I Facebook-gruppen Författare på Facebook, har tydligen känslorna svallat högt och lågt sedan fildelning kommit på tal. En övervägande majoritet av svenska författare (i gruppen) verkar se fildelning som ett fruktansvärt hot mot dem och som omöjliggör deras möjligheter att leva på skrivandet. Jag håller inte med, utan anmäler härmed en avvikande åsikt, men det är upp till varje upphovsrättshavare att själv bestämma i frågan och ingen ska få åsikter påtvingade eller tvingas acceptera fildelning av sina verk. Därför är det korrekt att illegal fildelning ska vara kriminell, då det ger upphovsrättshavaren möjligheten att själv ta ställning. Jag kommer här redogöra för mina egna åsikter och problematisera frågan, som inte är svart-vit, samt avsluta med en beskrivning av hur författare som avskyr fildelning kan sluta knyta handen i fickan och börja anmäla fildelare till polisen istället.
Detta blogginlägg kommer alltså göra både fildelare och mina kära författarkollegor förbannade. Vilket gör att inlägget helt enkelt måste skrivas. Chansen att provocera alla sidor i en debatt kan man helt enkelt inte stå över. Få kommer förstå vad jag skriver, ingen kommer ändra åsikt, alla kommer bli förbannade.
För det första – jag vill bli läst. Jag kommer aldrig sätta efter mina läsare eller fans genom att polisanmäla dem för fildelning och om någon upphovsrättsorganisation gör det åt mig kommer jag göra allt i min makt för att dra bort mina verk från en anmälan.
Jag må vara en av Sverigs 20% lägst avlönade (enligt Ratsit), men det innebär ändå att var femte svensk tjänar mindre än mig. Även om jag inte har något emot fildelning så fildelar jag inte själv – jag lyssnar inte på ljudböcker – börjar tänka på annat – och jag vill läsa alla de 1000+ böcker jag äger på papper och årligen tvingas möblera om i biblioteket för att få plats med allt. Bara för att man inte är emot fildelning innebär det inte att man måste fildela själv – inom musik och film finns, liksom inom böcker, utmärkta onlinetjänster för oss som anser oss ha råd att betala för oss. I det här hushållet hyrs det film lagligt via iTunes bara veckor efter de slutat gå på bio, det köps film och musik lagligt via iTunes, och det betalas för Netflix, HBO Nordic och Spotify. Det köps 50-100 pappersböcker om året. Det finns helt enkelt inte tid att fildela, då “kultur”-konsumtionen fylls upp lagligt.
Men alla anser sig inte ha råd.
- Alla nedladdningar via fildelning är inte en utebliven försäljning. Alternativet är inte att man köper en bok till fullpris. Alternativet är att man lånar eller kopierar av en kompis, vilket bägge är lagligt – det senare kallas privatkopiering när det sker elektroniskt. Ett alternativ är att man hade lånat boken på bibliotek, vilket hade gett Författarfonden 1:20 SEK. Jag har inte fått ett öre i biblioteksersättning från Författarfonden, då jag inte nådde brytgränsen om 2000 utlånade böcker vid senaste avräkningen, och förlusten där blir alltså noll kronor för mig. Om utlåningen istället skett elektroniskt hade biblioteket betalat 20:- SEK i ersättning. 10:- SEK hade gått till Elib, 10:- SEK till förlaget. Om man följer Dag Öhrlunds rekommendation om 50% royalty på E-böcker skulle man som författare alltså drabbas av en förlust på högst 5:- SEK vid fildelning.
- Om du inte vill bli fildelad, ge inte ut E-böcker eller ljudböcker. Om du inte vill bli utlånad, sälj inte till biblioteken. Om du inte vill bli läst, ge inte ut en bok. Så enkelt är det. Den som enbart ger ut på papper kommer inte fildelas. Nu drivs förstås många uppenbarligen av profitbegär där varje enskild krona räknas och vill då inte tacka nej till de 10-30% som E-boksförsäljning och ljudböcker står för. Men 10-30% högre försäljning är, trots fildelning, faktiskt högre försäljning än att bara ge ut på papper. Trots fildelning.
