Så länge vi inte vill betala för maten kommer det byggas på jordbruksmark

Svensk jordbruksmark försvinner av bland annat två anledningar – fientligheten mot den nödvändiga djurhållningen och byggande på jordbruksmark. Men i grunden handlar det om lönsamhet och avkastning på kapital. Så länge vi inte vill betala för vår mat så kommer det byggas på jordbruksmark, och det kommer vi aldrig vilja göra igen.

Nytt projekt med bostäder på prima jordbruksmark utanför Fjärås, Kungsbacka.

Jordbruksmark försvinner av flera anledningar, antingen så växer den igen med skog, den planteras över med skog eller så byggs den igen av infrastruktur eller framför allt bostäder. Grundproblemet i fallet igenväxning och igenplantering med skog gäller främst svagare marker som bara duger för djurhållning – antingen bete eller vallåkrar. Och vi har bestämt att vi inte ska ha någon djurhållning via världens hårdaste djurskyddslagar och att den globalt ej hotade vargen ska få ta plats, samtidigt som man inte får mer betalt för svenska animalier, så därför kommer allt fler av våra allra artrikaste marker – betesmarkerna – att växa igen eller planteras igen med skog. 

Grundproblemet är dock lönsamheten och avkastningen på kapital. Exempelvis har Sveriges antagligen största jordbruksföretag Wapnö AB tillgångar på 435 MSEK, varav 41 MSEK är maskiner, 326 MSEK är byggnader och mark, och 11 MSEK övriga inventarier i verksamheten. Årets resultat 2018 blev 208 kSEK, eller 0.4 promille i avkastning på tillgångarna. Det har sett ut motsvarande tidigare år med 237 kSEK 2017 och 426 kSEK 2016. Vill man vara snäll och enbart tittar på 176 MSEK i eget kapital så är avkastningen en promille. Då finns det betydligt intressantare investeringar för det kapitalet, om vi säger så.

Svenskt jordbruk kan inte få mer betalt för sina produkter än något annat jordbruk i världen, dvs trots löneläget och övriga kostnader och lagkrav inte får mer betalt av svenska inköpare än vad en bonde i Afrika skulle få. Det finns inte heller någon unik teknik vi har ensamrätt till.

Däremot kan man få bra betalt om man säljer marken till exploatering för byggnation. 

Då kan man rent av få inte bara tillbaka det där egna kapitalet, man kan sälja det till betydligt över jordbruksmarksvärdet. Sedan kan man ta pengarna och investera i något som inte ger en promille i avkastning, utan där vi talar om flera procent.

På billigare marker bortom storstadsområdena och de expansiva universitetsorterna så planterar man istället igen marken med skog och byter yrke. Skogen växer med någon procent om året enligt den naturliga S-formade kurvan och bygger upp kapital med mycket liten arbetsinsats. Sedan kan man sälja det monokulturella granplantaget, som tidigare var artrik betesmark med 10 000-tals arter, varav många rödlistade och hotade, och få loss sitt kapital.

Så nej, svensk jordbruksmark kommer successivt försvinna. Och det kommer inte ändras, eftersom vi aldrig kommer vilja betala mer för mat från svensk jordbruksmark än för motsvarande mat från något annat land. 

Enda undantaget är färskvaran mjölk, som inte lämpar sig för långa transporter. Men vi ska ju inte hålla på med mjölk längre heller, så de naturbetesmarkerna kommer planteras igen ändå.

Det finns en enda sak som man i Sverige kan få bland de högsta priserna i världen för som jordbruksmarksägare och det är mark för bostadsbubblans bostäder. Så med äganderätten är det inte konstigt att det också kommer bli ödet för all jorbruksmark nära våra expansiva tätorter.

Mat kan vi importera, så länge vi tillhör det övre globala skiktet vad gäller BNP per capita och ekonomiskt välstånd och därmed kan stå längst fram i kön för att köpa andras mat. Men vi kan inte importera mark för bostäder.

Har du en annan åsikt? Varsågod att köpa jordbruksmark och försök driva ett lönsamt jordbruk med svenskt kostnadsläge och svenska regelverk, eller sluta klaga.