Nedanstående är en fråga från en läsare, som kan vara intressant att lyfta. Jag har anonymiserat uppgifterna i frågan.
“Läste precis ditt senaste inlägg om hushållens skuldsättning och kände att jag fick nog.
Jag är i 30-årsåldern, jobbar som egenföretagare och tjänar något mindre än 40.000 kr i månaden. Min sambo är lika gammal och tjänar ungefär lika mycket. Vi bor idag i en nyproducerad hyresrätt på i centrala Göteborg, en 2:a på 56 m2 som vi betalar knappt 9000:- för. Vi trivs väldigt bra och sover gott om natten utan topplåneångest.
Vi har sedan en tid tillbaks insett att vi behöver utöka våran boyta då det börjar bli dags att tänka på flera familjemedlemmar, och vi skulle som egenföretagare behöva ett hemmakontor.
Vi har efter att läst dina böcker och följt din blogg i några år fastnat i ett riktig dilemma. Vi vill kunna flytta ut från stan och komma närmre naturen för att bli mer självständiga och oberoende. Vi värderar dock vår fritid högt och ser max ett pendelavstånd på 40 min. Vi äger vår båt som också är vår BOL och ser gärna ett kustnära boende. Vi hör dagligen om vänner som köper bostäder för flera miljoner och undrar hur det går ihop? Vi kliar oss i huvudet när vi samtidigt läser dina inlägg om skuldsättningen och bostadsbubblan som bara växer.
Vi sparar månadsvis 10.000:- till en kontantinsats men priserna på bostäder ökar i samma takt som vi sparar. Vi har hittat ett objekt, 30 min från våra jobb med en attraktiv boendeyta och ett pris runt 4 miljoner. Vi ser det som ett kap om man jämför med andra objekt som ligger ute men samtidigt har vi magont över att behöva skuldsätta oss. Åren går och vi vet inte om vi skall lägga familjeplanerna på is och vänta på att bubblan skall spricka eller bara göra som alla andra och blunda för det faktum att allt som åker upp tids nog trillar ner igen?
- Vad skulle du göra i vår situation?
- Är det värt att vänta vidare på fallande bostadspriser?
- Vad kommer amorteringskravet egentligen göra med bostadsmarknaden?
- Om man nu skuldsätter sin i den omfattningen som idag verkar ”normalt” har du tips på hur man ändå kan sova gott om natten?“
Svåra frågor. På grund av tidsbrist låter jag de intelligentare läsarna ha synpunkter på frågeställningen.
Min generella åsikt är att om man behöver en bostad ska man köpa den, givet att man kan hantera det ekonomiska, inklusive att göra en ordentlig amortering. Paret sparar idag 10 000:- SEK i månaden till bostad, vilket gör att de har ett utrymme att amortera 3% om året på en bostad med ett pris på 4 MSEK. Om man går in i bostaden med 85% belåningsgrad och bostadspriserna så klarar man i så fall ett prisfall på 21% på två år, utan att hamna under vattnet.
Det viktiga är att man skaffar en bostad man kan bo i tills vidare. Vill man bilda familj behöver den nya bostaden klara minst 10-15 år, för om priserna kraschar kan man bli inlåst i bostaden utan att kunna flytta. Så skaffa rätt bostad, inte någon kompromiss.
Sedan är det praktiskt att flytta innan en niomånadersperiod påbörjas…
Nu kan det vara så att exakt just nu befinner sig bostadsmarknaden på sin topp och man blir sittande med Svarte Petter om man köper. Även om jag tror det är nära nu, så är det ändå svårt att säga hur någon ska göra.
Vad säger ni läsare?
84 kommentarer
Köp och glöm affären.
4 miljoner och två löner på 40 000 per månad avgör.
Det som kan vara problem är era inkomster-inte omvärlden.
4 milj med 2% rta ger en årskostnad på 80 000 för lånen idag.
Men om era jobb försvinner vi en krasch så skall ni nog fundera en gång till.
Köp inget till överpriser. Köp aldrig till överpriser. Den svenska bostadsmarknaden i dag är så övervärderad att det är löjeväckande. Bit ihop och vänta. Ni får plats med både kontorshörna och ungar på den yta ni har i dag. Tänk äldre tider och 5-10 ungar i 2 rum.
Två löner på 40 000, boendekostnad på 9000 och sparande på 10000…
Då räcker inte pengarna till barn och hus.
Enbart huset kommer att öka månadskostnaden med mer än 10 000.
Vad fan har du för hus? 4 mille för huset på två bra inkomster och ett bra sparande i bakfickan – bättre än så blir det inte om man inte kompromissar rejält.
Prat, månadskostnaden för ett hus är bra mycket lägre än en hyreslägenhet, även med räntan inräknad. De flesta jag känner har en genomsnittlig kostnad för el, värme, VA, sopor, försäkring som understiger 3000:- i månaden, och många ligger närmare 2000 än 3000. (Beror lite på uppvärmningsmetod, en med vedpanna ligger dessutom en bra bit under 2000:-… med egen ved)
Betalar de 9000 i månaden nu i hyra, så kommer det bli billigare i hus med dagens räntor, och då har de dessutom 10000 till att lägga på amortering, åtminstone tills barnen börjar kosta.
