Då en stor del av bloggens läsare är höginkomstagare, så vore det intressant att höra vad ni gör med alla era feta pengar? Enligt den så kallade vänstern så ägnar ni er åt att 1) klaga på skatterna 2) dricka champagne. Men hur ser det egentligen ut?
 |
| Pengar? |
Till en början kanske man borde definiera höginkomsttagare. Vänsterns definition är “alla som tjänar mer än jag själv”. För själv är man ju aldrig höginkomsttagare. Att marginalskatterna redan slår till innan 40 000:- SEK och även taken i socialförsäkringarna, trots att man får fortsätta betala arbetsgivaravgifter för dessa även över taket, är kanske mindre väsentligt. Även en sjuksköterska kan idag vara höginkomsttagare, enligt vänsterns definition att man betalar statlig skatt.
Fick läsa en oerhört begåvningsutmanad tweet om att höginkomsttagarna i Sverige gnäller på skattebördan och sedan skålar och festar i champagne.
Riktigt så ser det inte ut i verkligheten.
Vanliga höginkomsttagare använder pengarna till att betala ränta och amortering på ett dyrare boende än annars, och kanske för att betala en lite dyrare bil. Mycket mer extravagans än så blir det inte.
Går man upp till ordentliga höginkomsttagare med löner över 57 000:- SEK och fem procent extra värnskatt (som inte går till att värna riket) så ser det i min uppfattning ut på motsvarande sätt. Inkomsten används för att finansiera skulder – bostad, bil, kanske fritidshus eller båt.
Just det, pensionssparande via arbetsgivarens tjänstepension ska ej förglömmas. Så höginkomsttagaren ska kunna sluta jobba någon gång.
Snarare början man på de nivåerna jobba mer och mer, och har därmed varken tid eller möjlighet till att festa, eftersom det inkräktar på prestationsförmågan. Man är eftertraktad i sin yrkesroll, och ofta oersättlig på grund av särskild kompetens, särskilda kunskaper om verksamheten eller rent av unika förmågor – sådant som inte bara går att byta ut rakt av. Med detta följer just att man blir höginkomsttagare.
Det finns nämligen få gräddfiler för att bli höginkomsttagare – det är hårt arbete och kan ta decennier att nå, ofta med långt mer än 40 timmars arbete per vecka. Det enda sättet att nå dit är hårt arbete – eller att bli politiker och gå och glassa på andras pengar utan krav på vare sig kompetens eller prestation (det kräver dock decennier av fjäskande och upphävande av den egna integriteten i tillbedjande av vad någon annan har bestämt att man ska tycka i olika frågor, så det är ingalunda något som man får gratis ens som hög politiker).
Så hur ser det ut? Festar ni på champagne, eller kommer ni hem trötta och försöker spendera några timmar med barn, familj, nära och kära, innan ni jobbar över hela helgen?
Kanske lyckas ni ta någon vecka ledigt, och då blir det en rätt dyr semester med allt fixat och betalt? Eller något som är utmanande, och stärker er prestationsförmåga på jobbet genom att tänja era gränser. Klättra ett högt berg, korsa en ocean?
Så vad lägger du som höginkomsttagare pengarna på?
Tydligt är att den sk vänstern har vissa fördomar om höginkomsttagare – att dessa håvar in pengar utan uppoffringar och sedan festar loss på champagne, medan man skrattar åt de majoritet av befolkningen som inte har lust att jobba 80 timmar i veckan efter att ha slitit hårt i sin karriär i 20-30 år … Saken är den att vänstern ägnar sig åt projicering. Bara för att de själva går och drar på jobet 38 timmar i veckan utan att prestera något, sex veckors semester, sjukskriver sig på måndagar om man inte orkar gå till jobbet, och super sig redlös på sin fritid på billig sprit, så tror de tydligen att höginkomsttagare uppför sig på samma sätt. Och nej, det där är en fördom om vänstern, men man kan fundera på hur livet ser ut för de som tror att höginomsttagare bara går och drar, håvar in pengar utan prestation och festar hela sin fritid.
136 kommentarer
Jag gör som vilken ansvarstagande höginkomstagare bör göra.
1. Spenderar så lite som möjligt för att inte gynna staten via momsinkomster
2. Flyttar så mycket som möjligt jag kan utomlands till lågskatteländer
3. Deklarerar för att få så lite skatt som möjligt
4. Skålar i champagne
Champagnen är såklart inte champagne, utan soda streamat vitt vin
*garv*
"Dandyn" taget efter tavlan?
Nej. Från wikipedia
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Dandy
Aha ok.
Jag gissade på denna historia,symboliskt osv..
https://www.nsd.se/6534807
Nästan. Stora skillnaden e väl att jag inte loggat ut för gott…
Snyggt 👌
Dandyn: https://gph.is/2zJCbFH
Mina fördomarna säger att höginkomsttagare i det privata är arbetsnarkomaner.
Höginkomsttagare i det offentliga är högutbildade.
Om man inte är arbetsnarkoman men ändå höginkomsttagare så har man mer möjlighet till mycket fritid (man tex gå ner i tjänst och ändå leva gott).
Det är personerna som tycker det är viktigt med fina saker (östermalmsfolket och dessa wannabees) som finansierar sina saker. Övriga finansierar fritiden.
Har inga som helst belägg för detta mer än att jag hellre finansierar fritid än saker.
Ska detta förstås som att du är högavlönad offentlig tjänsteman och att vi andra finansierar din fritid?
Sssshhh.. Im hunting wabbits
Lever generellt snålt i vardagen och köper på rabatter och nedsatt pris. Unnar mig då och då det där extra i tillvaron som till exempel en semester i Japan eller liknande. Jag har ett 70-talshus jag fixar själv, köper begagnad bil, begagnade datorer, begsgnade telefoner, kläder på rea i fel säsong, sista-dagenmat, lagsar själv.
