Jordbruksaktuellt (JA) har tittat på vilka som får mest bidrag i Sverige – jordbruket eller bolånetorskarna. Man konstaterar att jordbruket får 9.9 miljarder i bidrag, medan BLT-kollektivet får 30 miljarder och enbart BLT i Stockholms län får 10 miljarder och mer än Sveriges samlade jordbruk.
Det totala EU-stödet, både returen på EU-avgiften, och svenska statens andel, uppgick till 9.9 miljarder 2012. Samtidigt fick bolånetorskarna bidrag på 32 miljarder i form av räntebidrag ränteavdrag, och enbart Stockholms län fick 10 miljarder.
Och mer blir det. JA förutsätter att skulderna inte ökar från de 2012 aktuella 2 800 miljarder SEK (GSEK), men räntan stiger 1%.
“Om vi spekulerar i att räntan skulle stiga med 1 procentenhet innebär det att räntekostnaden stiger till 136 miljarder och att kostnaden för ränteavdraget då blir 41 miljarder, förutsatt att hushållens skuldsättning inte ökar.”
Fast skulderna är redan över 3 000 GSEK. Samtidigt minskar jordbruksstöden med med 0.5 GSEK.
Sveriges största bidragsregion är alltså Stockholms län, specifikt bolånetorskarna i Stockholm.
Det handlar alltså om ränteavdraget, den uråldriga statliga subventionen av lån. Riksbanken går nu återigen till angrepp mot ränteavdraget. Schibsted/SvD:
“Kerstin af Jochnick var även tydlig om sin syn på skattesystemet. På en direkt fråga efter sitt tal beskrev hon systemet med ränteavdrag som ”generöst” och sa att ”vi skulle behöva se över det eftersom vi har rätt generösa ränteavdrag i dagsläget”.”
Samtidigt har våra enade socialistiska politiker i både vänster- och högersocialistiska blocket varit väldigt tydliga med att ränteavdraget rör man inte. Hur ska stockholmsväljarna klara sig utan sina bidrag? Den som ens yppar att man ska se över ränteavdraget förlorar valet. Annars är det perfekt läge att trappa ner eller avskaffa ränteavdraget nu när räntorna och därmed räntekostnaderna är i botten. När annars än när räntorna är i botten ska man avskaffa detta destruktiva bidrag?
Nåja, folk som är emot bidrag och socialism, eller kritiserar jordbruksstöden, kan ju alltid välja att inte dra av sina räntor i deklarationen. Lev som ni lär. Jag har för övrigt avsagt mig mina jordbruksstöd nu, om ni undrade.
I övrigt har nu bilden av ekonomin i nya bostadsrättsföreningar komplicerats ytterligare. Numera kan enskilda köpare av nya klubbmedlemskap välja om de vill ha egna lån, och om lägenhetens låneandel ska ligga mer eller mindre i föreningens kollektiva åtagande. Allt för att kunna maximera ränteavdraget eller minimera kontantinsatsen. Vilket kan bli mycket intressant när nya föreningar går i konkurs framöver.
Jag har en jättebra idé här. Lägg hela lägenhetens kostnad på föreningen och sätt kontantinsatsen till noll kronor. Så får man liksom ett slags boende, där man som boende är skuldfri och behöver ingen kontantinsats. Vi kan kalla det hela för hyresrätt.
38 kommentarer
Japp, bort med ränteavdragen. Gör en minskning över, säg, 10 år. Tar tid ändra inarbetade system
Amorteringskrav på max 50 år för villa, 30 för bostadsrätt, kan dock införas omgående på nya lån.
Håller med, på sikt måste dessa avdrag bort. Finns ingen rimlig anledning till att räntan skall vara avdragsgill. Därtill öppnar detta möjligheten att minska skatten på sparräntor.
Bodde tidigare utomlands, där hade vi 30 års amortering på vår 5 miljoners villa och ränteavdragen hade ett absolut tak på ca 70.000:-
Det var inga problem att klara detta.
+1.
