Nordnets mediaplåster (eller “sparekonom” som denna marknadsfunktion brukar kallas i bankvärlden) Günther Mårder har svårt för rimlighetsbedömningar och begreppen median och medelvärde. Han konstaterar dock att bristande kunskaper inom ekonomi ökar riskerna i samhället. Det är bara att hålla med Mårder i denna självinsikt.
Det hela började med att han hävdade att medianförmögenheten i Sverige är 2.4 MSEK, vilket jag förstås reagerade på. Alla andra siffror talar om något helt annat. Han skriver på Twitter “medianförmögenheten i Sverige är överraskande 2,4 mkr enligt Credit Suisse”.
Medianförmögenheten i Sverige är överraskande 2,4 mkr enligt Credit Suisse. Skillnaderna i förmögenhet däremot stora. pic.twitter.com/aGF9kj92aW
— Günther Mårder (@gunthermarder) October 24, 2014
Ja, det är väldigt överraskande, då detta inte är medianen utan medelvärdet. Dessutom inkluderar det fordringarna på pensionssystemen och de uppblåsta priserna på bostäderna. Medelvärdet är den totala summan, dividerat med antalet personer.
Tidigare har jag visat att mediansparkapitalet (ej bostad, ej pensionsfordringar) istället ligger i intervallet 40 – 70 kSEK enligt Länsförsäkringar, alternativt runt 75 000:- SEK enligt Timbro. Att räkna med bostäder är förstås idiotiskt, eftersom bostäder inte kan realiseras för att minska svenska hushålls skuldsättning – något annat svenskt hushåll måste köpa en svensk bostad och pensionerna kommer bara pytsas ut med några tusenlappar i månaden flera decennier framåt i tiden för de flesta. Bostaden och pensionsfordringarna är inte sparkapital och är oanvändbar förmögenhet.
Därefter visar sparekonomen att han gått i mellanstadiet och lärt sig repetera vad median är, men någon förståelse verkar han inte ha, trots att han kan skriva “median är det mittersta värdet av en viss definierad mängd”.
@Cornubot Bilden har ingenting med medianen att göra. Median är det mittersta värdet av en viss definierad mängd. Läs rapporten.
— Günther Mårder (@gunthermarder) October 24, 2014
Nåja. Läser man rapporten så ser man att Günther Mårder likväl blandar ihop median och medelvärde.
Det riktigt allvarliga är att en banks sparekonom helt saknar förmåga att göra en rimlighetsanalys eller ens ha en uppfattning om verkligheten för svenskarna, så till den grad att han inte ens korrekt kan läsa vad som står i rapporten.
För på sidan 25 står det mycket riktigt 2.4 MSEK i förmögenhet per vuxen, dvs ett medelvärde. Siffran som anges är 332 616 USD, eller ca 2.4 MSEK vid en växelkurs på 7:20 USDSEK. Denna växelkurs använder jag i detta bloginlägg.
 |
| Instruktiv bild till Günther Mårder,
där han kan se medel och median. Källa: Credit Suisse |
På sidan 93 hittar vi sammanfattningen. Där framgår det att medelvärdet (wealth per adult) är inklusive bostaden. Finansiellt medelvärde är nämligen lägre, och endast 190 828:- USD per vuxen, eller ca 1 373 961:- SEK per vuxen, någorlunda i linje med mina tidigare beräkningar på 1 300 914:- SEK per vuxen år 2013.
Fast medianen står utskriven och den är 63 376:- USD, inklusive bostaden och pensionsfordringar, eller 456 307:- SEK och inte 2 400 000:- SEK. Ett litet fel alltså. Rensar man för fordringarna på pensionssystemet som enligt SCB:s sparbarometer är ca 355 000:- SEK per vuxen svensk, så landar man på 101 000:- SEK, eller ganska nära siffrorna om 75 000:- SEK. Att dra bort medel från median är dock fult, utan är bara ett tankeexperiment.
Günther Mårder har alltså läst grovt fel. Rätt allvarligt när en banks sparekonom är ute och cyklar på detta viset1.. Förhoppningsvis avspeglar detta inte övrig analytikerkompetens hos Nordnet, i så fall bör man springa fortare än kvickt därifrån som kund och även sälja sina aktier i detta börsnoterade bolag.
Men han är förlåten på grund av nedanstående självinsikt om att “bristande kunskaper inom ekonomi ökar riskerna i samhället. Det är ett av skälen till att privatekonomi borde vara ett ämne i skolan”.
