Gästinlägg: Fyra (ovanliga) skäl till varför man inte kan lita på BNP-siffror

Nedanstående är ett gästinlägg från Julien Morel, civilingenjör i teknisk fysik (KTH och Centrale Lyon), författare till ”Beyond GDP Use” och utredare på Energimyndigheten.

Fyra (ovanliga) skäl till varför man inte kan lita på BNP-siffror

Kritik mot BNP har förekommit länge. Av praktiska skäl kan man ändå vilja använda BNP-siffror eftersom de sägs vara ekonomiskt välgrundade, tekniskt pålitliga, snabbt tillgängliga efter varje kvartal samt lätta att prognostisera. Denna artikel visar att samtliga dessa fyra påståenden är felaktiga.

BNP-metodiken håller inte i teorin… som i sig inte är tillfredsställande

Inom den neoklassiska teorin, som idag är den helt dominerande teorin inom nationalekonomin, är inget pris på marknaden oberoende av de andra, utan hela prissystemet bestäms samtidigt av enskilda individer som ”värderar”, dvs. är villiga att köpa vissa produkter mer än andra. Dessa önskningar, i ekonomiska termer, kallas för ”nyttor” (”utilities”) när de faktiskt omsätts i praktiken.

Ta ett snabbt exempel, äpplen: om de kostar dubbelt så mycket som socker per kilogram, är det för att äpplen ger mer nytta än socker givet sin respektive produktionskostnad. Ett annat exempel: om folk nöjer sig med att arbeta 40 timmar i veckan i stället för att försöka tjäna ännu mer, beror det på att de är nöjda med sin konsumtion och hellre vill vila eller spendera tid med vänner och familj. Om man reparerar sitt hus, tar hand om sina barn, lagar mat och lär varandra hur man gör saker och ting, är det enligt den ekonomiska teorin för att man väljer att utföra dessa aktiviteter istället för att arbeta mer och anlita andra för att utföra dessa aktiviteter.

Med denna teori i åtanke kan varje handling i vårt dagliga liv ses som ”konsumtions-ekvivalenter”. Därmed skulle BNP, som teoretiskt omfattar ”summan av priserna av de varor och tjänster som säljs till konsumenterna i ett land under ett år” kunna fånga den totala mängden ”nytta” i ett land, och därmed skulle BNP vara ett bra mått på nationens välfärd. Med en sådan definition borde en ”hållbar utveckling” innebära att BNP åtminstone inte minskar över tid. Detta ligger inbäddat i den ekonomiska teorin.

Ett av de största problemen med denna teori är att om bara ett pris skulle vara felaktigt, så blir samtliga priser fel, vilket talar för att BNP inte kan vara ett bra mått på samhällsnytta, och att den ekonomiska teorin faller ihop. Detta dilemma har varit känt länge och kallas för ”the theory of the second-best”.

Därför ägnar sig framstående ekonomer över hela världen åt att försöka hitta den ekonomiska teorins heliga Graal som skulle kunna lösa detta dilemma: ett mått på en mer omfattande BNP-indikator (så kallad ”grön” eller ”integrerad” BNP). UNEP:s indikator ”Inclusive Wealth Index” och Världsbankens ”Adjusted Net Savings” är sådana exempel. Med starka antaganden som grund försöker man bland annat inkludera även följande i BNP:

• hushållsarbete (barnomsorg, trädgårdsarbete, matlagning, städning…)^1.
• den informella ekonomin (svartarbete, försäljning av droger, prostitution, byteshandel skattebedrägerier …)^2.
• variationer i det ”humana kapitalet” (människors utbildning, kunskap, teknik, intelligens…)
• variationer i det ”sociala kapitalet” (organisering, kultur, institutioner…)
• variationer i det ”naturliga kapitalet” (ekosystemtjänster såsom fossila bränslen, fotosyntes, matproduktion, koldioxidlagring, estetik…)

Faktum är att lag och moral har liten betydelse här: det enda som spelar roll är att kunna jämföra alla typer av produktion med varandra så att BNP-siffrorna i slutändan ska återspegla den ekonomiska teorin i så hög utsträckning som möjligt.

Målet är alltså att försörja både medborgare och beslutfattare med indikatorer som underlättar ”rationella” beslut, men ytterligare ett problem är att ju fler komponenter man vill mäta och aggregera desto mindre meningsfull blir slutindikatorn.

De uppenbara frågorna från min sida är således: Är det värt att sträva efter mer omfattande BNP-siffror, även om uppgiften är oändlig och fundamentalt omöjlig? Vill vi sätta pris på frisk luft, kultur och kärlek i BNP-siffror för att ta mer ”rationella” beslut? Vill vi använda oss av indikatorer som varken speglar moraliska eller lagliga värderingar? Vill vi välja en sådan indikator för att definiera vår vision av ett hållbart samhälle och av vad som är värdefullt i våra liv?