Apropå lån, läs gärna denna totalt vansinniga inlaga av en Avanzaförsäljare. Inte så märkligt att lånevolymen ökar.
http://blogg.avanza.se/hemberg/2014/01/31/ranta-for-rika/
ett utdrag av fnoskigheterna:
Den låga räntan är en ”härlig möjlighet” säger några jag träffar. Andra gruvar sig och menar att låga ränta är rena grundskottet mot deras ekonomi. Och bägge visar sig ha rätt – för de hanterar den låga räntan så olika. Äldre har ofta stora högar med pengar förvarade i räntor. De är förlorare när räntan är låg. De rika däremot tänker tvärt om.
Rika gillar låg ränta. För då kan de låna mer. För rika som är vana att hantera mycket pengar är också vana att räkna mycket mer. För ränta handlar om att räkna rätt. Matematiken är inte svår, men måste bara göras. Avkastningen minus skatt och minus låneräntan på lånet ska vara över noll.
Vad är problemet? Att du inte kan räkna?
Jag vet inte om du tolv år, men om man är så dum så att man tror att det är bara att räkna ränteskillnad när man lånar till att köpa aktier, som artikeln rekommenderar, så borde man definitivt inte låna.
Jag är åtminstone gammal nog för att förstå vad människan skriver, vilket du inte verkar ha lyckats med.
@tolvtretton,
Tvivlar på det. Du verkar ärligt talat helt lost.
Det jag har återgett är ordagrant. Vad kan ha blivit missförstått?
Han ger rådet att belåna aktier, och han säger att de rika lånar en massa pengar när räntan är låg och underförstått, blir rika pga detta.
Men Claes har ju helt rätt. Det är smart att låna när räntan är låg och investera i produktiva tillgångar.
Pengar på bankkonto däremot är dåligt, det inproduktivt och gör ingen nytta för samhället. Att investera pengrna i nystartade företag, ideer, uppfinningar, etc. är bra för samhället och skapar arbetstillfällen.
Problemet är väl att veta vilka investeringar som är i produktiva tillgångar och det faktum att när man lånar pengar så blir det en hävstång som inte bara ökar potentiella vinsten utan också risken. Räntan kommer inte förbli låg och när den stiger kommer man kanske att tvingas sälja för att betala av lånet.
Vad händer när flera har gjort som du och lånat pengar för att köpa aktier när räntan stiger?
Skies, noterade tillgångar är inte produktiva investeringar. Volvo tjänar inte en krona på att du köper deras aktie. Samhällsnyttan är exakt noll.
Nu är aktier relativt högt värderade om tittar på vinstmultipler t ex. Att i det läget rekommendera någon att låna för aktiköp är totalt huvudlöst och ansvarslöst.
Var och en är ju sedan ansvarig för sin egen ekonomi, och en säljares intresse¨är att sälja så inget att uppröra sig över.
HKH: visst är det ordagrant, men nu skrev han ju lite mer än så.
@skies
Men räntan spelar in på även andra avkastningar. Med låg ränta så blir det mindre intressant att låna ut pengar till företag för investeringar. Nu kan man iofs inflika att man ju kan låna billigt från banken, men det leder ju till att investeringar blir hänvisade till banker som ju inte är lika riskvilliga som andra långivare (och om bankens utlåning konkurrerar företagen med hushåll som får subventionerade lån).
Ja, visst är ränteavdragen ett bidrag – trots att folk säger att de ju inte tar någon annans pengar.
Förr i tiden hade vi ett skattefrälse, men de var faktiskt tvungna att ställa upp med rusttjänst. Om man gjorde det, fick man ju också avdrag på skatten. Dagens räntefrälse får skattefrihet för att de skuldsätter sig, och vägrar städa sina egna toaletter. Tillbaka till det gamla privilegiesamhället med andra ord. Fast, BNP/capita har stagnerat under Alliansen, så man kanske ska rösta på dem för ett hållbart samhälle.