Men jag sparar och amorterar som fan. Försöker sätta av åtminstone en tredjedel san nettolönen till sparande. Tänker begå det ultimata högförräderiet när jag är 65 och gå i pension. Detta lär om tio år vara värre än att vara vit man idag eller vilja begräna invandringen för om tio år lär vi ha akut slut på pengar och varje arbetande person som går i pension innebär ju en mille eller två om året i tappad BNP. Det är alltså detta som är den verkliga kostnaden för pensionerna, inte själva pensionsutbetalningarna i sig.
Jag är höginkomsttagare. Jag jobbar inte särskilt mycket i övertid. Kanske för att jag planerar mitt arbete långsiktigt samt coachar mina medarbetare så att de inte helt beroende av mig.
Hur som helst, jag värderar min lediga tid. Jag har småbarn så efter jobbet ca 16.30 åker jag direkt hem för att umgås med familjen. Ca kl 20 lägger sig de små barnen. Sen umgås jag med min fru innan läggdags kl 22.00. Så nej, fest och champagne gjorde jag när jag var 18-25 år gammal.
På helger umgås jag med familjen med och gör saker tillsammans. Ensamtid med vänner används till kvalitativa aktivitet än fester och champagne.
Spenderar allt för att hålla upp ekonomin,en del champagne konsumeras med.
Utan oss högskattebetalare så skulle det ofantliga slöseriet inte vara möjligt. Så i år jobbar man väl åt V framåt augusti innan man kan börja tänka på sig själv.
Vänstern kollar ofta på dom som har och anser att dom borde "få" lika mycket, problemet är att dom inte vill "ge" lika mycket för att få det dom vill ha, dvs skaffa utbildning, visa frammfötterna, jobba övertid, studera själv på egen fritid (vanligare än man tror bland framgångsrika). Det är inte direkt så att det saknas möjligheter i Sverige, samt i det moderna samhället när du har hela internet tillgängligt dygnet runt.
Det där är så mycket skitsnack att jag tror att jag kräks. Jag har en femårig universitetsutbildning som arbetsgivarna skriker om är efterfrågad. Jag försörjer mig på osäkra timvikariat.
Samtidigt ser jag människor som Isabella Löwengrip, som knappt gått ut gymnasiet inte uppfunnit eller utvecklat någonting av värde leva på ett sätt som jag bara kan drömma om.
Samma sak med Bianca Ingrosso och alla andra influencers.
Tar för givet att du inte visste att den utbildningen du valde hade den typ av arbetsmarknad du nu erfar. Och att anekdoten Löwengrip är mainstream och inte som jag skrev, en anekdot.
1. Spar ihop en buffert
2. Spar ihop till investering i passiv inkomst/ investeringar som sänker kostnadsläget
3. Spar ihop till att bli låginkomsttagare
4. Tro man ska börja ta det lite lugnare
Andel sparande är väl, enligt statistiken, just den största skillnaden mellan höginkomsttagare och.. ähh.. medlelinkomsttagere (höjningar i boende-, bil-, mat- och semesterkostnader är enbart i kronor räknat – som andel av inkomsten minskar dessa, särskild boende, eller är på samma nivå).
Gillar inte champagne, betalar inga räntor heller. Ojämförligt största lyxutgiften är att åka runt och slåss med en massa olika människor. Företrädesvis på varmare breddgrader.
Värsta är att man tror dig..
När Ben skriver ”mamma” menar han eg MMA.
Gene Cook Jr är nästan 55 och tävlar fortfarande. Han började träna som 46-åring. Sen är han helt jävla efterbliven på andra sätt iofs. Finns säkert fler exempel.
Man myser så klart inombords varenda gång man hårdtrollar sönder nån hetsig 25-åring på mattan. Till slut brukar dom fråga vad man väger för att få nån egen mental ursäkt till varför dom förlorar mot en gubbe som kunde varit deras farsa.
Kunde vara? Skämtare där.
Ouch.
Ser allvarligt på att Ben slår sina barn.
Old age and treachery always overcomes youth and skill
Vill minnas att BD gillar att råna och knacka bögar så då det gör väl honom till böginkomsttagare?
Du minns fel. Möjligtvis skulle man kunna kalla honom droginkomsttagare.
En våldsam verision av Walter White?
Du blandar ihop begreppen här. Varför skulle jag sträva efter att bli höginkomsttagare när jag kan tjäna minst lika mycket på investeringar och dessutom betala mindre skatt (kapitalskatt vs inkomstskatt+arbetsgivaravgifter). Genom kryptovaluta kan du göra dig en rejäl hacka och dessutom på ett fullt lagligt sätt genom att betala kapitalvinstskatt på dina vinster. På tal om var jag spenderar pengarna är det främst lyxresor.
Vad är skillnad på en resa och en lyxresa?
När blir en resa, lyxresa.
1. Fortsätter leva nästintill lika sparsamt som när jag var student.
2. Lägger undan 50 % av nettolönen på depåkonto.
3. Köper aktier för kassan.
4. Aktierna faller i värde.
5. Lärdom. Hade lika gärna kunnat bli fattig kulturarbetare istället. Livet är ett nollsummespel.
Köp Avanza zero eller dylikt istället. Skulle dock föreslå att vänta tills nästa 20-50% korrigering, skala in dig, börja när OMX eller annat fallit runt 20%, sen skalar du in dig under 10 månaders tid. Dvs har du en miljon, gå in med 100k per månad.
Rikast när hen dör vinner. Man får inte glömma att börsen alltid "vill" gå uppåt.
Bygger hus, själv i största möjliga grad. Leker med div motorfordon övrig tid. Sparar igentligen allt för lite, men tycker att 5k i månaden är lagom och att det är nu man har kraft och ork att genomföra alla strapatser, 80k i månaden som chief på fartyg så varannan månad så ska det spenderas pengar 🤣
Löneväxlar, lever ganska snålt i vardagen, köper guld och silver när jag har kontanter som ligger och skräpar. Unnar mig dyra semesterresor dock.
