ReclaimJustice, som är en organisation (formellt ett aktiebolag) som verkar för att försvara artikel sex i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, dvs rätten till en rättvis rättegång även mot stat och myndigheters godtycke, väcker enskilt åtal mot Lexbase grundare. Åtalet handlar om förtal.
Mer står att läsa i ReclaimJustices hemsida. Själva stämningsansökan finns också att läsa som PDF. Från hemsidan:
“Lexbase låter allmänheten tro att alla de personer som anges med dom har begått brott. Lexbase uppger inte typen av mål som domen avser. Därmed pekar Lexbase ut människor som brottslingar utan att de dömts för brott. Redan genom marknadsföringen står det klart att uppgifterna är ägnade att utsätta de utpekade för andras missaktning. Det har inte varit försvarligt att publicera uppgifterna, förmodligen inte ens om de som verkligen begått brott. Förtalet är att anse som grovt genom den omfattning som uppgifterna blivit spridda.
För den stora allmänheten, som inte sysslar med juridik, är en dom lika med brott. Så är det inte. Ett stort antal domar handlar inte om brott. Det är domar i t ex tvister, familjemål, fastighetsmål, arbetsrättsliga mål etc. Ingen annan än parterna har i de flesta fall något intresse av en tvist. En skilsmässa brukar knappast vara hemlig och domen är helt ointressant för andra. En vårdnadstvist kan ju förstås vara intressant för de som tycker om att gotta sig i andras problem.
Lexbase gör medvetet ingen skillnad på olika typer av domar. Därmed blir alla som förekommer i domar brottslingar i allmänhetens ögon, med i många fall allvarliga följder. Genom att inte tydligt ange typen av dom vill naturligtvis Lexbase locka de nyfikna att köpa tilläggstjänsten som visar domen i dess helhet. Cynismen har ett klart vinstsyfte.”
Behovet av ReclaimJustice utgår från att “vanligt folk” inte har råd att driva sina ärenden i domstol mot stat och myndigheter, men detta fall tangerar det hela då det rör sig om ett missbruk av offentlighetsprincipen. Offentlighetsprincipen finns till för att vi ska kunna granska makthavare, användningen av skattepengar och förhindra korruption och vanstyre, inte för att vi ska granska våra grannar.
I Sverige har vi fortfarande, om vi har de ekonomiska musklerna, möjlighet att väcka enskilt åtal, dvs ta på oss den roll som åklagare eller i det här fallet justitiekanslern, om dessa inte har lust, ork, tid eller finner ärendet viktigt nog. Dock innebär det en ekonomisk risk, som i detta fallet ReclaimJustice står för.
Pilotfallet handlar om en person som blivit uthängd som brottsling för att han ville få sin fortkörningsbot prövad i tingsrätten och därmed utmålats som kriminell. Vinner ReclaimJustice, så finns det 100 000-tals ytterligare fall att driva mot Lexbase grundare, ett för varje uthängd individ.
12 kommentarer
Enda lösningen är att domstolarna själva erbjuder den här tjänsten, kostnadsfritt. Då går det att hålla databasen uppdaterad så att ingen oskyldig hängs ut.
Sen är det rimligt att bara publicera verkliga brottsmål, dvs inte tvister, i alla fall inte om inte någon som varit inblandad i tvisten inte vill att domen publiceras.
Vårdnadstvister är ena ytterligheten där allmänheten inte har något behov av insyn. Den andra ytterligheten är tex tvister mellan oseriösa bolag (tex byggbolag som byggt hus med enstegstätad fasad) och privatpersoner. Där finns det ett allmänt intresse av studera domar, för att kunna bilda sig en uppfattning om huruvida man bör befatta sig med företaget.
Generellt så är brottsmål viktiga att publicera. Det gäller både vid fällande och friande dom. Domstolarnas utslag behöver nämligen inte vara samma som det allmänna rättsmedvetandet. Därför bör även allmänheten kunna bilda sig en uppfattning i enskilda mål. Att man blivit friad eller fälld i en domstol är ju inte samma sak som att man är oskyldig eller skyldig, i allmänhetens ögon.
Kan bara hålla med. Alla relevanta domar borde publiceras på nätet löpande. Enligt Europakonventionen artikel 6, som ReclaimJustice är specialiserad på, MÅSTE de också publiceras. Hur kan alltid diskuteras. Men uppenbart ökar rättssäkerheten ju bättre publicering det är. Byråkratin ligger som vanligt efter och har huvudet under armen i någon slags irrationell moralism. Man skulle även kunna ha ett praktiskt sökbart register på alla fångar som i USA.
Samtidigt måste man naturligtvis även veta att det finns många tokiga domar och även helt oskyldigt dömda i det svenska rättsväsendet, bland annat därför att Europakonventionen följs så dåligt. Den juridiska byråkratin missar ofta att hålla det hela inom en ”skälig tid”. Med mera.
Att som Lexbase har gjort publicera något som är offentligt kan inte vara ”förtal”. Att vara ”cynisk” och att tjäna pengar på andras olycka är inte förbjudet. Alla har denna möjlighet. Systemet är bara korkat i grunden och det är inget nytt under solen.
