Med anledning av FI:s enligt DI BLT till GD:s hot om amorteringskrav om folk inte slutar tävla om vem som kan skuldsätta sig mest för att köpa en bostad, så kör jag en snabbenkät nedan om bästa sättet att kyla ner bostadsmarknaden.
Alternativen baserar sig mestadels på IMF/OECD/EU-kommissionen/EU:s finansminsterråds rekommendationer eller rent av krav på Sverige. Tillägg: Missade avreglering hyresmarknaden, som framförts som krav från tidigare nämna institutioner.
Dessa krav är inget konstigt. Man saknar ränteavdrag, har amorteringskrav, marknadsprisbaserad fastighetsskatt och motsvarande bolånetak i de flesta EU-länder. Sverige, som ju ändå är bäst i klassen, i allt måste väl också klara av detta eller varför ska vi slippa just det övriga EU-länder har?
66 kommentarer
Men vi har ju fastighetsskatt, fast den är kommunal och kallas avgift. Är det namnet som avgör om det är en skatt eller ej?
Fastighetsavgiften har ett tak på 6000:- SEK. Tidigare var väl fastighetsskatten säg 0.8% av taxeringsvärdet, eller exempelvis 40 000:- om året för en Djursholmsvilla etc.
Siffror ur minnet, kan vara fel.
Ja, att ha ett tak på fastighetsavgiften är ju totalt vansinne. Vi lever i upp-och-ner-vända världen. Fastighetsskatten borde vara progressiv så att du slapp betala för ett litet fastighetsinnehav men fick betala högre procentsatts ju mer och större fastigheter du ägde.
Ett annat exempel på upp-och-ner-vända världen är det alldeles för låga grundavdraget. Varför ska vi ta från de fattiga och ge till de rika, som vi gör idag?
Men tidigare var den per fastighet, nu är den per bostadshus. Taket dämpar väl dessutom endast i Stockholm och andra ställen där rikspolitiker och deras vänner bor. Sedan räknas inte skatten (taxeringsvärdet) ut på huset i sig utan på något medel över grannfastigheterna.
Personligen tycker jag generellt att skatt på ej inkomst skall vara minimal. Då det betyder att man på något vis måste kompensera med inkomster från annat håll. Skatt på egendom är ännu ett uttryck för avundsjuka på de som har (Kulaker och självhushållare med gård utan lån, kan ta sig i arslet!). Men löneslavar är ju det politikerna vill ha, inte rentierer och andra oberoende. Ty de brukar ju ha en åsikt samt tid och möjlighet att driva den.
Självhushållare betalar nog sällan ens full fastighetsavgift, då hus på landet sällan har tillräckligt höga taxeringsvärden för det. För dem kan fastighetsavgift eller fastighetsskatt kvitta, den är samma.
@kgb35
Problemet i Sverige är att vi har en väldigt ojämn förmögenhetsfördelning. Vi skulle behöva minska de superrikas överdrivna förmögenheter och öka möjligheten att bygga mindre förmögenheter så att vi fick fler medelrika. Detta är bl a en demokratifråga eftersom de få superrika får för mycket makt. Om vi har fler rika sprids den makten.
Skatt på kapital bör vara minimal så länge det inte handlar om väldigt stora kapital. En progressiv fastighetsskatt skulle kunna bidra till detta.
Effektivast minskar man nog denna historiska snedfördelning genom att låta folk tjäna pengar, netto. Till skillnad från hur det varit de senaste fyrtio-femtio åren. Det är ju det som varit orsaken till snedfördelningen.
De rika dör förr eller senare och arvingar brukar vara bra på att sätta sprätt på förmögenheter. Värre är det med de organisationer som lever vidare generation efter generation. Hos dessa organisationer kan man tala om kapitalansamling (en av de värre ansamlarna är Svenska staten, individen står numera maktlös mot den. Eller hur Göteborg exproprierat massor av mark i kringområden som Hisingen och Angered, och fortfarande tillämpar sin förköpsrätt.).
Att ekonomiska personer ofta inte är med när man talar om snedfördelningen är inte bra. Det ger ett onödigt fokus på privatpersoner.
(Av någon anledning tycker medelsvensken att det är bättre att ett fåtal fritidspolitiker, utan reellt ansvar, i tex. Kungälv handhar 2000miljoner, än att detta hanteras direkt av en mångfald företag och personer. Ekonomisk snedfördelning.)