Det trevliga med ett hus är att andra kostnader runtomkring också kan minskas, med ett garage kan man fixa mer med bilen själv och behöver ingen verkstad för enklare saker åtminstone. Behovet av att komma bort på semester minskar, med en trädgård att spendera fritiden i så kan man faktiskt spendera semestern hemma, utan att börja klättra på väggarna, vilket också sparar pengar. Man kan också ha sin egen trädgårdstäppa med potatis, grönsaker osv. Äppelträd, plommonträd m.m. Med större biutrymmen kan man också köpa mer i bulk, ha en extra frys så man kan passa på när det är extrapris m.m.
Öht så är hus billiga i drift jämfört med alternativen, och rätt utnyttjade hjälper de också till att spara pengar, problemet är ju initialkostnaden och de lån man behöver för detta. Men med 20000 i månaden att lägga på boende och en rimlig kontantinsats så tycker jag nog kalkylen är rimlig om de behöver ett nytt boende nu.
Hur gör du med underhåll? Vitvaror som ska bytas, kök som ska renoveras. Räknas ej i månadskostnad?
Det jag menade var givetvis att två personer med mycket låga boendekostnader och inga barn och 2×40000 i inkomst som bara får 10000 över inte kan skaffa hus och barn. 10000 blir lätt absorberat av huset, och då blir det inte roligt för de små odågorna.
Hus är billiga i drift jämfört med alternativen…?
Alternativet är då rymdfärja, kanske? En hyresrätt har ju typ noll underhåll, ett hus några tusen per månad.
Henrik.
Vänd på det.
Drar du från inflationen (värdeökningen) från månadskostnaden på eget boende?
Vänd på det igen.
Lägger du till inflationen på månadskostnaden på hyresrätt?
Dvs i det långa loppet är eget boende överlägset hyresrätten pga inflationen.
@Henrik
Underhållet räknade jag inte med, men jo, även med underhåll är eget hus överlägset billigaste boendeformen. Naturligtvis kan ju huset brinna ner imorgon, men rent statistiskt så är underhållet lätt att räkna på om man har lite rudimentära kunskaper och kan huset och dess historik.
Hyreslägenheter har en hyresvärd som hör och häpna, vill ha vinst, dessutom full täckning för sina "kapitalkostnader" (oavsett om hyresvärden har fullbelånat fastigheten eller inte) Du har heller inga möjligheter att styra underhållet, och välja enklare och billigare alternativ om du inte äger huset själv, går kylen sönder kan man faktiskt välja att köpa en bättre begagnad istället för nytt, större underhåll kan man ofta ändå fixa "temporärt" och skjuta kostnaden ett eller två år framåt vid behov osv. Har man koll på sitt hus, och är lite om sig och kring sig så är boendeformen överlägset billigast. Det förutsätter ju förstås att man är lite händig och kan fixa enklare saker själv förstås, och inte lejer bort allt… Men det är klart, jag har kompisar som aldrig skulle fixa att bo i nåt annat än en hyreslägenhet, med tummen mitt i handen och dessutom med en säregen förmåga att ha sönder saker som knappt ska kunna gå sönder…
@Kingedward
Det är iofs en intressant fråga, rent spontant skulle jag nog tycka att med 2 löner på nästan 40k, så borde frågeställaren lätt kunna lägga undan åtminstone 1 nettolön i månaden. 10k är med de lönerna inte jätteimponerande och man undrar kanske om livsstilen inte är lite utsvävande och om de kan ställa om sig till en enklare livsstil. Iofs så blir inte utelivet alls vad det varit efter det att man skaffar barn, så möjligen kommer det där ordna sig automatiskt för dem. Men ja, du har defintivt en bra poäng där.
@Kingedward
Nja, flera tusen vet jag inte. Det beror på typ av fastighet och naturligtvis storleken, men en "tumregel" som faktiskt stämmer rätt bra är att underhållet kostar nånstans mellan 75-150kr kvm/år. Sköter man huset rätt så ska det statistiskt landa där. Men man kan såklart också köpa ett hus där många större underhållsåtgärder landar i ens knä tämligen omgående, och då ska man naturligtvis bo där rätt länge innan snittet/år kommit ned till de nivåerna.
Stefan,
Långa loppet betyder väl inte att man ska köpa när som helst. Jag skulle köpt för 5år sedan, det är uppenbart. Är det lika uppenbart att köpa idag? Nej.
Jag räknar så med att underhåll i ett hus gör att sparandet kraftigt minskar. Dessutom behöver jag pytsa in 700' – 1000' i kontantinsats. Kan jag räkna med att få avkastning på dessa i nivå med vad jag kan få på andra håll? Såna saker kan göra att jag väntar ett par år.
