Hösten verkar ha anlänt, så här lagom efter förra veckans älgjakt. Iskallt regn vräker ner i kalla vindbyar, och det känns kallare ute än den kallaste vinter, trots att det fortfarande är flera plusgrader. Gårdsarbete leder till stelfrusna fingrar där minsta försök att laga ett stängsel verkar leda till förfrysning och ett pass på terrängbanan leder ganska snart till att känslan i fötterna försvinner av iskalla blöta löparskor. Var är vikingablodet? Vart har det tagit vägen i oktober? För resten av året fryser åtminstone inte jag, utan detta är den kallaste perioden på året.
Det finns en lång rad helt ovetenskapliga hypoteser kring detta, med tillhörande huskurer.
 |
| Älgjakt är ett slit, speciellt om
man får nöja sig med ett markpass. |
Men fokuset i många fall verkar handla om just vikingablod, nordbons speciella genetiska uppsättning som gör att vi kan dricka mjölk, eftersom större delen av det iskalla och blöta Norden bara lämpar sig för att odla gräs, som via kossornas våm och juver förvandlas från torkat gräs till livgivande mjölk även den bistraste vinterdag.
Fast vikingablodet sägs enligt vissa hypoteser vara en social konstruktion. Undantaget det där med mjölken. Vem som helst kan nämligen skaffa sig vikingablod, skyddet mot kylan och stoicismen när det iskalla regnet piskar ditt vindpinade ansikte, där du står med tregradigt sumpvatten upp till mitten på låren för att dra upp ett livdjur som gått ner sig i närmaste nordiska träsk.
Det handlar bara om acklimatisering.
På nätet finns det en lång rad kurer beskrivna, som t ex handlar om att dricka mindre, så att blodvärdena höjs och man klarar kylan bättre. Vikingablod. Eventuellt i kombination med viss kost om hösten, traditionell nordisk kost. Pytt i panna. Surströmming. Inlagd sill. Ister. Mjölkprodukter. Blodkärlsvidgandesammandragande droger som koffein och nikotin växer inte naturligt i Norden och motverkar vikingablodet och den som är slav under dessa droger kommer alltid att frysa. Nikotinknarkarna kan dock få viss kompensation av att förvisas ut i kylan när de ska droga på arbetstid.
Andra kurer handlar bara om att exponera kroppen för oktobervädret. Mötte jaktlagets jaktledare. Han hanterade det hela genom att rakt av ge sig ut på timslånga promenader i regnet och rusket, för att snabbt vänja om kroppen från sommarläge till det höstväder som bygger upp vikingablodet inför vintern. Och så sparar man uppvärmningskostnader. Efter någon timme i oktobervädret kommer varje hem kännas varmt och välkomnande, oavsett temperatur inomhus.
Annars kan det fungera att trotsa vädret och gå ut för att plocka svamp. Varje dag, till kylan blivit ett normalläge och att frysa bara är ett svagt minne.
Cyniker menar förstås att det inte finns något botemedel, utan det handlar bara om att vi fortfarande håller oss fast vid sommarklädsel. Lösningen är på med björnskinnsmössan från björnen du som äkta viking ströp med dina bara händer. Fram med vantarna stickade av ullen från de får, vars lamms kroppsvarma blod du dricker vid höstslakten.
Oavsett om det finns något vikingablod eller ej, så när november väl är här fryser man inte längre. Resten av vinterhalvåret blir rent av drägligt, även när isvindarna försöker pina ditt ansikte i minus trettio grader. Du har återigen blivit en viking, och processen kallas för oktober.
17 kommentarer
Nikotin och koffein är förvisso inte blodkärlsvidgande, tvärtom.
Denna älgjaktsvecka var det inget hårt väder direkt, solsken och uppehåll, åtminstone i Västergötland.
Det ligger nog en del sanning i det hela, det verkar vara så att ju mer kläder man har på sig ju frusnare blir man.
Gick älgjakten bra?
Vi fällde vår tilldelning. Ingen hund eller människa for illa, som vanligt inga skadeskjutningar av älg och alltså inga eftersök. Ja, allt gick bra. Blev ca 23 måltider älgkött.
Ja precis! Och sedan i mars tycker man det är varmt när det kryper över nollan varpå man sätter sig i ett skyddat läge och lapar sol.
En utrikiskt kollega var de första åren så förundrad över att Svenskar om våren ställer sig och blundar och njuter mot solen, när de väntar på bussen eller spårvagnen (stackars Stockholmare). Nu, några år senare, njuter han på samma sätt själv. Vikingablod modell Lukasenko, förlåt Lysenko?
Jag tycker det är väldigt skönt med årstidsväxlingar.
D-vitamin motverkar depression. Vi blir helt enkelt lyckliga av solljus och det är en instinktiv reaktion att klä av sig och exponera huden mot solen så fort den dyker upp igen om våren.
Vikingablod, hmm. När uppstod den termen. Kan det varit under nationalromantikens värsta era?
För väl ta och fundera på det någon annan dag.
Naturligtvis är det rent trams. Begreppet vikingar populariserades under nationalromantikens era och fanns väl knappt innan. Med tanke på avelsutbytet med andra regioner genom århundrandena så finns det knappast någon som "rent vikingablod" i sina ådror, åtminstone inte längs våra kuster, handelsleder eller städer.
