Gästinlägg: Ukraina del 2 – Vid vägskälet

Medan ryska KP rapporterar att luftlandsättningsdivisionen i Pskov satts i högsta beredskap inför en eventuell rysk militär intervention i Ukraina, publicerar jag här ett nytt gästinlägg från T., en annan läsare om Ukraina. T. har en för ämnet lämplig universitetsexamen och behärskar även ryska och ukrainska, om nu någon undrar, men förblir anonym för er.

Ukraina del 2 – Vid vägskälet.

(Vänligen observera att allt detta bygger på öppna källor på olika språk och tyvärr till stor del på uppgifter vars tillförlitlighet får vägas och uppgifter som ibland är obekräftade. Så detta är en sammanvägt analys och uppskattning om pågående händelser.)

En paus vid det komplexa vägskälet

Nu när det lugnat ner sig i Kiev från stridigheter och våldsamma protester till ett någorlunda lugnt och kaotiskt politiskt läge återstår många frågor. Vart är Ukraina idag och vad kan hända härnäst?

Ukraina har hamnat vid ett komplext vägskäl. Det är inte bara frågan om man skall gå öst eller väst utan det är mer komplicerat än så. Det politiska, ekonomiska och även geopolitiska tumultet är inte över än, men däremot så är det bra att våldet avstannat för det skulle rimligen inte ha lett till något konstruktivt eller bra. Istället för att skjuta på varandra nöjde man sig med att slåss i parlamentet lite.

Här är det också på plats att jag medger ett fel från mitt förra gästinlägg. Det har visat sig (såvitt det går att bedöma) att det verkar finnas protestdeltagare vars mål kan sammanfattas med ordet demokrati på olika sätt. Det är de som helt enkelt kämpar och protesterar för mindre korruption, bättre vardag och en vettig framtid.

Resultatet just nu är ett lite kaotiskt läge. Politiskt har oppositionen vunnit. Man har nått en överenskommelse. Yanukovich har tappat stora delar av sin makt, stora skaror parlamentsledamöter och regionledningar har lämnat hans Regionernas Parti. Ett tag senast var det t o m osäkert och oklart vart Yanukovich själv höll hus. Detta innebär att de olika oppositionella delarna vunnit inflytande och flyttat fram sina positioner.

Överenskommelsen som sådan har väl sett som en viss seger för EU och väst i allmänhet, men även Ryssland ser ut att ha deltagit i det långa nattliga mötet som föregick överenskommelsens offentliggörande. Konstitutionen har flyttats tillbaka till 2004 års version, nyval skall hållas och landet satts i ett i denna kontext mer neutralt läge där händelser i parlamentet och regionerna får mer att säga till om direkt.

Allt detta som skett nu gör att Ukraina har både gått framåt, men samtidigt backat till en sorts startruta. Något som nu hänt några gånger tidigare, men då på andra sätt.

Många delar av det som nu hänt senaste veckorna har sin upprinnelse i Ukrainas period som stat sedan Sovjetunionens sönderfall. Under den tiden har man haft ett flertal kombinationer av president och regering som på sätt och vis fått representera en östlig eller västlig inriktning. Där har det varit tydligt att det politiskt pågått en dragkamp om vilken politiskt riktning som skall hållas. Samtidigt kan det nog sägas att Ukraina som land ändå gått parallellt med sina övriga grannländer.

Stormaktsskugga och interna problem

Under dessa 23 år sedan 1991 har Ukraina gått fram genom omsöm svängar till öst eller väst, lockad av endera sidan. Allt medan olika oligarker och andra som suttit vid olika delar av statskassan eller andra ekonomiskt korrupta ”näringsrika platser” verkar inte gjort annat än att ha oftast fyllt sina fickor. Under 1990-talet pågick visserligen på det stora hela en liknande utveckling i Ryssland, men som stävjades så småningom. Inte minst blev det viss fason på röveriet i och med Putins ankomst till makten. Klart det är allt annat är problemfritt med korruption i Ryssland nu, men det är jämfört med det vilda 90-talet definitivt mycket mindre och på sätt och vis institutionaliserat och ser ut att följa en uppsättning regler. Något sådant verkar inte ens i närheten ha skett i Ukraina när man börjar se efter närmare. Där verkar korruptionsfesten fortsatt pågå. Detta har rimligen klart bidragit till den allt kraftfullare frustrationen mot korruption som till slut gått över till protest och konfrontation.

Under denna tid har de flesta av dagens ukrainska politiker – framför allt huvudpersonerna – hunnit vara aktiva och till och med suttit vid makten. Det gäller i princip alla utom ledarna för UDAR och Svoboda. Timoshenko har varit premiärminister tidigare och är även hon kantad av korruptionskandaler – även om hon möjligen spekulativt är en av de minst befläckade av skandaler. Annars är tyvärr raden lång med diverse ledare vars karriärer kantats av suspekta oegentligheter. Resultatet är att tilltron till politiker är nog så i botten som nästan bara går. Vilket om en del uppgifter stämmer nog betyder att Timoshenko som person inte skall förvänta sig alltför stort stöd.