På kontinentala Aldi kostar champagne cirka EUR 14 flaskan så det krävs inte någon fantasilön för att slurpa bubbel.
För övrigt är väl det bara i Sverige man anses vara höginkomsttagare om man tjänar +/- 50 000 i månaden, arma land!
14 euro? Testa rysk champagne.
Champagne dricker väl bara efterblivna kommunister. Eventuellt som munsköljning efter tandborstning.
Findricka Gin ska det vara.
När vi ändå är inne på RF
https://youtu.be/q1u7XZ9c8fI
Kvalar in i gruppen men så jobbar jag ca 2200h per år för att komma dit, har ett jobb jag tycker om och som trotts antalet arbetstimmar ger mig mycket ledig tid, det blir så när man i perioder kör 12h dagar 7 dagar i veckan.
Pengarna då:
Bor billigt i hyresrätt, har en rätt så billig sommarstuga utan lån, en okej bil utan lån, sparar en hel del för att dels ha något att leva på när man går i pension (är ju 30+ just nu så det lär ju inte finnas något fungerande pensionssytem när det är dags) och för att en dag ha en bra insatts när det är dags att köpa ett boende.
Någon ordentlig resa brukar det bli med 12-18 månaders mellanrum och då går vi all-in, annars så är det mest vardagslyx som gäller med att köpa lite bättre råvaror när man handlar, besöka det lokala konditoriet när man ska ha bröd, besöka lokala köttbutiken istället för färdigpackat på ICA.
Champagnen lyser med sin frånvaro…
Kan tänka mig att du dricker pinkydrink varje dag.
Tjänar numera 40.000 i månaden, anser dock inte mig själv som höginkomsttagare. Dock lyckats med bedriften att spara och investera upp 3 miljoner på 13 år som lagts in i ett hus jag nyligen köpt så nu är man fattig igen.
Behövs inga enorma inkomster, bara stor diciplin och koll på utgifterna.
Räkna med parametern om man är två höginkomsttagare i hushållet. Det gör en enorm skillnad. Omvänt om man ska försörja X antal barn, då är man en högutgiftare istället.
Som lite motvikt här kan jag meddela att har förmånen(/turen/lyxen/varit smart nog) att jag jobbar med ett område där det är stor kompetensbrist och kan därmed ha en rätt hög lön trots att tar det ganska lugnt på jobbet och ligger mer mot 38 timmar/v.
Men ja någon våldsam lyx är det ju ändå inte. Att bo i Stockholm (närförort) är ju inte gratis, speciellt som singel. Mycket går till ränta och amortering.
Nej nej, att välja att jobb där man vet man får bra betalt är kapitalistiskt. Att läsa 5 år på universitet för att bli dramalärare och få dålig lön är "diskriminering". Tänk om jag som företagare får en dålig marknad, ska jag gnälla på att kunderna inte betalar väl nog? Eller ska jag kanske se mig om efter andra marknader…
Trolldom.
Huvet på spiken !
Jävla stavningsprogram..
Tar ut en modest lön under brytpunkten, slänger in allt annat i olika sparanden, konsumerar inte i onödan och ska det skålas görs det med öl.
Av kommentarerna att dömma gissar jag att bloggens läsare inte är representativa för höginkomsttagare.
Man har haft det lite på känn ett tag..
Vad är representativt?
Höginkomsttagare är inte samma som att vara rik som Cornu är inne på.
Håller, de flesta här är nog mycket medvetna och lånar ej till lyxkonsumtion eller har hög belåning trots hög lön.
med
Precis.
Spar lite pengar (till bröllop och framtida hus).
Amorterar av mer än vad jag tror normalt folk gör.
Investerar/Sparar mer än vad jag tror normalt folk gör.
Reser mer än vad jag tror normalt folk gör.
Spenderar mer pengar på mina hobbies (träning) än vad jag tror normalt folk gör.
I övrigt skär vi ner relativt mycket på våra utgifter, dricker en del champagne. Förmodligen mer än normalt folk.
Normalt folk = ej höginkomsttagare.
1. Löneväxlar 15% av bruttolönen, sparar 50% av resterande nettolön i isk för mig själv + barn
2. Amorterar inte alls
3. Lever som de flesta andra, men jag är väldigt prismedveten, handlar så mycket jag kan vid fel säsong för bättre priser, handlar det jag behöver vid erbjudanden och försöker så långt som möjligt byta tjänster med vänner och bekanta. Fönstershoppar aldrig.
4. Mat snålar jag dock inte på, och vinkontot är relativt stort, det händer att jag dricker champagne, men dricker inte de billigaste röda vinerna
5. Köper en jävla massa medelåldersleksaker : cyklar + prylar, skidor och en och annan pryl
6. Köper aldrig ny bil
Emöogt definitionen "betalar statlig skatt" som höginkomsttagare:
Jag amorterar på lånet på bostaden. Sparar en hel del till pensionen.
Av "nöjespengar" går betydligt mer pengar till friluftsutrustning och dess användande för mig och barnen än till champagne, kan man väl säga.
Vad är höginkomsttagare?
Var går gränsen?
Över medellön?
Betala statlig skatt?
Eller är det alla som tjänar mer än en själv?
Bumpkin: En mycket vettig fråga eftersom det inte finns någon fastlagd dfin ition av begreppet. En definition som ibland användes för höginkomsttagare är 167% av medianinkomst i riket samt då också låginkomsttagare som under 67% av medianinkomsten. En annan definition som ibland används för höginkomsttagareär skiktgränsen för värnskatt eller i vissa fall statlig skatt samt då att låginkomsttagare definieras som understigande 50% av medianinkomsterna (vilket i sig skulle innebära mellan tummen och pekfingret att vi har långt mycket flera låginkomsttagare i Sverige än vi har s.k. fattigpensionärer).