Greenious: frågan är om man inte gör sig skyldig till självbedrägeri om man bortser från kapitalkostnader även för den som äger sitt boende…
@Stefan Har du några Bearcertifikat gällande svenska banksektorn med lite längre löptid att rekommendera?
Commerzbank har minishorts på SEB, SHB, Notera och Swedbank tror jag. Ändra emmitenter har nog det också.
Sitt still i båten, spara så mycket du kan, ha is i magen, acceptera att bo litet. Jag bodde med 3 barn + fru på 38 m2, det går fin-fint. Historisk så bor du ändå som en kung jmf med vad 99% av tidigare generationre gjort. När priserna faller, och de kommer att falla, frågan är bara när så kommer du att vara extremt glad över att ha pengar att spendera. Och du kommer att vara lika glad att du inte just förlorat ett par miljoner och har framtiden full av möjligheter, Lycka till!
Du går händelserna i förväg. Produktion och leverans av ny familjemedlem ett år. Barn upp till ett år kan med fördel placeras i föräldrarnas rum. Så om två år kan du ta upp frågan igen / fembarnsfar
Jag är benägen att hålla med. Barn klagar inte, de är nöjda med situationen de har. Att ha nära kontakt med sina föräldrar är det de uppskattar mest av allt, inte att ha ett eget rum. Åtminstone upp till en viss ålder (säg 2 till 3-årsåldern).
Därtill håller ni nere kostnaderna rejält, det kostar några 100 000 att möblera ett hus. Har själv flyttat från 57 till 138 m2 när det begav sig. Man blir förvånad. Mattor, lampor, gardiner. Speciellt lampor är något man inte kan undvika.
Då ni har båt kan ni ju under sommarhalvåret erbjuda en friare miljö för barnen. Båt är också bra för barnfamiljer just för att man är så nära varandra.
Det kanske snarare då är föräldrarna som vill ha ett eget rum?
Eget rum? Min minsta är 3 år och kommer mer ofta än sällan in på nätterna för att sova mellan mig och min fru. Den enda frågan här är väl om ni ska köpa för att bo eller köpa för att tjäna pengar?
Amen till det. Bara den första fick eget rum tidigt, och faktiskt något jag ångrar. Körde den svenska modellen på henne tyvärr. 4-åringen är kvar i vårt rum och 10 åringen sover hos oss men har ett eget rum som han aldrig är i. Tjejerna sover tillsammans. Vi spenderar mest tid i vardagsrummet. Vi har inte råd att ha alla ac på så därav att sovrummen är ganska tomma tills vi går och lägger oss, men det är ju en bra sak. Vi har ett litet hemmakontor i en undangömd hörna i vardagsrummet. Ps. Jag bor i Bangkok Ps2. I Thailand är det vanligt att man tränger ihop sig och bor nära varandra. Man vill inte ens att barnen flyttar hemifrån. Barnen uppfostras dessutom till att ta hand om sina gamla föräldrar när det blir dags. Så inga kompisar som tycker att det är stackars fattiga barn :O
Så trångboddhet kan ha sina fördelar med 🙂
4barnsfar
Kommer ihåg ett inslag på CNBC med Jim Rogers, som grundande Quantumfonden med Soros, när han säger att han valt att hyra bostad i Singapore för att han ansåg att priserna var alldeles för upptrissade.
Vi var lite grann i samma sits. Bodde två pers i en liten hyrestvåa (51 m2) och var i stort behov av mer utrymme. Vi var ett tag inne på att köpa nåt, men vi var rörande eniga om att inte vilja låna så stora belopp som krävs för att hamna inom rimligt pendelavstånd till Göteborg. (Vi har dock inte tillnärmelsevis lika höga sammanlagda inkomster som ni, annars hade vi kanske vågat öka lånebeloppet lite.) Ett tips kan dock vara att kolla upp vad som finns i och kring Lilla Edet. I och med att den nya järnvägen inte går den vägen är det fortfarande relativt billigt där, jämfört med t ex Lödöse bara en kvart bort. Har man bil är pendlingstiden fullt uthärdlig. (Utan bil tar det ganska precis en timme till Gbg Central.) Vi kom så långt att vi faktiskt bjöd på ett radhus där, men ödet ville annorlunda…
Till sist kom vi fram till att i princip oavsett var vi hamnade och hur mycket eller lite vi betalade så skulle ett husköp bli en riktigt dålig affär. Just nu, just i detta land, är troligen ett av de sämsta tillfällena i världshistorien att köpa bostad! Skit samma om priserna går upp något eller några år till, raset är ändå helt oundvikligt. Så det slutade med att vi bytte till en dubbelt så stor hyresrätt istället. Vi hade dessbättre riktigt bra kötid internt inom Bostadsbolaget, så vi fick tag på en fyra på 98 m2 för mindre än vad ni fick ge för er tvåa. Även vi skulle i och för sig vilja lämna stan så småningom, men det passar oss bra att bo kvar inne i smeten i fem-sex år till, så för oss var detta helt rätt beslut.
