Hos Schibsted/SvD reflekterar författaren Philippe Legrain över vågen av det som han kallar populism som sveper över Europa. Nästa år är det också EU-val och man kan rent av se ett scenario där de EU-fientliga sk högerpopulisterna får en egen majoritet i EU-parlamentet.
Läsvärt, och jag plockar ut rubrikens citat. Ska man läsa mellan raderna så handlar det alltså om elitism vs populism. Legrain menar indirekt att det historiska styret av EU och Europas länder har skett i regi av en moraliskt och kompetensmässigt överlägsen elit, en europeisk politisk övermänniska som vet och kan bäst. Alternativet till detta är alltså populism, där det dumma fårket får bestämma. Jag som trodde att det senare kallades för demokrati?
Med sådana åsikter är det inte konstigt att “[e]ndast en av två européer är nöjd med hur demokratin fungerar i det egna landet, mindre än hälften med hur den fungerar på EU-nivå”.
Demokrati är dock att folkets röster gäller, även när det inte passar eliten. Eliten kanske skulle tänkt på det lite tidigare innan de skuldsatte nationerna i sin jakt på evig tillväxt i en ändlig värld, och bonusar för de bankanställda?
Man får se det positivt. Om EU-parlamentet får en högerpopulistisk majoritet, så kanske den svenska politiska eliten kan överväga att gå ur EU…
46 kommentarer
Att europeiska nationer är skuldsatta har mer att göra med politiska elitens lekstugebyggande av EU och EMU där alla skulle med, snarare än en "jakt på evig tillväxt i en ändlig värld". Statlig skuldsättning är knappast någon väg mot tillväxt, tvärtom skulle jag säga.
Sen återstår det för Cornu att förklara varför samhället gynnas mer av recession än "evig tillväxt". Måste ha missat den diskussionen.
Ja, med snart 7000 inlägg så är det sannolikt att du missat ett och annat.
Vad som gynnar ett samhälle är sparande och investeringar inte skuldsättning och konsumtion. Väldigt enkelt.
En investering är något som ger avkastning, dvs över tiden ger tillbaka mer än man stoppade in, medan konsumtionens nytta upphör med konsumtionstillfället. Det finns förstås bra, lyckade, investeringar och dåliga, misslyckade, investeringar.
Sedan finns det också onödiga investeringar, som i praktiken blir konsumtion, t ex onödig högre utbildning.
Ska nog skriva ett blogginlägg i ämnet, vilket även omfattar produktivitet och effektivitet mm.
Ekonomer och politiker som tror att kreditfinansierad tillväxt är till gagn för ett land, kan inte ha alla sina hästar i stallet. Se på det aktuella USA-, Lettlands- och Greklandsexemplet. Således lever Sverige farligt!
Kan bara hålla med där Cornu, men då är det ju inte tillväxt i sig som är problemet, utan snarare än hur den är beskaffad.
Dock får man inte glömma att meningen med produktion trots allt är konsumtion.
Nej. Meningen med produktion kan också vara investering. Beror på vad man producerar.
Dessutom borde meningen med allt inte vara att vi konsumerar mer och mer, utan istället att vi blir lyckligare och får bättre liv. Alla de stora ideologerna, oavsett vänster, höger eller liberal, sade i början av 1900-talet (även Keynes bör tilläggas) att när den ekonomiska aktiviteten nått tillräcklig nivå för välstånd, så skulle vi sluta jaga tillväxt och istället satsa på ett själsligt rikt och kulturellt liv. Men istället jagar både vänster, höger och liberala bara mer och mer tillväxt.
re: gruelse
Detta blir lite off topic.
Det finns inget fundamentalt problem med kreditbaserad tillväxt.
Däremot har lånefinansierad konsumtion ett återbetalningsproblem.
Om det är företagaren som finansierar en investering med besparingar eller om det är leverantörskredit handlar bara om vem som står risken. Det finns inget fel i det ena eller andra. Du har missförstått den här saken.
Men din kommentar är kanske inte så relevant här. I fallet Grekland handlade det om att staten lånade och "konsumerade" i form av överdrivet mycket statligt anställda. Socialistisk vansinne.
I USA handlade det om vem som skulle ta risken för bostadsfinansiering. Där kan man säga att det handlade om investeringar. I just bostäder. Men investeringar som inte blev lönsamma. Och köparna av bostadsobligationer åkte på förluster. De hade inte kollat vad de köpte. Inkompetens straffar sig kan man säga att det handlar om.
