“Ni får väl rösta bort mig i en misstroendeförklaring bäst ni vill, men de här besluten är rätt för landet och viktigare än min personliga karriär och inkomst, så vi står fast vid lagda budgetförslag!” – sade ingen svensk minister någonsin
Att regeringen backade från tre skattehöjningar när oppositionen hotade med misstroendevotum visar att enskilda politikers egna karriärer, löner och prestige är viktigare än ideologi, statens finanser och landets väl.
 |
| Rosenbad. |
Regeringens skattehöjningar är förstås negativa för landet och leder i praktiken enligt lafferkurvan till lägre skatteintäkter när ekonomin går i stå, och det är bra att de drogs tillbaka när oppositionspartierna hotade med att rösta bort ett antal ministrar ur regeringen via en misstroendeförklaring. Regeringen och finansminister Magdalena Andersson (s) backade.
Anledningen till att man backade var alltså att enskilda ministrars inkomst och politiska karriär hotades. Att få en lön på 100 000+ kronor i månaden var alltså viktigare än det som regeringen (felaktigt) tydligen ansåg var av största vikt för Sverige, både ekonomiskt och på ideologiska grunder.
Kort sagt är sosseriets ministrar och regering ryggradslösa egenkära egoister som sätter sin egen lön och politiska karriär och prestige före det de tidigare ansåg var för landets bästa. Är ett beslut rätt ska man inte backa från det ens om man kommer drabbas av det personligen. Om man har någon ryggrad.
Och då avsätts ministrarna ändå i september 2018, så man backar utifrån några månaders utebliven skyhög inkomst. Antagligen skulle man fortfarande få fallskärm och statsrådspension i decennier framöver oavsett.
Detta är det viktigaste att ta med sig från regeringens undfallenhet – sosseriet styr inte landet för landets bästa, utan för sin egen maktkåthets, inkomster och karriärs skull. Beskedet är också att man ska sätta efter politiker på det personliga planet om man vill få igenom något.
46 kommentarer
"så man backar utifrån några månaders utebliven skyhög inkomst. Antagligen skulle man fortfarande få fallskärm och statsrådspension i decennier framöver oavsett."
Håller med inlägget i stort, men säger du inte emot dig själv lite grann i ovanstående två meningar?
Det går väl inte att påstå att ministrarnas inkomst är skyhög, inga som helst problem för en någorlunda driven och begåvad person att genom företagande kunna skaffa sig betydligt högre inkomster.
Men det är klart begåvad är ju inte direkt något man tänker på när man ser nuvarande regering.
Politik är en väg att göra karriär utan andra tillgångar en stor käft och ett skrupelfritt samvete samt en touch av psykopati.
Ser du lafferkurvan som en bevisad vetenskaplig sanning Lars?
Ekonomi är ingen vetenskap.
Science på engelska betyder naturvetenskap.
Ja, det är den
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lafferkurvan
Det är inte teorin som är diskutabel, det är den förda politiken och vilken grundsyn man har på samhället och skatteuttag.
Nej, det är inte existensen av kurvan som är kontroversiell. Man kan dock inte göra sådana uttalanden som Lars gjorde med hjälp av den eftersom den optimala nivån varierar med omständigheterna.
"Var den "optimala" skattenivån ligger är inte klarlagt. Inte ens vid mycket höga marginalskattenivåer har man entydigt kunnat visa en minskad benägenhet att arbeta."
Det verkar vara ett egenvärde i sig att kräma ut så mycket skatteinkomster som möjligt hos vänstern. Varför? Fokus borde ju ligga på att effektivisera den offentliga verksamheten istället
Re. Iblandekonomi
"Optimala nivån"?
Optimal nivå i form av storleken på skatteuttaget. Det är ju det som kurvan visar, och när man befinner sig över den nivå minskar totala skatteuttaget när man höjer skattesatsen.
Det beror även på ideologi. Den optimala nivån rent inkomstmässigt för staten behöver inte betyda den optimala nivån för tillväxten eller den optimala nivån för invånarnas levnadsstandard.
Var den optimala nivån på kurvan ligger beror inte på ideologi. Andra optimala nivåer kan förstås göra det.
Så det optimala är alltså att kräma ur så mycket skatt som är möjligt? Optimalt för vem? Tror du att du företräder en myrstack?