Sitter i liknande sits. Liten hyrestrea 60m2 med ett barn i allmännyttan Gbg. Tittade på att köpa hus men så stack priserna en miljon på ett år som det kändes. Nu hade vi gärna gått via intern bostadskö till en större lägenhet.
Dock har ju de interna flyttkedjorna där man byter lägenhet gått i stå i Göteborgs allmännytta. De flesta lägenheter går till flyktingar. Särskilt större lägenheter. Så till slut blir det väl att ge upp, belåna sig och flytta till kranskommun.
Det beror kanske på vilket hyresbolag du bor hos, men på Bostadsbolaget funkar det tydligen så att ca hälften av alla lediga lägenheter hamnar i den interna byteskön, och andra hälften på Boplats. I den interna kön är det hur länge man bott i nuvarande bostad som styr prioriteten. Vi hade bott i vår tvåa läänge… 🙂
Även Bostadsbolaget som del av Framtiden ska ge lägenheter till flyktingar. Står som intresserad i vissa områden och får mail när nya lägenheter kommer ut. Tidigare var det lägenheter som var först i flyttkedjan. Nu har det varit helt stiltje, tror inte det varit ute en lägenhet i år. Tidigare 5-10 per år i området. Se "satsning" nedan.
"Bland förslagen kan nämnas en satsning under två år för barnfamiljer där ca 250 lägenheter tillförs av Förvaltnings AB Framtiden samt Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande 2 (12) privata fastighetsägare."
http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/94094EA31F021EDAC1257D720049BF10/$File/2.2.4_20141022.pdf?OpenElement
Ett annat tips är att det är när barnen börjar skolan man vill ha hittat boendet man ska bo på "för alltid". Så barnen slipper byta skola. Dit är det iaf sex år, även om ni lyckas producera en kombinerad klon av er två.
Jag och sambo går också i köptankar. Vi har löner på knappt 100K i månaden före skatt tillsammans, buffertspar på ca 200K samt övrigt spar ca 300K, allt i likvid. Har en BR 2:a nu som vi räknar med att få ut ca 1,5 miljoner i vinst från (dock osäkert i nuläget). Huset vi vill köpa kommer troligtvis budas upp ca 1 miljon och landa kring 5,5. Kruxet är att en av oss inte har lika mycket kapital som den andra, skulle vi separera kan det vara kört för den individen om försäljning måste ske till lägre pris. Det andra kruxet är att den personen med högst lön mycket väl kan förlora jobbet om det blir ekonomisk kris, då blir det extremt tufft att få hushållet att gå runt om ett nytt jobb inte hittas snabbt (ca 5 månader) som då också kräver att vi har en buffert. Samtidigt budas huset upp 100K hit och dit i talande stund. För att ge lite kontrast till inlägget ovan kan jag nämna att vi redan har 1 barn (inga fler på väg) men vi kan ändå inte bo 3 st i en tvåa hur länge som helst. Vi vill ha huset och det är svårt att hitta något för slutpris 5,5 i Stockholm men tvekar ändå starkt på om det är värt risken. Är vi helt blåsta?
Jag glömde skriva: Ni klarar er naturligtvis bra i lägenheten med ett barn i en rymlig tvåa ett bra tag så ni behöver inte ha bråttom. Först när barnet börjar bli uppåt 6 år börjar det bli dags att "stadga sig" då det första riktiga sociala nätet börjar byggas upp av barnet (om man tycker det är viktigt).
Se till att ha bra inkonstförsäkringar. Då händer inget större med inkomsten på 12 månader och om man omedelbart vid arbetslöshet drar ner på utgifterna så dröjer det länge innan det blir kris med boendet.
Inkomstförsäkringar med tilläggsförsäkring + buffert har vi förstås så 5 månader är lite att ta i.
Fredde.
Sluta lyssna på alla dysterkvistar på detta forum.
Är ju helt sjukt hur de håller på.
Köp och var glad över huset.
Amortera som fan nu när räntorna är låga, bind räntorna.
Kan nästan garantera att du inte ångrar draget när ni sitter där som pensionärer.
Hehehe, tack för tipset Stefan! Vi överväger det fortfarande så inget är bestämt än. För mig kan dock sömnen bli lite orolig om det skulle vara så att vi trots allt sätter toppen snart så det får man väga in. Hade jag vetat att det skulle dröja 4 år till hade vi köpt direkt, men det är ju just det att man inte vet. 🙂
Kan bara hålla med Stefan. Köp och lev. Sluta efter det att titta på priserna. Ingen riksbank kommer höja räntorna nåt nämnvärt de närmsta 15 åren, det skulle döda ekonomin. Tills dess kommer ni amorterat ner lånen. Se till att ni klarar bo kvar om en blir arbetslös. Det finns A-kassa. Håll nere bilkostnader under barntiden. Skaffa fattigare vänner så lever ni lyckligare. 😉
Sen tycker jag äktenskapsförord borde vara självklart i dagens samhälle där nästan 50% skiljer sig.