I någon mening existerar ju vikingablodet eftersom man fortfarande, genetiskt, kan spåra det i de områden där vikingar härjade/bosatte sig.
Annars var ju tyskarna stora även på selektiv historieskrivning, och här ser jag att Otto Höfler kunde haft julafton och kallat jaktlaget för "Männerbund" och spårat dess anor ända tillbaka till bronsåldern.
Vikingarna härjade/bosatte sig och handlade med hela eurpa, delar av Ryssland och mellanöstern samt även nordamerika.
Sedan tror jag att samtliga idag levande människor har anor till bronsåldern, ja till och med stenåldern…
Bygga upp vikingablodet, är det aktivering av bruna fettceller tro?
Jag tillbringade 1 år på vårt (då) nordligaste regementet och där var det en del prat om det "bruna fettet", sant eller inte, i januari frös man inte speciellt mycket trots låga temperaturer. Värre var det med mörkret och ljusdisciplinen.
Korrekt. BAT (Brown Adipose Tissue) är fina grejer. Ray Cronise en snubbe från NASA använde sig av Cold Thermogenesis (aktivering av brunt fett) för att banta ner sig rejält i vikt. http://www.youtube.com/watch?v=UrQ_ldCwKUQ
Det går alldeles utmärkt att vänja sig vid kyla, om man måste. T.ex. Fjälljägarna på sin tid fick emellanåt vara ute veckovis i ödemarken (-20 eller kallare) utan att få göra upp värmande eld (av risk för att bli upptäckta). De flesta acklimatiserade sig. Fryser man så joggar man på stället, kastar sig ner och gör armhävningar, eller boxas med någon kamrat tills man blir varm igen. Blir man svettig klär man av sig och byter till torra kläder, annars får man hålla sig varm med fysiska övningar till kläderna torkat på kroppen.
Förövrigt vänjer sig kroppen vid nikotin också så det har liten eller ingen inverkan på hur man lyckas hålla sig varm, iaf enligt min mångåriga erfarenhet.
Det där med att dricka mindre fungerar faktiskt och det finns en hel del vetenskap kring det med. Ett alternativ till att dricka mindre är att äta mer salt.
Det är ganska enkelt att prova själv. Om man har kalla händer och/eller fötter och känner sig allmänt frusen kan man helt enkelt äta en tesked salt och sedan känna värmen komma smygande tillbaka. Att dricka kaffe eller te när man är frusen är direkt kontraproduktivt.
När jag funderar på det tycks nordeuropeer endast ha högst ringa anpassningar till sträng köld. Jämför till exempel med mongolider (alltså de flesta asiater, inuiter, amerikanska indianer med flera)? En tydlig och effektiv anpassning är en rundare huvudform. Sfär=mindre ytarea per volymenhet=mindre värmeförlust. Och tjockare underhudsfett. Och säkert mycket mer som jag inte känner till. De är uppenbart bättre anpassade att uthärda kyla än nordeuropeer. En anpassning nordeuropeer har är ovanligt ljus hy vilket tillåter mer upptag av solljus och därmed d-vitamin produktion, som jag tror tagits upp av cornu tidigare. Så om vi bara använder de här fåtaliga variablerna vore en logisk förklaring att mongolider anpassats till den stränga kylan som inlandsklimatet i mitten av eurasien ger. Medan nordeuropeer anpassats till ett liv långt norrut där långa perioder med brist på solljus medfört en reell utmaning. Men ett mildare klimat.
Ovanstående ide motsägs av att inuiter som är experter på att leva mycket långt norrut i mycket hård köld har mörkare hud än nordeuropeer. Men det kan kanske förklaras på annat sätt, kanske upptagning av solljus helt enkelt inte är praktiskt möjligt på deras breddgrader och det enda alternativet är d-vitamin genom föda. Eller att död genom d-vitaminbrist balanserats av död genom hudcancer framprovocerad av att befinna sig i snöförstärkt solljus 6 månader per år? Eller så är tanken felaktig.
Men också. För att evolutionära anpassningar verkligen skall ske krävs ett evolutionärt tryck. Att det gett en reell fördel att ha tjockare underhudsfett eller litet kraftigare metabolism eller dylikt. För att överleva och återhämta sig från den tillfälligt svåra situationen och sedan statistiskt sett kunna få barn som de med litet sämre förutsättningar inte fick. Eller, alternativt, att tjockare underhudsfett ansetts sexigt. Men just sådana här anpassningar som är så kopplade till ett tydligt naturfenomen lär ju vara rent darwinistiska snarare än sexuellt urval.
Sen har jag läst någonstans att mongolider under förra istiden någon gång var reducerade till endast 10 000 individer. Min fantasi målar upp en lång period av extraordinärt svåra och hårda tider med ett hänsynslöst naturligt urval i kallt klimat. Alltså, när människan väl lärt sig att skapa effektiva kläder bör köldskyddande biologiska faktorer spelat en högst marginell roll? Om detta är gängse kunskapsläge eller inte får smartare människor än jag bidra med 🙂
Vikingablodet kokar! Det här är ju bästa tiden på hela året. För en gångs skulle svettas jag inte hela tiden.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det finns nåt som heter vikinga blod ! Eller åtminstone ådror, har själv bevittnat från 2 islänningar deras blodådror var cirkliga (en åder in i cirkeln och en åder ut).
Den ena av dem sa att det var vanligt i Island.