- Du vet inget om fildelarnas ekonomiska situation. Jag tycker att oskyldig, eller åtminstone ursäktad, gäller till motsatsen bevisats. Om miljonären fildelar, sätt åt vederbörande. Men kanske är fildelaren den ensamstående trebarnshennan, som skickar barnen till skolan i trasiga kläder, barnen får inte åka med på klassresor, och enda möjligheten till avkoppling och verklighetsflykt är den där ljudboken på bussen till jobbet som vårdbiträde. Trebarnshennan har inte råd med 200:- eller ens 100:- SEK för en ljudbok. Hen har inte tid att gå till biblioteket då de tre barnen tar all tid. Jag kan inte döma trebarnshennan för att vilja koppla av och råka gilla mina verk så mycket att hen är beredd att bryta mot lagen för att ändå ta del av dem. Fildelaren kan också vara en fattig student som knappt har råd med hyra eller kurslitteratur. Fildelaren kan också vara en överbelånad södermalmshipster och bolånetorsk, med fyra miljoner i bolåneskulder, och borde ärligt talat lägga 200:- SEK på amortering istället för att köpa en av mina böcker. Fast om hen inte amorterar har jag inga sympatier alls.
- Många musiker, författare, kreatörer och upphovsmän har producerat verk på a-kassa. Trots att det inte är tillåtet att jobba när man är arbetslös, så är a-kassan Sveriges största kulturbidrag. Till och med bandet Kent, Sveriges största rockband, har spelat in skivor när de gått på a-kassa (Kent, Isola och Hagnesta Hill har jag för mig) och artister stämplar a-kassa mellan turnéer istället för att korrekt buffra upp pengar för att hantera säsongerna. Det existerar författare som sätter upp sig som arbetslösa mellan royaltyutbetalningarna. Dessa “stjäl” alltså 100 000-tals kronor från statskassan och bryter mot lagen. Jag utgår från att dessa kreatörer inte klagar på illegal fildelning, som också är att bryta mot lagen. Faktum kvarstår – den som skrivit en enda rad på en bok medan hen gått på a-kassa har brutit mot lag och regelverk och parasiterar på andras pengar och bör titta sig själv i spegeln innan hen klagar på andra.
- Det är de populäraste verken som fildelas mest. Min debut Midvintermörker har idag sålt ca 19 000 – 20 000 ex. Den boken fildelades mycket flitigt. Uppföljaren Midsommargrynings försäljning har antagligen passerat 10 000 ex, oräknat bokhandelns returer, men hyllorna gapar allt tommare när jag kontrollerar. Boken har nu legat tre månader på Litteraturmagazinets topp-20 över mest såld skönlitteratur hos 300+ bokhandlare, varuhus och onlinebokhandlare i Sverige #19, #20 och nu #19 igen senaste månaden. Trots fildelning. Ett klassiskt exempel är när Colin Nutley “rasade” i media över att fildelning gjorde att ingen såg hans senaste film och sedan ingen köpte den på DVD. Men det visade sig att filmen inte fildelades. Att ingen såg eller köpte berodde helt enkelt inte på fildelning, utan på att ingen ville se ännu en film av Colin Nutley. Själv var jag lite orolig ett tag, då det dröjde innan Midsommargryning dök upp på Pirate Bay. Men många kreatörer har nog inte kompetensen att faktiskt titta på hur lite deras egna verk fildelas.
- Staten stjäl mer än fildelarna. När man fått sin royalty ska staten (hela statsapparaten inklusive kommunerna) ha egenavgifter och sedan dra skatt. Minst ca 50% försvinner den vägen. Betydligt mer än fildelning orsakar. Jag har räknat fildelningen av Midsommargryning och det handlar om åtminstone 200 verk, av 10 000 sålda, eller 2%. Med teoretiska 5:- SEK i utebliven royalty från elektronisk utlåning har jag alltså “förlorat” 1000:- SEK, efter skatt 500:- SEK. Tänker inte säga hur många kronor som staten tar i skatt, men de är alltså mer än 500:- SEK på de övriga böckerna där ersättningen bör vara högre än 5:- SEK per bok. Statens 50% i skatt är en större förlust för mig som upphovsman än 2-3% fildelning.