När det blir fastighetsskatt på mark blir det dyrt för självhushållaren. Kanske är det därför skatten omformades till husavgift? Så att man sedan kan skapa en ny fastighetsskatt, mer baserad på mark.
Fastighetsavgiften är en fastighetsskatt. Det är bara dumma alliansare som skämtar med er aprillo.
http://www.lagradet.se/yttranden/Avskaffad%20statlig%20fastighetsskatt,%20m.m..pdf
Sista punkten sidan 2.
Personligen så fick jag en höjning då mitt hus på Gotland var så lågt taxerat.
Jubelår är det enda rätta 🙂
Kombination av avskaffat ränteavdrag och amorteringskrav.
Ränteavdraget är fullständigt idiotiskt. Det är ju ett rent bidrag till utlånaren. The Borg snackade väldigt mycket om ordnade finanser för ett par år sedan, men hur rimmar detta med att premiera låntagande?
Slopat ränteavdrag känns som det som snedvrider mest. Amorteringstakt på 30 år får vara nummer två.
Vad hade snittvillan eller snittlägenheten kostat utan ränteavdrag och med 30 års amorteringstakt om vi säger att det hade införts någon gång vid millennieskiftet?
Det skulle varit intressant att få veta 🙂 Med snabb överslagsräkning och antagandet att ingen vill amortera mer än 6000 kr per månad så borde ingen vilja låna mer än 2000 000 kr. Säg att de sparar en halv miljon så skulle de de normala villorna gå för 2,5 miljoner istället för 4?
Låter inte helt orimligt, månads-kostnaden eller -utgiften hade antagligen varit ungefär samma som idag fast risken lägre och bankernas andel av ekonomin lägre.
Kraftig satsning på nya hyresrätter. Speciellt i de "heta" områdena.
Röstade på 30 års amortering. Tänker att en krasch inte går att undvika, så iden syftar på tiden efter kraschen, för att förebygga nya bubblor.
Resonerade likadant. Verkar inte möjligt att implementera en bra lösning utan att haverera priserna, men 30 års amortering har visat sig fungera över tid (och praktiserades i Sverige fram till 90-talet).
Jo samma här, återinför 30 års amortering alternativt hota om lagstiftning.
Ta bort insättningsgarantin; genomför EUs nya regel om att lämna tillbaka panten och bli skuldfri; låt ägarna till banken bli personligen ansvariga för bankens skulder.
Vänta ett par år.
Luta sig tillbaka, äta popcorn, titta på offentliga avrättningar av bankägare.
Insättningsgarantin bör avvecklas, helt klart! Om vi får bort denna subvention kommer problemet med osunda banker att försvinna ganska snabbt.
Och med att lämna tillbaka panten… Jag tror att vi kan låta banker och låntagare sköta det själva utan statlig inblandning. Om en bank lånar ut pengar till en husköpare så tar banken panten vid utebliven betalning. Banken kan såklart sedan sätta upp låntagaren på en egen betalningsanmärkningslista. Banken kan till och med anse att låntagaren fortfarande är skyldig banken en massa pengar. Men staten bör inte hjälpa banken att driva in dessa pengar via kronofogden. Detta var en privat uppgörelse mellan bank och låntagare. Blanda inte in staten med sitt våldsmonopol i detta…
Jag ser din poäng, men samtidigt låter det lite som en "vem skall ta ansvar"-artikel i Pravda, med ett gäng nötter som önskar ha nån att skylla sina dumheter på. Lätt att glömma är att ingen står med pickadoll och tvingar en låntagare att överbelåna sig.
@mptp
Det är ingen som tvingar bankerna att låna ut pengar heller. Låt banken ta en kreditförlust, och låt banken vägra att göra affärer med kunden. Men vi bör inte använda statens makt för att driva in pengar åt banken.
Skulle helt klart kunna vara en lösning.
Det jag vill ha med är att de som lånar ut personligen ska lida för dåliga beslut. Problemet är att få folk att förstå att "pengar på banken" inte är säkra.
@mptp
Det jag vill är att den som tjänar även ska stå för förlusten.
Om det går bra 24 år men skiter sig totalt i slutet av det 25 året ska den som tjänat pengar i 24 år riskera allt han har. Inte bara sina aktier.
