Hultqvist: (S) ville redan 2013 – 2014 ha ytterligare ökade försvarsanslag

I sin essä Så ska Sverige försvaras fram till 2020 i antologin Kan Sverige försvaras – mot vad?  (Adlibris 188:- SEK, Bokus 186:- SEK) skriver försvarsminister Peter Hultqvist (s) att socialdemokraterna redan 2013 – 2014 ville öka försvarsanslagen med ytterligare 900 MSEK, men bara erbjöds 75 MSEK och hoppade av förhandlingarna.

Försvarsminister Hultqvist påtalar i sin essä att Socialdemokraterna tidigt varnade för Ryssland, och den ryska auktoritära nationalismen, medan allianspartierna med Cecilia Widegren (m) i spetsen kämpade emot. Widegrens uttalande om att Europa är säkrare än på länge och att Ryssland blickar österut är numera en klassiker.

Hultqvist skriver:

“Från socialdemokratiskt håll varnade vi tydligt för risken av att underskatta den ryska nationalismen och de auktoritära dragen i det ryska samhället. Intressant att notera var att Moderaterna och stora delar av expertmedverkan i Försvarsberedningen många gånger agerade dämpande och återhållande på denna viktiga punkt. Jag upplevde att man inte ville ta till sig det uppenbara; att vi har att göra med en regim som konsekvent bygger militär förmåga, agerar hårdfört, auktoritärt och faktiskt inte är främmande för att använda militär kraft för att nå sina politiska syften.”

Alliansregeringen presenterade i beredningens slutfas et satsning på 5.5 GSEK, men Hultqvist skriver att Socialdemokraterna ville ha ytterligare anslag om 900 MSEK, men erbjöds endast 75 MSEK. Därför hoppade man av den försvarsuppgörelsen. Återigen Hultqvist:

“Budet låg på en sådan låg nivå att man inte visste om man skulle skratta eller gråta. Ville [alliansregeringen] verkligen ha en uppgörelse, eller var det en maktdemonstration och en förolämpning. Efter samråd med partiordförande Stefan Löfven meddelade jag vårt nej.”

Detta fick Cecilia Widegren (m) att göra följande uttalande:

“Vi kan konstatera att Socialdemokraterna inte orkade hela vägen in i mål och det beklagar alliansregeringen. 

Verkligheten var alltså att (s) ville ha ännu större försvarsanslag, medan Widegren (m) lade fram det som någon form av motsats.

Det är dock intressant varför Socialdemokraterna inte gick ut med att de ville ha högre anslag? Detta berörs inte i essän. Våren 2014 var det dags att dra igång valrörelsen och man kan förmoda att partiets strateger gjort analysen att de skulle skrämma bort väljare om de förespråkade ökade försvarsanslag, samtidigt som inga försvarsvänliga väljare skulle byta från alliansen till Socialdemokraterna på grund av denna fråga.

Så det är först nu Hultqvist säger som det enligt honom var.

Ironiskt är dock att Hultqvist i samma essä nämner att Folkpartiets (ja de hette fortfarande det då) Allan Widman hoppade av försvarsöverenskommelsen från i våras. Att det var på grund av att (fp) ville ha ytterligare försvarsanslag, precis som socialdemokraterna ville ha 2014, nämner dock inte Hultqvist.

Alliansen har alltså bytt försvarspolitik rejält, medan Socialdemokraterna redan före både ryska påsken, Kriminvasionen och Rysslands invasion av sydöstra Ukraina, varnade för Ryssland. Alliansen klarade inte av att vara förutseende om man ska tro på Hultqvist.

Antologin Kan Sverige försvaras – mot vad? finns hos Adlibris för 188:- SEK och Bokus för 186:- SEK. Känsliga läsare varnas för att Gudrun Schyman deltar med essän Om falska hot och verkliga och det kan vara mycket traumatisk läsning. Hitta någon att hålla i handen innan ni läser den essän.