“Det är ni som är konstiga, det är jag som är normal.” – Thåström
Min författarkollega Thomas Eriksons populärvetenskapliga bok Omgiven av idioter har nyss släppts i en nyåtgäva. Även om du råkar vara en “blå” person ointresserad av andras känslor och touchy-feely stuff eller en “röd” alfahanne/alfahona som skiter i vad andra tycker och inte är rädd för att berätta det, så borde du faktiskt läsa denna succébok.
Omgiven av idioter i hittar du på Adlibris för 219:- SEK (E-bok för 94:-)och på Bokus för 222:- SEK (E-bok för 94:-). Om det är nyutgåvan med 30 nya sidor framgår inte. Nyutgåvan hittar du åtminstone i närmaste pocketshop.
Den suveräna titeln kan sägas vara ironisk, vilket också framgår av Eriksons introduktion. Den största idioten kanske inte är alla andra, men så är undertiteln också “hur man förstår dem som inte går att förstå”.
I grunden handlar det om en populärvetenskaplig sammanfattning av PU Profilanalys, inom vilket Thomas Erikson är konsult.
Enkelt förklarat har man delat in oss i fyra grova personlighetstyper, den “blå” analytiske introverten, den “röde” dominante ledartypen, den “gröna” stabila försiktiga klippan eller världens bästa kompis och den “gula” inspirerande optimistiska extroverta underhållaren.
I verkligheten är det förstås få som är 100% av en av dessa färger och de allra flesta har i själva verket två färger, där den ena är större än den andre. Med fyra gånger fyra färger landar man i sexton personlighetstyper, vilket är i linje med Myers-Briggs personlighetstyper. Så ligger också just Jung till grund för både denna typ av profilanalys, såväl som Myers-Briggs.
Den vanligaste Myers-Briggstypen här på bloggen var 2012 åtminstone den annars så vanliga känslolösa roboten och analytikern INTJ. Min tolkning är att det är en “blå” person kombinerat med en “blå”, dvs i princip 100% blå utan någon stark sekundär typ. Även om det kan vara jobbigt och kännas helt onödigt för “blåa” att läsa en bok som handlar om hur man umgås och kommunicerar med idioter (alla som inte är INTJ eller blå-blå), så är Eriksons bok faktiskt riktigt läsvärd. Som blå inser ni rent rationellt att det kan vara bra att kunna kommunicera och umgås med andra ibland, om inte annat via jobbet. Och står det i en bok, så måste det vara korrekt. Om inte annat kan ni lära er att “fejka” när det behövs och uppföra er som folk när det rent rationellt faktiskt vore bra att göra det.
Exempel på kända personers färger finns förstås i boken, t ex de röda Fredrik Reinfeldt och Göran Persson, som lärt sig fejka för att verka lite statsmannamässiga.
“I både Fredrik Reinfeldts och Göran Perssons fall är det ganska intressant att studera hur de båda lärt sig att uppträda, lugnt och sansat, och jämföra med hur de i sina [röda] grundbeteenden egentligen fungerar. [… några kapitel senare] Fredrik Reinfeldt kan man ju tro är blå, men det är spelat.”
Eriksons bok är lättläst, underhållande och blandar enkel teori med konkreta självupplevda exempel, såväl som hypotetiska frågeställningar, indelat i delar som styrkor och svagheter, kroppsspråk, verbal och skriftlig kommunikation, hur man framför kritik, matchning i arbetsgrupper, vad de blir förbannade respektive stressade av mm. Är man bara intresserad av självkännedom kan man läsa det som handlar om sin egen primära “färg” och upptäcka att det är kusligt korrekt. Är du intresserad av hur du ska hantera en enskild medarbetare, chef eller kanske rent av en sängpartner, så kan du koncentrera dig på att läsa om dennes färg.
Eller så läser du hela boken. För det här är riktigt, riktigt bra. Och det säger jag trots att ni antagligen kan gissa vilken färg jag har…
Boken kan egentligen rekommenderas till alla vuxna människor – inte bara ledare, egna företagare och andra som behöver hantera människor professionellt, även om man egentligen inte vill. Även den röda alfan har en del att vinna på att tona ner sig ibland för att inte uteslutas ur vissa sammanhang och gå miste om värdefull information.