Håller med Magnus Johansson, det tar några år och fler barn innan det känns som om trångboddheten verkligen begränsar familjen. Den stora fördelen med hus är inte bara ytan inomhus, utan tillgången till egen trädgård, biutrymmen m.m.
Ja, tog upp det i ett inlägg högre upp. Trådgård, biutrymmen, garage osv har rätt utnyttjade ett mycket stort ekonomiskt värde, som många inte tänker på.
Nu rekommenderar jag väl iofs inte folk att räkna in det i kalkylen när de ska köpa hus, för det är lite svårmätt, och ingen klarar heller av att maximera nyttan, men det är ändå en tillgång som man kan dra ganska stora ekonomiska fördelar av, utan att det påverkar livskvaliten negativt.
Mitt tips är att spara ännu mer och konsumera minimalt under låt säga 5 år till. Om ni nödvändigtvis måste ha ungar så har ni sedan nog med sparade pengar för att starta familj i ett tryggt och välmående land på varmare breddgrader.
Har internationellt jobb och kan konstatera att bland japanska kollegor är det fullt normalt att bo en hel familj på 50 m2. Hela grejen med att vara en familj är att man skall umgås och enorma hus motverkar det. Tänk yteffektiva bostäder med yteffektiva inredningsdetaljer. Blir billigare i inköp, mindre underhåll och mindre att städa etc. Bara för att konsumtionssamhället säger att mer och större är bättre så är det nödvändigtvis inte så. Själv kör jag ca 85 kvm för 2 barn och 2 vuxna och det funkar hur bra som helst. Kör även stugor som ger barnen miljöombyte. Är faktiskt även superbilligt om man fixar det på rätt sätt. Har en livsstil som de flesta ser som omöjlig att uppnå och sparar halva lönen samtidigt trotsat jag har relativt normal lön för tjänsteman. Allt bygger på att planera vilket inte är gjort i en hast men är fullt görbart. Fixa ungarna först och därefter kan ni senare uppgradera. Ungen vill sova i ert sovrum och säng ändå. Det enda kruxet med att bi trångt är möjligen sexlivet men det fixar ni säkert om ni talar om det.
Vad vill ers barn helst ha? Ett megahus eller en mille när de flyttar hemifrån? Vad skulle du själv valt? Spendera inte dina barns framtid på konsumtionsprylar som överdriven bostadskonsumtion utan investera och ge dem bra förutsättningar istället.
Kan inte tillföra så mycket.
Lycka till!
Kan inte tillföra så mycket.
Lycka till!
En bra KPI är "life expectancy". Hur lång tid tar det från förlorad inkomst till konkurs med din nuvarande burn-rate. Jag finner 2 år ett absolut minimum utan att inkräkta på livsstil. Jag hade 2 M SEK före skatt när jag köpte mitt nuvarande hus för 2.5 M SEK för ca 10 år sedan vilket jag tyckte var en lämplig risknivå då. Nu är jag skuldfri och sitter still i båten med en mkt lång life expecancy och kommer inte att agera på nuvande prisnivå trots att jag på pappret har råd att bo mkt dyrare.
Två vuxna med god skatteförmåga är attraktiva för alla småkommuner och kan därför spela ut närliggande sådanas byggnadsnämnder mot varandra – när ni därefter har fått lämplig tomtmark gratis (eller för en symbolisk hundring) så köper ni ett modulhus från något av våra svenska byggbolag och smäller upp.
Nu är det ju så att inkomsten hos en skattebetalare inte påverkar skatteintäkterna för en kommun!
@ sälen
Intressant – du känner alltså inte till begreppet kommunalskatt?
Jo. Staten tar hand om all skatt. Kommunerna får tilldelat sig en summa motsvarande den kommunala skattesatsen multiplicerat med antalet huvuden i kommunen. Ungefär så. Höginkomsttagare genererar inte en krona mer i intäkter till en kommun än exempelvis en person som lever på försörjningsstöd. Förbluffande få i Sverige förstår detta men ger sig ändå friskt in i diverse relaterade debatter.
Fantastiskt! Även om det vore sant så snackar vi ändå om två huvuden plus i kommunbudgeten och plus för det lokala näringslivets ägare och anställda. Hur bortförklarar du det?
Nu handlar det inte om sant eller falskt utan om hur det kommunala skattesystemet är konstruerat. Jag har trott att detta var rudimentär samhällskunskap, men det verkar inte så.
Som du ser så menar jag exakt som du skriver att två huvuden till är bra ur volymhänseende för intäkterna, oavsett kvalitén på de nyinflyttade. Vad är det jag ska bortförklara?
Köp något nu trivs med och får familjelivet att funka. Tänk på att en skilsmässa alltid är dyrare än ett prisfall a la 1992. Prioritera familjen!
