Med den nya skattereformen kan vinsterna i välfärden eventuellt utplånas på ett år, helt utan andra åtgärder, åtminstone när det gäller mindre företag. Detta beror på vad en vinst egentligen är, vilket många som inte är företagare har dålig koll på.
![]() |
Deg |
Varning för huvudvärk. Den som inte orkar med bokföring och företagande kan hoppa till det andra fetstilade stycket i texten och läsa vidare därifrån.
Vinsten i ett bolag är förenklat det som bokföringsmässigt blir över när årets kostnader är dragna från intäkterna. Ägaren eller ägarna av bolaget får då utdelningsutrymme och kan ta ut upp till den bokföringsmissiga vinsten minust skatten, eller resultatet, ur bolaget som utdelning. Resultat som inte tas ut ackumuleras och kan tas ut som utdelning längre fram istället.
I Sverige beskattas utdelning och lön olika. Samtidigt betraktas lön som en kostnad och minskar vinsten. Skatten på utdelning är bolagsskatten + skatten på utdelning, då vinsten beskattas för att bli resultat.
Att man som företagare tar ut vinsten som utdelning beror på att det dels ser fint ut att göra vinst, och dels att utdelning har lägre skatt än lön särskilt vid högre inkomster över brytpunkten för den statliga skatten (ca 40 000 kronor i månaden).
Cirka (kolla upp exakt själva) 40 000:- SEK i månadslön är också taket för pensionsavsättningar, SGI och sådant, och man får alltså inga ytterligare fördelar i socialförsäkringarna om man tar ut högre lön. Många företagare lägger sig därför där på lön, och tar resten som utdelning.
Tar man inte ut någon lön, så ökar vinsten, och då kan man ta ut mer i utdelning. För att inte så ska ske så företagare kan smita från skatt så får man inte den lägre skatten på över ett visst belopp i förhållande till lönesumman i bolaget, de sk 3:12-reglerna. Vill man dock maximera utdelningen och optimera skatten tar man ut högre lön, vilket är förmånligt skattemässigt trots den statliga marginalskatten, så länge man kan maximera utdelningen i förhållande till lönen.
Men i den mån mycket av kostnaderna i ett bolag består av ägarnas löner så står det alltså ägarna rätt fritt att välja storleken på vinsten. Man kan välja att enbart ta ut utdelning och ingen lön, och se ut att ha ett extremt lönsamt företag.
Eller tvärt om. T ex finns det vissa branscher som systematiskt verkar ge bara någon procent i vinst, t ex små livsmedelsaffärer tillhörande kedjor. Där kanske det är så att ägaren istället kooperativt får kickback från kedjan på allt man köper in via kedjans grossistverksamhet, och det är denna kapitalinkomst på medlemskapet i en ekonomisk förening som man tar ut som lågbeskattad kapitalvinst istället.
Nu är det enligt JÖK:en tänkt att genomföras en omfattande svensk skattereform, den första sedan tidigt 90-tal. En av de föreslagna varianterna kommer i princip likställa skatten på lön och utdelning från eget företag och i ett slag kan därmed vinsterna i välfärden (t ex friskolor, vårdcentraler mm) utplånas. För ägaren kan istället ta ut den tidigare vinsten som lön, och inte längre driva ett företag som är vare sig lönsamt eller delar ut pengar. Alla nöjda.
När beskattningen blir likvärdig mellan lön och utdelning kan ägarna t ex ha sig själva som anställda och sista månaden innan bokslutet ta ut den beräknade vinsten som en engångs löneutbetalning. Vips blir det ingen vinst, bolaget ser olönsamt ut.
Andra företag kan göra tvärt om, inte ta ut någon lön alls och ta allt som utdelning, särskilt enmansföretag, som därmed ser enormt lönsamma och med det kreditvärdiga ut. Vinsten blir en helt bokföringsmässig konstruktion, i den mån den inte är det redan idag.
Oavsett – kom ihåg att vinster för icke-publika företag och särskilt småföretag med kanske färre än 50 anställda, även idag kan styras. Särskilt för enmansföretag, där valet av lön kontra utdelning styr vad som anges som en bokföringsmässig vinst.
