“Ryska påsken” var avsiktlig från svensk sida

Enligt uppgift var “ryska påsken” förra året, när Sveriges incidentberedskap inte gick upp mot ett simulerat ryskt flyganfall mot Sverige, avsiktlig från svensk sida. Man avstod aktivt från att möta provokationen.

Mikael Holmström skriver idag hos Schibsted/SvD om att vi faktiskt inte fått något besked om varför incidentberedskapen inte gick upp. Att den inte tjänstgör dygnet runt är en enkel förklaring, men enligt uppgift för enkel.

“Varför gick flygvapnet då inte upp på långfredagsnatten? Trots att Ryssland förvarnat om en flygövning i påskveckan höjdes inte beredskapen. Varken minister eller försvarsmakt har svarat på varför inget av Sveriges 72 krigsorganiserade Gripenplan lyfte.”

Anledningen skulle alltså inte vara att svensk indcidentberedskap var ledig vid tillfället, utan det handlade om ett aktivt beslut från den svenska ledningen, enligt uppgift.

Skälet till detta kan vara en kombination av flera orsaker. Man kan bara spekulera om vilka.

Planerade provokationer handlar inte bara om övning, utan också om inhämtning. Genom att signalspana mot i det här fallet Sveriges försvar, kan man kartlägga signaltrafik – vem som talar med vem, vilka utpunkter som används för att kommunicera med incidentberedskapen, vilken radarkapacitet som Sverige har.

“Ryska påsken” ska ha åtföljts av ett ryskt flygande stridsledningsflygplan, en Mainstay, som har omfattande radar- och signalspaningskapacitet. Närvaron av ett sådant flygplan kan i sig vara en anledning till att inte lyfta ett finger, för att inte röja den egna kapaciteten och ge signalspaningsunderlag åt Ryssland. Därtill kan svenska försvarsledningen noterat att ryska signalspaningsfartyg fanns utplacerade i Östersjön, redo för inhämtning. Vilket i sig blir ytterligare en anledning att inte svara på provokationer. Signalspaningsfartygens aktivitet har bara rapporterats när de rört sig mellan Öland och Gotland.

Det finns uppgifter om andra ryska provokationer, där ryska militärattachéer har stått med klocka och antecknat utanför svenska flygbaser, för att få exakta tider på hur fort incidentberedskapen går upp efter att ryskt flyg visat sig för svensk radar. Närvaro av sådan personal kan göra att man väljer att inte agera, för att inte ge inhämtningsunderlag.

Sverige använde motsvarande inhämtningstaktik under kalla kriget, vilket rapporteras om i Mikael Holmströms bok Den dolda alliansen. I princip hela attackeskadern från Västgötaslätten kunde med sina Viggen-plan flyga an mot Sovjetunionens kust i Baltikum, vika av utanför territorialgränsen och följa kusten ner och sedan återvända. Samtidigt hade FRA sitt signalspaningsfartyg HMS Orion och eventuellt även NATO/USA sina motsvarigheter liggande långt fram i Östersjön och kunde spela in hela det sovjetiska luftförsvarets alla radarstationer och radiokommunikation i Baltikum, och på så sätt få värdefull information det sovjetiska luftförsvaret.

Oavsett, stämmer uppgifterna, så ska inte Försvarsmakten klandras för att inte agerat under ryska påsken.

Tillägg: Andra anledning kan vara svensk inhämtning, dvs genom att inte störa övningen med egen incidentberedskap kan man själva få full signalspaning på den ryska kommunikationen, samt även identifiera vilka mål i Sverige, som Ryssland övar mot. Sätter man in incidentberedskapen kan i “värsta fall” övningen avbrytas och man får inte någon värdefull egen signalspaning.