Talentum/Affärsvärlden rapporterar om bubbelprat från Londons bostadsmarknad. Till skillnad mot större delen av England och Wales fortsätter priserna skena i storstaden.
 |
| Prisutvecklingen på hus
i England och Wales |
Sedan den akuta finanskrisen 2008 och nedgången i bostadspriser därefter har priserna gått kräftgång i England och Wales, medräknat den kraftiga återhämtningen i London.
I större delen av landet faller dock priserna. North East, North West, Yorks & Humber, Wales och West Midlands visar alla upp priser lägre än återhämtningen 2010. Dock har priserna börjat vända upp i åtminstone Wales och West Midlands. I priserna i södra England, i regionerna runt London stiger dock priserna, om än betydligt lugnare än i London.
I England kan man numera få upp till 120% belåning på sin bostad, och landet är ett intressant exempel ur svenskt perspektiv och den kommande svenska krisen kan på många sätt påminna om Englands kris. Beskedet är att det alltid går att rädda bostadsmarknaden genom att pumpa in skulder, även om det i Englands fall mest verkar åka in i huvudstaden och berika huvudstadens bostadsägare på pappret.
Samtidigt har man ju genomfört en hel del reformer, t ex avgiftsbelägga högre utbildning och allmän nedmontering av välfärden, vilket också visar hur det kan gå i Sverige. Nu tillåter man förstås budgetunderskott i Storbritannien, vilket man inte gör i Sverige. Egen sedelpress har vi däremot…
Oavsett, efter den svenska bostadsbubblans kommande krasch så kan vi säkert vänta oss en relativt snabb återhämtning i Stockholm, likt i London, medan större delen av landet får se fallande priser under många år framöver.
27 kommentarer
Här måste jag inflika att jag har för mig att en hel del mark i London är byggd på nån slags tomträtt "99 year lease" där en och annan gammal adelsman sitter på det egentliga ägandet. Rimligt vanligt även i forna engelska kolonier.
Skulle kunna få effekten att värdet på byggnaden/bostaden minskar avsevärt vartefter 99-årskontraktet löper.
Tror inte tomträtter är så vanliga på Stockholms bostadsmarknad – även om bostadsrättsföreningens lån ger lite samma effekt i verkligheten kanske.
Faktum är att man i England funderar en del på att börja beskatta obebyggd mark för att förhindra att kapital parkeras i väntan på s.k RE-boomar. Tanken är att mark skall användas vilket med en sådan skatt (helt eller delvis skulle ersätta vanliga fastighetsskatter m.m.) skulle få ägarna att snabbare acceptera lägre priser och därmed även i förlängningen lägre byggkostnader etc.
I Sverige är det ofta dyrare ha tomtmark än att ha hus på den!
1% jfrt med avgiften på ca 7100 SEK
@rttck
Man hade kunnat få samma effekt genom att helt enkelt beskatta mark (oanvänd eller inte).
@Ben Dover
Vet inte hur vanligt det är i stockholm, men det är väl inte sådär jätteovanligt på andra håll i landet (dock brukar väl tomträtter löpa på kortare tid än så?). Jag har sett annonser på hus med utgående tomträtt där priset inte alls verkade återspegla detta (underförstått antagande blir att man får förlängd tomträtt till "samma" vilkor).
@oppti; Gäller det även s.k exploateringsmark som byggbolagen äger/köper upp?
I England äger mestadels en mycket liten andel av de förmögnaste alla mark(obebyggd).
I Sverige är väl ägandet mer välfördelat? Ett annat syfte med en sådan ny skatt är att minska förtätningen i redan förtätade områden/städer!
@Anonym: Man vill alltså att oanvänd mark skall användas! Inte lagras dvs "hoarding".
@rttck
Bör inte en skatt motverka hoarding? Att det utgår skatt för mark som inte är till nytta borde ju vara ett incitament att antingen göra sig av med marken eller göra något nyttigt med den. Förvisso får det större effekt ifall skatten slipps ifall man använder marken (i vilket alternativ som helst så slipps skatten ifall man gör sig av med marken), men då måste man ju ha kriterier för vad som skall anses utgöra användande av marken.
@Anonym; Det vad jag skriver! Slå på "Land-tax Reform" fvu!
I Sverige syns det vanligen inte på villapriset att det är frågan om tomträtt och sedan blir folk skitsura när deras tjugoåriga avtal löper ut och det visar sig att markpriset höjts under tiden och därmed arrendet. För det kunde väl ingen ha förutsett?
London är ett intressant ställe att bosätta sig på för rika från hela världen som vill att deras barn skall bli bra på engelska. Motsvarande gäller knappast för Stockholm.
En synnerligen svårläst graf med nyanser av brun och orange. Välj mer tydliga färger så slipper du dra pilar för att tydliggöra intressant information.
Nej och åter nej. Jag väljer denna färgskala oavsett hur mycket ni gnäller. Ärligt talat bryr ni er inte om hur priserna går i East Anglia eller Yorks & Humber, utan det räcker med principen.
Tänkte just också påpeka att färgvalet för diagrammet var ganska odrägligt. Ska det vara så lika färger får man istället ändra linjernas utseende för att lättare kunna skilja dem åt.
Se där, en konstruktiv och bra idé!
Ändra färgen-nej gnäll!
Ändra linjerna -Bra konstruktiv ide!
Dvs det du gillar gillas! Inte för att det är bra utan för att du gillar det!
Påminner om reportern som nickar instämmande när intervjuaren svarar-allt för att få rätt svar!
Då mer än 8% av den manliga befolkningen är färgblinda brukar jag insistera på at ha olika utseende på linjerna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4rgblindhet
Det är väl inget fel på de färgerna, eller förresten, kan vi inte ha ett mer HelloKitty-färgtema?
