Ghost Fleet – underhållande science fiction-örlog

Romanen Ghost Fleet av försvarsexperterna P W Singer och August Cole (2015) är en underhållande marin framtida science fiction, som innehåller många likartade tankar som man hittar i mina första böcker Midvintermörker och framför allt Midsommargryning. Handlingen handlar  om ett krig i Stilla Havet mellan USA och Kina, med Ryssland som allierad, med anledning av ett kinesiskt gasfynd i Marianergraven.

Den kinesiska jagaren Hefei.

Ett energisvultet Kina hittar gas i Marianergraven och relaterat till tankegångar tangernade peak oil, så 

inleder man ett överraskningsanfall mot land annat amerikanska Guam ocb Hawaii  med Ryssland som allierad. Bland annat har man i åratal lagt in hårdvarubakdörrar i alla mikrochip epxorterade till USA, vilket tillsammans med olika former av futiristiskt cyberkrig slår stenhårt mot det högteknologiska amerikanska försvaret.

Det är cyberkrig, det är landsättningar med till synes civila rorofartyg, landningar med civila flygplan fyllda med militärer och många andra moment ni känner igen från Midvintermörker och Midsommargryning. Men framför allt är det örlog.

Ett sargat USA tvingas damma av sin Ghost Fleet med fartyg i malpåse och gammal teknologi för att kunna slå tillbaka, medan insurgentkrigföring pågår på de ockuperade öarna och det drar ihop sig till ett avgörande sjöslag i Stilla Havet.

Det kunde vara lätt att göra en liknelse med Larry Bonds och Tom Clancys Red Storm Rising, och häva ur sig att Ghost Fleet är 2010-talets Röd Storm, där mycket av fokus också låg på örlog och insurgentkrigföring på ett ockuperat Island, men det vore fel. Boken är istället en närtida science fiction, eftersom det förekommer en lång rad teknik i boken som bara finns i idévärlden eller på ritbordet.

Det är hologram och virtuell verklighet. Man rutinmässigt använder stims (droger) för att höja den mänskliga förmågan och många har cybernetiska implantat, rent av fungerande arm- eller benproteser. Självständiga UAV:er (drönare) står sig i luftstrid mot stridsflygplan, robotar används för brandbekämpning och specialförband har autonoma kräftliknande robotar till sin hjälp. Och det är rymdstrid med satelliter och rymdstationer. Och rymdpirater.

Medan Bond/Clancy i Röd Storm höll sig till existerande teknologi – även om man missade att den då fortfarande hemliga F-117 var ett bombplan, medan den var ett jaktplan F-19 i romane – så utspelar sig Ghost Fleet antagligen bortom 2040. Förvisso var även rymdstrid avgörande i Röd Storm, om än med existerande teknologi, så det finns många likheter.

Men boken är trots att den kom ut 2015 kanske mer högaktuell än någonsin, i sin skildring av Kinas aggressioner (förvisso med en ny diktatur som tagit över efter kommunistregimen) och ambitioner i Stilla Havet, och den allt aktuellare befogade misstänksamheten mot kinesiska IT-leverantörer som Hujedamei och Tik Tok.

Dels innehåller handlingen ett stort hopp i tiden, vilket är nödvändigt för att hålla boken till läsbar längd – jag kan gissa att en redaktör helt enkelt strök några hundra sidor – och dels är slutet kanske lite abrupt. Ändå kan jag kan inte undvika att le åt många inslag, inklusive de avrundande epilogkapitlen, som mer eller mindre exakt är som jag själv kunde skrivit dem. Det finns en del popkulturella referenser som t ex “she was inverted” och skämt kring en del verkliga ej namngivna personer som Richard Branson (som försvunnit på en luftballongflygning), vilket säkert kan roa den uppmärksamme.

Väl värt en läsning för den som är försvarsintresserad, inte har något annat att läsa och vill få till sig lite ordentlig örlog, där två likvärda parter försöker uppnå målmättnad med sjömålsrobotar och dunkar på varandra som bästa boxare i ringen. Samtidigt ska man komma ihåg att den antagligen delvis är tänkt som ett debattinlägg i amerikansk försvarsdebatt kontra Kina, även om den är fem år gammal, likt Midvintermörker (2011) på sin tid nog kunde ses som motsvarande i Sverige. Sedan får man bortse från en del konstnärlig frihet, som det ryska hangarfartyget Amiral Kuznetsovs sjövärdighet och räckvidden på hennes flygplan. Man kanske har ordnat det om 20-30 år, å andra sidan nämns det ju inte huruvida hon har eskort av en hel eskader av bogserfartyg och sjöräddning, så läget kanske förblir som idag. Flygplanen kanske lufttankades efter start, då bränslet annars bara räcker för en kvart för att planen ska vara lätta nog för att kunna lyfta.

Tre av fem ymnighetshorn, med några extra sjömålsrobotar som bonus. Gillar ni mina krigsromaner bör denna falla er i smaken.

Ghost Fleet på e-boksläsaren, en Kobo Aura H20, vilket i sammanhanget kanske är passande.

Du hittar boken i e-boksutförande hos Adlibris eller någon annanstans.