@Reggad
"Luta sig tillbaka, äta popcorn, titta på offentliga avrättningar av bankägare."
Skulle man då leta upp godtycklig ägare av en bankaktie och avrätta denne lite sådär godtyckligt? Vad gör man ifall de råkar hitta popcornätaren i listan över ägare?
Nu när vi har det som vi har det när det gäller ägarnas ansvar i ett aktiebolag så får man väl snarare se det som att de som lånar ut till ett aktiebolag får finna sig i konsekvenserna av detta.
Detsamma bör i viss mån även gälla ifall man lånar ut pengar till en fysisk person. Slarvar man med att kolla att man kan få tillbaks pengarna så bör man få stå sitt kast och inte förlita sig till att man kan avrätta vederbörande för skuldsmitning.
Nä, det borde ju räcka med att hugga av lite lemmar kan man tycka.
@Ben Dover
Skall man göra samma sak ifall någon missar att betala en räkning i tid? Om styrelsen i din BRF inte betalar räntan i tid så vore det alltså OK att gå och slå ut några tänder på valfri medlem?
Nej, jag skojade så klart. Reggads resonemang är så helt vansinniga att jag försökte göra mig lustig på hans bekostnad.
Inte ens i den medeltida "Köpmannen i Venedig" framstår ett sådant resonemang som Reggad för som hedervärt. Hans idéer om rättvisa hör således hemma i järnåldern nånstans.
@ Anonym
Offentliga avrättningar kan du tolka mer bildligt än bokstavligt.
Jag tycker bolagsformen AB ska försvinna eftersom den tar bort ansvaret från de som han möjlighet att påverka.
Annars ja, man letar upp aktieägare och tar vad de är skyldiga när banken gått omkull. Man ska inte tjäna pengar på kapital utan att ta en risk.
I min gamla hemkommun har kommunen rivit kommunala hyreslägenheter för att folk som anses kunna bli en belastning inte ska flytta in (detta skedde för många år sedan). Nu läser man om andra kommuner som gör samma sak. När blev Sverige så här galet? Vi har kommuner som idag kämpar mot staten… Detta leder nog till att folk är beredda att ta lån de aldrig annars skulle ta. Detta är lägenheter som för inte så länge sedan symboliserade utveckling och framtidstro.
Jag tror att det bästa sättet att lindra skuldbördan i Sverige vore någon slags politik som inte ställer folk mot varandra, kommun mot stat.
Kommunalt självbestämmande är grundlagsbefäst.
"Kampen mot staten" har pågått länge, du kommer väl ihåg Sven-Olle i Sjöbo? Det enda han ville ha var en kommunal omröstning om flyktingmottagande.
Det är rimlig och bra princip att kommunerna har ett visst självbestämmande. Gör kommunen nåt dåligt så bör invånarna reagera lokalt.
Riva hyreshusområden blev en lösning när polistätheten blev högre i Stockholm än annorstädes och när rättssystemet generellt började ge bättre skydd till brottslingar än brottsoffer och den hederliga allmänheten. Eftersom ingen håller efter "böset" får man se till att "böset" befinner sig annorstädes.
Tänk på det varje gång du ser en hastighetskontroll!
Varje gång jag fastnar i en hastighets- eller nykterhetskontroll, vilket ju i princip är en vanlig människas enda beröringspunkt med polisen, så brukar jag fråga om de har stoppat mig för att meddela att de äntligen hittat den där cykeln jag anmälde stulen typ 2006 eller så.
"Kommunalt självbestämmande är grundlagsbefäst."
Japp! Det tycker jag är utmärkt, det bör vi inte ändra på. Däremot är det ett problem när staten ställer till det för kommunerna. Detta leder uppenbarligen till så vansinniga saker som att vi river hus för att folk inte ska kunna flytta in. Så här galet blir det när lagar och regler skapar helt galna incitament.
Sverige har väl nästan 300 kommuner, att något beslut går stick i stäv med en och annan kommuns ambitioner är väl snarast oundvikligt. Jag ser inte att det är ett gigantiskt problem.
Dessutom ska man komma ihåg att miljonprogramskåkarna inte direkt byggdes för att så för evigt. Många av dem lever snarast på övertid. Har man en halvknackig beläggning och ett renoveringsbehov av hundratusentals kronor per lägenhet är det kanske inte bara socialhygieniska skäl som förorsakar en rivning så att säga?
