En relevant fråga inför den förestående kraschen i den svenska bostadsbubblan är hur prisnedgången slår centralt kontra förort. En allmän uppfattning är att priserna, likt under 90-talskrisen, ska falla mer i förorterna. Öppen data för Sverige saknas dock, men brittiska Land Registry har utmärkt data för London och kraschen i samband med finanskrisen. Slutsatsen där är att de procentuella nedgångarna är lika stora.
Husprisindexutveckling i London från
1995 till juni 2014. Augusti 1995 = 100. |
Nu känner jag inte till Londons förorter jätteväl och Land Registry har bara koll på motsvarande svenska villor (eller i förekommande fall i City of Westminster, aka det som de flesta tänker på som London, town houses). Likheterna med bubblan på svenska bostadsrättslägenheter är alltså knappast perfekt. Därtill är City of Westminister förstås … lite speciellt.
Indexpriserna ni ser till höger ska förstås inte jämföras med varandra, då alla startar på index 100 i augusti 1995. Jag har valt dels Greater London, vilket är indexet för hela Stor-London, tänk Stor-Stockholm. Dels har jag valt City of Westminster, vilket närmast kan liknas vid centrala Stockholmskommun, ej Järvafältet. Sedan tog jag godtyckligt Havering som ligger långt ut, kanske jämförbart med Täby eller ngt sådant? Någon med lokalkännedom kan säkert beskriva Havering bättre.
Procentuella prisförändringar per månad
2007 – 2009. Greater London som linje, mörka staplar City of Westminster, ljusa staplar är Havering. |
Vad vi ser, månad för månad, är att priserna stiger procentuellt snabbare centralt i City of Westminster. I Havering stiger priserna något under snittet för Greater London. När sedan priserna kraschar 2008 – 2009, så faller initialt Havering långsammare än City of Westminster och även Greater London i stort, men mot slutet är skillnaden obefintlig. Dessutom fortsätter priserna ner i Havering även efter de vänt upp igen i Westminster.
I City of Westminster föll priserna 14% från februari 2008 till april 2009. I Havering föll de 16% från januari 2008 till augusti 2009. I Greater London i stort föll de 17% från februari 2008 till april 2009. Återhämtningen uteblir sedan i Havering, där index först går över toppen från januari 2008 i april 2014.
Man kan summera med att centrala delar leder nedgången, men vänder upp före ytterdelarna, som tar tid på sig att alls vända upp igen. Totalt sett är nedgångarna ungefär lika stora procentuellt, med 14 – 17% i nedgång. Men beloppen i City of Westminster är förstås skyhöga och likaså förlusterna, nominellt.
En möjlig slutsats är att det innebär en risk att bosätta sig centralt, men att man snabbare återhämtar priserna efter kraschen, där det kan ta många år för priserna att återhämta sig i förorten.
Detta är en enkel anekdot, och säger ingenting om det helt unika Stockholm, där bostadspriserna aldrig kommer falla, utan fortsätta stiga 13% om året för att runt 2050 kosta ca 4 MSEK per kvadratmeter. Dessvärre finns inte lika bra prisdata från svenska öppna, gratis, källor1..
1. Land Registry publicerar rent av samtliga fastighetsaffärer sedan 1995, om man t ex vill skapa ett eget index utifrån en 3+ Gb stor datamängd. I Sverige sitter istället skattepengdiande myndigheter och tar betalt för att lämna ifrån sig det data som de får skattepengar för att upprätta.
13 kommentarer
Liknar scenariot i Danmark. Priserna i Köpenhamn är idag högre än innan krisen medan priserna ute i landet har svårt att komma igen.
Återhämtningen gäller i princip bara innerstaden i Köpenhamn. Redan några kilometer utanför kommungränsen finns tydliga spår av bubblan. Så teorin om att förorterna halkar efter stämmer även här…
Likadant med SMHI m.fl myndigheter som tar betalt för något som vi redan betalat för. Sverige är politiskt korrupt. Vad gäller bostadspriserna så har jag svårt att tro att invandringen/befolkningsökningen på kanske 200-tusen invandrare 2014 inte innebär ett tryck uppåt vad gäller bostadspriser. Visserligen tvingas många invandrare ut i periferin men storstäderna är nog en magnet som drar till sig många invandrare efter en tid på landet.