Bristande kunskaper inom ekonomi ökar riskerna i samhället. Det är ett av skälen till att privatekonomi borde vara ett ämne i skolan. #svpol
— Günther Mårder (@gunthermarder) October 23, 2014
Tycker det räcker med det sk mattelyftet. Det räcker med de fyra räknesätten för att plocka fram median och medel. Att ha gått Handels räcker däremot inte.
Günther Mårder bör alltså tillbaka till mellanstadiets skolbänk. Själv har jag inga problem att skilja medelvärde och median, eller göra rimligthetsbedömningar, då jag både gått fyraårigt gymnasium och sedan läst matematisk-naturvetenskaplig linje på Göteborgs universitet med inriktning på matematik, datavetenskap, numerisk analys och matematisk statistik. Ca 1.5 år heltid ägnades åt matematik, numerisk analys och matematisk statistik. Vi gick däremot aldrig igenom de fyra räknesätten, utan låg på en lite högre nivå. Mårder har läst på en sk handelshögskola, där man nog klarar sig med de fyra räknesätten och lite procenträkning.
Däremot är Mårder garanterat en bättre snickare än mig. Övning till Mårder: Om man slår med hammaren två gånger – en gång träffar man spiken och en gång träffar man tummen – hur ont har man då som median?
Tillägg: Annat intressant i Credit Suisses rapport är att över 50% av svenskarnas förmögenhet ligger i bostaden, då icke-finansiell förmögenhet är större än den finansiella förmögeheten. Detta kommer sluta jättebra…
Tillägg 2: Günther Mårder replikerar på Twitter.
@Chirebang @Cornubot Ja, lustigt skrivet! Smickrande att någon tänker mkt på mig. Jag blev mycket överraskad när jag läste detta i DI 25/10.
— Günther Mårder (@gunthermarder) October 28, 2014
1. Själv är jag en bloggare och skönlitterär författare. Det betyder också att jag får ha precis hur fel som helst, speciellt när man jämför min och Günther Mårders löner…
44 kommentarer
Kunskaper i statistik är mycket bättre än i "privatekonomi", därför att det också ger viss förståelse för risk i allmänhet. Utbildning i "privatekonomi" är i bästa fall något flummigt innehållslöst och i sämsta fall blir en förevändning för värdegrundsarbete och dylikt.
Men undervisning i matematisk statistik ÄR värdegrundande. De gamla grekerna ansåg att ett samhälle byggdes medelst matematik- och musikundervisning. Människan är inte konstruerad för att beräkna risk, men är konstruerad för att kunna lära sig.
Blir alltid förvånad när jag träffar bankmänniskor som varken kan räkna i huvudet eller bedöma rimligheten i siffror. Det har hänt upprepade gånger att jag har fått visa hur man snabbt räknar ut en månadskostnad från en ränta och löptid och liknande. Enkla grejer som man lätt kan räkna ut i huvudet sådär +-5% korrekt.
Om man inte vet ett dugg om hur förmögenheterna ser ut i Sverigge, borde man inte vara huvudmarknadsförare för en bank. Bland annat därför att man helt enkelt antagligen inte är intresserad av ämnet.
Jag tycker det är nyttigt att veta till exempel att de rikare länderna i Sydeuropa har ungefär samma medelförmögenhet som Sverige, men dubbelt så stor medianförmögenhet. Kan vara ett argument när folk säger att det och det landet är så ekonomiskt ojämlikt, och att Sverige borde vara modell för alla. Den svenska diskussionen om buffertkapital på en månadslön eller så (och nu kanske inte ens det eftersom banksäljarna nu kommer att förespråka att folk ska ta ut och investera eller köpa upp de sista slantarna på kontot därför att räntan är så låg) är väldigt svensk.
För att illustrera detta skriver svt ett uttalande av en Peter rawet, som verkar vara ekonomijournalist eller liknande (värre än ekonom):
" -De som har lån borde vara glada. Men
hur glada de ska vara är svårt att
säga eftersom bankernas ränta ligger
en bra bit över Riksbankens.
-På den tiden bankerna tävlade om oss
var det 150 kronor i månaden per
miljon man lånat efter skatt, nu är
det 100 kronor per miljon.
En ledtråd till Peter kan vara att en procent av en miljon är 10 000, vilket knappast kan bli 100 kr per månad.
Han är väl säljare och säljare ska ju inte veta vad de säljer, i synnerhet inte produktens svagheter, då blir de osäkra och osäkerhet säljer inte.
En nolla glömmer så lätt en nolla, vilket ger ett attraktivt budskap och positivt tänk.
Om han nu har läst på Handelshögskola har han läst en hel del statistik. Tror det är svårt att genomgå civilekonomutbildning utan åtminstone en termins statistikstudier och på vissa inriktningar handlar det om ett års utbuldning i statistik och analys.Tydligen har det inte hjälpt dock.
