Angående de planerade förändringarna av betygskonverteringen från IB-programmet på gymnasiet, har det inkommit två kommentarer från läsare som gått IB. De återges nedan. Ska man sammanfatta – mer krävande och mer avancerat än svenskt universitet.
 |
| Kungliga Tekniska Högskolan. |
Första kommentaren.
“Uppdelningen mellan eleverna var enkel: de som skrattade åt svenska gymnasiernas läroplan, och de som var bittert avundsjuka. Våra kamrater på Hvitfeldtska gymnasiets glassade igenom sina utbildningar, medan vi pluggade i stort sett dygnet runt – annars fanns det inte en chans att klara av prestationskraven. IBs läroplan är på en nivå som jag inte ens sett på universitetet, där jag senare läste ett magisterprogram på 4 år på GU/Handelshögskolan. Jämfört med svenska gymnasiala utbildningar kännetecknades IB av en väsentligt större bredd och djup i samtliga ämnen, stenhård kvalitetssäkring av undervisningens resultat, samt skyhöga prestationskrav på eleverna både på undervisningen och på fritiden. Ständiga uppsatser på tusentals ord var vardag. Uppsatserna skulle skrivas i samtliga ämnen och i bl.a kunskapsteori. Det var obligatoriskt för alla elever att engagera sig ideellt på fritiden, självklart med krav om en uppsats om det också. IBs slutprov slår universitetets tentor med råge. Jag behöver knappast nämna att vanliga svenska gymnasielärare inte kunde undervisa på IB, det var långt över deras – i våra ögon – sorgligt begränsade kompetens.
Betygsystemet var redan på den tiden illa utformat för att passa det svenska systemet. Men det bekymrade inte eleverna så mycket, för att de som gick IB gjorde det pga: (1) befintliga planer på att studera på prestigefyllda universitet utomlands, (2) ambitioner att få bästa möjliga utbildningen i Sverige som fanns trots de svårigheterna det innebär, (3) att det var enda gymnasiala utbildningen helt på engelska. Tankar på betygsöversättning blev först aktuella när det var dags att söka till svenska universitet eller högskolor. Det krävs inte mycket begåvning för att inse att svenska systemet inte uppskattar det hårda arbete man hade lagt ner för att möta prestationskraven, utan istället gör det svårare för specifikt IB-eleverna. Så vad gör en ambitiös, begåvad ung vuxen i en sådan situation? Söker sig bort från det orättvisa systemet, förstås. Mina fd. klasskamrater är idag spridda över hela världen. Läkare, jurister, forskare, ingenjörer – deras prestigefulla universitetsdiplom från utlandsstudier gav jobb ögonblickligen, de kommer aldrig tillbaka till Sverige. Det var en renodlad brain drain redan då. Nu ska Sverige se till att helt stänga alla dörrar för sina brightaste ungdomar.
Att indirekt höja intagningsbetygen på svenska högskolor och universitet till Oxfords nivå är kaxigt, men utbildningsnivån på universiteten kommer dessvärre inte höjas per automatik. Vill Sverige upp till någon slags internationell standard så bör IB tjäna som exempel istället för att bestraffas.”
Andra kommentaren:
“Pga utlandsboende och i utlandet påbörjad IB-utbildning fick jag vid återkomsten till Sverige gå IB-programmet under andra halvan av 90-talet. Eftersom inte alla kurser i IB ges i alla skolor fick jag gå om ett år. Sen lite allmän tonårsångest/protest mot flytt till Sverige på det. Jag ansträngde mig inte alls men fick ihop 36 poäng och ett diplom ändå. När jag sen sökte till svenskt universitet hamnade jag i nån specialgrupp och på reservplats typ 600. Vet inte om de ens översatte utländska betyg 1997? Ringde och frågade hur detta gått till och fick till svar att jag hade otillräcklig skolgång. Så 14 år i skolan varav 8 i schweiziska skolsystemet och 2 IB-år räckte inte. Valde då att skojläsa på komvux för att “komplettera” min utbildning. Detta var “svåra” kurser på svensk gymnasienivå men för mig var det ett skämt, högstadienivå som bäst. Fick givetvis bra betyg. Kom in på svenska universitet och det var gymnasienivå på det med det resultatet att jag inte orkade anstränga mig. Har en fil.kand förstås och begriper mig inte på det svenska skolsystemet och den svenska inställningen till utbildning och bildning och det utbredda kunskaps- och bildningsföraktet.
IB-diplom borde givetvis värderas högre än vanliga svenska gymnasiebetyg då det ställs krav på eleverna och slutskrivningarna rättas externt. Betygsinflation förekommer inte.”