I min hemkommun skrivs det nu om trångboddhet och bostadsbrist. De gamla husen står kvar, det var ett helt OK område som revs. Kommunen vill att endast de med pengar nog att köpa sitt eget hus ska flytta in. Detta är en sossekommun kan tilläggas.
Lösningen är att lägga ned Riksbanken och avregelra finansmarknaderna. Då får vi en ränta som balanserar lånande med sparande, en ränta som motsvarar människornas verkliga tidspreferenser.
Amorteringskrav bara ödelägger välstånd, eftersom det är en schablon som inte är optimal för alal individer hela tiden.
Håller med i detta. Artificiellt låga räntor leder ofelbart till en boom-bust-ekonomi. Marknaden bör vara fri att sätta "riktiga" räntor.
Du borde även propagera för avskaffande av räntebidrag som är en avreglering av lånemarknaden. Varför ska staten med regler försöka styr marknaden med lånesubventioner? Skulle kunna växlas mot minskad skatt på kapital t.ex. för att bli kostnadsneutralt och samtidigt få dubbel verkan.
Axel Svensson,
Jämlik kapitalskatt på bostad får man om man avskaffar kapitalskatten. Varför föreslår du inte det istället för mer av samma, ännu högre skatter?
Så du är för en reglering avseende räntebidrag? Trodde du var emot regleringar… Varför skall staten in och pilla på hur mycket du ska betala i ränta på dina lån mot banken? Det är väl inte så att du är emot alla typer av skatter/avgifter som du måste betala till staten men för alla typer av bidrag/subventioner som du får från staten (så länge du kan dra nytta av dessa)?
Riksbanken är svenska kronan, ska den också läggas ner?
En dellösning kan vara att avreglera byggandet på flera plan.
Valde annat för att jag saknade alternativet att systemändringar inte bör syfta till att kyla av bostadsmarknaden eller öht åstakomma godtyckliga ändringar på marknaden.
Systemändringar skall göras för att de förefaller rätt och rimliga. Avveckla ränteavdraget t.ex. för att ränteavdraget inte verkar rimligt. Sätta regler på hyresmarknaden som är rimliga osv.
Avskaffa insättningsgarantin och lagfäst att staten, precis som kommuner, inte får gynna något företag före något annat, så att Stora Banken (med underleverantörer) inte kan räkna med andra villkor än Lasses Rör (med underleverantörer) om det går åt pipan.
Lär bli lite större försiktighet då.
Det bästa sättet är att staten upphör att socialisera bankers och insättares eventuella förluster. När banker blir normala företag så måste de bygga sin egen tillit. Det är inte staten som skall sätta amorteringskrav eller annat nonsens. Det är upp tillbankerna att skapa sådana regler att inlånare får förtroende för dem.
Så, staten bör lova att konfiskera samtliga bankaktier från konkade banker och inte lämna ett öre kvar tilll aktieägare och att använda lagen med hårdhet och fenesi mot varje lagbrott och kontraktsbrott från bankernas och bankfunktionärernas och bankägarnas sida. Och inför en regel som sänker bankgarantin med 5 % om året.
Naturligtvis bör knäppregler som ränteavdrag avvecklas också. Men det är inte pudelns kärna.
@Martin
Det finns väl ingen anledning till att aktier i banker skall särbehandlas. Man konfiskerar inte aktier utan det är bara det att aktieägarna står ganska sist med att få ut pengar vid likvidation eller konkurs.
När det gäller just hur man hanterar turordningen mellan fordringsägare så innebär just avista-fordringar ett litet problem eftersom de snabbaste fordringsägarna då får en förtur för sin fordring. Detta faktum är en orsak till att bank-runs blir motiverade (först till kvarn får ju sina pengar).
Ett nytt miljonprogram + förstatligande av bostadslån + avveckling av bostadsrättsföreningar + ett moderniserad version av Arbetarrörelsens efterkrigsprogram avseende bostadsförsörjningen.
Hur skulle det moderniseras menar du? Enligt den ökända norm 2, alltså styrnormen för 1965-1975, så existerar ju inte problemen längre.
Miljonprogrammen drogs igång för att bostäder över hela landet inte var ändamålsenliga. Från treriksröset till Smygehuk bodde folk i 1800-talskåkar med max två rum och kök, för det var det so mfanns att tillgå.