Ränteavdraget bör betraktas snarare som ett bidrag till bankerna som tack vare avdraget får låna ut mer till deras kunder. Bolånetagarna hade antagligen betalt mindre för sina villor och bostadsrätter om de tvingats betala hela räntan själv. Andra vinnare är de som sålt till höga priser utan att stoppa in allt i ett nytt lika dyrt boende.
Om man kallar ränteavdraget för bidrag-vad kallas då skatten på intäktsräntan?
Symmetriregeln gör väl då den till nån form av gåva?
Ränteavdraget är ett bidrag som man skickar till banken.
Skatten på avkastning är precis vad den låter som och går till statskassan som alla andra skatter.
Svårt?
Ett avskaffande av symmetrin (inom avdrag från tjänst) får minimal praktisk betydelse och snedvridning. Den snedvridning som fås inom mer byggande betyder enormt mycket mer, speciellt i Stockholm. Den låga aktuella räntan betyder än mer.
Visst bör ränteavdraget omgående avskaffas. Alla subventioner inom inkomstskatt, fastighetsskatt, brott, infrastruktur, kultur och jordbruk till städer och främst Stockholm bör stoppas och jag har tidigare tagit upp dessa.
Jordbrukssubventionerna är faktiskt en subvention av främst Stockholm och man kan inte ställa detta mot räntesubventionerna. En alternativ tull på livsmedel och råvaror till livsmedel förbättrar direkt jordbrukets intäkter och ekonomi och innebär inga pengar till markägande (gårdsstöd) och diverse miljöflum. Tullarna ökar produktion, sysselsättning, boende, fastighetspriser med mera på landsbygden och motsatta effekter inom en del fås i Stockholm.
@oppti
Symmetriregeln säger att räntekostnader är räntekostnader och ränteintäkter är ränteintäkter. Den säger också att din lön är inkomster från arbete och dina milkostnader är kostnader för ditt arbete.
Det finns ingen symmetri som säger att räntekostnaderna är någon slags kostnad för ditt arbete – därför faller symmetriregeln som argument för räntereduktionen.
(S) har alltid gillat att subventionera byggande. Därför hade man räntesubventioner.
Borgarna tog bort dessa på 90-talet. Sedan dess har vi INTE haft räntesubventioner.
(S) tog dock därefter och införde drängavdraget (ROT). Det har borgarna inte tagit bort.
Det är alltså inte vare sig bidrag eller subvention utan lägre beskattning.
Om det är rätt eller fel att ha differentierad beskattning kan man diskutera. Men man får ha klart för sig att det är just beskattning det handlar om och inte subventioner eller bidrag.
Inkomst och underskott av kapital ingår i skatteunderlaget. Eftersom vi har skatt på inkomster av kapital har vi som konsekvens avdrag för underskott av kapital. I det första fallet ökar skatteunderlaget, och i det senare minskar det.
Detta visar det sig har många svårt att förstå. Antagligen ser man strikt egoistiskt på saken. Man gillar tanken på en beskattning som i mannaminne legat på över 100% av de reala inkomsterna. Dvs svårt konfiskatorisk. Men ondgör sig något oerhört över det symmetriska avdraget.
Man vill vara osymmetrisk, ha kvar den konfiskatoriska beskattning, och höja skattetrycket genom att ta bort avdraget trots att skatteunderlaget är lägre.
Vad jag kan se är det kommunister som är i farten.
Detta är ännu en i raden av imbecilla ”analyser” som Cornu har förgyllt sin blogg med på senare tid. Även Solen har förstås sina fläckar, men jag tycker du börjar sjunka så pass lågt att dina sämre inlägg nu överskuggar dina bra, de dåliga pekar nämligen på att du saknar analytisk förmåga.
För det första, att jämföra direkta bidrag till BLT i Stockholms län med jordbrukare i hela landet är i sig en ganska förvirrad jämförelse där de summerade bidragen knappast säger någonting. Är det Stockholms län kontra övriga landet eller BLT:s kontra jordbrukare som du jämför? Och hur stora är de bidragsmottagande grupperna som du jämför – finns det kanske fler BLT:s än det finns jordbrukare, eller är det tvärt om? Den nuvarande jämförelsen är helt enkelt helt irrelevant utan en bättre analys.