Finns ingen "optimal nivå" på skatteuttaget, bara en våt dröm för vänstern. Det enda optimala är minimal skatt för medborgarna och så effektivt utnyttjande av skattepengarna som möjligt för att ge medborgarna den offentliga service de utlovats.
Lafferkurvan är ett nationalekonomiskt begrepp. Om man inte förstår att en kurva kan visa på en optimal nivå utan att blanda in ideologi ska man tänka efter lite, tycker jag.
Instämmer med iblandekonomi. Det lafferkurvan visar är ett teoretiskt samband mellan statens inkomst och nivån på skatteuttag. Kurvan i sig har således inget med ideologi att göra och tar inte någon hänsyn till vad som är bra för individen.
Kurvan är ej omstridd. Det enda den egentligen säger är att när skattesatsen är 0 % så blir skatteuttaget 0 (rent matematiskt). Vid mycket höga skattesatser (100 %) torde också väldigt få vilja arbeta, varför skatteuttaget blir mkt lågt. Detta medför att kurvan får ett konkavt utseende och medför att det finns en (eller flera) "optimala" skattesatser som maximerar statens skatteintäkter.
Hur kurvan ser ut och vart max-punkten ligger är oklart och svårt att skatta, inte minst eftersom det troligen varierar kraftigt mellan olika länder och över tid.
Lefferkurvan är naturligtvis ett begrepp och självklar i en helt statisk miljö. Men meningslös eftersom man inte vet var optimal nivå ligger och den tar inte hänsyn till vad medborgarna uppfattar sig få för skatteintäkterna. Och att den inte är omstridd är en sanning med modifikation. Optimal skattenivå isolerat är bara ett pseudobegrepp.
Den naturvetenskapliga metoden är utmärkt. Man kommer en bra bit på väg med den…
Den naturvetenskapliga metoden är utmärkt. Man kommer en bra bit på väg med den…
@iblandekonomi
Optimal eller optimum betyder det lägge där utfallet är som bäst. Vad som är bäst är en fråga om värderingar, dvs ideologi. Om man är fast övertygad om att det bästa är att ingen får behålla något av sina intjänade pengar så är naturligtvis 100% skatt optimalt, om man är fast övertygad om att det bästa är att alla får behålla allt så är 0% skatt optimalt…
Är inte denna sorgligt träffande beskrivning lika relevant för alla politiska partier? En av de dysfunktionella följderna av den parlamentariska demokratin – men jag undrar om den inte är oundviklig och något bättre samhällssystem lär inte finnas. "Vox populi- vox Dei".
Är det inte populism? D.v.s man lägger fram diverse förslag som man vet inte kan gå igenom med syftet att låta oppositionen framställas som "nej"-sägare och reaktionärer oavsett sakfrågan?
"Att få en lön på 100 000+ kronor i månaden var alltså viktigare än det som regeringen (felaktigt) tydligen ansåg var av största vikt för Sverige, både ekonomiskt och på ideologiska grunder."
Det går ju åt båda hållen. Löfven kan ju utlysa extra val och då riskerar riksdagsledamöter i oppositionen att åka ur Riksdagen och bli av med sin lön. DÖ var den ultimata uppgörelsen som både säkrade makt och pengar.
Problemet var att man gick ut med den till allmänheten. Man skulle haft överenskommelsen i det tysta, så väljarna fortfarande hade trott det vare demokrati som fortfarande gällde.
Det har nog med makt att göra, inte lön. Men i stort kan jag hålla med. Socialdemokraterna borde kunna vaska fram kompetenta ersättare till de som röstas bort.
Men de inser förstås att det är en nackdel med mest nya ansikten i regeringen inför nästa val. Taktikern Löfven har nu också fått ett tydligt vänster-höger-argument inför den kommande valrörelsen. Troligtvis det starkaste skälet till att de lagt fram förslaget och sedan tagit tillbaka det. Detta kan komma att stå borgerligheten dyrt.
Du sätter verkligen S högt som tror att de kan hitta "kompetenta ersättare".
Underförstått är de som ersätts också "kompetenta"?
Vad bygger du ditt påstående om kompetens kring, har du gjort en egen analys ?