Numera har vi inte så dålig teknisk standard på kåkarna och är det ågot som saknas är det snarast små lägenheter, men då bara i storstadsregionerna.
Det här är inte längre någon angelägenhet för hela Sverige – det är bara bostadsbrist i storstäderna. Därför föreslår jag att storstadskommunerna får lösa sina lokala problem bäst de vill, helt enligt subsidiaritetsprincipen. Det står Stockholm och dess kranskommuner fritt att lsöa bostadsfrågan utan att det behöver bli en statlig angelägenhet.
Tänka sig att det är så många som vill avskaffa eller minska bankgarantin och låta bankerna gå under. Frank Baude hade nästan exakt samma förslag under det tidiga 90-talet, ni vet då när svenska banker låg riktigt dåligt till. Han ville begränsa bankgarantin till några tusenlappar och låta bankerna konkursa rakt av.
Ett sånt marxistnäste det här har blivit.
Jag tror att i alla fall följande behövs
1. Inför amorteringstvång för alla nya lån gradvis. Det behöver inte vara en enorm höjning, säg kanske 0.2-0.3 gradvis per år eller halvår nu.
2. Ta bort ränteavdraget för alla nya lån.
Punkt 1 och 2 behöver dock införas från början utan annonserat startdatum utan helt enkelt sådär med omedelbar verkan för att förhindra en köprusning innan som det blev med bolånetaket.
3. Tvinga in en minimiamortering in i själva månadsavgiften till föreningen. Dvs det finns alltid en amortering på ett lånebaserat köp av bostad som inte går att kringgå.
4. Där det finns nästan eller enbart bostadsrätter i det lokala fastighetsbeståndet behöver man bygga en liten andel billiga hyresrätter. Detta är såklart svårgenomförbart, men poängen är att aktivt (mer än via byggandet) förhindra att bromsa prishöjningen på bostadsrätterna för att hindra överhettning.
5. Erbjuda bostadsrättsföreningar ekonomisk rådgivning, alternativt en sorts ministandard på den ekonomiska förvaltningen. I min erfarenhet och vad jag hört är tyvärr rätt många bostadsrättsföreningar knappast proffsigt skötta.
Detta i alla fall för att bromsa prisutvecklingen.
För befintliga lån – där gäller det att inte trigga en snabb nedgång:
Jag tror det är ränteavdraget som behöver allteftersom slopas. Gradvis efter en lite dämpad kurva. Kanske att man behöver göra det enligt lite mer holländsk modell där man utgår från de boendes inkomstnivå och socialklass, men räknar med den ekonomiska risken. Typ inkomst kontra lånets sammantagna storlek.
Amortering krav/tvång, även här gradvis införsel eller inbakning i månadsavgiften.
Det finns inte riktigt något rättvist sätt att komma ut ur det här med endast en lösning verkar det som. Det är för stora lån alltihopa, vilket gör att yngre och ej bostadsrättsägare ändå sitter i samma båt.
Mina förslag bygger på antagandet att man måste hejda prisutvecklingen och den dela marknaden i två delar: befintliga och nya lån som behöver hanteras olika.
Förutom detta.
1. Jag vet inte om fastighetsskatten skall återinföras eller ej. Jag tror det vore bra, men är det inte rätt hög risk att den just nu skulle trigga en rejäl marknadskorrektion, och dessutom tvinga många till upptäckten att de bor något alldeles för dyrt sett till lånens och fastighetsvärderingens storlek?
2. Egentligen är ett brytande av bygg-karteller och byggandet av allt mer lyxuösa bostäder en effektiv lösning, men att göra det i stor skala är nog svårgenomförbart just nu. Men på sikt skall det en till sådan lösning med. Exempel: Ett område med dyra, högt värderade bostadsrätter kommer inte gå upp så mycket mer om man i området bygger även lite billigare och enklare bostäder där lite mer normalt och även mindre bemedlat folk kan bo. Och det minskar segregationen. Bostadsrätternas utbredning ökar segregationen snarare.
3. Fler uthyrningsmöjligheter för privata ägare, men däremot skall man inte kunna ta ut idiotiskt höga andrahandshyror. Dessa är egentligen marknadsekonomiskt rationella idag sett för sig själva – men de är inte rationella med tanke på övriga samhället. I klartext: Vill sk medelsvensson att ungarna/unga skall ha någonstans att flytta till så kan man inte samtidigt tjäna pengar på dem till en början.