Om inte annat så når man till slut peak-konsument där de tillgängliga konsumenterna inte kan eller vill konsumera mera och snabbare. Och där är vi redan för många produkter i Sverige och EU. Mer tillväxt kräver nya marknader med nya fräscha konsumenter som man kan exportera till.
xycorr, rätt, tänk om vi hade lagt de pengar vi lånat upp för att köpa varandras hus på vår industri istället eller än hellre lite nytänkande industri för framtiden.
Ingen ångest över alla hus som har ett enormt värde på papperet, däremot en hel del fler jobb och framtidshopp.
Vinstmaskinen.
Men i slutändan, efter några led, kommer någon att antingen investera eller konsumera upp de lånade pengarna, vilket gynnar någon industri någonstans. Eller möjligen lösa ett lån och då destrueras pengar.
Dock bör man passa sig för att sätta ett nominellt värde på privatbostäder då de bara kostar pengar, aldrig genererar några. Det är husägarna man kan lugga på pengar, inte husen… så bostadsobligationer är en hyfsat tveksam konstruktion från början ur ett säkerhetsperspektiv.
Skrev några rader hos Supermiljöbloggen om vad vi kunde gjort för pengarna istället för att bjuda över varandra om vem som kan betala mest för en bostad.
http://supermiljobloggen.se/kolumn/2013/02/lars-wilderang-cornucopia-den-som-ar-utan-skuld-kastar-forsta-stenen
@xycorr 18:46
Lånefinansierad konsumtion är en kreditbaserad tillväxt, ty den ingår i tillväxtmåttet BNP, som består av huvudsakligen tre termer, nämligen offentliga investeringar, konsumtion av varor och tjänster samt exportnettot.
När jag nämnde "kreditbaserad tillväxt" hade jag den svenska bostadsbubblan åtanke. Genom att många bostadsägare kan låna stora pengar för att betala sina relativt dyra bostadskontrakt till ca 90 % av köpeskillingen, får dessa bostadsägare medel över till bland annat konsumtion.
Jag tänker således inte i första hand på näringslivets behov av finansiering.
Med tanke på att USA, Lettland och Grekland under en lång följd av år innan finanskrisen har haft en stark BNP-utveckling och negativ handelsbalans, så är det för mig helt klart att dessa länder har fokuserat på kreditbaserad tillväxt.
Tyskland och Kina, å andra sidan, har under samma period fokuserat på att maximera exportnetto och bytesbalansen. Men så styrs dessa länder av ansvarfulla teknologie doktorer och inte av ekonomer.
Än så länge har Sverige positivt värde på exportnettot ((67,7 mdkr bortfallsjusterat, 2012 enligt SCB) vilket är bra. Men kvasiekonomerna Borg/Reinfeldt anser uppenbarligen, mot bakgrund av deras relativt industrifientliga men befolknings- och bostadsbubbelvänliga politik, att det är konsumtionen som ska ge oss tillväxt, och därigenom välstånd. Jag anser att här har Borg/Reinfeldt fel. Därför anser jag att det finns risk att Sverige gör samma misstag som USA har gjort.
@Cornu: "när den ekonomiska aktiviteten nått tillräcklig nivå för välstånd, så skulle vi sluta jaga tillväxt och istället satsa på ett själsligt rikt och kulturellt liv."
"Ingen kommer någonsin att behöva mer än 640 Kb RAM." Inte ens forntidens visionärer har haft särskilt lätt att föreställa sig nyttan med fortsatt utveckling. Deras horisont var begränsad och marginalnyttan av ökat välstånd framstod som obefintlig bortom horisonten.
Men att man inte förstod vidden och potentialen i lowtech-samhället i början på 1900-talet är mer ursäktligt än att man inte är lite mer öppen inför framtiden nu, när man har sett en otrolig utveckling och ser fröet till revolutioner inom biotech, nanotech, robotik, autonom transport, informationsteknologi och energiteknik.
Sen att investeringar ökar välstånd men inte konsumtion är också rätt feltänkt, men det får bli ett ämne för en annan dag.
@jeppen
Det tjusiga är förnståss att om man släpper målsättningen med tillväxt för tillväxtens egen skull så kommer tillväxten bli vad som är lämpligt utifrån vilken nivå av välstånd man har. Om välståndet når en nivå där det inte är lönt att jaga tillväxt så kommer marknaden inte jaga tillväxt.