De kompetenta inom (S) når aldrig så högt!
Helt riktigt Bengt, kompetens och hederligt är väl snarast ett handikapp om man skall avancera i sossevärlden.
Mona Sahlin och Juholt är lysande exempel på att man kan t.o.m. bli partiledare i S med rätt inkompetens….
Ja, det klart att man kan diskutera vad som egentligen är kompetens hos en politiker. Olika förmågor är ibland inbördes uteslutande:
1) Bra internt kontaktnät med många kompisar i partiet som stödjer en.
2) Hög popularitet hos väljarna.
3) Stor integritet när det gäller att följa ideologi och partiprogram.
4) Stor integritet när det gäller att följa sin egen övertygelse.
5) Förmåga att hålla sig undan från skandaler av personlig karaktär.
6) Stor kunskap i sakfrågor.
7) Duktig på att driva opinion bland väljarna.
8) God förmåga att anpassa politik och kommunikation efter opinionsströmningar.
9) God förmåga att driva igenom sakfrågor i beslutande organ.
10) Duktig på att vinna val.
Som ni ser går inte alla dessa att kombinera fullt ut. Vilka tycker ni är viktigast?
Såg att jag missade en till viktig:
11) Egenskaper som ledare i verkställande organisationer.
12) Ha förmågan att säga massor utan att ha sagt någonting.
13) Så dålig hörsel att man alltid svarar på något annat än frågan.
14) Ha så pass bra självinsikt att man vet att man aldrig skulle kunna bli framgångsrik på arbete utanför politiken.
15) Ljuga
Glöm inte de fria resorna med tåg och flyg vart du vill, när du vill. Tjänstebostaden i "Stolleholm" , de fria surfplattorna, traktamentena, telefonerna och datoruppkopplingarna av högsta och senaste klass!
😉
Sexet, glöm inte sexet!
Liksom inom kulturen finns inom politiken åtskilliga unga wannabes som villigt låter sig utnyttjas av gubbar med makt.
Läs i DN om Urban Ahlin – Mogert och han är långt ifrån de enda sossarna med stake i…
Det gäller ju att ha en egen inkomst som gör at tman kan "casha hem" och lägga grunden till ett ståndsmässigt boende !
;-
Som denna fastighet i Lysekil med både centralt läge och havsutsikt. Har fått ett (1) bud på 4 månader och det är nästan 30% UNDER "utgångspriset"…
http://remaxsverige.se/exklusiv-sekelskiftesvilla-om-545-kvm-till-salu/
Observera! S.M.E.G kylskåp !!
😉
https://youtu.be/NTMINrFtPlU
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
För att undvika att politiker blir just så berusade av makt, pengar och härligheten så vore det bra att begränsa tiden som en person får ägna sig åt att vara just politiker för att sedan återgå till att vara en vanlig medborgare, säg max 4-8 år sådär. Det skulle innebära att man faktiskt gjorde en uppoffring för landet som politiker (varpå hög lön är OK) och att man faktiskt också skulle ta beslut som är för landets bästa, och inte för att fortsätta diandet av skattemedel i all oändlighet.
Det är ett bra förslag. Kanske borde tillämpas på företagsledningar också.
Ovanstående kan innehålla spår av ironi.
Om man är allergisk eller överkänslig mot ironi bör man undvika att komma i kontakt med texten.
Hade oppositionen uppfört sig korrekt så hade regeringens backande inte varit ett tecken på ryggradslöshet. Även om man har en syn på hur beskattningen bör vara så får man ju driva sin ståndpunkt med det mandat man har – då skulle inte regeringen kunna lägga fram förslag helt efter eget tycke och få igenom det i riksdagen, man hade helt enkelt fått kompromissa för att få inflytande i politiken.
Dock är inte oppositionen beredd att rösta ner budgeten utan hotar istället med misstroendeförklaring mot random minister. Då är ju regeringens agerande lika inkorrekt uppförande – får man fri lejd att föra den politik man vill trots ett minoritetsstöd så är korrekt agerande att man kör på.
Hjärnan kämpar efter belöning, belöningen är efter jakten, efter makten, hur vägen till belöningen går till är inte så noga bara det blir en jakt efter belöning, dom delarna kan undertryckas, allt missbruk är en belöning.