Hushållens disponibla inkomster – var ligger du?

Det är lustigt hur vi etablerat en så stor lögn om rikedom för oss själva och varandra.
Gemene man verkar tro att alla har det så bra ställt.
Kanske inte så konstigt när alla stoltserar med lånta fjädrar.

Alla som tror att man kan beskatta de "rika" sedan när den ekonomiska krisen blir ett faktum för att lösa alla problem, kommer bli besvikna på hur lite det blir då vi delat upp det sparkapital som de extremt få riktigt rika har.

Här diskuterar vi som vanligt bara halva sanningen och som vanligt den svartsyntaste.

Ja, det finns få som klarar en större oförutsedd utgift kanske. Å andra sidan löper man inte risken att få en sjukhusräkning på en halv mille efter en bilolycka.

Ja, den disponibla inkomsten är låg. Å andra sidan betalar man typ 2000 spänn för en dagisplats. I lågskatteländer betalar du det tiodubbla OCH skickar med ungarna mackor till dagis.

Enögda diskussioner blir oftast rätt meningslösa. När det gäller privatekonomi är det rimligt att se vad ett hushåll erhåller varje månad dels i sin disponibla inkomst, men också i form av tjänster från samhället via skattepengar, totalt sett?

Statsbidraget för en dagsiplats är 70-90kkr per år om min källa är riktigt. Så billigt är det inte. Men vi delar på det rättvist, solidariskt, eller nå't, i Sverige.

Djävligt synd att vårdnadsbidraget kohandlats sönder. Tänk om vi solidariskt erbjöde föräldrarna 70laxar om året för att ta hand sina barn (med kanske en gräns på tre barn).

Det hade nog resulterat i färre spruckna förhållanden och olyckliga barn.

Redan på femtiotalet hade man kommit fram till att barn tog skada av dagis men eftersom det är ett politiskt projekt bortser man från det.

Dagis är billigt för den som köper det eftersom det är kraftigt subventionerat.

Att vi har allmänna dagis beror nog mindre på "socialism" och mer på att vår version av socialismen har ett fokus på individer, inte på familjen. På så vis kan ju "alla som vill" i en familj arbeta på en arbetsplats istället för att den ena föräldern hamnar i hemmet. Att kunna ta ett lönearbete ute på stan är ju också en slags frihet.

Jag läste igår att nyblivna mödrar boende i New York väljer att sluta jobba då en dagisplats kostar mer än moderns totala lön. Alltså spar de pengar på att en förälder blir hemmafru.

@Ben Dover

Jo för att slippa stanna hemma med barnen är en frihet, då måste ju det vara ett uppgivande av frihet att stanna hemma med barnen. Blir man dessutom "hemma" med andras barn också så har man alltså flera gånger om gett upp den friheten (att slippa ungarna).

Jag är ganska tveksam till att man har rätt till dagisplats 15tim/vecka om man är arbetslös – det finns ju folk som har problem med att få dagisplats. Jag har för övrigt svårt att se logiken i ditt resonemang kring alternativet – du menar på fullt allvar att en med läkarexamen skulle välja 70tkr/år istf 500tkr/år och stanna hemma med barnen?

För övrigt om man nu verkligen värnar för folks frihet så borde ju folk kunna få använda de 70-90tkr/år för att ordna sin barnomsorg på valfritt sätt.

@Ben Dover

+ Varför måste staten diktera hur och var barnen skall passas? För att kunna kontrollera att alla stöps i samma form eller?
+ Det innebär att man riskerar att vara tvungen att stanna hemma och passa barnen i 3 år helt utan ersättning? Det blir ju än värre ifall det kommer syskon.
+ För att vara berättigad till A-kassa måste man stå till arbetsmarknadens förfogande, pga att det kan dröja upp till 3 månader att få dagisplats så gör man inte det.
+ Och det skiljer sig från scenariot att den utbildade läkaren väljer att arbeta med något annat. Det finns ju redan gott om läkare som kör taxi mm (men de har ju examen från mellanöstern så det räknas kanske inte som resursslöseri då).
+ Föräldrar är väl skyldiga att se till att barnen får den omsorg de behöver?

