Inget misstag att fotografera skyddsobjekt norr om Bålsta

En “utländsk medborgare” har gripits för att ha fotograferat ett skyddsobjekt norr om Bålsta. Det handlar förstås om anläggningen främst känd för stridsledningscentralen Grizzly och det finns ingen chans att man råkar fotografera det området eller snubbla på det området av en slump. Det handlar alltså om en medveten handling.

Det är inte tillåtet att beskriva, avbilda, mäta eller fotografera skyddsobjekt av denna kaliber. Därtill ligger de i princip alltid så att man kan passera mycket nära på allmän väg, utan att ha en aning om att de ligger där de ligger.

En fiktiv beskrivning av ett sådant objekt någonstans i Bergslagen finns i min novell Berget, som hittas i antologin I skuldens skugga. En annan fiktiv skildring finns i Midsommargryning, kring den fiktiva anläggningen Albert, där det också finns interiörer från annan verksamhet i Bålstaberget. I nästa års roman Höstsol finns fiktiva skildringar av Berget i Bålsta, som alltså inte beskriver den faktiska anläggningen korrekt. Jag har dock själv besökt en av Försvarsmaktens flygstridsledningscentraler.

För att faktiskt komma så nära att man kan fotografera en sådan här anläggnings yttre avgränsningar måste man avvika från allmän väg. Anläggningarna ligger av självklara anledningar i kuperad terräng, då man vill ha ett berg att bygga anläggningen i. Därtill så ligger de ensligt, dvs inte i direkt anslutning till tät bebyggelse, även om det likt i novellen Berget kan vara nära någon liten by. Ensligheten gör att de omgärdas av skog som agerar insynsskydd. Främst skogen gör att man som oinvigd kan passera inom några hundra meter från anläggningens stängsel utan att ha en aning om att ett skyddsobjekt ligger där. Detta gäller t ex en hel del vinterturister på väg norrut genom Värmland eller Bergslagen för att åka skidor i Sälen eller längre norrut.

Skyltningen på denna typen av anläggning är mycket tydlig och upprepad när man väl avvikit från allmän väg för att köra till ingenstans. Det finns fysiskt yttre skydd. I novellen Berget beskrivs ett stängsel med både concertinatråd överst, såväl som elstängsel utanför. Det finns teknisk övervakning. I novellen finns det t ex synliga övervakningskameror, förmodligen för att visa den intresserade är iakttagen. Man kan förmoda att det även finns väl dolda kameror, som därmed inte ska kunna slås ut eller undvikas lika lätt vid ett penetrationsförsök.

Förbudsskyltarna är på flera språk, men finns först när man når objektets yttre gräns. Symbolerna för fotoförbud är tydliga. Innan dessa kan olika former av varning för tigern vara postade som “här slutar allmän väg”, “fordonstrafik förbjuden”, “vändplats saknas”, “dålig väg”, “tung trafik – mötesplats saknas”, “endast transporter till Telia” beroende på anläggningens placering mm. Dessa avskräckande varningsskyltar kan också upprepas en eller rent av flera gånger innan man når objektet.

Sedan ser man generellt inte själva anläggningarnas inslag, dvs ingången i berget, eller ens några av de byggnader som kan finnas ovan mark annat än eventuell vaktkur, utan att först ta sig in i området. För att faktiskt med kamera fotografera något av värde i själva anläggningen måste man över stängslet. En del anläggningar som är i malpåse eller som inte är kontinuerligt bemannade får ibland besök av sk urban explorers, som publicerar foton, men Bålstaberget är bemannat året runt, dygnet runt, såväl som bevakat dygnet runt, året runt – både av beväpnad personal och via teknisk övervakning av hela området. Det finns också förberedda försvarspositioner sedan det svenska invasionsförsvarets tid – om dessa underhålls och/eller om det finns personal avsedd för att bemanna dessa eldställningar tänker jag inte svara på och det ska ni inte heller försöka ta reda på. Det kan också finnas biologisk övervakning i form av hundar, som inte bara kommer skälla på inkräktare.

Den utländske medborgaren kan knappast tagit sig in på det aktuella området – alternativt gripits omedelbart i så fall, men i det som släppts till allmänheten nämns fotografering och inte intrång.

Så varför har vederbörande fotograferat? Anläggningen är känd, dess plats är känd och hittas med lätthet på diverse karttjänster på nätet, såväl som via ryska Open Skies-flygningar eller ren satellitspaning.

Både Ryssland och t ex Saudi-Arabien, och förmodligen också en lång rad NATO-länder, har under den strategiska blackouten besökt Berget. Det är också rimligt att man under samövningar med våra demokratiska grannar och militärt allierade inom EU har utländsk personal på plats. Platsen och åtminstone delar av innehållet är alltså känd av andra länder, men hemlig för svenska folket. Fortifikatoriskt skydd genom hundratalet meter svenskt urberg gör dock att platsens verksamhet ändå är säker mot angrepp, men innan man faktiskt bränt av ett kärnvapen mot inslaget har man förstås inte facit på om skyddet är teoretiskt eller även fungerar i verkligheten.

Verksamhetens intensitet kan mätas i antalet bilar som är parkerade på platsen. Eftersom anläggningen är ständigt bemannad finns ingen anledning att dölja bilarna, likt man på andra anläggningar kan göra med carports. Om dessa är i bruk går därmed inte att se via satellit.

Svaret är att det finns två anledningar till att fotografera på plats – dels för att kartlägga aktuell säkerhet inför ett skarpt penetrationsförsök/sabotageförsök, dels för att kartlägga personalen. Det senare sannolikt genom att fotografera parkerade bilars registreringsnummer. Det är också främst av sådana anledningar som platserna är hemliga. Man ska inte kunna kartlägga skyddsåtgärder, aktivitet eller personal.

Denna sorts kartläggning är att betrakta som krigsförberedande. Informationen fyller ingen funktion annars.

Det är mycket bra jobbat av Bergets militära skyddsvakter (hej!) att ha gripit fotografen, som nu är anhållen för brottet. Att det saknades uppsåt kan alltså uteslutas, då vederbörande i så fall endast borde fått kamera eller åtminstone minneskort beslagtaget och blivit släppt på fri fot av åklagaren.

Avslutningsvis från Omfall Edmund:

“D+3 griper Försvarsmakten en grupp individer som utrustade med IED:er är på väg att ta sig in på en hemlig stridsledningscentral. Gruppen säger sig tillhöra OFOG men SÄPO konstaterar senare att ingen av dem har identifierats tidigare och de har dessutom falska ID-handlingar. Massmedia rapporterar dock att det är OFOG som ligger bakom det planerade sabotaget.”

Inför en sådan åtgärd behöver man rekognosera och uppdatera informationen kring aktuella säkerhetssystem. Nu har man också fått testat vad som inte fungerar. Nämligen att försöka dokumentera säkerhet, aktivitet och personal.

Oavsett måste det hela handla om en medveten handling. Man snubblar inte på en sådan här anläggning.