För utdelning är bara ett annat namn på lön för en företagsägare i vissa företagsstorlekar och ägarbilder. Det är först när externa ägare eller juridiska personer (=företag) kommer in i ägarbilden som detta ändras.
Exempelvis kan ett gäng lärare som driver en egen friskola sätta sina löner utifrån sina ägarandelar och se till att visa upp en verksamhet som inte går med vinst. Så blir alla nöjda och glada.
Bra va!
9 kommentarer
Fast blir det inte lite knixigt i praktiken för ägarbolag i stora välfärdsbolagskoncerner ("riskkapitalisterna") att ta del av överskottet i friskolan och vårdcentralen som privat lön, istället för vinst att skicka uppåt i koncernen? Kanske är det med dessa regler som man får den där småskaligheten i välfärden som många hoppades på när valfriheten infördes.
Som småföretagare sedan tidernas begynnelse och alltid drivit verksamheten som enskild firma, har vinsten alltid varit lika med lönen. Undantaget har varit, att man har kunnat stoppa en del pengar i olika utjämningsfonder. Varför har jag då inte bildat AB? Det vete tusan? Kanske av lättja och gammal vana.
Körde precis som du EF i elva år innan jag ombildade till AB. Bortsett från sämre år (inga hittills sedan ombildningen) så har det definitivt varit bättre med AB. Lite mer admin men tryggare.
Kommer jag ner på under 600.000 i "vinst" igen så kan man alltid dra igen en EF igen, då (tror jag) att man dessutom omfattas av schablonreglerna för t.ex. sjukpenning som gäller under uppbyggnaden av EF.
Med de rätt hårda restriktionerna som har varit från Tillväxtverket och Skattemyndigheten för att få ta del av Corona-stöden så känns utdelning inte alls riskfritt längre. Är inte klart för min del än, antingen blir det precis stolpe in eller så blir det stolpe ut. Överlever ändå men lite surt är det på grund av att uppdragsgivarna kände sig mer eller mindre tvingade att sparka ut konsulterna för att få permittera sina egna anställda.
Det hade ju varit väldigt lätt även idag att undvika vinst, bara för ägarna att starta ett konsultbolag och sälja tjänster till friskolan. Men då skulle väl nästa steg för populistvänstern vara att kräva att privata företag börjar med offentlig upphandling istället.. osv osv till allt nationaliserats igen.
Bra förklarat. Nu vill jag veta varför så många i Sverige bedriver sin verksamhet i enskild firma istället för i aktiebolag.
I övrigt kan jag bekräfta att kreditgivare är just så dumma som det antyds ovan. Min erfarenhet är att de inte kopplar ägarens fria styrförmåga utan ser siffrorna som ett gudomligt väsen. En företagare bör alltså skyffla lön när bostaden ska köpas och lägga vinster på hög när bolaget ska belånas. När lånen är satta kan man återgå till det som passar en bäst.
Jobbar du själv har ordning och reda och inte tar några stora risker funkar det väldigt bra med enskild firma, då blir det i princip samma sak som i inlägget ovan.
Det är väl just det. En ständig kamp för att inte blanda in sin egen ekonomi i firman som ju är samma sak.
Vem kan egentligen undvika stora risker? En hantverkare kan försäkra sig men hur vet man att försäkringsbolaget inte trilskas när svetsen bränt ned kundens hus eller när egentligen vilken tvist som helst. Risken för personlig konkurs för en miss i jobbet är inte ett dugg lockande för mig, jag undrar hur andra resonerar. Eller de kanske bara hoppas på det bästa.
Det handlar väl om att kunna utveckla sin verksamhet genom att bygga upp kapital för investeringar och uppköp.
Det finns redan bra sätt att hantera detta. Tidigare hade man hög ränta på internlån från Luxemburg men det är inte lika lönsamt nu men tar säkert en del av vinsterna.
Äger man fastigheterna i ett annat bolag så kan man ta en del av vinsterna där. Det behövs säkert också väldigt dyra konsulter till skolorna och det kan ju ägarna lösa internt.