@Ben Dover

– Ditt påstående: "Dagiset ligger i hemmet, normalt sett" – replik: "Varför måste staten diktera hur och var barnen skall passas…". Om du inte tycker det är en riktig replik så får du ju ta och vara tydligare när du formulerar dig.
– Konsekvensen är att från att första barnet kommer till att sista barnet har blivit tre år så är man piskad att stanna hemma och ta hand om barn (dessutom utan ersättning).
– Problemet är att om man blir erbjuden ett jobb så kan det vara frågan om att det finns krav på att man kan börja direkt. Det kan man inte ifall man måste vänta upp till tre månader på dagisplats. Nog och kanske funkar kanske bra i teorin, men i praktiken så måste det faktiskt till att man faktiskt får plats på studs.
– Om det problemet är "So what?" så kan man ju säga samma sak om det andra problemet.
– Hur hade du då tänkt dig att ett sådant system skulle få problem med fusk? Att beskylla folk för halmgubbeargument när du får motargument som du inte kan bemöta är ju inte en speciellt lyckad argumentationsteknik (tycker jag).

Jag vet heller inte riktigt varför det skulle vara så att "konsekvensen är att från att första barnet kommer till att sista barnet har blivit tre år så är man piskad att stanna hemma och ta hand om barn (dessutom utan ersättning)".

Ja, om man stannar hemma och inte arbetar, så får man ingen dagisplats. Har man inget arbete så har man, normalt sett, inte heller en lön att leva på. Det borde du väl ärligt talat känna till. Däremot kan man inhösta barnbidrag, A-kassa, föräldrapenning eller soc medan man sitter hemma med barnen. Det kände du uppenbarligen inte till eftersom du trodde att man inte "står till arbetsmarknadens förfogande" utan en dagisplats som man inte kan få om man är arbetslös.

Barnomsorg är främst förbehållet de som arbetar, det är så upplägget är – förutom de 535 lagstadgade timmarna. Är det det du tycker är konstigt? Att ingen vill betala en för att man sitter hemma med barnen? Jag tror det beror på att vårt välfärdssystem är uppbyggt med förutsättningen att de flesta har en vilja att lönearbeta. Är det konstigt?

Det känns också rätt tröttsamt att debattera med nån som gissar och slänger ur sig vad som helst när det är så enkelt att kolla upp vilka regler som gäller, som sagt.

"Regelverket om att vara till arbetsmarknadens […] så står man väl inte till arbetsmarknadens förfogande."

Jag frågar för andra gången – visa mig ett fall som bedömts så?

"När det gäller resursslöseriet med läkarutbildade som väljer att syssla med annat än att arbeta som läkare så tror jag inte det är något stort problem."

Nä, det har jag inte heller påstått. Resursslöseri tog jag upp från början för att visa att alla system har marginaleffekter. Du drog då av någon anledning in taxichaufförer i diskussionen om barnomsorg. Jag noterar att du glömde svara på frågan jag ställde om relevansen i att dra in allsköns helt orelaterade problem. Besvara den tack?

"När det gäller fusk med ersättning för barnpassningen – tror du ärligt talat på det själv? Att det skulle bli ett betydande problem dvs."

"Betydande" är en bedömningsfråga. Definiera "betydande"? Jag har själv inte använt det ordet.

"Om man inte har dagisplats förrän barnet är tre år och man har barn under tre år blir följden att man saknar erforderlig dagisplats och blir därmed hänvisad till att stanna hemma och passa barn."

Sluta gissa reglerna, för hundrade gången. Det finns möjligheter att ordna med dagisplats utanför den s k "allmänna" förskolan.

Ska vi gissa våra argument, så gissar jag att du är emot förskola så att du ska kunna ha barnen hemma och offra deras blod till Baal Zagoth. Du är alltså en ond människa. Så – nu har jag gissat det och det gäller tills du bevisar motsatsen. Är det ett produktivt sätt att diskutera tycker du?