Vilket gör dagens situation aningen annorlunda. Det kan vara en nystart, men med återblickar.

Ukraina lever i en geopolitisk stormaktsskugga. På ena sidan verkar Ryssland finnas, på andra EU och USA. Den andra sidan är inte nödvändigtvis sammanhållen heller, och internt finns det säkert olika uppfattningar. Dessa är både geopolitiska och ekonomiska.

Geopolitiskt är inget löst än. Utan det ser lite ut att vara något liknande ett triangeldrama. De två sidorna – öst och väst försöker hålla kvar eller locka Ukraina med lockelser och hot. Nu senast exempelvis är det USAs prat om IMF och att ställa ut lån, liksom Rysslands tidigare lockelser med ekonomiskt stöd.

Det finns dock även en resonabel poäng med detta. Ukrainas ekonomi är som resultat av både den senaste tidernas problem, protester och en tidigare historia av vanskötsel körd i botten. Då jag i min bevakning av händelser fokuserat mest på det geopolitiska och kulturella har jag inte tittat närmare på de rent ekonomiska, men i teorin bör en ukrainsk default exempelvis få rätt stora konsekvenser både för Ryssland, EU och USA. Märk väl här att Ukraina inte är Grekland eller något mindre europeiskt land som kan liknas i ekonomisk omsättning, tyngd och annat vid en provins i Tyskland, utan det handlar om ett land som är geostrategiskt mer betydelsefullt, mer befolkat och Europas största land, som är helt inom sina gränser inom Europa som kontinent, oavsett gränsdragning. Därför behöver ekonomin styras upp på något sätt – och det kan vara en lång väg tillbaka.

Men – och det är ett stort men – är det samtidigt högst tveksamt att man skall ensidigt och ovillkorligt ta emot finansiellt hjälp i form av lån från exempel IMF som fått kritik för sina för hårt och ogenomtänkt genomförda reformer – och inte minst dess starka koppling till USA.

Den ekonomiska fråga är inte någon enkel sak. Men det är skillnad på demokratiska och antikorruptionssträvanden och att gå med på strikta ekonomiska ramar som kan ibland misstänkas följa andras agendor. För i spåret på IMF följer ju även sådant som varnats om här på bloggen fram till märkliga frihandelsavtal och TPP som omgärdas av sekretess och dålig insyn. Det är knappast något som gemene deltagare på Maidan i Kiev nog vill höra av olika nyheter att döma – liksom att det är högst tveksamt att det är bra för Ukraina att ha mer lån.

Om det finns idag några tankar på alternativ är oklart. Förhoppningsvis finns lite idéer och diskussioner. Men mycket är ”in the making” samtidigt som öst- och väst försöker nog utan tvekan påverka och vara med, liksom att tidigare nedtryckta politiska aktörer och finansiärer vädrar morgonluft. Dock verkar Maidans organisatörer så långt kunna hålla de flesta i schack och i ordning. Men det innebär inte att det finns farhågor att de mer extrema nationalisterna lyssnar på övriga deltagare eller kan hålla sig från egna initiativ – särskilt som vissa verkar se en upptrappning i politiken mot Ryssland som något som krävs för att nå sina dunklare mål.

Som anekdotiskt motsats kan man läsa (obekräftat, men ändå) att exempelvis Automaidan (löst ”bilförare för Maidan”, som även bistått med logistik och observation) antingen beslutat eller föreslagit att från och med nu så är det förbjudet med kortege. För alla. I klartext: Inga mer privilegier att köra som man vill och bete sig som en skit på vägen – såsom man kan beskåda diverse VIP-personer gör på Youtube, mestadels i Östeuropa.

Scenarion inom stormaktsskuggan och farhågor.

Vilka kan farhågorna vara?

1. Separatistiska infall.

I början av förra veckan såg det nästan ut som om både Lviv och Krim regionerna hotade med att bryta sig ut, men nu senaste så verkar det ha visat sig att Lviv helt enkelt inte ville att Yanukovich skulle ha kontrollen, medan Krim fortsatt sitt tvetydiga språk med dolda hot om separation. Nu när Yanukovich effektivt förlorat både anseende och makt, så innebär det att Krimhalvön, eller någon av de östra regionerna skulle kunna destabilisera situationen genom att bryta sig ut. Antingen var för sig eller i grupp.

Krim är lite speciellt. Det har en nostalgisk touch och anseende i fd Sovjet som ett sorts semesterparadis och typ orört sådant. Lite som övriga Svarta havskusten. Men förutom detta att där finns både en historisk rysk kontext (krig mellan Imperieryssland och Osmanska riket) samt idag båda Svartahavsflottorna. Krim är genom sitt geografiska läge även starkt militärstrategisk plats.

Ekonomiskt verkar dock Krim halvön inte må bra. Den infrastruktur och semestermöjligheter som fanns där förr fylldes av stora semestrande skaror från stora delar av Sovjet, och då kunde ekonomin gå runt. Men numera är det inte riktigt samma sak och då finns det inte utrymme att upprätthålla samma ekonomiska volym när besökarna uteblivit – trots ett varmt klimat och badmöjligheter. Vilket praktiskt innebär att Krim antagligen mest lever på statsbidrag så att säga.