Många om budet som synes!
En väl lika angelägen fråga att ställa i sammanhanget är väl då: Vad är Vänster?
1. 50% Investeras
2. 25% täcker alla utgifter
3. 25% Samlas på hög utan mål. Används delvis till billiga semestrar med tält och kackerlackshostels.
Betala familjens kostnader (Endast jag som arbetar) och sparar lite i diverse aktier.
60% investeras i aktier för att kompensera kommande dålig pension och en rejäl buffert är bra för sömnen och blodtrycket.
Lever annars snålt förutom en hel del restaurangbesök och never ever matlåda.
Du föredrar att låta nån skamklippt serb med adidasbyxor och finskor bestämma vad din mat ska innehålla genom att äta ute?
En kebab för en tjuga är prisvärt. Finskorna och ibland deras mammor brukar dyka upp lagom till efterrätten. Hittar ut själv.
Kebabställen brukar väl knappast erbjuda efterrätt? Och finskor sys väl i läderfabriker i Kina eller Italien, dom har inga mammor.
Min mamma är finska och fixar jättebra o hälsosam mat. Finns väl en hel del finskor i Skåne. Är du säker på att din mamma inte är finska Ben. Eller kanske hon bara använder finskor från Kina?
Just ja, Ben är inte från Göötteborgghh.
Ger 10% till välgörenhet. 10% till olika former av sparande. 20% till amortering.
Jag fick tidigt i livet lära mig av min far att det inte är de stora inkomsterna man blir rik av utan att det är de små utgifterna. Jag har alltid försökt att ha mycket små utgifter och då jag dessutom har en hyfsad inkomst blir det en skaplig "hävstång".
Jag arbetar idag heltid, anställd på ett teknik-konsultföretag, med en månadslön på ca 55K. Helt ok för mig men flera kollegor tycker nog det är en förhållandevis låg lön. Jag har dessutom en, av arbetsgivaren godkänd, sidoverksamhet i vilken jag på årsbasis arbetar ca 1200 timmar. I det egna företaget ackumulerar jag f.n. det mesta av överskottet och placerar i fastigheter eller delägarskap i andra lokala företag.
Totalt jobbar jag ca 3100 timmar om året och tilläggas bör att jag också vårdar anhörig flera timmar varje dag. Tid finns därför aldrig för mig till att dricka skumpa och mingla med andra höginkomsttagare eller högkapitalister.
Köp en trisslott, du har förtjänat att vinna.
Jag blir 70 om några månader. Jobbar full tid (och lite till) i ett ansvarsfullt (och välbetalt) jobb, har pension som jag skulle kunna leva av på toppen. Inga skulder, bor i hyreslägenhet i centrum, inte någon bil. Pengarna går i huvudsak till mat, dryck och resor. Resten får stå på bok. Gidder inte börja med investeringar eller sådant i min ålder. Ambitionen är att stå plus, minus noll när jag smäller av.
Donkeyman: En allvarligt menad fråga i all vänlighet: Har Du varit mönstrad Donkeyman? … I så fall var och när? … Frågan ställd av allmänt yrkesintresse!
Missade att skriva att även mitt privata kapital till största delen är bundet i egendomar och finansiella placeringar. Jag sponsrar också några lokala föreningar med pengar eller material.
Men. Har du tid att bara vara och andas och njuta av livet?
Tänk att inte skjuta upp dina drömar till morgondagen utan leva det liv du har nu.
En adekvat fråga. Jag har redan gjort ganska mycket i mitt liv. Då jag diagnosticerades som barn med en ärftlig sjukdom vilken förkortar mitt liv gjorde jag mycket redan tidigt i mitt liv. Min far använde mycket av sina sparade pengar för att jag skulle ha möjlighet till att bl.a. resa. Dock var jag mer road av att studera och konstruera saker.
En strikt kosthållning sedan tonåren och allt bättre mediciner har under åren förlängt mina utsikter att leva långt längre än vad läkarna en gång förutspådde. Faktum är att jag gillar och faktiskt njuter av att arbeta. För mig är det konstigt nog det yttersta beviset på att kroppen inte degenererat så mycket att sjukdomen fått överhanden i mitt liv.
Jag förväntar mig inte att kunna arbeta som jag gör i speciellt många år till. Då jag av erfarenhet vet hur dålig den allmänna omsorgen och vården är för sådana med min sjukdom i ett senare skede har jag ägnat många år till att bygga upp ett kapital och en alternativ verksamhet vilka jag förhoppningsvis kommer att kunna leva av och sköta under återstoden av mitt liv. Allt för att jag ska kunna få någon form av livskvalité de sista åren.
Tråkigt att höra, lever en inte helt olik tillvaro men inte med lika allvarliga symtom. Mitt arbete bidrar också till ökad livskvalité.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Som jag skrivit i forumet i andra kommentarer så har jag sadlat om lite vad gäller livsstil och flyttat ut i Roslagen. Samma direkta månadskostnader för boende men nu sänker jag en hel del av inkomsten och sparandet i att renovera och höja standard.
Det känns lite speciellt att rensa stora delar av sparandet men det var faktiskt att föredra framför skuldsättning. Naiv som jag är tror jag ändå att boendet i detta läge är en bättre placering av pengarna.
Iaf vad gäller livskvalitet.
Av nettoinkomsten går drygt 40% till att leva (alla återkommande utgifter ink boende och mat) 20% till nöjen och diverse. 40% till sparande som till största delen då går in i renoveringar.
Fortsätta att vara obelånade och skuldfria, betala allt kontant.
Investering i gård och skog.
Champagne och Foie Gras tillhör vardagsmaten. Inhandlas på plats nere i Frankrike på marknader och mindre champagehus.
Undvika handlarnas egna märken och stödja det lokala näringslivet.