- Bibliotekarier profiterar mer än fildelare. Ja, principiellt var Pirate Bay-domen väldigt underlig – hur kan man t ex åtala och fälla en presstalesman för andras handlingar? Naturligtvis är det beklämmande att sajter tjänar pengar på andras upphovsrätt, via reklam för ryska postorderbrudar, hasardspel, pr0n och dataspel. Men tjänar pengar på andras upphovsrätt, utan att ge något tillbaka finns det fler som gör. T ex bibliotekarier. Jag kan lova att en bibliotekarie tjänar mer, trots mycket mager lön, än 98% av de författare som finns på bibliotekets hyllor. Och många författare, som jag, får ingen biblioteksersättning. Det finns även andra som profiterar på andras upphovsrätt – andra författare. 2011 lånades Midvintermörker ut (ur minnet) 997 gånger, vilket innebar att 1196:- SEK i biblioteksersättning gick till författarfonden, som delade ut exakt noll kronor till mig. Istället gick dessa 1196:- SEK i stipendium till någon annan författare, som alltså profiterade på min upphovsrätt. Så man kan tycka det är rätt att bura in Pirate Bay-associerade, men då bör man även sätta åt alla bibliotekarier och deras huvudmän, inklusive berörda kommuners presstalesmän. Dock är inte lagen sådan.
- Fildelarna är dina läsare och fans. Av olika anledningar har de inte råd att betala för sig, men är alltså beredda att bryta mot lagen för att ta del av dina verk. Jag kommer aldrig sätta åt mina fans. Ändå har jag snart sålt 30 000 böcker.
- Fildelning kan ge fler betalande läsare. Är ditt verk bra kommer det spridas. En fildelare kanske inte betalar för sig, men hen lär, om ditt verk är bra, berätta för andra. Några av dem kommer fildela, andra kommer låna boken på biblioteket, andra kommer köpa den på pocket, ytterligare någon kommer köpa den till fullpris. En och annan fildelare kommer plocka upp boken på rean etc. Fildelaren kan rent av redan köpt boken och kanske rent av hört av sig till dig med uppskattning, men skulle nu resa jorden runt och hade inte plats för boken på resan, utan ville ha den på läsplatta. Vem vet, fildelare kanske gillade boken så mycket att de köper den och ger bort som present till någon? Sedan finns det fildelare som aldrig läser de verk de laddat ner, utan är patologiska “samlare” och antagligen borde få psykologhjälp. Ur mitt perspektiv så friar jag hellre än fäller – jag vet helt enkelt inte om fildelarna bara gratisäter och inte direkt eller indirekt bidrar. Den som anser sig veta detta har alltså ett extremt gott informationsunderlag och har tydligen kartlagt sina fildelare i detalj.
- Läsare lånar ut böcker. Många av mina läsare och fans berättar att de lånat boken av en kompis, kollega eller släkting. Många berättar att de älskade boken och har lånat ut den till alla de känner. Kul tycker jag, jag tänker inte “nu missar jag försäljning” utan “nu får jag fler läsare”. Och ärligt talat, hade jag köpt en ljudbok för 250:- SEK, så hade jag också lånat ut den när jag var färdig till alla jag känner, samt lånat av alla jag känner. Men jag “läser” inte ljudböcker. Jag gissar att denna helt lagliga privata oersatta utlåning är betydligt mer omfattande än fildelningen. Men på samma sätt kommer en och annan som lånat boken av en kompis att plocka upp den på bokrean eller som pocket, eller nämna den för någon annan som köper den till fullpris. Så här har det alltid fungerat och min personliga åsikt är att fildelning bara är en modern antisocial variant och inte orsakar mer skada än lagliga privatlån.
Man kan skriva mycket mer kring detta. Det är naturligt att upphovsmän ser fildelning som ett problem, men frågan är inte svart-vit. För de författare och upphovsmän som knyter handen i fickan så följer nu en redogörelse hur ni kan göra för att polisanmäla era läsare och fans. Det är trots allt upp till er att bestämma – bittert knyta handen i fickan, eller sätta åt dessa ondskefulla fildelare?
Jag tvingar inte på någon några åsikter. Som sagt kommer ingen ändra åsikt och det är inte heller min avsikt. Det är upp till varje upphovsrättshavare att göra som de vill. Men de som bara sitter och gnäller har jag inget för. Lev som ni lär – sätt åt era fildelare eller håll tyst.
