Elitförband är den spetsiga änden på spjutet, spjutspetsen, och innebär minsta möjliga överskottsförluster (eng collateral damage) där civila skadas eller dödas. Att (mp):s och (v):s försvarspolitiska talesmän misstänkliggör operatörerna i Särskilda Operationsgruppen i Afghanistan är inte bara populistiskt utan visar på total frånvaro av kompetens och intresse för försvarsfrågor. Vad man behöver i utlandsinsatser är mer specialförband och mer fötter på marken, åtminstone om man vill minimera civila förluster.
Elitförband som SOG är till för att på korta avstånd och med finkalibriga vapen, rent av kropp mot kropp och med händer eller för den delen klingor, verka med extrem precision mot exakt rätt mål. Det är ingen slump att USA skickade in sin motsvarighet Seal Team 6 när man skulle döda Usama bin Ladin – inte bara för att man i muslimsk tradition inom ett dygn begraver sina döda, och alltså avlägsnar kroppar innan de kan identifieras, utan också för att det fanns bekräftade civila hustrur i samma byggnad.
Att en av de enligt mediauppgifter av SOG dödade terroristerna från al-Qaida endast var beväpnad med en pistol säger något om hur korta stridsavstånd det rörde sig om – så korta att en pistol blev ett dödligt hot mot de i skottsäkra kroppsskydd utrustade svenska operatörerna.
På sidan tre i Försvarsmaktens folder om Specialförbanden ser vi två SOG-operatörer, med ljuddämpare på sin G36C-automakarbin, respektive på ett helt bortpixlat vapen. Det säger något om hur korta avstånd man tänker sig verka på – så nära att man inte ens vill röja sig med ljud.
Risken för civila förluster är med specialoperatörer minimerad i utbyte mot risk för soldaterna. Civila förluster sker istället ju mer man för ett krig på distans med lägre eller obefintlig risk för soldaterna och ju grövre, inte ju finare, vapen man sätter in.
Ska man göra en förenklad indelning kan man tänka sig följande (förenklade stridsavstånd ur minnet, orkar inte leta reda på exakta referenser för maximal räckvidd i någon variant av respektive system):
12. Massförstörelsevapen – stridsavstånd upp till 20 000 km med interkontinentala ballistiska robotar. Maximal risk för civila förluster.
11. Omoderna semiballistiska konventionella robotar – stridsavstånd upp till 500 km
10. Konventionella kryssningsrobotar – stridsavstånd upp till 2000 km.
9. Moderna semiballistiska konventionella robotar – stridsavstånd upp till 500 km
8. Stridsflyg – glidbomber – stand-offvapen – stridsavstånd upp till 150 km
7. Raketartilleri – stridsavstånd upp till 100 km
6. Artilleri – stridsavstånd upp till 40 km
5. Drönare – stridsavstånd upp till 20 000 km för operatörerna – avstånd drönare – mål upp till 10 km
4. Stridsflyg – direktverkande vapensystem – stridsavstånd upp till 10 km
3. Attackhelikoptrar – stridsavstånd upp till 5 km
2. Stridsvagnar och stridsfordon – stridsavstånd upp till 4 km
1. Soldater på marken – stridsavstånd upp till 500 m, i praktiken ofta 50 – 200 m
0. Specialförband – stridsavstånd ner till noll meter.
Är man nu normalbegåvad, så inser man att den som går in i ett hus och med sina bara händer, kniv, eller med ljuddämpat vapen, dödar en motståndare på centimeter eller meters avstånd kommer göra fel betydligt färre gånger, och när felen sker blir antalet offer mindre, än den som skickar en kryssningsrobot med en 450 kg sprängladdning 1000 km mot ett mål. Även om drönare är kritiserade, så ser åtminstone drönaroperatörerna sina mål, vilket inte en kryssningsrobot gör. Dyker det i sista stund upp civila vid en kryssningsrobots mål kommer de dödas, medan drönaroperatören kan avbryta en vapeninsats. Men distansen till stridszonen, där man sitter på ett kontor och styr drönarna, ger ändå upphov till andra sorters fel än den stridspilot som flyger i stridszonen kan uppfatta och förhindra. Jämför att uppleva världen genom en ihoprullad pappersrulle och ett öga, eller med två ögon och fullt synfält…
Mer specialförband och mindre distanskrigföring minskar med all sannolikhet civila förluster. Man ska också komma ihåg att just denna precisionsbekämpning gör att kriget mot terrorismen faktiskt visar upp betydligt färre civila dödade än t ex Vietnamkrigets massbekämpning av motståndaren.