Så sluta uppföra dig som en idiot och lär dig att förstå dem som inte går att förstå. Se nu bara inte till att använda kapitlet om vad som stressar olika personlighetstyper till att bränna ut din chef…
Omgiven av idioter i hittar du på Adlibris för 219:- SEK (E-bok för 94:-)och på Bokus för 222:- SEK (E-bok för 94:-).
21 kommentarer
Sista stycket skulle vara min anledning till att köpa boken.
Du brukar ju beskylla huvuddelen av kommentatorerna för att vara bruna personligheter.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Om du räknar dubbelt, exempelvis röd-gul och gul-röd som separata kombinationer så blir det 16, annars blir det väl 12 om man tillåter blå-blå, etc.
Ja, eftersom den ena i princip alltid är starkare så blir blå-röd inte samma som röd-blå, om man låter den första vara starkast. Dock blå-blå gör ju att man sänker till tolv.
Ser ut som att vissa kombinationer är ömsesidigt uteslutande, som den introverte extroverta (blågul). Enligt färgläran blir det iofs då en grön (stabila försiktiga klippan), vilket verkar stämma rätt bra. För övriga färgblandningar som exempelvis ger lila och brunt är jag mer tveksam.
Det var nog lite förenklat uttryckt. Brigg-Meyer fungerar inte riktigt så i detalj. Vidare nerdelning av personligheterna sker med kognitiva funktioner oberoende av de två första tudelningarna.
Det är med andra ord inte frågan om att välja en huvudfärg och en bifärg från fyra alternativ utan snarare en huvudfärg från fyra alternativ och en bifärg från fyra andra alternativ. Det blir då 16 möjligheter.
Att se sina medmänniskor som idioter leder bara till dålig stämning. En bättre strategi är att se sina medmänniskor som en slags stora barn som mentalt inte riktigt fått allt på plats än. Då blir det lättare att ha överseende.
Du behöver ju inte bära dina åsikter om andra på utsidan. Det går utmärkt att se på de andra som idioter utan att tala om det för dem.
Tillräckligt uppmärksamma personer märker att du tycker det.
Ju skickligare du är på att fejka äkthet desto färre förstås, men i slutändan är bara det äkta äkta.
Är inte poängen att om du anser dig vara omgiven av idioter så är det du som är idioten?
Jo.
En framgångsrik entreprenör sa i en intervju något i stil med, fritt citerat "When I'm in a meeting with people that want's my money, I start by looking for the idiot. If I can't identify an idiot I assume I'm the idot and leave"
Kan inte hitta vem som sa det, tar tacksamt emot en källa om någon känner igen meningen.
Kanske det är variant från filmen Rounders "If, after the first twenty minutes, you don't know who the sucker at the table is, it's you." ~David Levien and Brian Koppelman
Reinfeldt spelat blå – det har jag alltid hävdat – en mycket skicklig kulturmarxist – fullständigt utan moral och anständighet.
Kulturmarxism
Notera speciellt ordet "konspirationsteori" i beskrivningen.
"det har jag alltid hävdat"
Bullshit. Om du "alltid" hävdat det så måste det innebära att du började hävda det redan när du satt som en liten parasit på din moders livmodervägg. Det tror jag inte ett skit på.
Boktips till feminister i Sverige,
Clintons' War on Women,
http://www.adlibris.com/se/e-bok/clintons-war-on-women-9781510706743
Skriven av Roger Stone som varit politisk konsult åt ett halvt dussin presidenter. New york time bestselling author
Jamen det låter ju som ett givet köp. Intressant. Som en introvert konstnär är det nog jag som i alla sammanhang är idioten.
Aha. Medelsvensson är ett fullständigt befängt begrep eftersom precis alla är unika, men vid 1/16 har vi en rimlig indelning. Låter inte alls godtyckligt.
Jag ser inte alla som idioter, bara andra män, kvinnor betraktar jag som sportutrustning – finns det någon bok om det?
Och att ingen blev provocerad av ovanstående bevisar väl att den här bloggen här noll procent kvinnliga läsare med PK-tourettes…