För det andra, 10 miljarder i räntebidrag till BLT i Stockholms län är inte det netto som länet får i förhållande till BLT i andra delar av landet. Hela landet får enligt dina siffror 32 miljarder och Stockholms län är överrepresenterat då länet står för ca 22 % av Sveriges befolkning och dess BLT:s står för ca 31 % av räntebidraget. Denna överrepresentation innebär att Stockholms län tar emot ungefär 3 miljarder mer (10 mdr – 22% * 32 mdr = 3) än övriga landet. 3 miljarder mot 9,9 miljarder (minus den andel som Stockholms läns jordbrukare får) är en mer relevant siffra förutsatt upplägget i bloggposten.
För det tredje har Cornu förstås inte vägt in helhetsbilden eftersom han tycker om att jämföra två enkla fakta mot varandra och dra alldeles för långtgående slutsatser utifrån dessa. Vad som händer om Cornu skulle väga in t.ex. det kommunala utjämningssystemet som staten (genom statsbidragen) och Stockholms län är de enda nettobidragarna till vill han nog inte titta närmare på… speciellt inte när han upptäcker att halva den statliga delen kommer från skatter som hämtats in i Stockholms län. Vidare bör en analys av vem som gynnas av ränteavdragen också kompletteras med en analys av var skatten på avkastning kommer ifrån. Man kan också fråga sig var alla andra skatter och bidrag som vårt samhälle går runt på kommer ifrån. Min gissning är dock inte att det är synd om jordbrukarna i den jämförelsen. För mig tycks det vara så att de förpestliga BLT:s faktiskt står för en hel massa nettointäkter till välfärden, som i sin tur kan gå till speciella stöd som är öronmärkta just till gruppen jordbrukare (är det inte lite lustigt att en grupp som tycks utgöras av många självständiga karlakarlar som arbetar med sina händer och kroppar behöver ett saftigt och specialdestinerat stöd för att klara sig? Går inte det emot tanken på att vara självförsörjande?). Jag tycker samtidigt att det är viktigt att vi stödjer våra jordbrukare, de kan säkert vara bra att ha här i landet någon gång i framtiden.
För det första så redogör jag bara för vad JA skrivit.
För det andra så går massiva statsbidrag till just Stockholm(s län), via alla myndigheter som är förlagda där. Se följande sammanställning över statliga löner i landets kommuner.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/02/solnabor-far-43-459-sek-var-av-staten-i.html
Cornu: Att du ger en svag analys från JA uppmärksamhet på din blogg är ett ställningstagande från din sida. Du drar även egna slutsatser, t.ex. "Sveriges största bidragsregion är alltså Stockholms län, specifikt bolånetorskarna i Stockholm.", och jag vet inte om jag tycker det är så "bara".
Att många statliga jobb finns i storstäder är förstås en faktor som gynnar dessa delar av landet, och som i en helhetsanalys säkert skulle vara en faktor som tippar "fördelningsvågen" en bit i favör för glesbyggden. Samtidigt har jag svårt att se att det räcker, i din länsvisa jämförelse hamnar Stockholms län på 4:e plats ( http://4.bp.blogspot.com/-gbLWc5sAjWM/UBY2wMUDGhI/AAAAAAAAJHE/KKv2PEuMKGg/s1600/staten_befolkningen.png ) omgivet av mer glesbebyggda län som Blekinge och Norrbotten. Man kan också ifrågasätta om staten ska fördela ut arbetsplatserna helt enligt principen jämn fördelning utan att ta någon hänsyn till exempelvis var det finns förutsättningar att anställa eftertraktad arbetskraft (det är ju så privata företag på marknaden går tillväga).
Men, jag är öppen för en helhetsanalys som väger in samtliga viktiga faktorer och pekar på vilka delar och grupper i landet som är gynnade respektive missgynnade. Jag tror dock att det kräver mer än vad både du och jag har i analytisk förmåga och tid.