De män och kvinnor som med fötter på marken är beredda att gå in och riskera sina liv för att minimera civila förluster förtjänar vår respekt och stående ovationer, inte förakt och misstänkliggörande.
Stefan Olsson på Fri Värld tycker att det är ovärdigt av (v) och speciellt (mp), då de senare godkänt och stått bakom Afghanistaninsatsen, att misstänkliggöra svenska soldater, som riskerat sina liv för att uppfylla av Sveriges riksdag fattade demokratiska beslut. (v) har ju åtminstone alltid varit emot Afghanistaninsatsen, eftersom de är emot allt som USA är inblandat i, oavsett vad.
Det finns en annan lärdom här – ska vi ha ett svenskt försvar, som försvarar Sverige, så måste det ske med fötter på marken i frontlinjen som kärna och bas. Det sista vi vill göra är att utkämpa ett krig på svensk mark med enbart distansbekämpning som medel – då blir de civila svenska förlusterna större än fiendens förluster och vi själva blir det största hotet mot den svenska civilbefolkningen. Det räcker att fienden struntar i svenska civila och sätter in kraftiga vapen på distans – vi måste alltid ta ett försvar av Sverige med fötter på marken för att minimera egna civila förluster.
Den som av okunskap förespråkar att Sverige ska försvaras med drönare och distansbekämpning av en fiende förespråkar svenska civila överskottsförluster. Är man mån om svensk civilbefolkning behöver man istället en stor och omfattande armé med manöverförband som själva ser vad de bekämpar – helst genom det egna siktet på ett vapen man själv bär eller sitter i direkt anslutning till.
26 kommentarer
Politikerna har väl sett den här dokumentären: http://dirtywars.org/the-film
Och varit rädda för att SOG och Sverige sysslat med samma saker som JSOC påstås i dokumentären. Den visar för övrigt att användning av specialförband på marken kan vara nog så smutsigt där oskyldiga drabbas, även om det mest beror på dåligt underrättelsearbete där specialförbanden slår till mot "fel" ställe.
Specialförband kan leda in stridsflyg, kryssningsrobotar eller artilleri. Då blir risken att göra fel motsvarande.
Visserligen, men…
Pro primo:
Amerikanerna är lite storvulna, kanske. Hur dödade ryssarna Khattab? Inte genom en massiv special forces-insats med hundar, helikoptrar, drönare, nattkikare och machomän utan med en dubbelagent som överlämnade ett "förgiftat brev". Kostnadseffektivt.
Pro secundo:
Amerikanerna är lite militaristiska, kanske. Går "kriget mot terrorismen" överhuvudtaget att vinna med vapen? Troligen inte. Det finns ingen tvekan om att man underskattade insatsen som krävs för att "vinna" i Irak och Afghanistan (vad nu Irak hade med saken att göra) på både den militära och civila sidan. Det där är egentligen en alltigenom marxistisk världsbild de kör med när de ser historien som ett urverk där man kan styra den genom att pilla lite på rätt spak. De underskattade också den antiamerikanism som uppstod ur deras påstått välvilliga unipolära "full spectrum dominance". USA behöver fler som Woodrow Wilson och färre MacArthur-let's-roll-NASCAR-personligheter.
Så, specialstyrkor i all ära, men de riktiga segrarna vinns inte alltid på slagfältet. Stridsavståndet är noll meter även vid förhandlingsbordet.
Brukar vara 1 – 2 m vid förhandlingsbordet.
