Finansinspektionen (FI) rapporterar inte längre hur många som får bolån större än värdet på bostaden vid olika prisfall. Man bör fråga sig varför.
Den årliga rapporten Den svenska bolånemarknaden innehöll fram till 2014 ett stresstest som visade hur många som hamnar under vattnet vid boprisfall. Visserligen kan inte dessa längre tvingas sälja sin bostad enilgt en EU-lag, trots att det står annat i bolåneavtalet, men blir fastlåsta och kan inte heller ta lån på bostadsbankomaten eller ens för att renovera huset.
Numera är inte boprisfall med i stresstestet, som tidigare såg ut enligt nedan. 2013 hamnade 56.9% av alla bolåntagare under vattnet vid 30% prisfall.
Värt att notera ovan är hur många som drabbas vid 15% prisfall, då dessa uppgifter indirekt finns med även i årets rapport. Se grafen nedan som visar hushåll med belåningsgrader över 85% där siffran för 15% prisfall ovan matchar 8% i belåningsgrad 85.5%+ nedan.
Dessa siffror matchar den första grafen för 2012 och 2013.
Fast av någon anledning vill alltså inte FI ge några ledtrådar kring fördelningen av bolånen. Man ger bara snitt för olika urval, men aldrig hur skulderna är fördelade inom respektive urval. Vad vill man dölja och varför?
Antalet hushåll belånade mer än 85% har uppenbarligen kraftigt minskat, från 8.0% år 2013 till 4.9% år 2015. Borde man då inte även redovisa hur fördelningen ser ut för de som har under 85.5% i belåning? Eller har vi fått en puckel där väldigt många skulle drabbas vid strax över 15% i prisfall?
Finansinspektionen behöver redovisa fördelningen och inte bara snitten. Det är fördelningen som säger hur många som drabbas, inte snittet.
11 kommentarer
Om det stämmer att banken inte längre kan tvinga en att flytta är det en stor seger för det lånefinansierade boendet då påtvingade försäljningar är ett säkert sätt att krascha en privatekonomi.
Om man tillåts behålla sitt ägande genom en svacka kan man till och med genom egen uppfinningsrikedom välja att hyra ut eller använda annan lite jobbig lösning för att komma ut på plus några år senare, även om man behöver flytta.
Gör inte den ständiga värdeökningen att belåningsgraden sjunker automatiskt?
Sjunkbomben: den ständiga "värdeökningen" gör att folk kan fortsätta använda sina bostäder som bankomater.
Jag tycker det är intressant att min lägenhet ökat i "värde" med ungefär 300 kronor om dan de senaste åren. Det är också intressant att ingen verkar tänka på skillnaden mellan värde och pris. Lägenheten är naturligtvis värd lite mindre idag kan jag tycka, eftersom den har slitits under fyra års tid. Fast marknaden har förstås alltid rätt!
@Sandow
Det är väl som den där Michael Hudson argumenterar, i grunden handlar värdestegring om tomt/land värde, inmutningen av en bit av naturen, och inte om de tegelstenar och brädlappar som är anbringade på marken. Jag kan inte amerikanska avskrivningsregler men han orerar även om att det gamla huset går att skriva av om och om med det ökade tomtvärdet som bidragande värdehöjare.
Så är också troligen största delen av alla bolån ökad belåning på bef. bostad. Enl. den hädangångna en-personsmyndigheten BKN:s rapport 2012 var endast knappt 1/3 av bolånen sen 2000 för köp av bostad. Där nämndes också amerikanska modeller som skulle ge att detta skulle kunna ha bidragit med ca 0,7 % (enheter) av tillväxten.
Den där Hudson avser säkerligen priset.
Man kan förvisso tänka sig att värdet som ligger i tomtens läge kan förbättras genom att utbyggnad av service osv gör att det kommer att ha ett bättre läge än tidigare. I övrigt torde inte marken få högre värde i det att den ändå normalt bara används för att husera ett hus och den fortfarande bara huserar ett hus.
Dessutom så är det i många fall bara en bostadsrätt som bostaden utgörs av – vilket gör att man ändå inte äger marken kåken står på, eller ens tegelstenarna som den är byggd av. Läget dock äger man…
Att "äga sin bostad" innebär ju för bostadsrättsinnehavare inget annat än att man har medlemsskap i en förening som äger ett bostadsbestånd. Man äger ingen mark eller något annat. Man har inte rätt att göra annat än att själv bo i lägenheten. Villaägare har en högre grad av äganderätt men det finns ingen full äganderätt i något land. I slutänden "äger" staten allt.
Som det brukar sägas om de tre viktigast parametrarna som avgör fastighetens pris, läget, läget och läget. Alltså i vilket sammanhang den där den där markbiten är placerad. Placerar man en soptipp (immateriell eller materiell) intill sjunker värdet, byggs det upp samhällelig infrastruktur som skolor och kommunikationsmöjligheter stiger värdet i allmänhet. Men den viktigaste biten för allmän värdestegring/inflation är kreditmöjligheter, det är efter de allmänna kreditavregleringarna på 70- o 80- talet som tillgångspriser stuckit iväg, banker kan skapa krediter ur tomma intet. Vilket i praktiken innebär att banker/finansinstitut kan mjölka sk economic/land rent.
"As soon as the land of any country has all become private property, the landlords, like all other men, love to reap where they never sowed, and demand a rent even for its natural produce. The wood of the forest, the grass of the field, and all the natural fruits of the earth, which, when land was in common, cost the labourer only the trouble of gathering them, come, even to him, to have an additional price fixed upon them. He must then pay for the licence to gather them; and must give up to the landlord a portion of what his labour either collects or produces. This portion, or, what comes to the same thing, the price of this portion, constitutes the rent of land …."
— Adam Smith: The Wealth of Nations
Nu har det kommit dit hän att centralbankerna måst ge bort pengar för att systemet inte ska implodera.
Paul Craig Roberts recenserar Hudson
Att banker kan skapa pengar ur tomma intet är nog en av de tröttsammaste konspirationsteorierna som cirkulerar på internet.
Det normala förfarandet vid finansiering av bostäder går via bostadsobligationer på 2 eller 5 år.
"When banks extend loans to their customers, they create money by crediting their customers’ accounts. The usual role of a central bank is to limit this rate of money creation, so that an excessive expansion of money spending does not lead to inflation. But a damaged banking system means that today banks aren’t creating enough money. We have to do it for them. And as private sector balance sheets contract, public sector (government and central bank) balance sheets have to take the strain."
Merwyn King – chef Bank Of England
“deposits are not endowments that precede loan formation; it is loans that create deposits”
Claudio Borio – BIS – “The financial cycle and macroeconomics: what have we learnt?”
Det är helt klart StorStockholm som ligger risigast till vid ett boprisfall.
Som det ser ut just nu ger ett prisfall på 33% break-even för låntagarna.
Det i kombination med en belåningsgrad på 521% är en potentiellt giftig cocktail då marginalerna i området är relativt sätt små.