Problemet med att ha tillväxt för tillväxtens skull är att man i hetsen av att uppvisa fina siffror missar själva poängen och istället på ena eller andra kreativa sättet fixar statistiken.
@Anonym: Tillväxtjakten är överhypad. I själva verket så är det så att politisk maktutövning sänker tillväxten, men olika sorter sänker den lite olika mycket. Därför försöker alla politiker optimera mängden kontroll de kan utöva och storleken på monumenten till egen ära som de kan bygga, till minst ekonomisk skada. Det uttrycks eufemistiskt med att politiker ordnar tillväxt, när de i själva verket söker begränsa sina egna skadeverkningar.
Det är alltså inte direkt politikerna som egentligen hetsar med tillväxt – de måste bara göra avvägningar hela tiden. De som egentligen driver på är förstås gräsrötter och företag som hålls tillbaka av politik men hela tiden försöker spränga sina gränser. Därför är det inte så att politiker och "elit" kan sluta att tillväxthetsa och allt blir avslappnat och bra. Nej, vill man ha lägre tillväxt så får politikerna kommendera fram den genom ytterligare begränsningar och försöka lura i folket att det är oundvikligt eller för deras eget bästa.
Philippe Legrain är ingen författare. Han får betalt av EU och är handplockad av för kommissionens ordförande, den odemokratiskt tillsatta ex-kommunisten Barosso, till hans personliga think-tank.
Prisad för sina åsikter av Goldman Sachs förstärks bilden av hans röriga resonemang om att extremister är EU-motståndare, och därför är EU-motståndare extremister. En avancerad internationell propagandamakare i händerna på vår generations dödsdömda försökt till internationell socialism, EU.
cornu: "… de EU-fientliga sk högerpopulisterna …"
Att höger inte vill ha mer stat eller överstatliga arrangemang är enligt ideologin, och inte det minsta populistiskt.
Det är lika fel som att beskriva förespråkarna av den överstatliga konstruktionen som vänsterpopulister.
Att man följer sin ideologi är inte att vara populist.
Högern har konsekvent varit emot EU och socialisterna anhängare. EU har drivits av socialister som t ex jacques delors. Och högern t ex i UK har varit motståndare. Och kommunisterna i Grekland var stora anhängare.
Att högern öht kunde tolerera EU var för att socialisterna backade ideologiskt och gick med på "de fyra friheterna".
Ett demokratiserat EU är givetvis en mardröm för socialisterna och tokliberalerna som styr Sverige. Tänk er EU:s propagandamaskin i händerna på demokratiska krafter. Det skulle kunna bli en pånyttfödelse av hela Europa!
Som vanligt övertolkar du som fan när det passar. Och det passar ju bra med vad jag tänkte säga, nämligen att den här mytologiska elitens verkliga existens (eller icke-existens) är helt ovidkommande så länge folk tror på myten om dem. Gyllene Gryning är säkert skitnöjda med att sprida myten om att demokratin kapats av judar, negrer och bögar som använder den för sina egna ändamål t ex.
Jupp. Nu var det artikelförfattaren som drog upp den fantastiska eliten kontra de otäcka populisterna, så jag spann naturligtvis vidare på det. I det här fallet går alltså Legraine precis populisternas ärende genom att hävda att EU styrs av en överlägsen elit och att folkets vilja helt enkelt är fel.
Det är nog inte det han menar. Jag vetefan om det är översättningen som gått snett eller om artikeln bara är för kort, men hans angreppsvinkel torde ju vara att dikotomin elit-folk är falsk, och att populism innebär att exploatera denna falska dikotomi som jag beskrev ovan.
Dvs – populism = det falska påståendet att ett moraliskt folk förråtts av en omoralisk elit.
Man är ganska naiv om man tror att lösningen på våra problem är att EU upplöses. Lösningen är snarare att vi slutar tillbe den perversa ideologi som kallas liberalism (liksom de övriga skitideologierna) och inför medborgarlön i alla länder och slutar inbilla oss att utopin kommer infinna sig för att folk får bosätta sig var de vill och för att kapitalet får göra precis som det vill. Staterna måste vara fortsatt viktiga, men så även internationella organisationer. Men vissa vill förvandla hela världen till en likformig soppa utan någon överordnad struktur annat än jätteföretag. Skall det vara så svårt att fatta att global anarki inte fungerar?