Så var det med den saken. IB är alltså mer krävande och mer avancerat än svenska universitet, men ska alltså missgynnas vid ansökan till universiteten i Sverige. Kanske just därför? Svenska universitet kanske inte gillar att bli gjorda till åtlöje?
Kan tillägga att en av kommentatorerna ovan själv utvandrat och fått ett VD-jobb utomlands.
17 kommentarer
Det finns en genväg: Högskoleprovet.
Väldigt många som pluggar på IB, har ett annat förstaspråk än svenska och dessutom sker hela utbildningen på IB på engelska, inte svenska.
Dessutom så går högskoleprovet bara att genomföra med svenska som instruktionsspråk, det finns ej någon engelskspråkig version. Det är också så är det är mer poäng på de delar av det (som LÄS, ORD, MEK) som testar svenska-kunskaper än de som testar engelska (ELF).
Ja. Fast en hel del av undervisningen på universitets grundnivå sker också på svenska. Det är rätt rimligt att man ska kunna god svenska för att kvalificera till ett program på universitetet.
Man kan ju tycka det Ben, men det kanske blir som for då man gick I "Grammar school" för att lära sig latinet som användes på universitetet, bara att det är Engelska nu istället
Gick IB för ca 10 år sedan och har en mycket positiv bild av utbildningen. Höga krav som var mycket relevanta för vidare studier. Framförallt samhällsvetenskap/humaniora låg helt klart på svensk universitetsnivå när jag jämför med vänner som läste dessa ämnen på universiteten i Uppsala och Lund. Gick ut med 40 poäng och läste därefter på en utbildning i Sverige som faktiskt höll bra nivå (Chalmer, KTH, Handels etc), därefter PhD på ivy league. IB förberedde mig väl för dessa studier.
Synd att Aida Hadzialic lämnade som gymnasieminister, för om jag inte minns fel hade hon gått IB-programmet och hade säkert stoppat detta vansinne.
Intressant.
Säg att man går IB men inte tillhör gräddan men ändå lyckas helt ok. Som det verkar så är ju dörren i det läget helstängd i Sverige. Toppuniversiteten utomlands är man då inte heller aktuell för. Vilka alternativ står då till buds? Mindre prestigefyllda universitet utomlands?
Japp, och det är ju kanske inte helt gratis.
Är IB bara humaniora och ekonomi? Hur är det med naturvetenskap och matematik?
Skulle säga att fokuset ligger minst lika mycket på naturvetenskap/matte. Malmö Borgarskola som jag har egen erfarenhet av (förälder till en dotter som går IB där), ligger lite mer åt det hållet än humaniora/ekonomi.
Anekdotiska bevis är alltid härliga. Att IB skulle fostra någon slags supermänniska är så klart rent skitsnack.
Ska vi dra anekdotisk bevisföring så dejtade jag en tjej. Hon hade gått IB och en schweizisk mator samtidigt (varför inte liksom?). Nog fick hon jobba alltid men mycket är ju bara skit. Uppsatserna var visserligen på högre nivå än svensk gymnasienivå men knappast jämförbara med de mer avancerade uppsatserna jag gjort på universitet. Visst, det kunde jämföras med ett PM i en grundkurs men inte mer. Hon är inte den enda IB-filuren jag träffat. Generellt skulle jag säga att de kommer från överklassiga hem där man matar in att det ska pluggas och presteras, men det är långt ifrån självklart att det rör sig om några superbegåvade typer. Är utbildningen bättre än den svenska? Troligen (hur svårt är det?). Har den sina egna problem? Ja, helt klart. Istället för att begära att eleverna lägger tid på skit som att skriva uppsatser om fritidsengagemang skulle de kunna plugga mer avancerad matematik (där var de inte bättre än svenskt naturvetenskapligt program) eller kanske lära sig skriva riktiga uppsatser, t.ex. efter APA eller liknande.
Kunskapsteorin beskrevs dessutom som allmänt flum och det var ingen av de jag pratade med som kände att den var relevant för deras utbildning. Det hade kanske varit fränt om de tvingats läsa latin men det hade knappast gjort utbildningen bättre.
Jag har en känsla av att politikerna vill att väljarna ska vara obildad boskap som inte ifrågasätter överheten.
Jag skulle säga att man är en idiot utan planeringsförmåga om man väljer IB före svensk gymnasieexamen. Javisst du kommer att komma ut på andra sidan med en häftigare examen som säger betydligt mer om vilken kunskap du har men till vilken nytta? Du skall ändå bara använda den till att komma in på en universitetsutbildning, när du har en master är det ingen som bryr sig vilket gymnasiediplom du har.