Att fildelning är olaglig är den bästa av världar – ingen behöver därmed finna sig i att få sina verk fildelade, utan kan själv sätta åt, polisanmäla och få fildelarna fällda. Det finns ett tjugotal poliser som bara jobbar med detta och en handfull åklagare. De blir överlyckliga om du lägger en förundersökning och bevismaterial i deras knän.
Ingen som blir utsatt för inbrott struntar i att polisanmäla, speciellt inte när tjuvarna (illegal fildelning är inte stöld, illegal fildelning är illegal kopiering och upphovsrättsbrott och fildelare är alltså inte tjuvar) lämnat telefonnummer och address hem till sig. Varför struntar upphovsrättshavare i att polisanmäla? Gnäller de bara?
Denna blogg ges ut av det allmänutgivande bokförlaget Förlag Ängsjödal och databasanmälan om ansvarig utgivare har skett till Myndigheten för Radio och TV. Därmed kan jag i den mån IP-nr anses vara personuppgifter ändå i journalistiskt allmänintresse publicera dessa. Speciellt som det knappast är förtal att bevisa att fildelning pågår och fildelning innebär inte enligt mig att man gör något etiskt fel, se motiveringar ovan.
Så här polisanmäler du fildelare.
Ni bör vara tre personer som genomför detta. En person som filmar de övriga två framför datorn, samt datorskärmen. T ex med kameran i en iPhone. Dels du som upphovsrättshavare och slutligen en tredje person som ytterligare vittne, gärna en tekniskt kunnig, alternativt en författarkollega och person framför kameran. Därmed har ni
- Filmbevis
- Tre vittnen, varav två framför kameran
Detta bör räcka som bevisning tillsammans med skärmdumpar och loggfiler. Åtminstone tillräckligt för att få ut en persons adress via IPRED-lagarna, alternativt få polisen att gå vidare med IPRED själva. Feta skadestånd har utdelats för fildelning, oftast mer än många författare någonsin har tjänat själva, så detta är en given kanal att tjäna pengar för den upphovsman som inte är nöjd med sin lott i livet och avskyr fildelare.
Jag kommer nu visa en del av handgreppen genom att gå in på Pirate Bay och via Bittorrent ladda ner min bok Midsommargryning.
Gå in på Pirate Bay
Pirate Bay hittar ni här. Gå in och sök på ditt namn eller dina verk.
Sökresultat nedan. Här ser vi också vilka det är som sponsrar Pirate Bay genom reklam, sär skrivningar och allt. Ber om ursäkt för att en del blir kränkta av bildmaterialet, men det är så här det ser ut när det gäller annonsörer och detta säger kanske något om målgruppen för Pirate Bay.
Midvintermörker fildelas inte längre. Fildelarna har tröttnat på verket, kanske var det E-bok och ljudbok för 19:- SEK förra sommaren, vad vet jag. Försäljningen både online, i bokhandeln tuggar dock vidare, likt den även gjorde när Midvintermörker fildelades.
Jag klickar på Midsommargryning ovan.
Intresset har svalnat betydligt. Från tidigare uppåt 60 sk seeders är nu de som delar ut hela verket nere på 28 tycken och istället för ett 50-tal leechers är det nu bara fyra som laddar ner. Jag skulle gissa att antalet nedladdare, leechers, inom någon vecka är noll. Antalet som faktiskt laddar ner är högst begränsat. Vi kanske landar på ca 300 fildelare av en bokförsäljning på 10 000, före pocket. Av andelen ljudböcker är det förstås en högre siffra.
Jag klickar på Get this torrent och kan äntligen stänga ner denna misogyna webplats och startar upp BitTorrent istället. Tyvärr kan man inte i BitTorrent stänga av uppladdning, bara begränsa farten på denna. Därmed bidrar man till att sprida sitt eget verk, men det är inte olagligt när man gör det själv. Däremot kan det vara juridiskt diskutabelt. Dock gäller alla bevis i svensk domstol, även olagligt erhållna bevis. Sverige är inte USA.
