskeras med saft eller liknande. Ett tips jag kan ge från långturer där jag har använt vattenreningstabletter är att ta med en stark smaksättning – eller riskera att inte få i sig tillräckligt med vätska. Det står inte på tabletterna hur mycket de räcker till att rena, så jag ska inte gissa på hur mycket vatten som rekommenderas att dricka till detta.
När det kommer till saftpulver så har det endast provsmakats en förpackning, med hallonsmak. Pulvret späs ut i 250 ml vatten.
”Det går nästan att spä ut det ännu mer. (Spär ut.) Smakar godis.”
”Den var god! Smakar inte saft, smakar godis.”
Det sista var té, vanligt svart. Förpackningarna är vanliga, märket heter ”Majskij”. Etiketten hälsar ”ha en bra dag!” Kanske trevligt i fredagstid men hjärtskärande sarkastiskt för styrkor som är skickade till ett krig ingen vill ha, med för gamla ransoner (om ens det) som mat. Ha en bra dag, undvik helst att dö. Eller något.
”Normalt vanligt svart te”.
”Standard-te”.
Det som inte var standard är att det bryggdes i en rysk mugg med galna diktatorn på.
Se tidigare gästinlägg om militariseringen och krigskulten i Ryssland, som vi nu fått det tragiska resutlatet av.
26 kommentarer
Ge gärna återkoppling imorgon ifall “rören” tog skada eller inte 😉
Vi åt detta för ett dygn sedan, som det står i artikeln, så uppenbarligen överlevde vi.
Missade helt ingressen… Men tackar för experimentet och den välgenomförda dokumentationen!
Som vår kära bloggare noterar håller sig mycket mat, både konservera och ej konserverad oftast betydligt längre än bäst före datum. Sol/ljus, värme och syre öre fienden för matförvaring.
Haft mycket, ibland fräna, diskussioner om detta med min syster som alltid slänga all mat som nått bäst före datum, detta utan att någonsin titta, lukta och testa om det fortfarande är dugligt. Många tusenlappar rakt i sjön där under alla år….
Lukt- och smakprova. Vi har lukt och smak som försvarslinje. Konservburkar är ju inte heller gjorda av bly numera, så man kommer iaf inte dö av blyförgiftning som förr.
Var det inte tenn som var den riskabla tungmetallen? Förtennad järnplåt, Tin can. Hoplödd med diverse, som gärna lakade ur om innehållet var surt. Kan ha varit bly också.
Tin som i tin-can kan nog bäst översättas till bleck som i bleckplåt. Det var ofta bly förr i ledningen.
Tenn på engelska heter pewter.
Tack för en bra blogg-mitt förstahandsval för info om Ukraina.
Undrar om den där fruktmarmeladen skall användas i the? Tror det kallas ”varenie”. Enligt vad jag minns från min tid i Ryssland. Lär vara lågstatus att hälla det i teet men vanligt. Kul att se att det är inkluderat i en rysk dyngsstat.
Stämmer att det är poppis i Ryssland med sylt i te, gärna hallonsylt. Helt riktigt att det heter “varenje”, du minns helt rätt!
Detta här är dock “povidlo”, som närmast översätts till marmelad av samma typ som vi i Sverige har på burk och äter på macka. Povidlo är alltså mycket tjockare, och mer bredbart. Det skulle klumpa sig i te, åtminstone till en början.
Det finns även “marmelad”, men det betyder marmeladgodis av samma slag som svenska marmeladkulor.
För 2 år sen så åt jag blåbärssylt som en granntant kokade 1992. Inget fel på den,smakade riktigt bra. hade förvarats i jordkällare i alla år.
Inga problem att förvara sylt, saft och marmelad i 10+ år om man varit noggrann vid tillredningen. Givetvis bättre att rotera förråden ordentligt men inget ska slängas bara pga ålder.
Intressant! Överraskande bra fältranson, slår allt jag fått vid min alltför långa militärutbildning. Man tar åtminstone hand om soldaterna vad gäller maten. Vi fick chokladkakor stämplade 1945 (modell mörk Cloetta) som på vintern lades i kindpåsarna för att så småningom smälta, gröna burkar med höns med ris och curry.
Härsket fett går bra att äta men inte så trevligt, men man blir inte dålig i kistan.
Såg helt ok ut!
Även det som ni slängde var förmodligen helt ätbart i säkerhetssynpunkt.
Det jobbiga är nog om ransonerna tar slut.
Vitaminpillret däremot… Mycket tveksamt. Det kan lika gärna vara droger som gör dig piggare eller mer avtrubbad.
Vitaminbrist får man ju inte på en gång så borde inte behövas om man inte uteslutande ska leva på ransonen flera veckor eller månader.
Alltid undrat hur glasfiberdamm smakar.
Det är så långt ifrån Mallard-reaktion som det går att komma.
Kul läsning.
Powidl hette marmeladen som vi köpte i Wien ca 1980, men jag tror att det var gjort på plommon eller liknande. Marillen heter visst aprikoser, tomater var Paradeisen ungefär som på ungerska. Kul minnen i språkskafferiet!
Det ryska ordet är “povidlo”, besläktade ord som det brukar vara. Plommonmarmelad är också vanligt i Ryssland, inte minst som fyllning i söta pirogi.
Hoppas att hela redaktionen klarar sig utan komplikationer efter detta test! Intressant experiment. På håll. 🙂
Trodde det endast va en lurvig redaktionsmedlem? Nyrekrytering?
Tror jag sett bild på tre, samtidigt. Antalet har dock minskat nyligen 🙁 meddelades för en tid sen.
Angående katter. Katter får hundstatus – nu ska 1,4 miljoner id-märkas.
Kul! Jag minne en artikel till Twilight:2000 i speltidningen Challenger en gang på 80-talet där man testade en sovietisk feltranson. Den fikk inte så goda betyg av den amerikanska forfattaren…
Lukta och smaka, alla som ätit på en restaurang har garanterat ätit mat efter utgångsdatum, kocken luktar och smakar. Vi kör 2 grader i kylen, mjölk i oöppnad förpackning håller minst två veckor efter utgångsdatum. Jag har ett krig på jobbet när alla käringar, med och utan kjol, envisas med att höja till åtta grader av miljöskäl.
Du får informera att det inte krävs många slängda mjölkpaket för att förbruka mer enegri än någon grad i kylen.