Detta är det andra av tre inlägg om Försvarsutbildarnas föreläsning Att spela spelet ”Den Ryska Världen” – en tolkning av Krimhändelserna, lärdomar och slutsatser för den europeiska säkerheten. Första delen hittas här. Sista delen hittas här. Samtliga bilder återpublicerade med tillåtelse av Oleg Khairulin om inte annat anges.
Gröna män på Krim, mars 2014. |
Krims hybrida tragedi, dvs händelserna 2014, avhandlas detaljerat i föreläsningens andra del. Khairulin menar att ockupationen av Krim inte i sig hade blivit utlöst av Värdighetsrevolutionen i Ukraina, utan kunde förutspås långt tidigare. Han öppnar med två citat.
“Krim är en annan hot spot i Europa som kan utlösa en öppen rysk-ukrainsk konflikt …” – Taras Kuzio, brittisk politiker, 1994
“Vem kunde tro att 25 år efter det kalla krigets slut skulle Krims annektering rubba den europeiska fredsordningen.” – Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, 2015
Gröna män på en GAZ Tigr. Man har det sovjetiska Gvardiya-tecknet på dörren, vilket gör bilden nästintill humoristisk. Bakom bilarna, på huset bredvid, syns en ukrainsk flagga. |
Khairulins tes är att händelserna har kunnat förutspås. Han presenterar en lista av omständigheter som utnyttjades av ryska angripare och separatister på Krim:
– Krims otypiska territoriella status,
– Ordvalet i benämningen (”Autonoma republiken” istf ”autonoma regionen” eller ”Krimregionen”),
– Egen lagstiftande församling,
– Egna verkställande myndigheter
– Otydligheter i gränsregleringen, i synnerhet gällande ryska truppers förflyttningar, Svarta Havsflottan, samt dess övningsfält.
– Slutligen, faktumet att Ukrainas president hade frånträtt sina befogenheter samt att ryska militären befann sig på Krim.
Khairulin går igenom händelser 2014 dag för dag, inklusive detaljerna kring Janukovitjs landsflykt (som än idag snedvrids av ryskägd media). Vi återger inte allt i detalj, då det ligger utanför inläggets fokus, samtidigt så vill vi poängtera hur viktigt det är att få höra sådant från en förstahandskälla, eller åtminstone från flera olika perspektiv – med fokus på den angripna sidan, inte på angriparens narrativ.
Gröna män vid Verkhovna Rada (parlamentet) i Krim. |
Bloggens egna kommentarer, ej från föreläsningen: Trots att det har gått över fyra år sedan händelserna finns det än idag motstridande narrativ som drivs i propagandaintressen. Det räcker tex att skumma igenom Wikipedias sidor som beskriver händelserna på engelska, ukrainska och ryska och jämföra dem, för att se hur olika vinklingar och fokus det finns. Den ukrainska Wikipediasidan heter ”Värdighetsrevolutionen”, och beskriver händelserna detaljerat dag för dag. Den engelska heter också ”Revolution i Ukraina”, men innehåller mer blandad information – tex nämns det att dryga 57% av befolkningen i östra Ukraina ansåg att revolutionen var en olaglig statskupp. Källan som anges nämner dock även att mellan 60% och 80% av befolkningen i västra Ukraina stödde den folkliga revolutionen, men just den biten återges märkligt nog inte i artikeln. Slutligen, den ryska Wikipediaartikeln heter ”Regeringsskiftet i Ukraina 2014”, rubrikerna avhandlar bedömningar och åsikter, och artikeln avslutas med ett foto på Putin som undertecknar ”fördraget om att ta emot Republiken Krim till Ryska Federationen”. Med tanke på Wikipedias olika vinkling på exakt samma artikel är det inte svårt att föreställa sig hur mycket skillnad det är på de mindre modererade delar av internet.
Efter en genomgång av Rysslands handlingar i Krim konstaterar Khairulin att agerandet i Krim februari-mars 2014 strider fullständigt mot FN:s resolution 3314, Artikel 3 om “Angreppsdefinitionen” (Definition of aggression) från den 14 december 1974.
Ryska Federationen har genom sina handlingar brutit mot flertalet internationella avtal:
– De grundläggande internationella rättsprinciperna angivna i FN:s stadgar 1945. Förklaringen om folkrättsprinciper i enlighet med FN:s stadga, 1970 samt OSSE:s slutakt från 1975.
– Fördraget om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ukraina och Ryska Federationen 1997.
– Överenskommelsen om status och villkoren för närvaron av ryska Svartahavsflottan på Ukrainas territorium 1997.
– Fördraget om den ukrainsk-ryska statsgränsen 2003.
– Avtalet om bildandet av Oberoende Staters Samvälde, OSS-unionen, 1991.
– Avtalsprotokollet om bildandet av OSS 1991.