"Tycker du verkligen diskussionen är en fråga om vad dagens regler säger eller inte säger?"

Vi är ju liksom hänvisade till att diskutera det, eller diskutera dina gissade påhitt som du, trots upprepade frågor, vägrar underbygga, alternativt ändrar vartefter de blir motbevisade. Söker du nån som vill diskutera dina fantasier och gissningar med dig så är jag ärligt talat inte särskilt intresserad.

1. Besvara de frågor jag ställer, om du förväntar dig svar.
2. Sluta gissa och hitta på.
3. Sluta påstå att jag har sagt saker som jag inte sagt.
4. Underbygg dina påståenden.

Det vore också klädsamt om du slutade kritisera andras dåliga debattteknik när din egen som sagt går ut på att gissa, hitta på och ändra storyn vartefter du motbevisas, samt att kräva svar på frågor när du själv inte besvarar en enda.

@Ben Dover

"Jag frågar för andra gången – visa mig ett fall som bedömts så?"

Inget konkret fall, men googlar man på problematiken så visar det sig att folk som sitter i situationen verkar vara tämligen bekymrade över den situationen. Tydligen så kräver AF att man skall ha barnomsorg ordnad för att vara berättigad till A-kassa.

"Nä, det har jag inte heller påstått. Resursslöseri tog jag upp från början…"

Då kan man ju avfärda resursslöseriet som ett "icke-problem".

'"Betydande" är en bedömningsfråga. Definiera "betydande"? Jag har själv inte använt det ordet.'

Ja att det inte är av försumbar betydelse – du har tidigare visat dig använda försumbara problem för att argumentera för saker (argumentet med resursslöseriet är ett exempel). Det är känt att vissa barn far illa och det är illa, men det är inget som kan användas i sig som argument mot ett system då alternativet inte är bättre.

"Sluta gissa reglerna, för hundrade gången. Det finns möjligheter att ordna med dagisplats utanför den s k "allmänna" förskolan."

Dock saknas "garanti" för att man får den innan barnet fyller tre år (enligt ditt egna påstående, så jag gissar inte reglerna jag bara läser vad du skriver).

"1. Besvara de frågor jag ställer, om du förväntar dig svar."

Ja vilka frågor är det du saknar svar på? Låt mig besvara dem igen:

"När det gäller privatekonomi är det rimligt att se vad ett hushåll erhåller varje månad dels i sin disponibla inkomst, men också i form av tjänster från samhället via skattepengar, totalt sett?"

Det ser ut som ett påstående med ett frågetecken efter – insisterar du på ett svar får du nog uttrycka dig lite tydligare. Frågan är också beroende på varför man vill kolla på disponibel inkomst – normalt syftar man till vad man faktiskt har att röra sig med efter skatten är betald (det är ju liksom lite därför man räknar bort skatten). Att då räkna in skattefinansierad konsumtion motverkar lite syftet.

"Nej, varför det?"

Redan svarat: "Jo för att slippa stanna hemma med barnen är en frihet, då måste ju det vara ett uppgivande av frihet att stanna hemma med barnen. Blir man dessutom "hemma" med andras barn också så har man alltså flera gånger om gett upp den friheten (att slippa ungarna)."

"Möjligen skulle man väl få problem med fusk och sånt där?"

Också redan svarat: "Föräldrar är väl skyldiga att se till att barnen får den omsorg de behöver?" – iofs i form av en fråga, men den är av det retoriska slaget.

"Om man inte har en dagisplats som man inte kan få enligt reglerna, så står man inte till arbetsmarknadens förfogande? Verkligen? "

Se ovan

"So what?"

Redan svarat: "Om det problemet är "So what?" så kan man ju säga samma sak om det andra problemet."

"Varför läser du inte på reglerna innan du kommer med en massa felaktigheter?"

Komplexa frågor är argumentationsfel – av den anledningen svarar jag inte på den.

