Det pågår ett drev mot K 3 Livregementets husarer sedan de tvångsfinansierade statliga tevekanalen SVT intervjuat rekryter som vittnat om hård attityd och övertramp under utbildningen. Detta har lett till ett drev från två håll – dels från de som inte vill att Sverige ska kunna försvara vår frihet, demokrati och nationella oberoende – och dels från de som menar att dagens ungdomar är veka och att det var bättre förr. Ingendera har rätt, och utbildningen är mer kvalificerad, hårdare och svårare än någonsin. Men också mer professionell.
K 3 har idag utökat mönstringsförfarande, dvs särskilda tester för att som rekryt (“värnpliktig”) gå utbildningen på regementet. Förr fanns det bara 4-5 olika tjänster med dessa särskilda uttagningar, som kustjägare, fallskärmsjägare, ubåtspersonal, attackdykare och stridspiloter. Idag omfattas alltså även jägare av dessa uttagningar. Detta gör att att alla gamla värnpliktsnostalgiker som vill hävda vekhet och att det var bättre förr helt enkelt har fel.
Att dessutom stå upp för vad som är rätt och för personlig integritet och säga ifrån när någon överordnad går för långt eller över gränsen för vad som är acceptabelt är styrka, inte vekhet. Rekryterna är i beroendeställning och har även grupptryck på sig. Att då säga ifrån, vilket skedde men inte nämns av SVT, kräver en rent ut sagt jävla styrka och patos.
I själva verket ska några av de fall som SVT tagits upp omgående anmälts av rekryterna, och regements- och bataljons- eller skvadronledningen ska ha tagit befälet i örat, och befälet har sedan fått stå inför truppen och be om ursäkt. Som sig bör. Bloggen vet inte om alla fall utretts, utan vet bara att några har det. A innebär inte B. Många fel har hanterats inom pluton eller skvadron och lyfts direkt på plutonens timme.
![]() |
Fotvård under rast i baskerprovet. |
Misstag och fel har begåtts, men till skillnad mot mediafolk är inte officerare och befäl perfekta människor. Precis som rekryterna vill de in i värmen, få torka, sluta frysa, få en bit mat och sömn. Men precis som rekryterna kan de inte få detta förrän övningsmomenten är färdiga. Även befäl kan därför begå misstag i sin vilja att få gruppen eller individer att prestera bättre. Tvärt om är ofta befäl nere på pluton relativt unga och oerfarna, och begår antagligen fler misstag än mer erfarna befäl. Även befälen genomgår på sitt sätt en utbildning i truppföring och trupputbildning, ett lärande som pågår en hel yrkeskarriär. Utom för journalister, som kommer perfekta ut direkt från skolan.
Det viktiga är inte att misstag och fel inte begås – så länge ingen blir skadad – utan hur man agerar när dessa fel begåtts. I exemplet ovan så satte alltså regements- och bataljonsledningen ner foten, och befälet fick konsekvensutsättning och direkt lära sig konkret vad som är rätt och vad som är fel. Utifrån me too inom media har tidningar och tevekanaler mycket att lära där.
Risken är annars att eftersom alla bara vill bli klara med uppgiften och få värme, mat och sömn, så orkar man inte säga emot, utan man tar eventuella övertramp tyst bara för att få bli klara någon gång. Det är inte vekhet att inte säga ifrån, det är bara mänskligt. Men om man inte säger ifrån kommer befälet tro att beteendet är acceptabelt och fortsätta.
![]() |
Inlägg i debatten vikt eller rullat liggunderlag |
Jag har besökt K 3 några gånger, och även föreläst på soldathemmet, och har en del yrkesmässiga kontakter på regementet. Inget jag sett visar på några oegentligheter och jag har full respekt för såväl soldater, officerare som rekryter som genomgår en stenhård och mycket professionell utbildning. Idag produceras förband som är oerhört mycket kompetentare, vassare och farligare för fienden än någonsin tidigare. Långt mer än gamla snöflingor till gubbar som blåser upp sina egna lumparminnen någonsin var.