Även om Krim skulle hota med eller rentav bryta sig ut, och Ryssland skulle ansluta dem till sig som ännu ett autonomt område, så skulle det innebära ännu en ekonomisk börda på Rysslands statsbudget. Samtidigt är det svårt att se att Ryssland militärstrategiskt och politiskt skulle kunna släppa Krim fritt.

Nu är Krim kanske lite av ett extremfall, övriga östra regioner har mer industri och mer varierade möjligheter att stå på egna ben.

Men farhågan kan ändå vara att Yanukovich, eller Ryssland försöker sig på ett sorts initiativtagandet sker genom utbrytning eller hot om utbrytning för att officiellt slippa de övriga höger-liberala i västra Ukraina. Det skulle kunna leda till både risk för stridigheter, eller ett till delat land (tänk Öst- och Västtyskland). Frågan är: Behöver man verkligen det ännu en gång? Det är även tveksamt att Ryssland skulle vara intresserat av att det gick så långt. Att Ryssland kommer försöka skydda både etniska ryssar och de som vill närma sig Ryssland är inte ett dugg konstigt. Samma sak skulle gälla om man försökte påverka någon annan stormakts influensfär.

2. Högerextrema initiativ

En del av den retorik som finns bland de mer radikala högerfalangerna är aningen oroväckande. Det är både prat om att väcka en nationell identitet genom konfrontation österut, eller att använda de tillbuds stående medel som finns och åsidosätta mer parlamentariska, diskussions- och röstningsbaserade principer osv. I och med att de är svåra att kontrollera finns givetvis farhågan att de företar sig något de kan förlora kontrollen över eller blir provocerade.

3. En håglös och splittrad mitten

Om det nu skulle stämma att de större protesterande massan både inte har stöd bland stora skaror av befolkningen eller börjar splittras ger det mer möjligheter för de som lutar politiskt åt endera hållet. Tappar de kontrollen kan Ukrainas nationsdelningsprocess fortsätta vidare istället för att vara en nystart. Men de behöver också kunna göra rimliga bedömningar av allehanda hot och lockelser från olika geopolitiska håll, och det kan nog vara svårt. Om nu EU skall verkligen spela någon roll måste EU vara tydligt i vad de vill, och dessutom kunna komma överens internt. EU har inget annat än politik och ekonomi att sätta bakom sina ord, och har dessutom självt ekonomiska problem.

Kontentan är alltså att allt detta är långt ifrån över. De högerradikala behöver hålla sig lugna och kunna lyssna på de övriga och kunna komma överens med de mer rysslandsvänliga. Den politiska mittfåran i den mån den är mitten måste kunna behålla sitt politiska initiativ för att hålla ihop ett helt Ukraina utan att någon annan känner sig kringskuren nog för att återigen börja gunga båten genom att protestera.

Ukrainas utmaning är att hitta ett system, eller ett sätt där både de som vill närma sig Europa och väst kan göra det utan att äventyra det för dem som vill fortsätta vara vänligt inställda och samarbeta med Ryssland utan att låta extremerna på båda sidor ta överhanden och dela landet. Det i sin tur kanske innebär att de måste ha mer makt åt råd och konsensus snarare en enskilda ledare med proportionellt stor maktkoncentration.

Bör man bry sig om Ukraina?

Vad som kan ske är omöjligt att säga. Men man kan vara säker att händelserna i Ukraina kommer påverka även oss här. Och det betyder egentligen att även om det verkar avlägset så bör man bry sig. För ett tag sedan skrev Cornucopia? i några inlägg att ”folk måste bestämma sig vilket samhälle man vill leva i” och Ukrainafrågan är en sådan. Givet de olika scenarion som diskuteras och skrivs om här på bloggen – peak oil, peak coal osv, ekonomiska bubblor osv, så är det bättre att reda ut problem tidigare än senare när konsekvenserna av olika resursbrister och annat blir än svårare och därför lösningarna än mer extrema.

Slutligen

Till er alla som läst det förra inlägget och detta: Stort tack!

Både för att ni orkar med en rätt dåligt skriven text i alla hast som skrivs medan händelserna sker, och för att ni är intresserade.

Och återigen – vill ni ha mer info – jag rekommenderar fortfarande att prata och ställa frågor till någon bekant ukrainare. Helst flera.

​​Länkar för mer allmän info. Wikipedia har rätt OK artiklar (även om de inte använts som källor):

Svoboda: http://en.wikipedia.org/wiki/Svoboda_%28political_party%29

Batkivshina: http://en.wikipedia.org/wiki/All-Ukrainian_Union_%22Fatherland%22

UDAR: http://en.wikipedia.org/wiki/UDAR

UNA-UNSO: ​ ​http://en.wikipedia.org/wiki/Ukrainian_National_Assembly_%E2%80%93_Ukrainian_National_Self_Defence​

​Högra Sektorn: http://en.wikipedia.org/wiki/Right_Sector

T., en annan läsare