Det är inte bara rättsväsendet som ligger efter. Alla offentliga dokument är digitala idag och det skulle inte vara någon stor kostnad att göra dessa offentliga, så att allmänheten enklare kan granska oegentligheter inom myndigheter och i tex kommunala förvaltningar.
Ett av skälen till att reaktionerna mot Lexbase är så starka är just att det är många som är oroliga för just vad som kan hända om alla offentliga handlingar blir enkelt tillgängliga.
Det skulle definitivt öppna för kartläggningar av hur politikerna gynnar sig själva med offentliga medel. Något som skulle vara förödande för politikerna men mycket positivt för medborgarna.
Grejen är väl att man liksom vid kreditupplysning borde bli informerad om att någon tagit en upplysning på en. Som Ratsit gjorde från början där man kunde söka direkt på enskilda personer var kanske inte enligt reglerna. Nu måste man köpa en taxeringskalender för ett helt område om man vill veta vad grannen tjänar.
Men om uppgifter är publika ser jag inget skäl att de inte finns lätt tillgängliga. Däremot kan man diskutera vilka uppgifter som skall vara publika. Att bara försvåra tillgängligheten är ingen bra lösning.
@dbd3cb20-76db-11e3-a874-000f20980440
Ifall man vill att alla offentliga dokument (som inte befaras behöva sekretessgranskning) skall ligga tillgängligt på nätet så bör det ju gälla samtliga. Man bör dock även se till den personliga integriteten som utlämnande av personuppgifter i bulk innebär.
@Jaha Dåså
Frågan är om det inte skulle gälla utlämnande av personuppgifter i största allmänhet? Och framförallt inte ge "journalistiska ändamål" en såpass långtgående frisedel som i fallet lexbase or ratsit.
Hade man varit tvungen att meddela berörda om att man lämnat över personuppgifter (till tredje part) så hade det inte varit lika kul att hålla på att sprida dem till kreti och pleti. Och det hade inte utgjort något större problem ifall ett riktigt journalistiskt ändamål skulle kräva det (isht när det gäller privatpersoner utan ledande ställning).
En bra lösning skulle vara att alla äger sin egen identitet och prissätter den fritt. Det kan bara gälla då privata företag använder uppgifterna, inte myndigheter eller privatpersoner.
Då skulle varje person som finns i ett register, vare sig det är ett register för marknadsföring, eller liknande Lexbase kunna skicka en faktura till bolaget som hanterar ens personuppgifter.
Men offentlig information bör som sagt publiceras kostnadsfritt av myndigheterna.
@dbd3cb20-76db-11e3-a874-000f20980440
Vid en första anblick ser iden ut som att ge problem vid t.ex. kreditprövning, men å andra sidan om man vill ha ett lån så kanske man är villig att betala vad som krävs (inklusive medge att banken tar ut personuppgifter från myndigheter). Det finns väl inget i ditt förslag på att medgivandet kan sträcka sig så att banken kan låta tredje part göra det.
Folk går ju trots allt med på ganska långtgående medgivande angående behandling av personuppgifter i utbyte mot diverse tjänster (se t.ex. facebook, ICA osv).
Sen gäller det ju hur man skall dra gränsen mellan "privat" och "företag".
Trodde endast åklagare kunde väcka åtal.
I vilket fall, enormt konstiga motiveringar, som endast handlar om hur allmänheten ska tolka att det finns en dom. Skulle vara rätt omöjligt att ge ut en tidning om detta blev norm, att informationsmottagaren garanterat inte ska missförstå publiceringen.
@Kingedward24
Allmän åklagare kan dock i allmänhet INTE väcka åtal för förtal. Har man blivit förtalad så måste man väcka åtal själv – vilket gör att det i princip blir obrottsligt att förtala fattiga icke-jurister (det är ju i praktiken bara de som har råd att anlita jurist eller som själva är jurister som kan väcka åtal).
Frågan är isf ifall lexbase har i marknadsföringen på ett eller annat sätt framhållit att det rör sig om brottsdomar. Man har bland annat slarvat då man har med friande dommar (i högre instans) med bland fällande domar. Frågan blir lite vad lexbase har hävdat att en röd prick betyder.
Jag tycker det finns en parallell till Expressens uthängning av dem som de tyckte var rasister.
Frågan är vilket som är värst övertramp?
Dvs om rättsväsendet , med offentliga register , skall hållas dolt, för allmänheten medan en vänstergrupp skall kunna öppna upp dolda kommentatorer och ställa dem till svars?
Jag anar en viss dubbelmoral bland moralisterna!
@oppti
Bortsett från de som tycker även Expressens övertramp är ett övertramp (om du kollar efter i kommentarerna där så ser du kanske att vissa som fördömde det är de samma som fördömer lexbase – kan knappast anses vara dubbelmoral isf).
För djävligt att man i vinstsyfte skall få ägna sig åt att sprida denna typ av info. Sverige har sannerligen tappat respekt för den personliga integriteten. Den som explicit är intresserad har möjlighet att gå till domstolen och betala för en dom. Varför inte nöja sig med det! Men inte i det nyliberala Sverige där kommunledningar sedan 25 år kan dölja sin publika verksamhet i aktiebolag under egenpåhittad sekretess. Å andra sidan försöker regeringen att begränsa vår stolta offentlighets-princip genom EU-anpassning. Hur rimmar detta?