Därmed är inte sagt att det ska råda någon tolerans för kränkningar mot individer eller grupper oavsett hur mycket fältkoma befäl och rekryter befinner sig i. Det finns ingen anledning att ifrågasätta vittnesmål om fel, men man bör lyssna på vad som faktiskt sägs och även ta till sig hur felen har hanterats.
Arméchefen Karl Engelbrektsson summerar Försvarsmaktens inställning i frågan nedan.
Dock verkar inte SVT gett hela bilden, och utelämnar att flera av dessa ärenden enligt uppgifter till bloggen hanterats helt korrekt och omgående av högre chefer. Snarare bör man fundera på vems ärenden det tvångsfinansierade SVT återigen går. Kanske beror detta på att man som en av sina chefer har den fd chefredaktör från Aftonbladet som jag bevittnat på scen uttalandes “kolla aldrig en bra story”.
Att tevekanalen inte duger i krig har bloggen konstaterat tidigare.
![]() |
Packning för baskerprov. |
Men duger i krig gör K 3:s 31:a och 32:a bataljon, deras rekryter, soldater och befäl, inklusive de som har styrkan och patoset nog att säga ifrån när fel begås. De gubbar som påstår annat skulle med all sannolikhet inte klara mer än några kilometer på K 3:s baskerprov, om de nu alls orkar lyfta packningen från marken.
Vad gäller de utökade mönstringstesterna, så är farhågorna att de inte kan kvarstå när arméns numerär ska öka. Det kan bli svårt att få rekryter nog som klarar kraven när man nu även ska utbilda kb/pb på samtliga förband igen, till vilket kraven är högre än idag. Frågan om ett befälssystem där värnpliktiga rekryter kan få högre rang på några månader än den som jobbat 4-5 år som soldat är ett ämne för ett blogginlägg längre fram.
Så gubbe, när sade du ifrån och emot din chef att dennes beteende är oacceptabelt? Eller knöt du bara handen i fickan och bytte jobb som den snöflinga du är?
23 kommentarer
Kan bara hålla med i det bloggarjäveln skriver. Klart som tusan att det sker misstag och övertramp även i det gröna men min erfarenhet är att det oftast blir ett öppet ”fel av mig” och att beteendet rättas till. SVT:s sagespersoner påstår också att det förekommit våld, kan så vara men som officer i FM under nästan 19 år kan jag inte påminna mig om att jag någonsin sett att ett befäl utövat våld mot någon soldat. Kursen ”Militärpolisutbildning befäl” på K3 är för övrigt en av de bästa och mest professionella utbildningar jag genomfört inom FM.
Svårt att ha någon seriös uppfattning om situationer man inte själv varit närvarande vid, men kränkande kommentarer om beväringars utseende osv är sjukligt fel.
Med det sagt så är det ju faktiskt krig de förbereds för, vissa detaljer kändes ju som icke problem.
SVT trålade efter allt de kunde, i sitt uppdrag att sätta åt Försvarsmakten inför nästa veckas försvarspolitiska budgetbeslut. De intervjuade säger inte nödvändigtvis att övertrampen var ett problem heller, bara att de förekom. SVT har valt sin vinkel.
Med sådan PS behöver man inga fiender.
Min son gjorde sin värnplikt som gruppbefäl på K3 för tre år sedan. Vad jag förstår hade de det oerhört tufft, men jag instämmer i det du skriver. En hel ruttenhet men det togs om hand hjälpligt på plutonens timme.
Ser fram mot ett blogginlägg om nya värnpliktiga KB-kullen. Har nästa barn där och de har det inte lätt. Verkar inte vara så bra kommunicerat, de blir korpraler efter 150 dagar medan som du skriver, det finns erfarna soldater som inte är det. Knepigt få alla nöjda i en sådan situation. Man skulle kunna dra parallell till näringslivet där man kan få en yngre okunnigare chef. Denne har dock oftast någon form av kvalifikationer. Kan förstå att det är svårt för en rutinerad soldat att se det i en person som kommer direkt från gymnasiet.
Våld för sillmjölkarna på SvT är förmodligen att likställa med kravställande i någon form.
Tja,
Gäller ju inte bara vid utbildning.