Att göra prognos över BNP är nästan som att spela tärning och senaste kvartalets BNP-siffror är inte värda ett öre

En viss förväntan möter alla organisationer som tar fram prognoser för BNP-tillväxten. Tiderna är dock mycket svåra för prognosmakarna, och under de senaste åren med skakig ekonomisk tillväxt har ekonomiska prognoser visat sig helt osäkra. De viktigaste ekonomiska organisationerna såsom OECD, regeringar, IMF, EU-kommissionen m.fl. har regelbundet levererat grovt felaktiga prognoser över kommande års ekonomiska tillväxt. År 2009, under den ekonomiska krisen i Frankrike, var samtliga prognoser så långt som 4 procent från det ”slutliga” resultatet.

BNP-tillväxten i blått och prognoser från fem olika organisationer (OFCE, regeringen, IMF, OECD, EU-kommissionen) i oktober år n-1 i orange, i Frankrike. Källa: OFCE, hämtad från Alternative Economiques.

Två månader efter varje kvartal i de flesta länder i världen styr första resultat på BNP-siffrorna humöret på ekonomiska aktörer, medier och politiker. Dessa resultat kommenteras med frenesi eftersom de anses ge en övergripande bild av hur ekonomin egentligen mår.

Vad som ofta utelämnas i debatten är att dessa färska resultat – så kallade ”preliminära resultat” – inte alls är att betrakta som ”slutliga”. Faktum är att de reala transaktionerna som redovisas som ”slutresultat” släpps mer än två år senare efter noggrann sammanställning av statistiska myndigheter, medan de ”preliminära” resultaten i huvudsak är baserade på tidigare trender och utökade med hjälp av statistiska uppgifter och undersökningar. Jämförelsen mellan dessa två resultat kan vara överraskande: en skillnad på 0,5 och 1 procent av BNP observeras ofta i samtliga länder.

Skillnaden mellan det ”preliminära resultatet” som utfärdas två månader efter kvartalets slut, och ”slutresultatet” som släppts mer än två år efter kvartalets slut i Storbritannien. Källa: ONS och Cazenove Capital

Problemet är att olika aktörer har stort behov av dessa ”prognoser” samt ”preliminära resultat”: staten för att planera sin sysselsättnings- och budgetspolitik, kreditvärderingsinstitut för att bedöma ett lands kreditvärdighet samt Riksbanken för att sätta reporäntan. Man kan då undra: är BNP-prognoser fortfarande användbara eller rentav vilseledande?

En blick framåt

Historiskt har tidigare forskning visat att:

1. Nationalräkenskaperna har många metodologiska brister
2. Innehållet och fördelningen av BNP är åtminstone lika viktiga att titta på som BNP-nivåer i rika länder
3. Andra indikatorer är mer anpassade för att få reda på information om människors lycka och välbefinnande
4. BNP-tillväxten är starkt beroende av energi- och materialutnyttjande samtidigt som det inte har skett någon absolut frikoppling mellan konsumtion och miljöpåverkan
5. BNP-tillväxt är ett krav i ett system där konsumtionsbehov ökar, där arbetstiden inte minskar och där pengaskapandet är skuldbaserat och kräver ränta

I denna artikel har vi gått igenom fyra nya fakta:

1. BNP-siffror kan inte i praktiken avspegla den ekonomiska teorins värderingar
2. Den ekonomiska teorin kommer att förbli bristfällig
3. ”Preliminär” kvartalsredovisning av BNP är inte tillförlitlig
4. Nästkommande års BNP-siffror är nästintill omöjliga att förutse

BNP är således inte den mest välgrundade och tillförlitliga indikatorn som man kan tro. Dessa fakta förordar en stor förändring i beslutsfattande i att ”klara sig utan BNP” där detta är relevant och möjligt. Det finns massor med bra alternativ men det är framförallt upp till var och en att förstå anledningen till att använda sig av BNP som indikator och, utifrån sina grundläggande behov och värderingar, välja passande indikator. Jag hoppas verkligen att denna nya approach till BNP kommer att väcka intresse och debatteras mer framöver.

^{1. Hushållsproduktion av gods såsom konstruktion, fiske, jakt och trädgårdsarbete är redan inkluderat i BNP i de flesta länder medan hushållsproduktion av tjänster såsom barnomsorg, matlagning och städning inte inkluderas. Det är också värt att fundera på varför traditionellt ”maskulina” hushållsaktiviter inkluderas medan traditionellt ”feminina” aktiviteter exkluderas.}

^{2. FN: s nya reform av nationalräkenskapssystemet (SNA2008), översatt till det europeiska nationalräkenskapssystemet (ESA2010), rekommenderar att olagliga verksamheter såsom prostitutionstjänster, produktion och handel med narkotika, smuggling av alkohol och tobaksprodukter inkluderas i BNP.}

//Julien Morel, civilingenjör i teknisk fysik (KTH och Centrale Lyon), författare till ”Beyond GDP Use”, utredare på Energimyndigheten

Jag vill dessutom tacka Mikael Malmaeus för hjälp med att läsa texten och Lars Wilderäng för att publicera min artikel.