Däremot kvarstår poängen – korta avstånd fäller avgöranden, om det så är vid förhandlingsbordet…
Brukar vara 1-2 m i närstrid också om man ska vara petnoga. Står man ollon mot ollon har man inte utrymme att svinga ett tillhygge. Undantaget så klart om man kör den klassiska "smyga sig på vaktposten bakifrån". Där är det förresten viktigt med rätt teknik. Man ska sticka kniven rakt in i halsen och sen skära sig ut, inte börja vid struphuvudet och skära sig in, det tar alldeles för lång tid.
Anyway – specialtrupper i all ära men:
Mer specialförband och mindre distanskrigföring minskar med all sannolikhet civila förluster.
är så klart en sanning men att förlusterna är ännu mindre vid förhandlingsbordet är också en sanning. Just sayin'.
Tyvärr blir det ofta förluster innan man kommer till förhandlingsbordet.
Ja, särskilt om man av öppnar stort genom att av ganska oklara skäl invadera två självständiga nationer på andra sidan jordklotet, och sen bara skruvar åt därifrån.
Eller om man försöker stoppa ett folkmord genom att släppa klusterbomber över standskärnor. Klusterbomber som innehåller typ 30% festliga blindgångare istället för de 10% som garanteras av tillverkaren Honeywell, för övrigt.
Amerikanerna är på intet sätt några föregångsmän när det gäller förlustminimering.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Varsågod.
Tack för att du tog upp specialförbanden i perspektivet effekt – egen risk – precision i bekämpningen, centrala avvägningar från ett juridiskt perspektiv. Kan inte föreställa mig att kraven på beaktandet av proportionalitet och distinktion inte skulle vara uppfyllda utifrån vad som framkommit i media. Har hundra procents förtroende för SOG i dessa avseenden.
Är man 'normalbegåvad' frågar man exempelvis hur Sveriges säkerhet kan ökas genom att svenska militärer deltar i USA:s kolonialkrig och i konflikter där det inte finns det minsta hot mot Sverige inblandat. Det lär väl snarare minska säkerheten för Sverige? Att några lönnmördare betalda av svenska staten smyger omkring utomlands minskar ju inte risken för händelser av typ bombmannen på Drottninggatan – för den sortens människor kommer man inte åt genom mord på andra sidan jordklotet. De finns ju här, i Europa. Eller skall vi skicka några man för att likvidera extrema muslimska predikanter i Bradford eller Paris? Då vore det väl mest logiskt att likvidera deras finansiärer på Arabiska halvön för att klippa av finansieringen när man ändå är i farten?
Svensk militär skall försvara Sverige, här i Sverige. I den mån soldater sänds utomlands skall det vara på klart uttalade FN-uppdrag.
Du har helt fel. Jag gör det enkelt för mig och hänvisar till kommentarerna till detta föredömliga inlägg . http://skyttedoktoranden.blogspot.se/2014/01/det-nyfikna-forsvarsutskottet.html
Jag har varit i Bradford, jag tycker vi kan bränna ner hela skiten faktiskt.
Vi deltar dock för det mesta under FN-mandat därför att vi tror på idén om FN. Vi deltar således inte i några amerikanska kolonialkrig.
Today's multidimensional peacekeeping operations facilitate the political process, protect civilians, assist in the disarmament, demobilization and reintegration of former combatants; support the organization of elections, protect and promote human rights and assist in restoring the rule of law.
Det är en välgörenhet mot andra, som vi anser oss ha råd med. Som all annan u-hjälp. Ska du fråga hur det gagnar oss att vaccinera burmesiska barn, borra brunnar i Libyen eller skicka mat till Filippinerna härnäst?
Sen kan man så klart diskutera om man har råd att bjuda på sånt eller inte.
Varför FN? Finns det någon organisation med så stora planer och finansiella styrkor som misslyckats lika mycket som FN?
Var någonstans fanns FN när kriget i Jugoslavien bröt ut? Det var tack vare massiva insatser från USA som Serbien besegrades och kriget kunde avslutas.
Var någonstans fanns FN i Rwanda när 1 miljon människor miste livet?
Var någonstans är FN när Syrienkriget rasar för fullt och 150.000 männisor dött?
Självfallet skall svensk militär försvara Sverige men det är inte alltid det görs bäst på hemmaplan.