Tysnadskulturen uppfattar jag är utbredd inom HKV.
Var ju inte alltid populär,för att jag ofta sa ifrån, eller ställde frågorna andra inte vågade ställa.
Klarade ut för högste chefen, när han vid föredragning inför ett antal generaler mfl, började släta över det jag sagt.
Det där är oacceptabelt. Har du synpunkter, tar du det mellan fyra ögon.
Rörelserna i rummet avstannade, blev knäpptyst.
Den tilltalade sa inte ett knäpp. Inte heller blev jag inkallad på Vedebörandes rum efteråt.
En av de värnpliktiga tyckte jag uttrycke det bra när han berättade hur befälet trampade på deras fötter när de låg i "fel" eldställning, men att de aldrig berättade var som var "rätt". Den värnpliktige sa sedan att han fortfarande inte vet vad som är rätt. Så ifrån denna personen var ju den primära kritiken inte att de utsattes för kränkningar, utan att de inte fick möjlighet att "lära rätt".
Gjorde lumpen på K3 på 90'talet. Ganska "hård attityd" kan man väl säga. Man kan väl oxå säga att "ju hårdare attityd, destu mindre bakom skallbenet".
Fanns oxå nån slags känsla av avundsjuka bland jägarna mot Fjs, och vilja att vara lika tuff, kanske man sökt men inte kom in.
De ödmjukaste och riktigt hårda killarna hittade man bland Fjs, tolkskolan, osv. Aldrig nån dålig attityd, bara ödmjukhet.
Sen ska man väl tillägga att första månaden/rna är "hård" mellan hierarkin, men som senare blir mjukare med fokus på uppgiften.
Har precis samma erfarenhet. Men mycket kan ha hänt sedan dess, det var ju ett tag sedan 🙂
Mina starkaste minnen från tio månader i lumpen är en kultur jag aldrig skulle acceptera i det civila livet men som jag av ålder och okunskap gick med på. Att t.ex. behöva gå upp i givakt och anmäla mig till kompanichefen om jag hade något ärende, och gå ner i manöver först på hans order, det skulle jag aldrig acceptera av någon chef i det "civila" idag. Men där hörde det till. En del av disciplinen sades det.
Men med yrkesofficerarna var det aldrig några problem. Professionella och som artonåring såg man upp till dem. Lite mer strul var det däremot med KB-eleverna. Det var de som ville köra en slags "drill sergeant" stil med oss men eftersom vi var i princip jämngamla och de knappast hade pondus för det genomskådades det rätt fort.
Men de som vågade sa ifrån och det lugnade ner sig. Yrkesofficerarna var väl vana att hantera det.
Vad jag förstår från anhöriga på K3 så hade flera av de som SVT intervjuade blivit underkända på sin utbildning. Något som SVT inte har berättat vad jag har hört eller läst. Men vi betalar väl för lite pengar till Public Service för att det ska kunna bli en korrekt granskning.
Gjorde lumpen på K4, Norrlandsjägarna, på 80-talet. Upplevde aldrig någon gång att befälen betedde sig illa, snarare tvärt om. Utförde man bara sin uppgift var de ofta riktigt trevliga. Visst, en viss drill förekom i meningen att man repeterade vissa moment tills de satt där, bla resa tält med eld i kaminen på 5 min har jag för mig det var. Vissa saker måste bara funka på automatik vid -20C i beckmörker ute i skogen, alla i gruppen måste veta vad de skall göra, och kunna göra det i ett tillstånd av sömnbrist och fysisk utmattning.
Däremot befälselever försökte någon gång i början på eget initiativ att köra upp oss mitt i natten för att marschera. Vi bad dem bara dra åt helvete annars skulle de åka på stryk, och somnade om.
Man vet att en anekdot från lumpen är autentisk om det förekommer en temperaturangivelse. Pluspoäng för köldrekord. ^_^
Nu gissar jag bara men minus 20 på natten kan väl ändå inte vara köldrekord i Arvidsjaur?
@Brasklapp Nä precis. Där gick han miste om bonuspoängen. Helst ska det dessutom vara slutövning och i Älvdalen.