Och ännu är en svensk gymnasieexamen med utmaxat betygsnitt 20,0/22,5 värt mer i Sverige och ungefär lika mycket i utlandet som ett IB diplom vilket kräver en väldigt mycket större arbetsinsats och större risk för misslyckande. Går du ut svenskt gymnasium med toppbetyg har du mycket goda chanser att komma in på de flesta europeiska topputbildningar, IB är att föredra för amerikanska Ivy League men där har de flesta ändå inte råd att läsa en hel utbildning.
Min rekommendation om du skall välja gymnasium eller råda ditt barn inför valet är att välja en svensk gymnasieutbildning med maxbetyg som mål. Detta kryddas med språkutbildning för att klara Cambridge CAE eller TOEFL i engelska samt motsvarande i ytterligare ett språk. Då har du maximerat dina möjligheter till en internationell toppkarriär och lagt ner mindre studietid än för att nå IB diplom 40+.
Dessutom har du försäkrat dig om god backup i händelse av att något inte går som planerat. Även med en handfull B eller C i betygsdokumentet kommer du in på de flesta utbildningar i Sverige och EU. Där läser du sedan din grundutbildning som du då förhoppningsvis maxar betygsmässigt vilket ligger till grund för dina möjligheter att söka masterutbildning på ett toppuniversitet.
Ja jag vet att universitetsranking säger långt ifrån allt men är det nu "fina" utbildningar från toppunivsersitet vi talar om så är Times University World Rankings en bra början. https://www.timeshighereducation.com/world-university-rankings/2016/world-ranking#!/page/0/length/100/sort_by/rank_label/sort_order/asc/cols/rank_only
Sen tittar du på vad som krävs för att ha en chans att bli antagen till för svenska förhållanden relevanta universitet. För det är i princip EU som är aktuellt om du inte har ekonomi nog att skyffla fram en halv miljon om året i studieavgift. Och även om man har pengarna är det tveksamt om 500kkrx5år kommer att ge mer än ett nästan gratis EU universitet.
2. Oxford
4. Cambridge
8. Imperial London
9. ETH Zürich
23. LSE London
27. Kings College London
28. Karolinska Institutet
29. LMU Munich
31. EPF Lausanne
81. Uppsala
90. Lund
På samtliga av dessa universitet är det lättare att vara behörig sökande med en svensk gymnasieexamen än med IB betyg. Till de flesta av skolorna är det IB 38+ som krävs för att ens vara behörig sökande och gärna någon poäng till för att ha goda chanser till plats. Och 38 då är du i topp 10% bland IB eleverna vilket är fan så mycket svårare än att gå ut en svensk gymnasieskola med A eller B i majoriteten av ämnena vilket är det som anses vara motsvarande.
Tillhör du inte den absoluta eliten begåvningsmässigt och är beredd att lägga all din vakna tid under gymnasieåren på studier välj inte IB!
Den relevanta frågan är väl hur många av IB skolorna som har huvudmän med kopplingar till den Ryska regimen. Förmodligen är den där stiftelsen som gömmer sig bakom den Schweiziska sekretessen en ren GRU konstruktion. Det som ligger i vågskålen är alltså att låta blivande sleepers få tillträde till svenska universitet och högskolor utifrån dokumentation som är lika trovärdig som en historia om Norska skidlöpare och munsårssalva. Inte undra på att de så kallade högpresterarna inte kan ställa upp men sina riktiga namn utan föredrar att vara anonyma.
Känner inte igen beskrivningen av IB. Måste ha skiftat kraftigt över tid, när jag gick igenom gymnasiet för något decennium sen fick jag inte höra några sådana här skräckhistorier av de tre personer jag kände som gick IB. Visst verkade de ha det hårdare än svenska vanliga gymnasieskolor, särskilt inför slutprov, och betygsskalan sades vara ofördelaktig efter omräkning till svenska betyg – cornus inläggs huvudtema. Men att det skulle vara särskilt extremt fick jag aldrig höra. De verkade ha en fritid och festa precis som resten av oss. En av dem pallade för övrigt sedan inte trycket på ett mattetungt program i vanlig teknisk högskola.
Tror Lars Wilderäng verkligen att IB-utbildningar håller högre nivå än t.ex. teknisk fysik på Chalmers/KTH? Dylika utbildningar hör väl inte mindre till den svenska universitetsvärlden än vad humaniora på Mälardalens högskola gör (ej heller allt annat däremellan). Har Lars Wilderäng kanske bestämt sig för att göra avkall lite på seriositeten och satsa på clickbait?