Håller med, åtminstone till hälften.
Den naturliga reaktionen hos varje tänkande människa är att LeGrain och hans likar levande borde träs upp på Longinus spjut, ansikte vid ändtarm, och sakta rostas över öppen eld gjord av deras värdelösa böcker, Gud till ära och stort behag. Men!
Jag kan inte tolka det han skriver som annat än ett kraftigt underkännande av hela EU-projektet. Han skriver att:
"De som förlorat på den ekonomiska omvälvningen har blivit mångdubbelt fler. Européerna ser alltmer pessimistiskt på sin framtid och är övertygade om att deras barn kommer att få ett sämre liv."
LeGrain och hans frasmakande skönandar på det politiska skolningskontoret i London eller var dom nu håller sina ideologiska grupprunk till dagligdags kanske inte begriper det, men ovanstående är ju faktiskt det enda som egentligen betyder nåt – hos folk i gemen. Så, man får väl berömma honom för hans naiva uppriktighet i alla fall.
Man kan nog fan förvänta sig att få en hakkorsfana nerkörd i halsen om man är skyldig till att ha pajjat sönder vardagslivet för miljontals européer. Det visar liksom den historiska dialektiken.
Man önskar bara att grabbarna i Gyllene Gryning slutade jaga negrer och började jaga politiker istället.
@Kuckel: Vad ska medborgarlönen vara i Indien?
Vi får de politiker vi förtjänar. Tyvärr. Sveriges eget ärkepucko Jan Björklund (som dessutom har mage att kalla sig själv liberal) har uttalat sig om EMU:
Jan Björklund om EMU i Svd
Om Björklund kallar sig liberal så är det ungefär som att kalla sig själv dum i huvudet. Varför skall han inte få det?
Därför att liberala människor sällan är dumma i huvudet.
Massorna som längtar efter en Fuhrer, en "sann socialist" eller någon form religiös ledare att följa som tydligt säger åt dem vad de skall tycka och göra, är det desto oftare enligt min mening.
Nån sa väl att enstaka människor i regel är smarta, men att större grupper av människor som regel är idioter. Mark Twain kanske.
Eller Magnus Ernström, morgonsur? http://morgonsur.wordpress.com/2010/09/14/om-manniskor-och-folk/
Han var knappast först.
Tokliberalerna är 2000-talets kommunister. Inte för att de förespråkar samma styrelseskick, utan för att de är lika världs- och verklighets-frånvända. Fp:s EU-vurm är precis samma som kommunisternas Kina- och Sovjet-vurm. Man har skapat sig en fantasibild av hur EU fungerar, och den bekräftas av EU:s propagandamaskineri, precis som 69-kommunisterna gick på propagandan från de gamla kommunistländerna.
@någonformavkrypteradsträng,
Se där, du tror att bara för att Fp vurmar för EU, så skulle det på något sätt innebära att EU är en liberal idé! Det är det sista EU är!
Varken "vi bestämmer hur en banan skall se ut eller om snus är ok" – EU eller "vi skall införa obligatoriska språktest för alla invandrare" – Fp är liberala.
Försök inse det innan du jämför liberaler med kommunister.
Alla undersökningar visar att liberaler/libertarianer är de smartaste.
Att EU:s styrelsesätt är full av till intet förpliktande retorik, högstämda symbolhandlingar och elitistiskt till sin natur, beror främst på att EU är ett katolskt projekt. I EU-begreppet ser katolska kyrkan en chans att återta sina positioner och inflytande i Västeuropa. 1957 undertecknades Romfördraget (ej att förväxla med Romregistret), som är grunden för EEC och senare EU, mellan Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Västtyskland och Italien. Fördraget sanktionerades av den katolska kyrkan, som såg en chans till en återupprättad "kristenhet" i Europa.
Inom katolicismen sköts beslutsfattandet av en utbildad elit högt över folkets huvuden. Liturgin hålls på latin, som inte förstås av gemene man. Till det har man prästerskapet som uttolkare. Folket kommer då på det andliga planet i en beroendeställning till prästerskapet, som då i sin tur får stor makt över folket. Högsta ledningen – eliten – kan då agera mer oinskränkt. Det är inte för inte som påven betraktas som ofelbar. I brist på transparens hos eliten, prästerskapets självklara roll som uttolkare av den heliga skrift, så har symbolhandlingar fått en ökad betydelse för folket.