Jag hade varit mer imponerad av att man haft koll på ytter/inner faktiskt någon temperatur alls. Under min tid i försvarsmakten hade jag mycket sällan tillgång till en pålitlig termometer i fält.
Ang dom värnpliktiga fänrikarna som du skrev om i slutet, skulle en av dem ta anställning som soldat blir dom degeaderade till mening. Så dom är verkligen bara värnpliktiga fänrikar, inget anställda soldater lägger någon större vikt vid 😉
Förmågan att göra rätt när det blir fel är vad som skiljer professionella yrkesmän från amatörer.Värnpliktsutbildningen har pågått nu i 3 år, efter att ha varit borta i 9 år innann, det kommer vara en hel del växtvärk på vägen. Försvarsmakten kommer alltid mätas mot den sämsta hanteringen av de värnpliktiga i dessa frågor.
Detta är i grunden arbetsmiljöfrågor, dessa skall lyftas och hanteras direkt, dessutom finns det en formaliahantering i detta som måste följas. För de värnplktiga så handlar det om att få förtroende för sitt befäl, vilket blir negativt påverkat om de inte anser sig rättvist behandlade, eller om befälet inte kan förklara ett visst agerande, direkt eller vid ett senare tillfälle. Har befälet gjort fel skall det erkännas och rättas-detta är en del av förtroendebyggandet.
Enligt min erfarenhet är det oftast de yngre i befälsställning som kan vara ett problem i dessa frågor, de försöker spela en roll istället för att vara sig själva, där behöver det äldre befälet bevaka och styra de yngre på rätt väg så att de kan växa in i sitt eget ledarskap.
Sedan kan det alltid finnas de som inte passar för truppföring, men kan vara duktiga inom andra områden, där borde de indivderna fokuseras på detta och därmed undvikas ha förmansskap över trupp.
Synd att man inte insett att underofficerare inte bör vara värnpliktiga. En sak att ha värnpliktiga soldater. Men en armé fungerar på sina underofficerare. Är ett av de största misstagen man gjorde på 80-talet och avskaffade dessa.
Säger detta som fd KB och utbildad reservofficer. Mycket få om ens någon 18-20 åring är redo att leda. I de absolut flesta länder med värnplikt är soldaterna värnpliktiga medan alla befäl stamanställda, vilket är en avsevärt bättre lösning.
Tror de flesta hört talas om det men "fänrikssyndromet", alltså där en yngre oerfaren fänrik ska försöka få respekt från sina underlydande och där går över gränsen.
Istället ska den huvudansvariga för truppledning snarare vara en erfaren äldre underofficer.
Hur förbereder/utbildar men en person för krig? Går det ens att på konstlad väg att få en person bekväm i en situation där allt man gör kan man göra för sista gången och att kunna verka i en sådan miljö under en längre tid? Jag vet inte, men om det går är jag tveksam till om vägen dit är att förnedra och nedvärdera en person under utbildningen. I vissa moment ja, t.ex. SERE, kan det vara en komponent men inte som en generell utbildningstanke. Rent anekdotiskt, jag tillbringade min tid inom försvarsmakten i Karlsborg och jag noterade ingenting systemiskt som skulle fastslå en generellt rutten kultur. Låt gå att jag inte var på just på detta förband. Tvärtom, det fanns en otrolig kompetens, vilja att instruera och att bygga och fostra intelligenta och aggressiva soldater med ett gott omdöme, stor empati och god yrkeskunskap.
"Eller knöt du bara handen i fickan och bytte jobb som den snöflinga du är?"
Touché !
Befäl som inte visar hur man gör rätt har glömt bort pedagogikdelen i sin utbildning och dessa bör ju få höra det. Hörsammas inte detta får man ju givetvis gå upp i befälsleden. Mycket av kritiken mot K3 är dock överdriven och det har verkligen bedrivits ett drev mot regementet. K3 utbildar personal som står sig väldigt bra både nationellt som internationellt och det räcker med att titta på vilka förband som finns på K3 och vilka uppgifter de har för att förstå att det måste var många mer rätt än vad det finns fel 🙂