"Känns det relevant? Ja/nej?"

Uppfattade jag som retorisk fråga – svar: nej"

"Det är väl t ex inte så långsökt att tänka sig ett snarlikt upplägg när det gäller dagis, eller?"

Redan svarat: "När det gäller fusk med ersättning för barnpassningen – tror du ärligt talat på det själv? Att det skulle bli ett betydande problem dvs.", iofs en retorisk fråga där, men jo det känns långsökt.

Som du märker så får man ofta svar ifall man frågar – ibland är det dock otydligt att det rör sig om en fråga och då är det lätt hänt att man inte får svar.

Vidare om reglerna ser ut på ett eller annat sätt gör åsikterna mer eller mindre korrekta?! Vilka felaktigheter anser du att jag har baserat mina åsikter på – du får gärna upplysa mig om det, men jag är tveksam att du hittar några sådana.

"Jag har inte skrivit om nån "garanti"? Använder du citattecken får du väl citera rätt åtminstone istället för att – återigen – hitta på nåt och låtsas som att jag sagt det?"

Nu är du bara dum, du vet väl att citattecken kan användas på annat sätt än att citera? Men jag lovar det finns någon som har använt ordet "garanti":)

Ben Dover: "Jo, avgiftsfri förskola 535 timmar/år måste kommunerna erbjuda alla 3-6-åringar."

"Din definition av "betydande" är alltså "att det inte är av försumbar betydelse". Goddag yxskaft. Du ställer alltså en fråga där du kräver att jag ska definiera hur du tänkt dig frågan? Är det rimligt att ställa en sådan fråga, tycker du?"

Det är rimligt att anta att den man diskuterar kan tänka lite själv – förlåt ifall det var för mycket krävt. Jag tycker också att det är rimligt att man svarar på frågor omän det krävs förtydligande innan man kan svara på dem.

"Att resursslöseriet skulle vara ett "icke-problem" har jag inte heller skrivit. Återigen använder du citattecknen för att låtsas som att jag sagt nånting jag inte sagt."

Nej jag har inte hävdat det, men när jag pressade dig på punkten om vi skall tvinga folk till att arbeta det som de har utbildning till så slingrade du dig. Jag tycker inte det är rimligt och att du slingrar dig uppfattar jag som att du heller inte tycker det är rimligt och det är alltså inte något att diskutera.

"Ja, t ex var du obekant med att man får 15 timmars dagis vid arbetslöshet. Det finns andra felaktigheter också, men det känns som sagt lönlöst att försöka undervisa dig om nåt som du är för slö för att googla upp. Det intressanta är som sagt att du har åsikter om nåt du inte känner till."

Exakt var har min bekanthet med detta utgjort en del i min argumentation? Vilken relevant betydelse tycker du det har för min ståndpunkt?

"Se, det var väl det jag visste!"

Ja det citatet är av allt att döma ditt orginalverk (dvs du har inte citerat någon annan), jag kan inte hitta att någon annan än du skrivit det.

"Ja, därför trodde jag också att du kunde definiera eller förklara lite kring de frågor du ställer till mig. Tji fick jag. Oärligt att ställa den typen av frågor."

Om man inte förstår frågan eller finner den otydlig så är det helt i sin ordning att be om att få den förtydligad. När man fått frågeställningen förtydligad så föreligger inte längre någon oärlighet – jag har förtydligat vad som frågan gällde, men du har mig veterligen inte svarat ändå. Om man frågar efter ett förtydligande så förväntas väl att man är intresserad av förtydligandet och när det gäller en fråga avser att svara på den.

"Det där är inte ens en fråga, och därmed kan jag knappast ha "slingrat mig". Det är som sagt tröttsamt att diskutera med utgångspunkt i dina fria fantasier."

OK, men jag uppfattade det som att du bemötte ståndpunkten iaf. Eftersom du verkar göra en ömsom stor sak av detta och ömsom liten så är det ganska så är det svårt att få klarhet i att om det är ett "problem" eller ett "icke-problem" att individer väljer att sysselsätta sig med annat än vad de har utbildat sig (länge och väl) till.