/Teheimar
Något som borde vara självklart, vilket förhoppningsvis EU inför, är att ändra om bostadslån till att vara nonrecourse.
http://en.wikipedia.org/wiki/Nonrecourse_debt
http://cornucopia.cornubot.se/2013/09/ny-eu-lag-lamna-tillbaka-nycklarna-och.html
Hur ska vi vanliga människor, över generationer, utlämnade till riksbanken fifflande med räntor och bankernas vetlösa kreditutgivning, få möjlighet att bygga ett hem för familjen att växa upp i? Själv är jag i början på min kariär, utan större förmögenhet, med familj, och vi undrar – hur i hela friden ska en vanlig familj kunna köpa ett hus, betala av detta innan pensionen och på så sätt säkra möjligheten att leva på en snål pension? Man får ju inte direkt någon ränta på ränta effekt vid dagens sparräntor, vilket får till följd att man måste spara ihop, krona för krona, den inkomst man behöver för pensionen – vilken med dagens medellivslängd är nästan lika lång som arbetslivet.
Kalkylen går helt enkelt inte ihop, generationsväxlingen har skjutits ur spel och ingen vill kännas vid problemet – "you can avoid reality, but you cannot avoid the consequences of avoiding reality". Under tiden försöker jag, min fru och våra två barn göra vårt bästa för att vänta ut galenskaperna då vi har inte råd (vår generation kom in på bostadsmarknaden efter uppgången 01-08), eller lust, att kliva på bostadsmarknaden till dessa priser med den bålåningsgrad det innebär – när det hela väl vänder, kommer vår generations 95-procentigt belånde bostäder att resultera i skulder för livet eftersom bankerna kan komma efter en till döden. Vänligen avskaffa full-recourse inslaget i bostadslånen!
Tack – från en som tappat ALLT förtroende för politikerna att långsiktigt värna om land och medborgare.
Förlåt mig, men vad är det du förväntar dig egentligen? Folk som precis kommit ut på arbetsmarknaden har sällan några pengar att stoppa in i spelet, och så har det alltid varit. Det var inte annorlunda för 10 år sen heller.
Det som har förändrats till det sämre är möjligen att vissa storstadsområden blivit ÄNNU sämre på att tillhandahålla hyresbostäder. Men då behöver man faktiskt inte bo där. Man kan behöva flytta 20 mil, eller mer, om man vill ha jobb och/eller bostad. Bor man i Stockholm kan jag rekommendera Flen eller Katrineholm, t ex.
Personligen åkte jag rejält med snålskjuts på prisökningen 2001-2008, men det enda sättet jag råkade ha råd med det var att jag käkade grus på Balkan 6 månader i stöten och kom hem med närmare 100 000 kr på fickan varje gång.
Så du motstod att köpa 23 st Fällkniven…
1 st Sog Seal Pup. Jag grävde loss en hel Landcruiser med den jäveln en gång.
Men visst, det fanns ju andra som flippade ut. 10 000 kr för en halv liter Ludvig XIV-konjak var det ju en del som gick på, och sånt där.
Korrektur av min punkt 4. Blev dubbel negation där. Så här ska det stå:
4. Där det finns nästan eller enbart bostadsrätter i det lokala fastighetsbeståndet behöver man bygga en liten andel billiga hyresrätter. Detta är såklart svårgenomförbart, men poängen är att aktivt (mer än via byggandet) att bromsa prishöjningen på bostadsrätterna för att hindra överhettning.
Slopat ränteavdrag i kombination med införandet av ett amorteringsavdrag som är lika stort som ränteavdraget och amorteringstvång. Rysligt orättvist men troligtvis fungerande.
Håller med att utlåningen bör regleras som påpekats av många. Helt galet att folk får låna 500-800% av disponibel inkomst UTAN amortering..
Men jag tror fortfarande att utbud och efterfrågan styr mest.
Om det blev billigare och lättare att bygga nytt, både hyresrätter och privata bostäder så skulle utbudet öka och priserna stabiliseras.
Jag förstår inte hur Sverige kan ha 70% högre byggnadskostnad än EU-snittet. När antalet bygg och anläggnings entreprenörer har ökat med 25% från 2008 till 2012. Samt att deras löner ökat med 17% under samma period.