Jag gör gärna en sammanställning över statens fördelning per län. Det tar någon timme och blir ett utmärkt blogginlägg.
För att du ska bli nöjd så kan du väl åtminstone, kort, lista vilka fördelningseffekter som ska vara med i en sådan sammanställning. Allt finns dock inte i statistiken, men mycket.
Skuldutvecklingen blir inte bättre av Statens regionalpolitik att "skapa jobb" i ett även dessförutan överhettat inre stödområde i Stockholms innerstad.
Börja med att utlokalisera Regering och Riksdagen i en 5-6 utspridda kluster över landet, så går nog också förvaltning och lobbyorganisationer snart samma väg.
Enbart ränteavdrag för bostadslån 32 Mdr. Lägg till andra konsumtionslån. Statens beräknade upplåningsbehov för 2014 uppgår till 44 Mdr. Om räntan fördubblas skulle statens hypotetiska "inkomstförlust" uppgå till (64 Mdr * 0,30) 19 Mdr. Det är inte mer än 2,3% av budget-inkomsterna. Jag hade trott att det skulle vara ett större belopp. Man bör förstås lägga till ROT-värdet och i princip ingen fastighetsskatt när man sedan sätter dessa pengar i relation till kommande uteblivna inkomster när ekonomin går i stå pga bubblans konsekvenser när den väl spricker. Ekonomin har gödslats av för låga räntor och för lånevilliga banker för konsumtionslån t.ex. En nedgång av skatteintäkterna med 20% i dagens långvariga globala deflations-ekonomi är inte otänkbart vid en normal kris, dvs recession OM bopriserna börjar falla varaktigt. Det bli lätt en nedåtgående ekonomisk spiral. Dvs en japansk situation. Momsen är statens största inkomst(drygt 60% tror jag). En halverad konsumtion skulle innebära att skatteintäkterna skulle falla med (konsumtionsandel 50%= 811*0,6*0,5) 243 Mdr eller 28%. Depression. Negativt eget kapital i bostaden skulle vara förödande. Lägg till en dålig världsekonomi som saknar draglok? Men det är klart. Det är otänkbart med en halverad konsumtion. Möjligtvis en tillfällig nedgång i konsumtionen med säg 20% under några år. Momsbortfallet skulle då hamna kring 97 Mdr att jämföra med jobbskatteavdraget på 76 Mdr 2012. Hanterbart alltså. 10.000 kronors-frågan blir hur arbetsmarknaden utvecklas efter en bopris-implosion under långvarig global deflatorisk lågkonjunktur.
Riktigt bra inlägg Cornu!
Tack Cornu för detta förtydligande!
Och till alla överbelånade torskar som får tillbaka 10-tusentals kronor, glöm inte att det är ni som går på bidrag. Ni fullkomligt suger ut näring ur den svenska välfärden och skänker den sedan till bankdirektörerna.
Försvarare av räntebidraget är inte bättre lata bidragstagare. Även ROT och RUT borde helt tas bort.
+100
BLT kollektivet ger intryck av att vara väldigt högfärdiga med höga tankar om sin egen förträfflighet då de kräver miljarder i bidrag i form av räntebidrag och rot/rut för att bidra till samhället genom att arbeta och betala skatt.
Bra Cornu!
Är inte räntebidragen fantastiska ur fördelningsperspektiv? Just som nämndes i dagen svd artikel kan de som har pengar låna till större del av insatsen och fullt ut utnyttja ränteavdraget medan ungdomar och folk med mindre kapital snällt får köpa en bostadsrätt där lånet ligger hos föreningen utan möjlighet till avdrag.
Faktiskt rätt ruttet at så utstuderat subventionera de med pengar.
Det är ju vi som bor och är verksamma i Stockholm som håller uppe det här landet, därför borde vi få ännu mer privilegier och höjt ränteavdrag. Utan oss vore det bara en massa bönder som gick omkring med stövlarna i koskiten.
Jo tjena.