Men för helvete… FN har inga egna soldater. "Var var FN när Jugoslavien brann?"
Deras tjänstemän satt väl antagligen bakom sina skrivbord i New York som vanligt, liksom.
Ben: Det är väl det som är problemet, åtminstone i mina ögon. För mycket dökött bakom borden….
Ett försvar av vansinnet med att FN ligger bakom är lika dumt som att försvara något lokalt påhitt med att det har införts av EU. På detta sätt kan man bekvämt ställa sig bakom maktapparaten och undvika sakfrågan.
Sverige har naturligtvis inget intresse i militära äventyr där nere. Statlig hjälp till dessa människor är meningslös moralism och bortkastade pengar, liksom pengar till EU och FN. Den militära hjälpprofilen gör dom bara mer tokiga. Att det skulle komma terrorister därifrån är trams.
FN-mandatet är ju oftast klart: separera de stridande och skydda civilbefolkningen. Kan inte se något kontroversiellt med att Sverige deltar i aktioner med detta upplägg.
Mer knepigt blir det när en sida framstår som ondare än den andra och man tvingas att klart välja allians. Än värre när man senare ser att den sida man valt inte var så rätt ute som man trodde, och inte bestod av de fraktioner man trodde. I Syrien har ju västalliansen totalt lamslagits nu; inte nog med att de inte kan direct ingripa, de kan inte ens formulera vad de vill ska ske, förutom eld upphör.
För att få till ett mandat måste man få till en resolution, för att få till en resolution måste säkerhetsrådet kunna enas.
Säkerhetsrådet har endast kunnat enas om att de kemiska vapnen måste förstöras.
Det är nån som sitter och håller emot i säkerhetsrådet, men inte är det västmakterna inte.
Mer specialförband ändrar problemformuleringarna, "mindset", till problem som kan lösas med kirurgiskt våld.
DET är ett problem. Som inte kan inte lösas med kirurgiskt våld.
Men givetvis kommer det göras försök på att lösa också det problemet med kirurgiskt våld. Problemställningar speglas ofta av sina fiender till att se likadana ut, fast tvärtom.
Personskyddsindustrin jublar.
Som flera skrivit så är Sveriges försvar , just det till för att försvara vårt land! Inte för att skickas till ett avlägset land för att hjälpa USA ockupera.
För det är ockupation man medverkar i! Man samarbetar intimt med amerikanerna , amerikanerna som har sina specialförband som likt SS-förband går in och mördar alla i ett hus.
Vi skall inte delta i denna ockupation:
1. Moraliskt, vi skall inte skicka svenska soldater till Afganistan för att de skall få chansen att träna på att skjuta ihjäl människor. 2- Ekonomiskt, det kostar väldigt stora summor Satsa pengarna på att bygga ett försvar som klarazr mer än Stockholm en vecka.
3. Fler och fler inser att USA:s politik i dessa länder leder mer eller minndre helt fel. Han Blix blev intervjuad i veckan och sa om Irak : De skulle bygga demokrati och fick anarki" Inte ens GB litar på USA:s omdöme längre.
Alltså ingen spetznaz utbildning i Afganistan!
Även om man dödar rätt människa på kort håll så kan effektmålet vara oförenligt med vad svensk militär, som ju ändå främst ska skydda vårt rikes intressen, bör sysselsätta sig med.
All makt utgår från folket. Alltså är det fullt rimligt att folkvalda rikdagspolitiker också har en möjlighet att fråga ut ansvariga chefer i verksamheten. Men om också bara de som gillar en verksamhet får ifrågasätta den är nog risken för att ifrågasättandet bara blir ett narrspel. Vad brukar man kalla länder där alla måste tycka lika?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Försöker länka till artikeln igen: SIG i Filter
En fd operatör som berättar lite om sina upplevelser
Ljuddämpare? Finns det folk som har mer kött på benen än ett drygt år av att ha blivit gastad på av arga män i uniform som kan förklara exakt hur hjälpsamma sådana är i sammanhanget? Så till vida jag förstår det blir det fortfarande en sjuhelsickes smäll. Är det möjligt att det är flamdämpare för att inte röja positionen?