"Ingenstans, var jag kan se. Åsikt och argument är dock inte samma sak, och jag konstaterar att du har åsikter kring saker du inte känner till, som sagt."

Nä just det – jag har inte baserat min åsikt på det du har nämnt om hur systemet fungerar och heller inte baserat den på att det skulle avvika från det du nämnt. Hade jag använt en felaktig premiss i min argumentation eller felaktig slutledning så hade det givetvis varit en annan sak, men något sådant har du inte lyckats identifierat.

Och skulle det vara så att en åsikts korrekthet skulle vara beroende på kunskap inom området så borde ju mina åsikter ha blivit mer korrekta med tanke på att det du har påpekat om hur systemet fungerar. För mig förefaller en sådan slutsats orimlig, men andra kanske har annan syn på vad som gör en åsikt "korrekt"…

Dessutom ser jag att du återanvänder dina fattiga lögner. Jag har redan en gång sagt att jag inte påstått att problemet med resursslöseri är varken stort eller litet. Ändå hävdar du ovan att jag ändrat mig.

Inte nog med att du är nån slags mytoman, du är dessutom så kass på det att du måste återanvända samma lögner flera gånger.

Då tycker jag istället att vi diskuterar varför du blev en ondskefull barntorterare. Jag menar, du har ju i alla fall inte bestridit det påståendet. Var det någon traumatisk barndomsupplevelse?

"Det faktum att du inte ens frågar efter att få frågan förtydligad när du inte fattar den tyder ju på att du inte försöker dig på ett svar."

Jag bad dig förtydliga, genom att du skulle förklara vad "betydande" innebar. Svaret på det blev ett innehållslöst cirkelresonemang, att betydligt=inte obetydligt. Ändå påstår du ovan att jag inte bett dig förtydliga. Du ljuger återigen.

"Men du har inte lyckats visa på vad jag har använt för "fantasivärld" för att basera min ståndpunkt på."

Lögn igen. I din fantasivärld existerade ju inte allmän förskola t ex.

"Det var du som tog upp "problemet" med resursslöseri och då måste ju en rimlig slutsats vara att du finner viss viktighet i det"

Ja, nu hittar du på saker om mina bevekelsegrunder. Dessutom har jag redan förklarat varför jag tog upp det en gång. Antingen har du Alzheimers eller så ljuger du igen.

Sluta som sagt att ljuga och hitta på så förbannat, så kan vi kanske diskutera viktiga saker. Som varför du gillar att tortera barn.

"Det föreföll att du godtog förtydligandet – iaf uppfattade jag det så."

Var föreföll det så, exakt? Var det när jag skrev "goddag yxskaft" kanske?

"Sluta ljug! Jag har aldrig hävdat att allmän förskola inte existerar."

Jaså? Så här skrev du tidigare:

"Jag är ganska tveksam till att man har rätt till dagisplats 15tim/vecka om man är arbetslös"

Jag kan bara tolka det som att du var omedveten om rätten till det som kallas för allmän förskola, dvs 15 tim/vecka. Hade du känt till det så hade du ju knappast varit tveksam till det, eller? Du har alltså åsikter om saker du har väldigt dimmiga begrepp om, och du baserar alltså dina åsikter på fantasier och inte på verkligheten.

"Om det nu inte var viktigt så är det ju uppenbart att du drar in oviktigheter i diskussionen"

Jag har som sagt redan förklarat det en gång, ta utgångspunkt i den förklaringen och kritisera den isåfall, istället för att starta om diskussionen från noll.

"Sluta ljug själv, sluta använda personangrepp, sluta att komma med oviktigheter och andra argumentationsfel själv. Dessa är problemen varför det inte verkar gå att diskutera något vettigt med dig."

Du har problem att diskutera med mig eftersom jag har kopierat dina argumentationsmetoder – jag hittar på och ljuger om saker som du har sagt. Sen var det kanske lite taskigt att skriva att du torterar barn, det kan jag hålla med om.