Stockholm producerar inte särskilt mycket, särskilt inte mat och energi. Däremot finns det en massa administration och förvaltning som skulle kunna flyttas till andra delar av landet. Riksdag, regering, departement, myndigheter, reklamare, mäklare, PR-byråer, media osv. Detta är inte några värdeskapande institutioner, de lever på och av den produktiva ekonomins framgångar.
3,6 miljarder euro alltså. I Finland är kostnaden betydligt lägre:
"Den av finansministeriet tillsatta Arbetsgruppen för utveckling av beskattningen (Verotuksen kehittämistyöryhmä) uppskattar i sin slutrapport (finansministeriets publikation 51/2010) totalvärdet av bostadsskuldernas ränteavdrag 2010 till cirka 400 miljoner euro, varav underskottsgottgörelsens andel utgjorde cirka 350 miljoner euro." (RP 50/2011)
OK, Cornu? jag förstår att det är en kul jämförelse att göra, och att det är ett annat perspektiv på ränteavdragsfrågan. Och jag läser att du inte explicit försvarar ståndpunkten, utan bara ger den plats på din blogg. Men jag tycker fortfarande att JAs syn är förenklad där bidrag och avdrag delas ut till olika grupper, utan förståelse för konsekvenserna på ekonomin. Systemet med kapitalinkomster och -förluster blir symmetriskt genom att man beskattas om man gör kapitalvinst, men får dra av kapitalförluster (såsom ränta).
Om man inte kunde dra av kapitalförluster, så skulle skattesystemet vara skevt, så tillvida att risk bestraffas: Det blir bättre att varken tjäna eller förlora pengar, än att investera på en osäker marknad, även om investeringen i sig är sund. Så när "Bosse på hörnet" vill låna pengar av släkt och vänner för att starta sin cykelverkstad, så måste de hålla hårt i slantarna, då en förlust väger mycket tyngre än en vinst på grund av skattesystemet. Detta motverkar en effektiv kapitalallokering, dvs. pengarna hamnar på konto eller i madrass istället för i form av verktyg hos "Bosse".
Å andra sidan förstår jag att JA vill vinkla frågan på detta vis. Problemet är dock att politiker och allmänhet är så oinsatta, att den allmänna debatten ofta visar bristande insikt i systemet, utan bara ställer olika "eftersatta" grupper i samhället mot varandra (vilket visades till exempel i http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/ranteavdraget-en-het-potatis-i-riksdagen_7440242.svd).
Då missar man helt den ekonomiska analysen, utan ställer bara (väljar-)grupper mot varandra i en dragkamp om en begränsad kaka, istället för att sätta upp ett system som gynnar entreprenörsskap och samhällelig dynamik, och därmed kan växa kakan. Att bönder fyller i papper har inte samma positiva externaliteter som att människor placerar kapital rationellt.
Det handlar naturligtvis inte om att kapitalförluster inte ska kunna kvittas mot kapitalvinster.
Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesman och ekonomiprofessor Carl B Hamilton föreslår mindre ränteavdrag sedan längre. Och även en lägre mer internationell kapitalinkomstskatt.
”Det bästa sättet att enbart strama åt hushållens upplåning är genom minskade ränteavdrag i skattesystemet. Att minska avdragen har den eftersträvade effekten att kyla av enbart hushållsupplåningen och därmed möjliggöra för riksbanken att släppa fram en lägre ränta som gynnar hela ekonomin: som stimulerar företagen, investeringarna och håller uppe efterfrågan på arbetskraft.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/minskade-ranteavdrag-dampar-privata-skulder_7608134.svd
Vettig lösning i teorin, i praktiken blir dock problemet att många privatpersoner inte har kapitalvinster att kvitta mot, och i alla händelser inte samma år. Detta skulle dock kunna ordnas genom att man får "spara" kapitalförlustskatteavdrag till senare år.
@Civilekonom
Det vore vettigare att man kunde rulla förluster från år till år än att ge möjlighet till att göra avdrag kors och tvärs mellan inkomster och utgifter som inte har med varandra att göra.
Att man inte har vinster att kvitta mot är ingen rimlig anledning för att få göra avdrag.