Sorteringen av de olika geografiska områdena borde också vara efter prisnivån på sista datapunkten. På så sätt slipper man dra pilat kors och tvärs.
När jag för många år sedan filosoferade kring världsekonomins utveckling, inte minst då efter 2007 och "The Great Recession" som myntades av USA(FED) kom jag ofta in på historiska jämförelser med tiden 1920 fram till 1929. Inte tiden efter. Idag pratas det om hur nära vi var att få en stor depression(inte bafra i USA). Alla jämförelser har varit med tiden efter 1929 och inte istället för den tid som föregick "The Great Depression". Visst, likheterna med 30-talet finns men jag upplever att inga reformer genomförts som på allvar förändrar både banksystem, skuldsättningsförmåga och penningpolitik. Alltså finns det inga förutsättningar som medvetet förhindrar nästa implosion på finansmarknaderna. Inget annat än ännu lägre ränta och ännu mer likviditet av centralbankerna.
På 20-talet sänktes räntan kraftigt(i USA) av flera skäl. Stor skuldsättning pga krig men syftet var även att få igång konsumtionen där konsumtion på kredit i stor omfattning kunde skapas av banksystemet(Roaring 20´s). Sänkt ränta var även en medveten storpolitisk gärning. USA ville hjälpa Storbritannien som pga guldmyntfoten avkrävdes guld pga misstroende bland borgenärer. Pundet störtdök men när FED sänkte sin ränta kraftigt efter begäran från BoE kunde pundkursen stabiliseras(kapitalutflödena minskade pga ökade räntearbitrage-marginaler). Visserligen försökte FED höja räntan när man i slutet av 20-talet insåg den finansiella överhettningen. Men för sent!
Så frågan är idag hur "supply-economics" skall bevisa att den fungerar. Efterfrågan är lokal medan utbudet genereras globalt och till ständigt lägre priser. Jag upplever sedan länge att centralbankernas försök att generera efterfråge-inflation helt missar poängen och tvärtemot förstärker disinflationen eller t.o.m deflationen. Utom då på tillgångs-marknaderna. Men det har också varit centralbankernas poäng. Alltså tvärt emot vad man gjorde i slutet på 20-talet. Då åter står att fråga sig om det var FED´s räntehöjningar/åtstramningar på 20-talet(inte 1937 som diskuteras idag) som orsakade depressionen eller om det var politiken långt innan? Det vill säga en otyglad finans- och kreditekonomi i en tid av stor skuldsättning.
Då som nu var den ekonomiska ojämlikheten mycket stor. Forskningen har visat att samhällen och ekonomier inte tål för stora skillnader, Anledningen är flera men en god som någon är att kapitalägarna behöver en välmående medelklass. Så är inte fallet i USA. I Sverige däremot ser det mycket bättre ut. Men saker och ting kan förändras rätt snabbt under globala skuldsituationer. Inte minst för små länder med hög skuldsättning.
http://www.zerohedge.com/sites/default/files/images/user3303/imageroot/2013/08-2/20130911_inequal1.jpg
@rttck
Ahh, det är SÅ "trickle-down" fungerar. Det handlar alltså inte om att välståndet "sipprar" ned utan det kommer ned med det kollapsande korthuset (iaf i relativa termer).
Det är nog rätt kört för ekonomin och demokratin om man inte inför medborgarlöner i alla väsentliga länder. Ojämlikheterna kommer annars bara växa tills allt imploderar.
@Anonym: Tyvärr förlorar alltid medelklassen men värst de lägre klasserna. Förlusterna för de bäst ställda brukar alltid klara sig bra trots enorma förluster. Å andra sidan skall man veta att kapitalägarna knappast sitter overksamma under implosioner. Sist kvar är oftast fonder(t.ex p-fonder) och medelklassen som alltid får rådet att "sitta stilla i båten".
@rttck
Det är dock uppenbart enligt diagrammet att de "rikaste" har tappat relativt i inkomst (då kan det iaf inte gälla att alla andra har tappat mer).
@Anonym; Mitt inlägg ovan 12:15 relaterar inte till diagrammet(ZH).
Diagrammet handlar om top-decilens inkomstandel och att den är lika hög eller högre än 1929. Det säger inget om övriga mer än att de har resten av inkomsterna.
Idag äger förresten (enligt SR-nyhet från bl.a Davos) 85 personer mer än vad 3,5 Mdr människor(som fått det bättre!?).
@rttck
Det jag menar är vad som hände däremellan. Då verkade top-decilens inkomstandel "krasha" för att sedan återhämta sig – det är rimligt att det fenomenet upprepar sig eftersom ifall inkomsterna koncentreras så kommer det vara mindre del av befolkningen som deltar i ekonomin och det är tänkbart att det kommer slå mot de höga inkomsterna.
@Anonym; Jag tror bara det handlar om att deras stora inkomster(företag och kapitalinkomster) faller som i alla stora finanskrascher. Som jag sade tidigare är det de svagare grupperna som förlorar mest eftersom de redan är på en låg nivå men de rika förlorar både mest i % som nominellt. Men de flesta överlever detta förstås utan problem eftersom de tidigare vinsterna/inkomsterna var så extrema.
Men visst är det som du säger här senast 20:13
@kuckeliku; Jag tror det värsta är att rådande etablissemang inte är intresserade av reformer(lobbying och valpolitik). I förlängningen innebär det oftast att när nuvarande trend tar slut(recession eller depression under lång tid)så kantrar politiken kraftigt mot den andra polen. Alltså ökar risken för socialism ju mer man undviker reformer. I Sverige såg vi motsvarande förändring under 70-talets slut.