Någonting ruttet gör att denna marknad är mycket mer lukrativ än de flesta andra yrken. Vilket jag skulle vilja skylla på ROT. Det har gjort att byggsektorn frodas där de kan ta hutlösa priser på ombyggnationer, för kunden kan ändå göra ROT-avdrag. Dessa priser smittas sedan av till nybyggen.
Därför anser jag att man skall TA BORT ROT-avdraget. Det kommer svida för många bygg och anläggnings entreprenörer när staten inte håller dem i handen. Men det gör att det måste effektivisera och justera priserna efter efterfrågan. Samt att aktörer från andra länder har samma konkurrenskraft som svenska, som kommer att trycka ner nypriserna.
Det som behöver till är en anti-kasino-skatteväxling där skatten på bostäder höjs, skatten på kapitalvinst höjs, bolagsskatten höjs och ränteavdraget slopas.
Alla dessa pengar används för att sänka skatten inkomstskatten. Det är först när det går att tjäna mer pengar på att arbeta än att tex råka bo någonstans som vi har en arbetslinje i samhället.
En kombination av höjda räntor, budgetunderskott och expansion av Riksbankens balansräkning. Får man det rätt bör kan kunna få rätsida på bolåneträsket utan en skadlig ekonomisk krasch.
Idéen är att ta från balansräkningen från övriga ekonomin och ge till bolåneträsket som i gengäld får betala högre räntor.
Undrar hur de flesta här tänker, kanske borde definiera "att kyla ner", så många röster som slopat ränteavdrag fått… eller är jag inte normalt begåvad som alla andra här då jag tror att ett slopat ränteavdrag eller 30 års amorteringskrav skulle få bubblan att spricka mer eller mindre omgående och vi skulle få se priser som är 30-50% lägre mot dagens inom ett år…
Se tidigare inlägg om slopat ränteavdrag. Vid dagens låga räntor skulle effekten vara minimal på hushållens ekonomi, och därmed inte krascha bostadspriserna. Däremot skulle det kyla ner priserna, som antagligen inte skulle stiga.
Poängen är att man istället sänker skatten, så för normalhushållet blir slopandet av ränteavdraget neutralt. Hushållet med stora lån har bevisligen så bra ekonomi (som dessuomt ska klara 7-8% i ränta enligt egen utsago), att en höjning av de-factoräntan med 0.85% inte är ett problem.
Se
http://cornucopia.cornubot.se/2013/09/perfekt-lage-att-slopa-ranteavdraget.html
"Ett slopande av ränteavdraget kostar normalhushållet ca 1500:- SEK i månaden, men samtidigt kommer höjt grundavdrag att kompensera mycket av denna kostnadshöjning. Det hela handlar om en räntehöjning på 0.85 procentenheter, i jämförelse med de 2 – 3 procentenheter som man kan vänta sig till den kommande högkonjunkturen toppar ur.
Innan ränteavdraget trappas ner finns en brytgräns på 100 000:- SEK. En alternativ nedtrappning är att idag sänka den brytgränsen till 60 000:-, vilket skulle drabba väldigt få hushåll.
Trots allt slår sig de belånade hushållen för sina bröst över att de enligt banken minsann klarar 7-8% i ränta. En räntehöjning på 0.85 procentenheter klarar hushållen alltså med lätthet av."
Dessutom kan Riksbanken därmed sänka räntan och stimulera svenska företags ekonomi, utan att hushållen kan låna mer pengar.
Ger mig på den punken, som göteborgare tänker man lätt på alla miljonlån som folk har, men snitthushållet är såklart inte lika skuldsatta. Precis som du säger så borde det inte kännas för mycket på priserna. Priserna på grädhyllorna skulle kanske falla lite mer. Jag var mindre begåvad trots allt (ingen ironi där, jag ser mina brister).
Alla ideér är bra men tycker ändå allt ska göras med måtta.
Hur är det förresten tänkt att amorteringstvång ska fungera? Vad händer om någon byter bank, kan dom inte bara maxa lånet igen och "börja om" på sin amortering? Eller ska bankerna hålla koll på det. Ingen aning om hur det fungerar i våra grannländer.
Skatteväxla, sänk ränteavdraget med 5% för alla, de som amorterar upp till 5% av räntenettot får motsvarande 5% extra i avdrag.
Öka procenten varannat år.