– Alma-Aty deklarationen från 1991.
– Förklaringen om iakttagandet av suveränitet, territoriell integritet och okränkbarhet av statsgränserna för OSS-medlemsstater, 1994.
– Memorandumet om säkerhetsgarantier i samband med Ukrainas anslutning till fördraget om icke-spridning av kärnvapen, 1968 (1994) samt vissa andra officiella akter.
Slutsatsen, menar Khairulin, är att ”inga konventionella restriktioner av någon art, vare sig den internationella rätten, historiska eller kulturella stereotyperna, muntliga löften från politiska ledare, eller annat, när det gäller den Ryska Federationen, bör eller kan leda fram till förtroende.”
Oleg var själv i Simferopol, då han tillhörde gränstrupperna. Han berättar om när ”gröna män”, det mest kända exemplet på hybrid paramilitär struktur, dök upp. På frågan ”vilka är ni?” svarade de ”Krims självförsvar”, ”vi är här för att försvara er” – men nämnde inte vem de skulle försvara mot. 36ee brigaden var fullt stridsberedda, ibland i full standoff mot de ”gröna männen”. En ukrainsk officerare berättade för Oleg att han hörde från en av de gröna männen: ”vi bara väntar att ni ska börja skjuta på oss”. ”Varför har de inte arrangerat, fejkat det första skottet”, frågar sig Oleg. ”Ett mysterium”.
Ukrainska armén redo för att göra motstånd. På andra sidan väggen står de hybrida styrkorna grupperade. |
Bloggens egen reflektion är att man som ett led i hybridkriget effektivt tillämpat reflexiv kontroll och hindrade det angripna Ukrainas beslutsprocess. Kanske inte så konstigt, med tanke på att presidenten övergett landet och det politiska läget var minst sagt oklart. Varje timme man kunde fördröja beslut innebar att man lyckades få kontroll över fler avgörande platser på Krim.
Jämför med det politiska läget i Sverige just nu. Tidpunkten är inrikespolitiskt optimal för ett angrepp mot Sverige, då det råder total brist på politiskt samförstånd och oklar ledning av landet. Det kan dock förstås fortfarande bli värre. Som bloggen skrivit innan valet (och även i skönlitterär form) är angriparens syfte maximal splittring, inte att någon enskild ska ta makten.
Ukrainska armén redo för att göra motstånd |
Kring månadsskiftet februari – mars 2014 hade “Krims självförsvarsmakt” tagit över samtliga verkställande myndigheter och självstyrande organisationer, samt blockerat viktiga militära infrastrukturanläggningar. Ukrainska försvarsförband och andra säkerhetsorgan i Ukraina fick order om att inte bjuda på väpnat motstånd mot separatisterna samt att inom föreskriven tid dra sig bort från Krimhalvöns territorium.
Läs vidare på kommande länk till Hybridkrigföring, del 3: Det lokala spelets psykologi från europeiskt och svenskt perspektiv, insikter och följdfrågor. Föregående inlägg Hybridkrigföring, del 1: Hybridkriget och det kulturella stridsviruset hittas här.
Notera att kommentarer förhandsmodereras och Kremls inflytelseagenter, troll och nyttiga överutmanade underrättas härmed om att ni inte behöver anstränga er med att kommentera – ni kommer inte släppas igenom. Det samma gäller landsförrädare och femtekolonnare som Svärjevänner och andra som hatar västerländska värderingar, västerländsk demokrati, ett demokratiskt och fritt Sverige, eller hyllar diktaturen i Kreml eller Ryssland, ett land där allmänheten lever i misär under den kleptokratiska fascistiska diktaturen. Det samma gäller alla foliehattar. Ni behöver inte återvända till bloggen. Demokratiska principer som yttrandefrihet är inte ett verktyg ni ska få använda för att motarbeta ett fritt Sverige och svensk demokrati, samt gå en diktaturs ärenden.
2 kommentarer
Var kan man läsa mer om svenska förhållanden och hybridkrigföring?Vad är det som händer inom landet? Har noterat att några lättskrämda i bekantskapskretsen börjat diskutera säkerhetsläget i Sverige med utgångspunkter i alla de notiser om ännu en skjutning eller övrig brottslighet som alltid förekommit men som numera anmäls. Är de på väg att bli överutmanade? Eller kan man tolka utvecklingen som ett hybridkrig i ett tidigt skede?
Är detta ett exempel på hybridkrigföring mot Sverige? Man behöver inte vara överutmanad för att förstå destabiliseringseffekterna på samhället. Det finns oräkneliga exempel på destabiliserande aktiviteter som drivs på av svenska intressen inom ramen för det öppna samhället. Omfattningen är nu så stor att det är svårt att tro på tillfälligheter.
http………expressen.se/gt/falska-sjukskoterskan-har-kopt-sin-legitimation/