Verktyg och byggmateriel väljs uteslutande från proffs-segmentet.
Delar av det fria kapitalet får arbeta genom investeringar i onoterat, Tessin och investeringsguld.
Har inga barn, ska inte ha några barn.
Inte bara höginkomsttagare utav även no-kids-rich. Sparar/investerar en del pengar i övrigt så använder jag pengar för att finansiera andra projekt som är hobby med möjligheter av inkomst (vilket är exakt vad mitt vanliga jobb också är).
Spenderar 10-12 timmar på veckodagar med jobb av olika slag och kanske 2-8 timmar per dag på helgen. Champagne händer ett par gånger per år.
Vi har totalt ca 75k före skatt vilket känns som en rätt skaplig hushållsinkomst. Lägger ca 11k i olika sparformer. Kör en golf kombi, billig och effektiv familjebil men totalt osexig. Semestern spenderas uteslutande i Sverige. Köps det någonsin dyrare klädesplagg så handlar det om friluftskläder av bättre sort. Lagar nästan all mat själv och gör lunchlådor – hämtmat typ 1 gång / månad och en utelunch varannan vecka.
Med det sagt så händer det visst att vi dricker vars två glas av en bättre champagne. Kväll med barnvakt (händer kanske varannan månad) spenderas gärna på en bättre restaurang, gärna någon typ av avsmakningsmeny med dryckespaket då det innebär att man brukar bli rätt bra ompysslad och kan fokusera på att ha en trevlig kväll.
För det första så jobbar jag som egen företagare ganska mycket, ungefär 60-70 timmar i veckan, ojämnt fördelat och ofta på alla veckans sju dagar. Sedan dubbelarbetar jag i hemmet också med handling, matlagning, tvätt, strykning och städning. Plus att jag motionerar varje dag.
Pengarna då? Jag bygger upp förmögenhet till nästa generation, dvs köper guld, silver, dyra klockor, konst, antikviteter och samlarföremål. Observera, att investerar man i samlarföremål så ska man satsa på sådant som är internationellt eftertraktat, och inte på sån't som enbart har en marknad i Sverige. Champagne dricks normalt en gång i veckan. Dyra köttbitar, dyra fiskfiléer samt dyra skaldjur konsumeras varje vecka. Färska bär konsumeras nästan dagligen året runt. Matkontot till hemmet har alltså i princip inga begränsningar. Reser med måtta, då jag sett de delar av världen jag vill se, och fortfarande trivs bra i Europa. Restaurangbesök sker till utvalda restauranger och med måtta. Maten är tyvärr sällan prisvärd på restaurang i Sverige och ställen där köttet är av dålig kvalitet eller okänt och tveksamt ursprung, de ställena går bort direkt.
För övrigt: Varför klagar vänstern på att vi dricker Champagne? De tycker ju ändå inte att det är gott, och inte heller känner de skillnaden jämfört med Prosecco för 79 kr.
Har aldrig fattat varför folk äter en köttbit på restaurang. Du får mycket bättre kött på saluhallen och enklare mat att själv laga till perfektion finns inte.
Löneväxlar. Dyr villa som kräver visst underhåll. Ska precis köpa båt. Har barn, så halva lönen går väl till ICA Maxi. Men visst, någon flaska champagne blir det väl också här och där.
Har barn med utmaningar, så min fru jobbar nästan inte alls. Vi är glada att mitt jobb drar in så att vi klarar oss, för de små slantarna från försäkringskassan räcker egentligen inte alls till att vara ett hushåll med endast en arbetande…
Pengarna går till barnens uppväxt och hjälpbehov och hus i storstadsregion.
Racing och fossilbränsle för allt som blir över när piggelinen är uppäten !😁
Amorteringar och ränta är för amatörer och låginkomsttagare.
Plöjer (bokstavligen) ned det mesta i gården som kroniskt går med förlust. Kommer att ha ett förhållandevis bra läge när det blir riktigt dåliga tider.
Ur ett socialistiskt perspektiv så är nivån på lönen inte så intresserant utan hur mycket du har kvar efter det nödvändiga är betalt. Det är detta som de vill ha till diverse tokigheter som misslyckats och kräver ännu mer skatt. De blandar gärna bort korten och pratar rättvisa och fördelningspolitik men det är något som de bevisligen misslyckas med.
Köper mycket ost (kanske 1500:-/månad). Åker vart jag vill när jag vill, inom rimliga ramar (tex: har jag lovat en deadline i Sverige denna vecka kan ja ju inte plötsligt ta ett plan till Afrika).
Just flexibiliteren är väl i stort vad som händer om man får 40-45 i handen vid lön istället för 25-30. 15k flexibiltet.
Champagne? Rätt meningslöst när cava och annat bubbel fungerar utmärker.
Ost för 1500!? – fantastiskt intressant!
Tur det finns personer kvar och inte bara en massa individer!
Låter som en bra prioritering. Jag har krasst konstaterat att jag rent teoretiskt skulle kunna bli vegan om det skulle krävas, men just osten är fasen i det helt och hållet oersättlig och av den enkla anledningen kommer det aldrig att ske.
Mycket intressant. Jag tror linus ostvanor kräver ett gästblogginlägg.
Funderade annars på om det var en underdrift, men ett snitt är ju ett snitt och man är ju inte ens 365 dagar om året på platser som serverar riktig ost. Om vi säger 0.6kg montagnolo, 0.4kg annan blåmögel (saint augur osv), 0.5kg hårdost och 0.4kg "blandat" så har vi förbrukat kanske hälften – 750:-. På den ost vi liksom bara lägger på ett fat och äter (förrätt, efterrätt, melanmål, osv). Att montagnolo ständigt dominerar beror ju annars på att den är episk för matlagning, mer universell än saint augur med vänner. Så det finns alltid något väldigt bra att göra av den – den är lika värd pengarna på ostbrickan som på rostbrödet som i carbonaran.
