Cypern – sanningens minut och “försvarsunionen” EU?

Med anledning av Cypern utsatta position inom räckhåll från påstådda syriska innehav av ballistiska robotar, så kan ett syriskt motanfall mot brittiska baser på Cypern bli sanniningens minut för de som påstår att EU är en försvarsunion och att Lissabonfördraget gör att Sverige åtnjuter övriga EU-länders beskydd. Blir EU-landet Cypern, eller för den delen Storbritanniens besittningar på Cypern, anfallna så får vi se om Lissabonfördragets rader om att bistå det angripna landet är värda pappret de är skrivna på.

Enligt en sammanfattning av lagstiftningen gäller att “[e]n medlemsstat som är utsatt för en beväpnad attack på sitt territorium kommer att kunna räkna med hjälp och stöd från de andra medlemsstaterna som har lovat att hjälpa till.”

Ska svenska försvarspolitiker och andra EU-kramare kunna fortsätta hävda att EU är en försvarsunion och att Sverige därför inte behöver något försvar, så måste Sverige anfalla Syrien och/eller skicka trupp till Cyperns försvar om Cypern eller Storbritanniens territorium på ön blir anfallet. Annars får vi facit på att EU inte alls har något gemensamt försvar eller att EU-länder inte alls ställer upp för varandra och hela den försvarsretoriken åker ut genom fönstret.

Korten kommer i så fall att synas.

Dessutom kommer Sveriges 200+ år av fred att komma till ända, då vi rent principiellt kommer ligga i krig med Syrien i ett sådant läge. Dock brukar man ju numer strunta i formella krigsförklaringar och kan väl komma undan det hela på en teknikalitet och fortsätta hävda att Sverige har haft fred i 200+ år.

Svenska politiker kan förstås säga att vi inte behöver hjälpa Cypern, eftersom vi normalt anses vara ett neutralt land. Men då medger man också att Sveriges försvar inte omfattas av Lissabonfördraget och att vi alltså behöver ett betydligt starkare försvar.

Vi får väl se hur det blir med Fredens Union – höjden av ironi vore väl om denna fredens union skulle dra in Sverige i ett mellanstatligt krig för första gången sedan förlusten av Östsverige i början av 1800-talet.

En annan frågeställning blir vad för regler som ska omfatta flyktingar från Syrien om EU (och Sverige) ligger i krig med Syrien? Ska man verkligen ta emot flyktingar från ett land man är i krig mot? Civilbefolkningen lär väl knappast gynnas av att man stänger gränserna genom att gå ut i krig?

Enklast för svensk säkerhets- och försvarspolitik vore om Carl Bildt snarast börjar prata mot istället för ett anfall mot Syrien, så korten kring EU:s “försvarsunion” inte synas.