Daniel
Där skulle ju bloggaren kunna bistå oss som ( ännu…) inte drabbats med goda råd!
Detta inte elakt skrivet från min sida.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vi bodde i lägenhet under de första barnåren.
I backspegeln tycker jag att det var skönt att vi slapp villan under den tiden.
Våra prioriteringar skiftade under dessa år. Det är inte säkert att alla krav väger lika tungt med en hög ungar, men det är såklart individuellt.
Mitt råd är därför: Hyr en trea/fyra istället, så slipper ni allt det där extra med villaunderhåll och kan fokusera på barn-/familjelivet istället, kanske med lite extra ledighet istället för att slava in bolånsränta/amorteringar.
Flytta till större när lägenheten inte längre räcker till, barn kan flyttas hyfsat enkelt fram till skolåldern. Och med lite tur kan man då köpa en villa som passar era familjekrav till ett hyfsat pris.
Jag och frugan gör typ så. Vi spenderar bara dryga 14% av vår nettoinkomst per månad på boendet. Vi bor lite trångt i en hyresfyra med våra 3 barn men det går an.
Det som är skönt: Det kvittar om nån av oss blir av med jobbet. Det kvittar om nån av oss blir sjuk eller om något av barnen blir sjukt = VAB. Det kvittar om nåt i lägenheten pajar..
Vi har en relativt billig bil som rullar på utan större bekymmer.. (V70 från -01)
Vad vi gör är att vi sen lägger det vi får över på hög tills den dagen vi känner för att köpa ett mindre hus eller något annat. Orkar inte sätta mig in investering utan pengarna får samlas på hög istället.
Just barnaåren så känns det som att man bör prioritera stabilitet samt tid framför allt annat. Har man då ett jobb där man slutar när man går hem för dagen, inget hus att ta hand om, inga enorma lån att känna sig stressad över så får barnen desto mer av ens liv och energi och vad är mer värt än det, egentligen?
Vi kikade på hus för ett tag sedan men kom fram till att det helt enkelt inte är värt dessa galna överpriser som råder idag, sjunker priserna i framtiden blir det kanske en annan sak men att belåna sig upp till öronen känns inte speciellt klokt. 2.5 mille för ett sunkigt radhus, 3.5+ mille för en villa hyfsat centralt så man slipper spendera alltför mycket tid på bilkörning till jobbet.. Nej tack. Det kanske inte låter som så mycket pengar men det är sjukt mycket pengar egentligen och vad fasen gör man när man går i pension med lån på över 2 mille eller mer? Det är ju 20-30 år bort och vem vet hurdan Sveriges ekonomi ser ut då? Som det ser ut nu, inte så bra alls, snarare tvärtom och jag tycker det är ignorant att bara förutsätta att vi kommer att ens kunna få pension i framtiden som är något att ha. Vi har ju knappt råd med välfärden idag och det lär inte se bättre ut när vi sjuttitalister ska till att pensionera oss.
Snabb kommentar innan jag läser hela posten: Den där "en läsare", är det samma som livvakten? Och i Ferrarin?
Enligt SVD har nu SD beslutat att hoppa av sin tidigare ståndpunkt i värdlandsavtalet.
Kan ju vara värt att notera.
OK, Lasse, gamle vapenbroder etc: Om du fått ett erbjudande om "omstart" om ni bara flyttar till stan är mitt råd att ta det! Det blir inte bättre än så här. Och jag kommer att sluta trakassera dig för mygghålet uppe på skogen som du satt dig i nu.
Det där med BOL är en grej som funkade fram till 1910 ungefär. Det finns inte ett enda exempel förutom Sovjetkollapsen där BOL faktiskt fungerat som koncept. Det fanns en text på peakoil.com om "Urban vs rural survivalism" som efter hygglig analys kom fram till att det var MYCKET bättre chanser i stan.
Säg "JA". Skriv på för lånen. Se glad ut!
Den viktiga frågan är vilket område ni funderar på. Kungsbacka låter det som men även denna västkustens pärla har sunkigare kvarter. Allt kustnära är relativt toppen men inåt land och framför allt kring stan finns riktiga fallgropar. Vad jag förstår är där också rejäl skillnad på skolor. Sätila eller vad det nu heter är ett riktigt backstugeområde. Så om ni vill att era barn skall växa upp med segling, golf, ridsport och tennis håll er till Onsala. Om ni å andra sidan föredrar tractor pulling kanske det duger med annat. Vad beträffar den mer sekundära frågan om köpetaktik rekommenderar jag så mycket lån ni bara kan få och ösa på med det dyraste mest kustnära objekt ni kan hitta. Hela världen är full av lantlig miljö men det finns bara så mycket vacker kust med hygglig infrastruktur. Tänk er att kunna promenera från er egen tomt till er egen båtplats. I ett globalt perspektiv helt enastående unikt.