Olika saker fastnar i hjärnan i olika utsträckning hos olika individer. En del skryter nästan med att de inte kommer ihåg någonting från sin utbildning. Har träffat jurister med denna åkomma, vilket inte är helt lyckat, juridik är en disciplin där det är bra att ha det mesta väsentliga plus sunt förnuft i huvudet.
dumheter med median och medel åsido, hur stor del av bostaden är förmögenhet?
Säg att jag har det hyfsat bra ställt med 50% belåning och några 100 tusen i finansiella tillgångar på bank och fondspar. Om jag då betalar av på bostadslånet, har jag då blivit av med mina tillgångar? Rimligen inte. Man kan alltså inte helt exkludera bostaden som tillgång. Hur mycket man väljer ha i fonder och på bank varierar lite med tycke och smak
Tillgångar du inte kan använda är ointressanta, bostaden såväl som pensionsfordringarna.
Men vill man avfärda diverse problem och framhäva svenskarnas förträfflighet så kan man förstås ta med bostaden ändå. Det går ju att sälja bostaden och flytta utomlands.
Eller till hyresrätt.
Så vad du säger är att det inte är någon brist på hyresrätter?
Svenskarnas skuldsättning är ett stort problem. Att sälja bostaden minskar din personliga skuldsättning, men inte svenskarnas skuldsättning då endast ett svenskt hushåll kan köpa en svensk bostad, och i praktiken sker det med lånade pengar. Tvärt om ökar oftast skuldsidan vid en bostadsaffär då köparen måste ta större lån än säljaren tidigare hade.
Du kan använda dem nästa gång du flyttar. Jag syftar alltså på ditt marginalsparande, alltså om du tar från bankboken och gör en amortering på 100k.
@Cornu
Med det resonemanget så skulle ju slutsatsen bli att man bör spara istället för att amortera. Som förmögenhet betraktas så bör bostaden räknas in – även om man inte kan realisera värdet av den. Rimligen bör man nog betrakta amorteringar som en åtgärd som förbättrar ens förmögenhet också även om man inte är garanterad att kunna likvidera den förbättringen.
Ja även pensionsfordringarna skulle kunna räknas. Om man nu har någon fordring egentligen (för hur skall man värdera en fordring som man inte ens betingat har rätt att få betalt på).
Notera att det är beroende på vilken situation som avses som avgör vad man bör räkna med. Är man jagad av kronofogden så är det ju inte så kul ifall bostaden utgör den förmögenhet som fogden skall utmäta – och definitivt är det omöjligt för fogden att utmäta den delen av förmögenheten som pensionsfordringarna utgör (såvida du inte är pensionär – då kan han mäta ut på pensionsutbetalningar).
Kanske är det möjligt att tänka sig scenario där man kan flytta till HR och därmed kan räkna in kapitalet från bostaden som realiserbar förmögenhet (dock inte ifall man har kronofogden efter sig – då får man inte hyreskontrakt så lätt).
Just det där med fogden och hyreskontraktet visar varför bostaden inte ska räknas in – du kan inte använda den till att betala fogden, utan att bli bostadslös.
@Cornucopia?
Som du kanske noterade så skrev jag att det är beroende på vilken situation som avses. Lever man i den föreställning att varje situation involverar att fogden jagar en så har man nog problem…
Dessutom så är det ju inte givet att man skall räkna bort bostaden för att fogden vill ha pengar. Det kan ju vara så att bostadens pris vida överstiger sina skulder och att mellanskillnaden är fullt tillräcklig för att köpa en mindre men fullt tillräcklig bostad (vilket man lämpligen borde gjort innan kronofogden tvingar en).
När det gäller HR så tycker jag inte det har varit ett problem med att få tag på sådan, men å andra sidan insisterar jag inte på att bosätta mig på stockholms slott.
Jag håller med Anonym ovan. Extra amorteringar kan inte i rimligens namn inte vara kapitalförstöring. När man sedan flyttar uppåt i bostadskarriären om något år kommer man att få igen för den extra amorteringen när man ombildar lånen
"När man sedan flyttar uppåt i bostadskarriären om något år kommer man att få igen för den extra amorteringen när man ombildar lånen"
Hmm, du hör nog till den minoritet som faktiskt borde lyssna på bankrådgivarna.
Kingedward24, du hör annars till den majoritet där ordspråket "att tala är silver, men tiga är guld" stämmer alltför väl in.
Anders Unknown,
du verkar lyckligtvis ha tagit till dig det ordspråket.
Men när du väl gjorde avsteget blev det… tråkigt.
