Rent empiriskt är det nu bevisat att det går snabbare att resa kollektivt från Malmö till Grönland än från Malmö till Marstrand. Bloggarens fru Lena (adrenalena.se) reste i morse till i västra Grönland från hotellet i Malmö, medan bloggaren reste till Marstrand för att hämta upp bilen efter veckans tidigare hemsegling av båten. Lena kom fram först – trots två timmar på flygplatsen för incheckning etc – eftersom bloggaren åkte tåg.
 |
| Kangarlussuaqs flygplats på västra Grönland. Arkivbild från 2016 och bokresearch för Höstsol. |
Eftersom Lena skulle iväg och segla i två veckor på västra Grönland, så nattseglade vi hem båten från Marstrand, där den legat juli och augusti, och fortsatte sedan med tåg till Malmö för en ankardramm på Bouchon (recension i morgon kanske) i underbara Malmö och övernattning på hotell, då flyget gick på morgonen.
Så ca 07:50 gick Lena på tåget från Malmö Centralstation, passerade Covid-kontrollerna vid gränsen och checkade sedan in sig och bagage på flygplatsen och väntade sedan knappt två timmar på avresan med Air Greeland till Grönlands flyghub Kangarlussuaq.
Klockan 08:30 lämnade jag själv hotellet för att ta mig tillbaka till Sveriges seglarmecka Marstrand, där bilen stod parkerad pga nattseglingen.
Till att börja med så var alla tåg mellan Malmö och Lund inställda på grund av Trafikverket som gör någon ombyggnad så att man ska kunna spara en minut på sträckan eller något sådant. Således blev det till att sitta och skramla på en ersättningsbuss.
Bussen dumpade mig vid Lunds Centralstation cirka 25 minuter innan avgång av tåget, så det blev till att återigen vänta, även om en vän dök upp med nybakta bullar och kaffe. Skåningar är som bekant förbannat trevliga.
 |
| Klockan 09:18. Tåget skulle gå 09:23. |
Väl på plats på taget visar det sig att det inte finns någon lokförare.
Lokföraren tog nämligen … vänta … ni vet vad … tåget till jobbet och hade således inte ankommit i tid. Efter cirka 20 minuters försening dök lokföraren till slut upp och efter ytterligare kanske tio minuter fick tåget klartecken att åka efter att ha missat sin lucka i spårplaneringen.
Sedan blev vi stående i någon timme mitt på den skånska myllan i ett signalfel någonstans mellan Lund och Kävlinge.
Som en konsekvens av detta fick passagerarna reda på att tåget inte längre skulle stanna i Landskrona utan de som ville dit fick helt enkelt gå av i Kävlinge och invänta ett annat tåg. Schysst.
Sedan nådde vi Helsingborg där vi blev stående. Efter ett tag kommer beskedet att vi måste skynda över till ett annat fullsatt tåg eftersom det tåget vi satt på nu blivit inställt. Så det var bara att ta sitt pick och pack och tränga in sig på det andra tåget.
Jag var framme i Göteborg vid ca 13:45, dvs efter drygt fem timmars resande på en sträcka som tar cirka 2.5 timmar med bil och fem timmar med en måttligt trimmad moped som kan köra 55 km/h. Något att äta eller dricka fanns det inte på tågen, men jag var som rutinerad resenär förberedd och överlevde. I ett läge hade några danskar på tåget börjat bygga befästningar av sandsäckar och timmer, medan svenskarna slogs om de sista dropparna dricksvatten. Som dock danskarna bajsade i.
Klockan ca 14:00 åt jag enligt fotot lunch på Göteborgs Centralstation.
 |
| Körv. Som e så gött. Obskyr pop-kulturell referens. |
Då hade jag missat Värsttrafiks anslutningar med buss till Marstrand och hamnat i luckan där det först gick en buss till Marstrand 15:18. Så jag fick sitta kvar på stationen en bra stund och göra det man gör som tågresenär i Sverige – vänta.
Nej, det går ingen tunnelbana var femte minut till Marstrand, utan i bästa fall en buss i timmen, utom när Trafikverkets så kallade järnvägar hade dumpat mig på Göteborgs Central. Hem till byn där jag bor går det ibland inte bussar på fyra timmar, t ex söndagar på kvällen, och förstås inget alls efter typ klockan 21. Men kollektivt, det ska man ju åka, för det finns tunnelbana på Södermalm.
Klockan 14:59 nåddes jag av ett SMS från Lena att hon landat och passerat gränskontrollen och befann sig i Kangarlussuaq, Grönland. Sträckan fågelvägen Malmö – Marstrand är 270 km, jag hade kommit 240 km, medan Lena först åkt åt fel håll till Kastrup, spenderat två timmar där, och sedan kollektivt åkt vidare med Air Greenland 3 452 km på samma tid.
Klockan 16:26 nådde jag till slut Marstrand efter cirka åtta timmars resa. Jag kunde flugit till New York istället på samma tid. Från en malmöbos perspektiv ligger antagligen New York närmare än Marstrand.
Sedan körde jag hem bilen vilket tog en timme och tjugo minuter utan konstigheter.
Och så undrar en del varför tåget har så svårt att konkurrera med det moderna och överlägsna kollektivtrafiket flyget?