EU-symbolen, tolv stycken femuddiga stjärnor i cirkel på blå botten, är identisk med den katolska "Mariaglorian". Jungfru Maria intar hos katolikerna, till skillnad från i den protestantiska kyrkan, en mycket framträdande roll. (Reformationen på 1500-talet revolterade ju kraftigt mot katolikernas helgondyrkan och bilder på Jungfru Maria.) När EU utökades från 12 till 15 länder kom ett förslag att man skulle utöka antalet stjärnor i EU-flaggan från 12 till 15. Förslaget inspirerades av det amerikanska banermaneret, det vill säga att varje nytillträdd stat markeras med en stjärna. Detta förslag ogillades av den katolska lobbyn som inte ville ändra i en symbol med så starka religiösa förtecken.
Fan, så inkonsekvent du är. Protestantismen var 1500-talets elitprojekt, något som ensidigt infördes av dåtidens svenska toppolitiker. Smålänningarna gick t o m i krig för katolicismens bevarande.
Eftersom vi aldrig hålllit nån retroaktiv folkomröstning om utträdet ur katolicismen borde du ju vara fullblodspapist.
Hur då inkonsekvent?
@Ben Dover
”Protestantismen var 1500-talets elitprojekt, något som ensidigt infördes av dåtidens svenska toppolitiker.”
Vilka grunda historiekunskaper du har. Katolicismen var 1000-1200-talets ”elitprojekt, något som ensidigt infördes av dåtidens svenska toppolitiker.”
”Eftersom vi aldrig hålllit nån retroaktiv folkomröstning om utträdet ur katolicismen borde du ju vara fullblodspapist.”
Varför borde jag vara det? Mig veterligt, höll vi ingen folkomröstning om utträdet ur asatron. Så då kan man ifrågasätta om katolicismen i Sverige vilar på demokratisk grund. Däremot bör asatron, med det källmaterial vi har, vila på demokratisk grund.
Graden av det elitistiska i ett projekt är också avhängigt distansen mellan folket och de styrande i projektet. I överstatliga projekt fattas besluten på en nivå som ligger högre än den statliga/nationella nivån. Distansen mellan den beslutsfattande nivån i överstatliga projekt och det berörda folket blir då längre än om besluten fattas på den statliga/nationella nivån. Överstatliga projekt tenderar då att bli mer elitistiska, dvs. elitprojekt.
Även på 1500-talet var den katolska kyrkan överstatligt och elitistiskt.
Reformationen gick bl.a. ut på att den protestantiska kyrkan underställde sig den världsliga makten i de länder som gick över till protestantismen, och frånsade sig bindningen till påvestolen i Rom. Protestantismen har mycket litet att göra med något överstatligt. Det är rättare att beskriva den protestantiska kyrkan som en statlig/nationell angelägenhet, utan att för den skull glömma den allestädes närvarande Gudsnivån. Med tiden fick man i vissa protestantiska länder också en statskyrka.
Därför blir distansen mellan beslutsfattarna och folket normalt sett kortare i protestantiska länder än i katolska länder, åtminstone i andliga frågor. Sett i relation till katolicismen är det därför problematiskt att kalla reformationen för ett elitprojekt, även om många av Reformationens främsta tillskyndare var världsliga kungar.
Katolska kyrkan har nog inget att vinna på EU, annat än att bli ersatta av Umman. Kan populismen och kyrkan (den katolska) i Europa knytas samman, så ökar den europeiska civilisationens överlevnadschanser däremot radikalt.
Gruelse, du har rätt i att det finns ett samband mellan nationalstat och protestatism, dock inget nödvändigt sådant. När katolicismen kom till Sverige (ca 900-talet i Västergötland) fanns det ingen stat(er) att tala om. Dess "elitism" i införandet låg alltså på storbondenivån.
Protestantismen i Sverige infördes däremot som ett elitprojekt över huvudet på ett helt igenom katolskt folk och mot dess våldsamma protester. Daljunkerns uppror, Västgötaherrarnas uppror, det tredje dalupproret samt Dackefejden var alla i hög grad genom allmogen uppkomna resningsförsök/resningar, vilka legitimerades genom hänvisningar till "federneslandet" mot den tyranniske Kung Gustav – det vill säga nationalistiskt – med ett bland andra framträdande antilutherskt och prokatolskt motiv.