Nulli secundus
Går i ungefär samma tankar som paret i texten. Men tänker mycket på något som inte diskuterats här i kommentarerna: Säg att priserna börjar gå ner om tre år. Det är ju inte så att man kommer vilja köpa samma år som priserna vikt av och inte året därpå heller. Jag tror helt enkelt att det kommer vara svårt att mentalt köpa i nedåtgående marknad, av rädsla för att göra en dålig affär när allt stormar nedåt. Dessutom kan det kännas som att man sätter "livet på vänt" i väntan på den perfekta entryn. Hur kommer man isf se tillbaka på det beslutet om 10 år?
Ni klarar er lugnt med en tvåa och två barn om de kommer hyfsat tätt. Barn är i samma rum som er vuxna till 3-4 års ålder (och man måste ha uppsikt), glöm att det skall ha eget rum och sova själv på länge.
Vilken skryttråd detta blev. "clean the lake" verkligen.
Köp huset, se till att du har råd att bo kvar i en kris, sälj inte med förlust (dvs ligg mycket med varandra och ubdvik skilsmässai
Ja, bobubbla eller inte… Bo måste man göra och boendet är en kostnad.
Se till att ni faktiskt klarar att bo kvar om det går sämre ekonomiskt, gör en ärlig analys med halverade intäkter och mycket högre räntor och se till att amortera så mycket ni kan så länge ni kan.
Nej alla barn sover inte eget rum tidigt. Men de som gör det höjer livskvaliteten för sina föräldrar. Glada föräldrar ger glada barn.
Våra tre sov alla bättre och hellre i egen säng än i vår säng och flyttade ut (till delat rum) tidigt.
Bor i "dyresrätt" som är precis stor nog att alla barnen kan ha eget rum.
18, 15 och 12 år numera.
Lars – vore det inte en god idé att helt radera denna?
De nationella socialisterna och kommunisterna stoppar samarbete med våra demokratiska grannar
Intressant diskussion även om jag inte tror någon sitter med facit på hand. Håmmer dock med Rickard ovan. Även om det går ner om 2 år är det inget som säger att nedgången varar i två månaden och sedan vill alla sälja till vrakpriser. Speciellt inte med dagens bostadsbrist. Kan snarare vara så att priserna faller över t.ex. En femårsperiod. Så då måste man vänta 7 år innan man kan köpa helt plötsligt? Tror även man bör tänka på att det faktiska värdet en bostad har återspeglas i att det kostar ett par miljoner att bygga en ny villa! Så trots krasch tror jag inte vi kommer att få se villor i storstäder för femsiffriga belopp!
Bostadsmarknaden är fullständigt vansinnig. Här vårt exempel ur verkligheten som belyser detta på ett enastående sätt och som inte gör mig glad, snarare tvärtom, med 3 barn som skall ha någonstans att bo. 1993 köper vi vårt hus som då bara är 50 kvm och mycket risigt för 395000 kr. 2000 är det renoverat, tillbyggt till 130 kvm med minimala lån. Inte något lyxbygge heller precis. I december 2015 säljs en grannfastighet med samma läge för 9 MSEK. Kommer det att hålla? Finns inte en sportkepa, det är fullständigt vansinne. Jag och min fru bjöd 1993 svärmor på födelsedagsmiddag på en krog med Michelin-stjärna och jag tror vi betalade 1500 kronor för oss tre. Enligt myntkabinettet motsvarar det drygt 2000 kronor i 2016 års penningvärde. Jag trodde det skulle vara mycket mer. Om jag då gör samma beräkning på det vi har lagt ner på vårt hus plus köpeskillingen så hamnar jag på max 3 MSEK. Där tror jag vi kan landa i en krasch utan vidare.
Jag antar att ni betalade cirka 1500:- per person? Det motsvarar enligt inflationsberäknaren på SCB 1947:- idag. Jag tror inte ett ögonblick på att det kan stämma.
Kan ha varit 1500 per person, kommer inte riktigt ihåg. Den där omräknaren tror jag inte heller på. Bopriser finns garanterat inte med i den beräkningen. Jämför jag med mig själv så är min lön 3-4 ggr högre idag(ja, före skatt då). Vissa saker har nog blivit relativt billigare. Vitvaror, bilar och andra sällanköp. Å andra sidan slänger man tvättmaskinen efter 5 år när den går sönder. Då köpte man vitvaror som reparerades och som man behöll i 20 år.
Köp ett hus i ett område som ni trivs i, givetvis inom de ekonomiska ramar som begränsar.
Folk är förstås olika. Åtminstone jag behöver ett visst utrymme. Så när vi fick andra barnet flyttade vi från en 3a till en 4a, förlust 250kkr. Sen när barnen blev större till hus, vinst 800kkr. Det är självspäkande osunt att planera sitt liv efter hur marknaden kan tänkas gå i framtiden. Speciellt när de blir tonåringar är det väldigt praktiskt om de kan ha en hel våning eller källare för sig själv och sina kompisar.