"Förhoppningsvis avspeglar detta inte övrig analytikerkompetens hos Nordnet, i så fall bör man springa fortare än kvickt därifrån som kund och även sälja sina aktier i detta börsnoterade bolag."
Nja. Tack och lov sysslar väl inte nordnet med placering av kapital som affärside utan om att ta betalt för folk som handlar på börsen eller med fonder och annat sparande. Mårder's analysförmåga bör alltså inte inverka så negativt på Nordnet's lönsamhet (såvida han inte skrämmer bort kunder till Avanza eller köptemplet).
Analysförmåga handlar inte om att handla i egen bok, utan t ex om planering av kunder, lansering av tjänster, prognoser om kundtillströmning, hur stora marknadsandelar som finns att ta osv.
Hur definierar du medianen utifrån (endast) de fyra räknesätten?
@Miljöpartist i grönt
Ser till att man har en population på en eller två…
För att ta fram medianen för en mängd med ett udda antal element behövs inga aritmetiska operationer, medianen är värdet av det mittersta elementet i storleksordning. För jämnt antal element är medianen medelvärdet av de två mittersta elementen, för att beräkna detta behövs addition och division.
En besserwisser som skriver:
"Däremot är Mårder garanterat en bättre snickare än mig"
Visar på ödmjukhet!
Dubbel sådan cornucopia!
Fast jag gissar att användandet av mig i detta sammanhang var lite som om man skrev median i stället för medel-dvs en författare som behärskar språket bra men kanske släpper i från sig en och annan groda i all hast.
Det heter "än jag är" inte mig.
Fast det visste du säkert!
Bäste oppti!
"Det heter 'än jag är' inte mig." var något som gällde på medeltiden. Redan mot slutet av förra millenniet var det helt korrekt att klassa "än" som en jämförande preposition, inte dito konjunktion. Prepositioner kräver objektskasus, alltså fullt acceptabelt med "än mig".
Helt rätt, Lugubert! T ex låter det ju konstigt om man säger "Han är starkare än sin syster ÄR". Eller hur Oppti?
F ö hävdar jag att Günter Mårder är en lysande och berikande föreläsare, trots några enstaka brister.
@Aktiepohlman
Det du missar är att ÄR i fallet är ett verb som kan utelämnas och underförstås. Även i dessa fall så är substantivet/pronomenet efteråt predikatsfyllnad och skall därmed stå i subjektsform.
Notera att verbet inte behöver vara samma i delsatserna vilket skulle göra att verbet inte kan utelämnas utan att ge fel innebörd – att ha med verbet kan alltså inte anses vara fel (även om det kan låta onödigt klumpigt när verbet är samma). Exempelvis skulle ju "Jag springer snabbare än jag går" bli helknasigt ifall man försöker underförstå sista verbet (och att sätta sista jag i objektform hjälper inte mycket) – givetvis bör man följa detta exempel ifall man jämför med andra eller tredje person.
Enligt språknämnden är alla tre varianter korrekta:
"Däremot är Mårder garanterat en bättre snickare än mig"
"Däremot är Mårder garanterat en bättre snickare än jag"
"Däremot är Mårder garanterat en bättre snickare än jag är"
Där den mittersta är förkortad form där av det sistnämnda där sista "är"-et är underförstått. I de två sista är "än" en konsjunktion och i det förstnämnda en preposition.
Att vissa saker låter konstigt kan bero på att man har dålig koll på det här med gramatik och just valet av objektform/subjektform är något som vissa tycks ha svårt för. Och vi har en förändring på gång där objektsformerna verkar försvinna – honom/henne verkar ersättas av han/hon t.ex – så i framtiden så kommer kanske första och sista meningskonstruktionen bli likalydande (då andra fall där man för använde "mig" kommer att använda "jag").
De kommer isf tycka att det låter konstigt när man använder "rätt" form (normalt objektform), men det gör samtidigt att de låter obildade när de använder "fel" form (normalt subjektsform). Speciellt tydligt blir det dock när de som har svårt för detta försöker vara duktiga och använda objektform när det "skall vara" subjektsform (ie när man skall skriva "de"/"dem" ("dom" i talspråk))
Det heter "ska vara".
@Cornu
Det är inte entydigt. För verbet skola förekommer både "ska" och "skall" som presensformer. Eller menar du att man skall använda infinitivform (och isf skulle "skola" vara ett en alternativ form)? Isf varför?
Tillägg: enligt SAOL böjs verbet skola-ska/skall-skulle-skolade dvs alternativet att formen "skall" skulle vara fel lämnar de inte utrymme för (däremot lämnar wiktionary det utrymmet då de anger skola/ska som infinitivform).