Kontentan blir lite att de där 1500:- går till mig, och riktigt så ensam är jag inte. Det vore ju fräckt att bara köpa ost till sig själv, så varje gång det förväntas gäster köps dubbelt så mycket in och går det inte åt så förbrukas det till matlagning. Då åker ju en och annan tryffelinjecerad och andra barnostar med, så de sociala inköpen blir ibland rent av dyrare (per person) än de mer funktionella.
En "normal" månad passerar därmed rimligen 2000:-, men det finns många kulturer som har ingen eller dålig ostkultur, vilket rimligen drar ned snittet.
Rolig läsning.
Kul och höra om vad andra njuter av
https://www.forbes.com/sites/michaelpellmanrowland/2017/06/26/cheese-addiction/
"'These opiates attach to the same brain receptors that heroin and morphine attach to. They are not strong enough to get you arrested, but they are just strong enough to keep you coming back for more, even while your thighs are expanding before your very eyes.' – Dr. Neal Barnard, author of The Cheese Trap"
Just saying
Tack Linus!, instämmer med turboprop och oroas med croix de Bois.
Periodvis slinker det nog ner 25 liter IPA/månad, så ohälsosam förtäring av ost sker en bra bit bakom threshold of misery.
Det är det bästa med alkohol: man behöver aldrig fundera över vilken av sina vanor som är mest ohälsosam (åtminstone om man undviker veganism).
Egenkonsult, singel, 35 år. Lever gott men inte extravagant. Om det är något jag slösar pengar på så är det på mat. Kollar aldrig vad något kostar. Sparar större delen av utdelningen. Dricker champagne några ggr per år. Åker utomlands 3-4 ggr per år. Hyresrätt, ingen bil och fuckoff-pengar på banken.
Jobbar lite drygt 40 timmar i veckan och sparar över 50% efter skatt. Har inga intressen som kostar några signifikanta mängder pengar (gillar exempelvis inte att resa).
Bidrar till svensk tillväxt och jobbskapande genom att tillhandahålla riskkapital genom att delta i oräkneliga ipo och nyemissioner… dvs ett sånt beteende som vänstern hatar av någon anledning jag inte begriper.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Inte mycket. Sparar på sparkonto och väntar på en sättning på marknaden. Vi på den här bloggen kommer nog ha rätt i att bostadsbubblan spricker inom 250 år. Kanske.
Jag jobbar själv inte mer än 38h per vecka i genomsnitt men jag gör det på kortare tid än de flesta och njuter därför av mer sammanhängande ledighet vilken aldrig kommer ägnas åt mer arbete pga helt sinnessjuk skattepolitik.
1. Jag klagar på skatter, det är nog det jag gör mest av allt, så tråkigt att få ge vänstern rätt här.
2. Jag sparar till ett boende, som hyresgäst har jag en bit kvar till 6 miljoners-villan jag är ute efter.
3a. jag skatteplanerar för framtiden, när villan är inköpt kan jag njuta av kapitalinkomster då jag tänkt ägna mig åt privatuthyrning, på så vis får jag lägre total skatt än om allt kom ifrån inkomst av lön.
3b. Som skatteplanerare så har jag även för avsikt att investera ordentligt i framtiden för att få ytterligare inkomster från kapital.
4. Jag har planer för att skaffa en hobby som ger lite sidointäkter, hur framtida fastighet ser ut kan påverka om det blir av eller inte.
5. Jag dricker aldrig champagne, jag festar till det med en prosecco ibland men festar i regel väldigt lite.
6. Jag tänker 2ggr innan jag köper något, kommer det tillföra mig något i form av ökat värde eller ökad glädje/nytta så blir köpet av.
7. Jag känner mig ganska fattig som står utanför bostadsmarknaden och tror att även om jag räknas till höginkomsttagarna så kommer jag inte känna mig rik på kapital de närmaste 20 åren men jag har en plan om framtiden som inte är beroende av pensionssystemet
Om man är höginkomsttagare beror väl på relationen mellan intäkter och utgifter.
Sålde hus i Stockholm och flyttade en timme söderut och det gör enorm skillnad.
Är pangis, men elektronikkonsultar lagom mycket.
Arrenderar fårbete av kommunen och köper allt vinterfoder men kostnaderna är likväl lägre än i Stockholm och vi känner oss helt tillfreds med levnadsstandarden.
Har inte ansträngt mig alls för att göra karriär eller bli höginkomsttagare, men har ändå blivit det. Slutade jobba övertid någon gång på 90-talet. Däremot försvinner inte ett problem som behöver lösas bara för att man går hem. Således dyker det upp när man minst anar det även hemma, kanske kl 3 på natten när man varit uppe på toa.
Den enda strategi jag följt är att försöka undvika det som jag inte vill göra, låta någon annan göra det, och i stället fokusera på det som är intressant och som jag gillar, samt ibland ta ledningen om det behövs. Det kopplat med ständigt lärande leder till en bra situation med hög lön.
Befinner mig i den lägre delen av höginkomstskalan, men kan konstatera att de senaste ganska många årens lönehöjningar har varit behäftade med 60% löneskatt (rena rånet). Således är det inte så mycket värt att jämföra löner före skatt.
Efter skatt får hushållet kvar ca 75k (en höginkomsttagare och en inte). Vi har inga dyra hobbies så det blir en del pengar över varje månad. De gå i huvudsak till löpande renoveringar av huset, ganska dyra semestrar, en del sparande, samt nya bilar vart femte år eller så.
Mer än så räcker det inte till. Dricker inga dyra viner eller whisky, då det mesta ändå handlar om placeboeffekt. Har inga fina kläder. Äger ingen kostym eller slips. Har inget armbandsur, vilket verkar vara inne i vissa kretsar om det kostar 50-100k. Kör Toyotas billigare modeller. Således inget extravagant alls, förutom semester då (charter och resebyråer går bort).