Men anledningen till att du har svårt att diskutera med mig är alltså att jag använder dina metoder. Vad drar du för slutsatser av det, tro?

"Att du verkade vara mer intresserad av att dra iväg på sidospår än att få till ett svar på frågan kanske?"

Ha ha, jag godtog alltså inte ditt förtydligande nånstans överhuvudtaget. Lögn igen.

"Att det finns regler som säger en sak betyder inte att det förhåller sig på det sättet"

Visserligen inte. Men diskussionen handlade om vad reglerna sa och vad man har rätt till, inget annat. Du var tveksam till om man hade RÄTT till allmän förskola. Det har man enligt reglerna. Jag skulle vilja påstå att det är själva definitionen av en rättighet faktiskt.

Att rättigheterna inte tillgodoses av andra (t ex praktiska) skäl kan vara sant men det ändrar inte sakförhållandet – du känner inte till reglerna som du har åsikter om. Ergo – du baserar dina åsikter på fria fantasier. Och nu försöker du dessutom blanda bort det genom att låtsas som att vi inte diskuterade reglerna, utan hur reglerna uppfylls. vilket är två skilda saker. Lögn igen alltså.

"Frågan var det viktigt eller var det oviktigt – du verkar ju inte ens våga svara på det."

Nu hittar du på om mina bevekelsegrunder igen. Jag "vågar" visst svara. Däremot får jag så klart korrigera dig när du ljuger om saker jag har uttryckt – t ex att ditten och datten är viktigt. Sluta som sagt att ljuga.

"Nejdå, jag uppfattar inte det som att du kopierar mina argumentationstekniker. Var ser du att jag drar iväg på sidospår? Var ser du att jag sysslar med personangrepp?"

Ja, du drog ju in taxichaffisar i dagisdiskussionen t ex. Är inte det ett sidospår? Sen blir ju ditt eviga ljugande och hittepåande ett sidospår i sig, eftersom jag måste lägga ner en massa tid på att korrigera alla dina lögner.

Personangreppen är däremot min personliga touch. Jag ber så klart om ursäkt om jag sårat ditt sköra ego, din fjant.

Nej, när jag kopierar din argumentationsteknik så handlar mest om det kassa och tvångsmässiga ljugandet om vad jag har sagt och på vilka bevekelsegrunder.

Du hävdar att jag inte svarar på frågor för att jag inte "vågar", att jag säger att ditten och datten är "viktigt", att jag godtagit dina kassa cirkelresonemang, etc etc osv. Lögner alltihop.

Jag säger att du är emot dagis för att du vill hålla dem hemma och tortera dem för ditt höga nöjes skull, eftersom du är en ond och dålig människa.

Same-same.

Var det inte världens rikaste kvinna som tyckte att 2$ om dan eller i timman, var för mycket för en ospec. arbetare?.

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Eller så kan man baka ihop det som John Rawls gjorde – "Justice as Fairness". Bra bok, lite sossig kan säkert en del högermän tycka, men i alla fall en motiverad och sammanhängande moralfilosofisk bok om vad rättvisa innebär i ett samhälle.

Jag tycker att det är bra att de som jobbar får behålla mer av sin inkomst. Var gränsen för när "mer" slutar vara bra kan jag dock inte med säkerhet avgöra.

@Getaherden: "Hur stor skillnad är rättvis om man jämför undersköterska med en placeringsrådgivare på bank?"

Det där argumentet med att olika yrken skulle ha jämnare inkomstfördelning eller att traditionella kvinnoyrken skulle uppvärderas i förhållande till traditionella mansyrken köper jag inte. Alla som är undersköterskor och satt sig i den sitsen har valt den karriären helt själva och det är ju inte så att skillnaderna i lön bara hänt över en natt och personen som valde att bli undersköterska inte visste om att det var usel lön…

Att då stå och gorma i TV med en röd LO-flagga på ryggen blir bara patetiskt.