Malmöborna har alltså närmare tidsmässigt till Grönland (3 452 km) än till Marstrand (270 km), och inte bara närmare till Berlin än till Stockholm. Men det är klart, Grönland ligger ju i Danmark, medan Marstrand ligger i Sverige, och Malmö har ju som bekant nära till danska gränsen…
Nej, några höghastighetsjärnvägar som ska stå klara år 2045 givet att det finns cement till betong och el till driften hade inte ändrat detta. De ska nämligen inte gå Malmö – Göteborg, utan Malmö – Stockholm, med byte i Jönköping om man vill till Göteborg, men allt i Sverige handlar ju om hur man ska kunna komma till Stockholm, templet i Jerusalem (obskyr pop-kulturell referens).
16 kommentarer
Du brukar ju hylla förbindelsen ner till Köpenhamn Välkommen till Öresundstågpendarhelvetet drivet av danskar och skåningar.
Åker du fler gånger blir du lika bitter som jag.
Det är alltid hem det går åt helvete.
Ibland känns det som om det är sadister som jobbar på trafikledningen för jvg… de sitter och tittar på fulla perrongen och försöker bräcka varandra med så många strandsatta som möjligt på varje perrong, gärna kombinerat med ingen eller bristfällig information om vad det är som händer (har iofs blivit lite bättre, men hus svårt skall det vara…).
Ibland måste de kolla på webkameror och se att alla står på spår1 och i issta stunf lägger de om det tåg som skulle gå från spår 1 till spår 4, varvid alla snabbt rör sig dig med andan i halsen, väl på spår 4 ser vi allihop hur tåget kommer in på spår 1…. Hänt på Lund stn ett par gånger för mig. Då har man en låg omtanke för de som trafikleder…..
Stått på full perrong 10 i Stockholm, den man går rätt in på, för tåget Stockholm-Göteborg. Helt fullt. Meddelande: Tåget går från perrong 12. Det är fem minuter kvar tills avgång och typ 1000 pers ska in i Centralen, ner i tunneln och upp för nästa trappa. Väl på perrong 12 kommer tåget in på perrong 10 och meddelandet går ut, perrong 10, nu en minut till avgång. Upprepa processen. De höll iaf tåget…
Hehe, jag ser det framför mig, när man är mitt i det så är irritationen märkbar, känns som att när man åker tåg får man alltid vara beredd på någon ny upplevelse på info och omläggningstema.
Gnällspik.
Det där är gamla nyheter; flaxat från Grönland ett par gånger. Smidigt tills man landar i Sverige, speciellt om hemorten är (var) Kalmar. Alltid lika förundrad över hur mycket den lilla sträckan kunde krabba.
Men det är kanske som Kapten på Ängö sa; ”Kalmar är så fantastiskt, så därifrån behöver man aldrig åka”
Som Birro skrev. Det är en fråga om perspektiv. Antingen så man ser man att allt Kalmar ligger långt från allt annat. Eller är så är det som så att allt annat ligger långt från Kalmar…
Den här gav mig dagens skatt, vilket var välbehövligt. Tack för denna!
Skulle vara roligt att höra dig berätta den här historien.
Kanske ett uppslag för en kommande bok, en Södermalmsbo som ska göra en kollektiv Nils Holgersson-resa (rälsbussen) och inser att flyget kanske inte är så illa ändå.
Som en Falling Down i kollektivtrafiksmiljö. Intressant idé.
Har åkt tåg 5-10 ggr siste 1,5 åren. aldrig har jag varit tid eller kommit med (alla) anslutningar. Ska sluta åka tåg.
”Men får vi bara moderna snabbjärnvägar så…”
– Valfri MP-minister med en drömmande blick och huvudet i stratosfären
Känns genomtänkt att bygga nytt system när det nuvarande inte fungerar, men så fungerar ju MP-sekten, deras känslobaserade ideer och egendefinierade lösning är vad de kallar fakta…
Jag var i Kyoto, Japan för några år sedan. På morgonen en av dagarna var det jordbävning med magnitud 6,4. Så mycket är tydligen ovanligt i Kyoto, i Tokyo är det vardagsmat. Det gjorde att tågen var inställda i några timmar, sen gick dom reducerat resten av dagen. Dagen efter var det som om det aldrig inträffat något. Tågen gick som vanligt med någon sekunds marginal.
Hade detta inträffat i Sverige hade nog järnvägen fortfarande inte funkat…
Det händer att jag tar tåget till Sthlm från GBG, men bara om jag inte har en hård mötestid utan något flex. Till andra delar av landet är det omöjligt att slå bilen (kortare sträckor än Stglm) eller flyget, som är bra mycket pålitligare.
Skulle det vara helt omöjligt att basera diskussioner och beslut på alla fördelar fossila bränslen, bilen och flyget medfört för mänskligheten i stället för att låtsas att allt som uppfunnits sedan James Watts tid 'är försämringar?
"..på grund av Trafikverket som gör någon ombyggnad så att man ska kunna spara en minut på sträckan eller något sådant"
För att nyansera bilden en aning (även om jag förstår att det inte är syftet med inlägget att ge en nyanserad bild) kan nämnas att utbyggnaden till fyrspår mellan Malmö och Lund genomförs just för att öka kapaciteten och minska risken för framtida störningar.