Med årsinkomster som pendlat mellan 600’-1000’ SEK/ år större delen av det senaste decenniet, så har merparten gått åt till sparande, investerande i egna projekt samt förädlande av sekelskiftesvillan på fritiden.
Detta har resulterat i att jag vid årsskiftet hade möjligheten att avbryta en lukrativ, men mycket själsdödande karriär, mot att jaga en dröm om att bli läkare. Så numera fattig student istället, men lyckligare än någonsin ”yrkesmässigt”
Pengar är inte allt…
Ah, och spritpreferenserna har alltid handlat mer om röda viner, gärna italienska…
Utöver bra single malt och gin.
Skall det bubblas någon gång om året så får det bli Bollinger.
Vem fan tycker champagne är gott? Då dricker man alltså för att det är fiiint.
Alltså dum i huvudet.
Låter mina barns mamma stå för det myckna jobbandet. Jobbar inte fulltid med andra ord, barnens läxläsning och aktiviteter kräver sitt. det gäller också att minimera statens skatteintäkter, ju längre bort dina pengar skickas desto sämre nytta gör de som resurs.
För jag vill tacka bostadsbubblan som har gett mig så mycket. Bland annat.
Suktar efter släktgården. Drömmer om solceller, vindkraftverk och bioetanoljäskar och en konverterad traktor. Well, some day…
Mammorna hade fallit som furor för min mycket manliga yxa.
Nä precis, riktig dyr champagne har en distinkt arom av mögel och unken jäst. Endast en person med riktigt stark placebo kan få det till något positivt.
Eller är det som med öl, whiskey och surfeta, en tillvänjd smak?
Snarare är det som med rödvin, att det bara är bra för den med stenkoll på allt. Inklusive årgångar, vad som passar till vad, vad som passar i vilka sammanhang (inlusive värme/kyla osv), individuella preferenser.. För alla andra blir dyra champanger inte bara dyra, de blir ganska dåliga också.
Man kan fundera på om skillnaden på Champagne, Prosecco och Cava i grund och botten är att fransmän som inga andra avgudar allt från sitt språk till sin egen blomdoftande avföring.
50k innan skatt. Bor i en billig hyresrätt i ett s.k. utsatt område, kör en 12 år gammal, liten Hyundai, sparar 10k/mån till kontantinsats för litet hus, äter och dricker kvalitet men köper oftast vid extrapris (billigt och bra), bara andrahandsmöbler och gärna gratisprylar via tipptapp, bortskänkes.se eller blocket. Många loppisar blir det för att komplettera med det man behöver. Sparsam eller snål, det beror på hur man ser det.
Nya kläder inhandlas endast vid rea (billigt och bra). Löneväxlar för att undvika för mycket skatt.
Jag lider absolut inte av min livsstil utan har kört samma sedan jag var låginkomsttagare.
Ligger väl på ca 65-70 inklusive bilförmån och känner mig halvt misslyckad jämfört med mitt umgänge som jag gissar ligger på drygt det dubbla i snitt och strax därunder i median. Jobbar dock löjligt lite med ett snitt på kanske 30h/vecka men ser å andra sidan alltid till att vara tillgänglig. Har också ynnesten att ha fått ett "förskott på arv" på några miljoner.
Alltså hämtar jag tidigt på dagis i stort sett varje dag och spenderar tid med barnen. Pengarna går främst till att bo i ett bättre område och allt som kommer därtill iom att normer och förväntansbild förskjuts år det dyrare hållet. Viss extravagans förekommer i form av dyra resor dels med familjen men även med dekadenta vänner.
Som jag ser det försörjer jag även till del en hustru med ganska dyra vanor (blir en del champagne där) men frågar man henne så har vi lite olika syn på den saken – då finansierar hon det själv.
I övrigt viss amortering, pensionssparande och en del investeringarar. Känner mig absolut inte rik.
Jag känner bara några som tjänar mer än det men dom jobbar från 8 till 20, 5-6 dagar i veckan och har globala positioner. M.a.o. är det bara att gratulera till en sådan lön för 30 h arbete :).
Tack. Jag vet, objektivt sett borde jag vara hur nöjd som helst men likväl är jag inte det. Kanske ett ganska tydligt exempel på att man (jag) aldrig blir nöjd – det finns alltid större fiskar i havet.
Alla mina tre syskon har ganska alldagliga jobb och tjänar drygt hälften av vad jag gör på sina 40 timmar. De värderar inte lön särskilt högt utan trivs jättebra med sina livsval. Kan ibland avundas denna inställning.
Oftast blir hög lön ett beroende. Vänjer man sig vid det är det svårt att göra något annat som ger en lägre ersättning. Det kan ju vara så att du också känner att du hade velat testa göra något annat (som dina syskon kanske?) men att ersättningen är så pass viktig att du avstår?
Tror du ligger rätt bra till på den här skalan:
http://pejl.svt.se/visualisering/inkomster/var-ar-du/
99% av landets invånare tjänar trots allt mindre än dig så var nöjd med den bedriften.
Lönemässigt tror jag inte du kan förbättra så mycket. Lösningen finns i att skaffa sig meningsfulla intressen.
Gick i pension vid 60, lånefri med hus och ny bil och en bra slant på banken för att ha som komplement till pensionen.
Då frun är mammaledig och var sjukskriven före det, har inte vårt hushåll så mycket pengar över. Även om jag själv är "höginkomsttagare".
Pengarna går till ränta, amortering, blöjor och andra hushållsattiraljer. Knappt så det räcker till ett litet sparande. Vet inte hur ni andra gör?
Champagne skulle inte trilla in i vårt barskåp. Vi håller oss till andra italienska bubbelsorter. Möjligen en trevlig maltig öl.