Jag och frugan byggde nytt 1991. Precis i fel tid…Finanskris och huspriserna föll. Vårt hus tappade ca 50 %. Det tog ca 10 år innan vi teoretiskt skulle få tillbaka pengarna vid en eventuell försäljning.
Nu 25 år senare är givetvis det ekonomiska problemet löst.
Vi bor där vi alltid vill bo. Underbart läge som vi inte vill byta mot något annat. Det viktigaste är som alltid. Läget, läget, läget och långsiktighet…
Boverket har i en rapport som publicerades rätt nyligen räknat med 50%-iga prisjusteringar och 5-10 år innan priserna återhämtar sig vid en ny krasch. 50% nedgång på det som finner köpare. Mycket kommer aldrig hitta någon köpare. Stämmer väl rätt bra med dina erfarenheter från 1991. Fast fallhöjden är nog större ändå nu jämfört med då.
Kompisar bodde i Åkersberga i radhusborätt(vansinning boendeform för radhus f.ö.) köpt 1989. Prisras, bostadskrasch, folk lämnade tillbaks sina radhus till föreningen och drog med bara skulderna. Inga jobb, kunde inte betala både månadsavgift och lån. Fick bostad av socialen istället antar jag. Bostad av socialen kan vi glömma nästa gång, de har flyktinagrna förtur på.
Jag och frugan byggde nytt 1991. Precis i fel tid…Finanskris och huspriserna föll. Vårt hus tappade ca 50 %. Det tog ca 10 år innan vi teoretiskt skulle få tillbaka pengarna vid en eventuell försäljning.
Nu 25 år senare är givetvis det ekonomiska problemet löst.
Vi bor där vi alltid vill bo. Underbart läge som vi inte vill byta mot något annat. Det viktigaste är som alltid. Läget, läget, läget och långsiktighet…
Vad är prioritering? Ståndsmässigt boende verkar inte vara högst på listan. Klokt. Vad gäller jobben, älskar ni era arbeten? Var måste du jobba som egenföretagare? Om det inte just är villa och splendid isolation som lockar kan ett mindre hyreshus vara en bra lösning just nu. Speciellt om ni har fått saker i ordning innan barnen kommer. Att köpa slitet och renovera mycket i ett tidigt skede är faktiskt inte så dumt, för då kvittar ni de kostnaderna mot intäkterna de kommande åren. Avskrivningar på ett fräscht hus är klart långsammare.
Er förhoppningsvis planerade barnledighet kommer att sänka inkomsterna under marginalskattenivå, och då är 9000 kr skattefritt inte så illa. ( 2 normaltvåor i ett gammalt hus.) En extra penningström är dessutom bra f-o kapital, och ger bra flexibilitet om ni vill vara rejält föräldralediga. Sannolikt börjar utrymmet i er fyra eller femma att ta slut om 6-12 år, men då har ni givet era inkomster och extra inkomster råd med en ståndsmässig villa.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Är i nästan exakt samma sits.
Vi har sammanlagt 69k in och sparar 14k lätt en månad.
Skillnaden är att vi är fast utanför bostadsmarknaden och måste spara ihop 15% till något som hela tiden ökar i en nästan lika snabb takt. Känns hopplöst.
Amortering och ränta hade inte varit några problem.
Vi är tre (snart fyra) i familjen och fast i en hyres-trea.
Stundtals panikångest.
Man har börjat tänka i termer av "lebensraum" vilket inte alls känns bekvämt, men absolut berättigat. Vissa mångdubblar sin levnadsstandard för de 50% skatt som jag borde betala för att få ett drägligt liv.
Vilken skryttråd detta blev. "clean the lake" verkligen.
Köp huset, se till att du har råd att bo kvar i en kris, sälj inte med förlust (dvs ligg mycket med varandra och ubdvik skilsmässai
Köp och amortera. De första åren känns lite dyra, sen blir det lättare.
Säg att ni har 3% löneökningstakt per år. På 5 år blir det 16% ökning. Om ni amorterar 10000kr/mån så blir det 600000 på 5 år. Det innebär att boendekostnaden som andel av er inkomst fallit en hel del.
Om bostadsmarknaden faller kraftigt vet man aldrig hur staten hanterar det. På Iskand gjorde man stora skuldavskrivningar.
Kolla också på möjligheterna att hyra ut ett rum till firman.
De flesta banker har redan idag infört kommunistamortering samt bolånetak och krav på relativt hög marginal.
Med det sagt låna om så behövs.
Det bästa tipset är nog som nån sa ligg mycket och skilj er aldrig från frugan/sambon, behåll jobbet och njut av livet.
Går aldrig att förutse eventuell krasch på bostadsmarknaden, fråga cornucopia som har gissat i 10 år utan framgång
Gör som ni vill men sitt inte och vänta på bomarknaden för att skaffa barn.
Case study: https://youtu.be/unoMMru4-c0?t=57s
Byt till en större lägenhet (4a-5a) och håla in er där några år. Verkar riskabelt att ta ett så stort lån som på 4 miljoner nu.