Anonym 07:50. Tack för din utredning, som tillförde mig, i egenskap av pensionerad ekonomisystemprogrammerare, en del lärospån.
Den förträfflige Lars Gunnar Andersson fick en del kritik, inte bara från språkpuritaner, att han var alldeles för tolerant med att upphöja regelvidrigheter till etablerad praxis, bara de uppnådde en viss frekvens.
Men du menar väl ändå inte att man kan säga "Han är starkare än sin syster är"? Däremot heter det i mitt språköra isåfall Han är starkare än hans syster är".
Jag vill t o m minnas att det var en liknande sats, som fick språkvetarna i förra seklet att alternativdefiniera konjunktionen "än" till just en preposition, som ju beskriver var/när/hur någonting förhåller sig till något annat.
En av största psykedeliska upplevelser man kan få är att ändra en obstinat uppfattning. Ergo – rätta mig om jag har fel!
@Aktiepohlman
Bruket att låta bli att numerusböja verb, kasusböja substantiv, sätta substantiv i bestämd form har nått en ganska hög frekvens nu att det anses vara korrekt språkbruk. Språket förändras ständigt på bland annat det sättet att nya former blir vanligare och vanligare tills de blir helt dominerande. Att säga att det nya språket är felaktigt för att det bryter mot gamla regler är kanske lite konservativt och ett försök att sätta sig över språkets utveckling.
När det gäller "sin" eller "hans" så bör ju bägge kunna vara korrekta – "sin" är vidare reflexivt vilket gör att "sin" syftar till samma som "han" tidigare i satsen gör vilket förtydligar att det är faktiskt är systern till den "han" som nämndes i början av satsen.
När det gäller valet mellan "hans" och "sin" så skulle man kanske kunna gära gällande att även bägge är korrekta, men skall man vara petig så skall väl "sin" syfta tillbaks på subjektet i satsen, men i detta fallet så är det delsatser så där kanske man inte skall använda reflexivt pronomen.
Det låter kanske rätt för att om man tar bort "är" i slutet så blir det inte nödvändigtvis en bisats och "sin" kan då syfta tillbaks på subjektet. Vilket alltså är analogt med det första exemplet ovan "Däremot är Mårder garanterat en bättre snickare än mig" (eller "sin syster" på slutet).
Anonym 16:23. "När det gäller valet mellan "hans" och "sin" så skulle man kanske kunna göra gällande att även bägge är korrekta, men skall man vara petig så skall väl "sin" syfta tillbaks på subjektet i satsen, men i detta fallet så är det delsatser så där kanske man inte skall använda reflexivt pronomen."
Ja du, det blev många KANSKE där i ditt inlägg! Jag uppfattar det som ett tappert försök till en ärorik reträtt. Men alltid kul att snacka med någon som har hyfsad koll på "gramatiken"!
@Aktiepohlman
Nej, något sådant försök hade jag inte i åtanke…
Jag reagerade inte på den detaljen i din konstruktion (Han är starkare än sin syster ÄR), just det att du skrev "är" med stora bokstäver gör ju att fokus hamnar lite där än på "sin".
När du påpekar att det borde vara "hans" istället så inser jag ju att det borde vara mer rätt enligt reglerna, men som jag påpekade är ju reglerna bara en modell över hur språkliga konstruktioner faktiskt görs (dvs när språkliga konstruktioner som inte stämmer överens med gramatiska reglerna blir normala så är det dags att ändra på gramatiska reglerna som man gjort många gånger tidigare).
Nu är det väl lite ovanligt att man slänger in det underförstådda verbet öht så det blir i praktiken lite tvetydigt ifall "än" utgör en preposition eller en konjunktion – den distinktionen får man ibland genom att se hur den sistnämnda personen benämns (om det är objekt eller reflexivt possesivt pronomen eller om det är ett subjekt), men ibland inte (ifall det är ett substantiv).
Detta inlägg var det mest brutala jag läst på länge och fruktansvärt roligt dessutom. Jag får hoppas att jag aldrig får Cornucopia efter mig.
Ekonomer……..
Ojojoj….
Maggan Andersson ringde och ville presentera sossarnas nya marchmelodi inför nyvalet:
http://www.youtube.com/watch?v=p_PCo1nPHiI
Spännande. Han och hans arbetsgivare kanske så hemskt gärna vill att medianförmögenheten ska vara substansiell (ett par miljoner) att denna önskan helt tar över och tränger undan det logiska tänkandet? Han vet ju egentligen hur det är, det är jag helt övertygad om.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vad är syftet med att vara så vansinnigt nedlåtande (inte bara detta inlägg)?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.