Priserna kommer väl att falla som mest, där flest är bosatta som inte har råd att bo kvar med höjda räntor och amorteringskrav. Gissningsvis, så borde det finnas högst procent sådana personer, i förhållande till befolkningen, i kranskommuner med låg eller neutral status, samt vissa ytterdelar av Stockholms kommun. Minst procentuellt antal sådana personer hittas förslagsvis i Innerstan, Bromma, Enskede, Hammarby Sjöstad, Täby och Danderyd. I dessa områden finns högst procent högavlönade, men sedan är det ju också en fråga, ifall en ekonomisk nedgång kommer, vilka yrkesgrupper som drabbas hårt av arbetslöshet.
Glömde Lidingö. Självklart med på listan med högstatusområden.
Priserna faller där folk lånat mest. 2008 var det raketost nedåt för priserna i Danderyd exempelvis. Inte så i Järfälla.
Statusfyllda områden får folk att skuldsätta sig hårt.
Sjöstaden, Henriksdal, Norra Djurgården, Arenastaden. Nya hus men nyinflyttade hushåll och höga lån. Där har ni sjunkbomber.
Ålsten, Djursholm, gamla områden med status sedan lång tid tillbaka och gamla pengar / ärvda bostäder är relativt säkra kort tillsammans med praktiska områden med relativt låga priser och relativt små lån hos ägarna.
Precis som i ett tidigare inlägg, håller jag med dig. Jag vill dock ta med en aspekt till. Innevånare i exempelvis Åkersberga och Vallentuna har sett sin chans att flytta till Täby när det blev billiga krediter. Täby har en hög status och är därför attraktivt för en del av befolkningen. De må vara högavlönade jämfört med medel-/medianlön, men inte tillräckligt för att klara av ett fall på 25-40%. De finns de som lever på marginalen i dessa traditionellt högavlönade kommuner. Jag säger inte att du utelämnade dessa i din analys, jag vill bara tydligare lyfta fram det.
Det finns ytterligare en aspekt. I dessa ytterområden finns det grader av attraktiva områden. I de billiga krediternas värld, har det inte tagits hänsyn till detta. Vissa bostadsområden ligger en bit utanför infrastrukturen och serviceinrättningarna. Inte jättelångt, men det krävs att familjen har minst en bil för att klara av vardagliga sysslor. I sanningens namn finns det bostadsområden som ligger riktigt remote och är oattraktiva ur flera aspekter, och som borde vara närmast omöjliga att få folk att flytta till. Men som sagt, fartblindheten med de billiga krediterna är påtaglig.
@ vinstmaskinen och Tacticus Cognominatus
Visst, jag håller med er, det finns en andel, ska vi kalla dem bostadsopportunister, som skuldsätter sig på marginalen för att bo i ett högstatusområde. Det är även så, som "vinstmaskinen" skriver, att de finns gamla högstaturområden med en hög procent skuldfria personer eller med finansiella medel att göra sig skuldfria. Det skulle vara intressant att se skuldsättningsgrad i förhållande till inkomst/hushåll olika områden/kommuner.
Min tanke är att svensson med höga inkomster, och som bor i högstatusområden, har ett väldigt vidlyftigt spenderande av månadlönen. Det inkluderar: köpa nytt allting hela tiden, resor på alla skollov och mer därtill, äta dyrt gott och ute, dyra hobbies till barnen osv. Här finns det uppenbarligen en hel del pengar att prioritera till boendet istället. Jag är inte lika säker att den förmågan finns i lågstatusområden/kommuner. I vilka kommuner har förresten bostadspriserna stigit mest i förhållande till snittinkomst? Nå'n som vet?
Läget läget läget.
Fastigheter i centrum är en bristvara så länge betalningsförmågan finns.
Pikettys digra bok visar att den % som tjänar mest tjänar allt mer.(Han gör det till en rättvisefråga-men glömmer? bort att det inte alltid är samma personer som tjänar mest år efter år)
Du har förstått det helt fel. Poängen är att gammalt kapital ökar snabbare än tillväxt av nytt (enligt Piketty). D.v.s. gini index blir konstant växande på en ostörd marknad.
Enligt en artikel i DI har bostadspriserna nu gått ner i 91 procent av Kinas städer. http://www.di.se/artiklar/2014/8/18/kinas-bopriser-sjunker-pa-bred-front/
Det låter som något som kan bli början på slutet.
Det har nog också lika mycket att göra med vad som är eftertraktat, givet att det är lika populärt i innerstan så kommer naturligtvis de bostäderna återhämta sig först.
Samtidigt så kommer också en rejäl krasch lägga sordi på stämningen, det kommer dröja länge innan folk budar upp det till bubbelnivåer igen. Men för det att hända så måste det naturligtvis bli en rejäl krasch, inte bara en 20-30% nedgång.
Hmmm… När du skriver "kraschen" i London… Menar du då det där minimala hacket i en annars spikrakt uppåtpekande kurva?