Jag klassas som höginkomsttagare, men har personligen ganska modesta krav/förväntningar på tillvaron. Det mesta av "överskottet", dvs met som är mer ön vad som krävs för tak över huvudet och mat på bordet, går till resor. Sen har jag en bättre hälft som i mitt tycke har alltför kostsammma konsumtionsvaror – hon skulle inte hålla med om det dock. Om du alltid konsumerar lite mer, av det som är lite dyrare/exklusivare, då drar det iväg snabbt. Dessa resor som drar en del pengar när man har barn, är ofta inte mitt val.
Relativt mycket sparande bland de som kommenterar. Tittar man på statistik så kan man se att sparkvoten har ökat de senaste 20 åren.
https://www.ekonomifakta.se/fakta/ekonomi/hushallens-ekonomi/hushallens-inkomster-konsumtion-och-sparande/
Låga räntor leder till bostadspriser som rusar. Om jag får gissa, så tar folk stora lån och för att klara sämre tider (då räntorna förväntas gå upp) så sparar de undan en buffer. Bolånetak kan säkert också bidragit.
Detta är precis mot vad Ingves vill.
Ingen som törs skriva att han bränner pengarna på nätkasinon? Läge för Cornucopia att börja med kasinoreklam på bloggen i så fall.
Enligt mina fördomar är det mest dåligt utbildade låginkomsttagare som håller på med nätkasinon. Övriga har koll på sin sannolikhetslära och inser att det är ett meningslöst snabbt sätt att bli av med sina pengar.
Nätkasinon får en oanständig hög andel av vinsten från spelmissbrukare, det skiljer kasinona från andra typer av spel. Lars/bloggarjäveln har skrivit en post om varför han tackar nej till dylik reklam som nog inte är så framgångsrik bland bloggens läsare.
Höginkomsttagare och höginkomsttagare. Tar ut en väl avvägd lön för att gynna makthavarnas lekstuga så lite jag kan. Resten i utdelning både med svensk och irländsk bolagskatt , har ett upplägg (helt legalt!) Skulle kunna ta ut en vansinnigt högre lön i Sverige med det finns ingen anledning till. Skulle även kunna ta ut än mer utdelning, men då mina verksamheter även är mitt kall här i livet(VVS och finans mycket sexig combo) så återinvesteras det mesta av vinsten alt. Läggs på hög.(även där ett bra men fortfarande legalt upplägg tillsammans med slovakisk bank. Dricker inte champagne men gillar rötjut och resturang besök. Kvinnan och avkomman, framförallt avkomman var tidigare rätt dyra i drift men tack vare arv och utbildning så är de nu självförsörjande i stor utsträckning. Jobbar ca 70-100 h /vecka men tar helt ledigt för förkovning och rödvin var 5 vecka. Jag anser mig ha haft tur eller gynnsam utveckling på det ekonomiska planet, men insåg för många år sedan att pengar som sådana är jävligt överskattat, detta innan jag var sk höginkomsttagare
Jag filar på mina kostnader. När man kan köpa sig vad man vill så blir prylar rätt tråkiga. Så man skaffar sig andra utmaningar som att försöka förstå och lära sig så mycket som möjligt. Köper tyskt bubbel på aldi. Real har billig sprit oxå sen finns på aldi en prosecco med skruvkork som är prisvärd 🙂 Sen försöker jag bli en bättre människa, inte för att jag är god utan jag tror det gynnar mig. Har slutat jobba för pengar utan gör det jag tycker är intressant.
Tjänar ca 3m om året. Frun pluggar så inga extra inkomster. 4 barn, hus, 2 bilar, båt och 2 semesterhus, samt 3-4 semesterresor om året kostar en hel del. Men blir nog rätt mycket över ändå. Sparar nog åtminstone en halv miljon om året.
Vad säljer du? Vid 3m (netto?) låter det inte som tid.
3m brutto. Vanlig anställd.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Drugs, sex & alcohol
Jag är definitivt inte höginkomsttagare eftersom jag tjänar (långt) under brytpunkten för statlig skatt.
Om någon def på just höginkomsttagare så torde det vara denna brytpunkt som avgör.
Ligger man under denna så är man en krälande stackare som i sitt anletes svett sliter för att berika de som ligger över..
Ligger man över denna brytpunkt är man en gåsleverätande och champagnedrickande höginkomsttagare som ägnar sig åt ett dagdrivarliv , klippa kuponger , fundera på hur man bäst utnyttjar sina underställda arbetare , klipper kuponger och kyler punschen…
De lilla pengar som blir över i mitt och min lagvigdas hushåll sedan allt nödvändigt betalats, ävenså ser jag bil som en nödvändighet, lägges på upplevelser.
Tjänar 74000 brutto, men känner mig inte speciellt hög på min inkomst. Däremot kan jag få yrsel av all skatt som ska betalas.
Sparar 40% av nettolönen i aktier. Har inga lån och bor i billig hyresrätt.
Dricker ingen champagne, arbetar minst 60 timmar i veckan, ungefär hälften när det är semester. Mer glamoröst än så blir det inte.
Ca 90k brutto, 130k hushållet. Löneslavar (säljare m provision), 40-60 tim när det behövs. Frugan jobbar heltid + får ta all markservice när det blir 40+ tim. 2 barn, radhus, ingen bil.
Frugan står för nitiskt sparande t.ex. köpa på loppis, second hand, vegetariskt, svemester, cykel osv mest av klimatskäl. Ja hon är mp-mupp men jag slipper oroa mig för hushållsekonomin iaf.
Sparar mycket med en blek förhoppning om ekonomiskt oberoende, men mest för att det blir över när vi lever "fattigt" av andra skäl.
1. Klagar på skatten -check (när frugan inte hör, hon avskyr att prata pengar)
2. Minimerar konsumption (klimatet!)
3. Skatteparadis – nja. ISK
4. Skålar i champagne – nja har kvar någon flaska från singeltiden som säkert smakar skit vid det här laget. Glass med hallon från egen tomt är lyx för oss.