Så bygger man två lador på tio timmar

Jag har alltid funderat över hur ladan här hemma på gården byggdes. Nu finns åtminstone delvis ett svar via en fantastisk film på hur en grupp amish bygger två nya lador på tio timmar.

Takstolar.

Ladan hemmavid är inte i närheten så stor, men när den byggdes 1937 gick det inte ens någon väg upp till gården, utan all kommunikation med omvärlden var via en liten slingrande kostig genom oländig terräng. På sin höjd kunde man ta sig hit med häst och släde eller lunning, men knappt med vagn. Ändå byggdes en lada 1937, något mindre än 200 m2 på mark. Den måste byggts för hand, förstås, även utan 30-talets möjligheter till maskiner. Hur man fick upp granitblocken till grunden låter jag var osagt, antagligen ett i taget släpandes bakom en häst eller oxe.

Här syns hur nedre delen av fasaden och nedre delen av en dörr bytts ut.

Konstruktionen är liknande den vi ser på filmen nedan, men ladan är alltså mindre än högladan på filmen. Men motsvarande ryggåskonstruktion av taket gäller, ett tak som i mitt fall är klätt med eternit. Eterniten gör skäl för namnet och 77 år senare har taket fortfarande inte lagts om.

Hängrännor förlänger fasadens livslängd avsevärt.

Visst underhåll har förstås behövts av ladan trots eternittaket. Söderfasaden, som är utsatt för både sol och vind har blivit plåtbeklädd. Fasaden har målats om, och hängrännor har monterats, vilket saknades förr. Bristen på hängrännor har också gjort att nedre delen av fasaden har kapats bort och bytts ut, då den ruttnat sönder när regnet runnit ner från taket och skvätt upp på nedre delen av fasaden. Härnäst behöver nog vindskivorna bytas, eller åtminstone målas.

Nedan visar i alla fall amish upp hur man på tio timmar, inklusive avbrott för lunch, bygger två hela, betydligt större lador. Utan maskiner bör tilläggas. 

Filmandet är godkänt av amish, som annars helst inte vill avbildas. En bild per 20 sekunder.

Högladan på amishfilmen påminner mycket om många svenska lador från tidigt 1900-tal, både i storlek och konstruktion. Man inser snabbt att innan maskinernas tid så var det en fråga om lagarbete och att man samlade hela eller halva bygden under ledning av erfarna timmermän och slängde upp en lada på någon dag. 

De ladorna står än idag, givet underhåll. En och annan lada har förstås rasat eller rivits, speciellt om taket börjat läcka utan åtgärd, vilket sker förr eller senare om man har ett plåt- eller tegeltak.

Ryggåstak är för övrigt underskattade konstruktioner, som visserligen kräver sina gavlar, men är en förutsättning för att med trä kunna bygga “kyrktak” på höglador eller andra byggnader. Med ryggåstak behövs också betydligt färre takstolar. Den lägre ladan ovan är dock byggd med idag mer traditionella takstolar.