Tilläggas bör kanske att det första dalupproret (1524-1525) fungerade på samma sätt, med den skillnaden att det lutherska kätteriet inte tagit plats i regentens politik ännu och därför inte utgjorde ett motiv för resningsförsöket.
@Gruelse:
Jag får nog hålla med Luris här. Det finns mig veterligen inga historiska belägg för att det förekom några större folkresningar eller krig kring konflikten asatro/katolicism. Det finns däremot gott om sådana belägg när det gäller protestantismens införande.
Gällande avståndet till staten kanske du har rätt. Vi hade ju länge en propagandaminister och ett propagandadepartement – förlåt – ecklesiastiksdepartement – som styrde och ställde med den statliga kyrkan. Ditt föredöme Olof Palme var den sista ecklesiastiksministern.
Det var ett bra upplägg tycker du, jämfört med katolicismen?
Är det något som är ett elitprojekt som påtvingats oss är det således protestantismen.
Jag tycker också att man kan kalla protestantismens införande, genom främst med Gustav Vasas försorg, som ett elitprojekt. Men protestantismens införande var inget självändamål, utan den var en viktig komponent i Gustav Vasas centralmaktsbygge. Han införde också en mer effektiv skatteuppbörd. Vad de många bondeupproren på 1500-talet satte sig mot var dels, skattepålagorna, dels den nya tron, och dels kanske andra saker. Man ska komma ihåg att Sverige på i den tiden var det land i Europa som kunde säga med relativt god precision hur många invånare man hade.
Jag hävdar fortfarande att det sätt på vilket kristnandet av svearnas rike, med Uppsala som platsen för det hedniska blotet, gick till, gör att även det kan beskrivas som ett elitprojekt decennierna kring år 1000.
Vad jag har lärt mig är att den kristna missionen under medeltiden gick uppifrån och ned. Dvs. missionärerna försökte omvända kungarna eller stormännen. Sedan förväntades det av kungarna och stormännen att de skulle sprida kristendomen till de breda folklagren.
Stridigheten mellan kristendomen och hedendomen handlade i huvudsak om kulten, där det hedniska blotet hade en avgörande roll. Det var den hedniska kungen som skulle förrätta blotet, som var viktigt för den hedniska människan Blotkulturen bland de breda folklagren, trots ivrigt missionerande, blev svårt att helt utrota, och lever kvar bl.a. i dagens julfirande.
Därför siktade sig den nordtyska kristna missionen in sig på att omvända sveakungen och förstöra det hedniska templet i Uppsala.
Det finns historiska belägg på att det kristnandet av götar och svear var konfliktfyllt. Den engelsk-danske munken Aelnoth säger i Knutslegenden från början av 1100-talet:
"Svear och götar synes medan allt går efter önskan och avlöper lyckligt till namnet hålla den kristna tron i ära, men när motgångens stormar kommer över dem i form av missväxt, torka storm och oväder, fiendeanfall eller eld, förföljer de den gudsdyrkan som de till namnet tyckes ära och det icke blott med ord utan även i handlingar genom att hämnas på de kristtrogna som de strävar att fullständigt förjaga från sitt land."
[kanske dags för ett blot hos de götar som drabbas av stormen Simone]
Frågan är vad man menar med "elit". Politikerna är långt ifrån någon elit när det kommer till kunskaper. Dagens ekonomi är till stor del ideologisk. I mina ögon har vi inget elitstyre utan det är ett gäng med ideologiska dumskallar som fattat ideologiska beslut.
Frågan är vad man menar med "elit". Politikerna är långt ifrån någon elit när det kommer till kunskaper. Dagens ekonomi är till stor del ideologisk. I mina ögon har vi inget elitstyre utan det är ett gäng med ideologiska dumskallar som fattat ideologiska beslut.
Ord som "besserwissrar", "pratkvarnar", "fundamentalister", "nickedockor", "demagoger" dyker upp i huvudet.
En demokrati är per definition inte en meritokrati utan bygger på populism. Folk röstar kortsiktigt med plånboken. Den som trovärdigast på marginalen lyckas lova lite mer till flest vinner i princip. Därför får vi politiker som mycket allvarligt berättar om att alla ska få lite mer och rationaliserar kring detta i absurdum. Vilket naturligtvis är omöjligt eftersom affärsmodellen bygger på stöld, så en viss avsaknad av verklighetsförankring är nog nödvändig för att kunna vara tillräckligt trovärdig.