En alternativ klient är t ex Transmission, där man kan stänga av uppladdning helt, men den erbjuder inte några loggningsmöjligheter, iaf inte vad jag kunde hitta. Så jag valde BitTorrent som klient.
Så här kan det alltså se ut. Men det är enskilda fildelare vi vill åt och då klickar vi på fliken Peers.
De som delar ut snabbast är som vi ser en kund hos Mälarenergi och en kund hos ComHem. De har 100% av filen och är alltså sk seeders. Jag har här laddat ner 41.9 respektive 72.1 Mb från dessa fildelare. Vi ser här IP-addresserna och med en korrekt tidsangivelse så ska det alltså gå att identifiera dessa bredbandsabbonenter via IPRED-lagen.
Notera för övrigt att minst två fildelare kör via anonymiseringstjänster som Relakks och VPNTunnel. Dessa är därmed svårare att få fatt på om Relakks vägrar lämna ut detaljer om nyttjande kund. Möjligt att man kan stämma Relakks för skyddande av brottsling, men utan brottsling fälld är det nog svårt gissar jag amatörmässigt.
Förutom ovanstående skärmdump som bevis, plus tidigare nämnda filminspelning och vittnen har jag även slagit på loggning, där uppgifter sparas till en textfil. Liksom skärmdumpar kan textfiler vara högst tveksamma som bevismaterial, men det väsentliga är vittnena som kan intyga att skärmdumpar och loggfiler är genuina.
När fildelningen så småningom är färdig måste man förstås, framför kameran och med vittnen kontrollera att den nedladdade filen är genuin. Sedan paketerar man loggfiler, filminspelningen och skärmdumpar på önskat sätt. Som författare skriver man också en omfattande anmälan och beskrivning av gärningen och spaningsarbetet, aka förundersökning. Detta går man sedan till polisen med. Det finns oändligt med finlir att göra här. En del BitTorrentklienter kan nog ge bättre bevismaterial, t ex exakt vilken del av en fil som kommer från vilken IP-address. Men detta skriver jag gratis och jag orkar inte gå igenom fler programvaror än BitTorrent och Transmission.
Sedan är det bara att tjata på polis och åklagare och vänta. Spaningsunderlag saknas inte, och det är bara för polisen att ordna fram namnet på IP-addressens innehavare och göra husrannsakan.
Vid husrannsakan tar man alla datorer och all Internet-utrustning i hushållet, och i fallet ljudböcker eller E-böcker alla apparater som man kan lyssna eller läsa dessa på. Bara det kan kosta fildelaren 10 000-tals kronor. Där bör man hitta en kopia, alternativt spår av en raderad kopia, av det fildelade verket. Vill du ha poetisk rättvisa har du nu fått det. Tillägg: Råkar fildelaren ha vapenlicens skulle jag inte bli överraskad om man tar in piketen, som forcerar ytterdörren, kastar distraktionsgranater, rusar in med automatvapen och övermannar fildelaren rätt brutalt, men rättvist, innan hen kan låsa upp vapenskåpet. Ännu mer poetisk rättvisa åt upphovshennan.
Polisen tar in fildelaren för förhör och polisen är proffs på detta, medan fildelaren sannolikt inte är en multikriminell återfallsförbrytare, utan sannolikt erkänner gärningen, rent av kissar ner sig i förhörsrummet. Alla fildelare som fällts har erkänt. Polisen får ljuga under förhör, t ex “Jag fildelar också, detta är ju bara en bagatell. Erkänn vad du gjort så kan du gå hem och så lägger vi ner det här. Om du bara snabbt erkänner får du tillbaka alla dina datorer redan i morgon.” Allt detta är förstås en lögn, men fildelaren erkänner och sedan är målet klappat och klart, tingsrätten nästa och 10 000-tals, rent av 100 000-tals kronor i böter tillfaller dig som upphovsrättshavare och all utrustning är för evigt förverkad vid fällande dom. Tingsrätt och Hovrätt har normalt noll koll och du kan likt i Pirate Bay-rättegången komma med vilka ersättningskrav som helst – rent av att din förlust som upphovsman är lika stor eller större än priset på böckerna i butik, trots att du bara får några procent av detta normalt.
Är du riktigt förslagen så kollar du upp alla fildelande IP-addressers orter så du bara går efter de som bor på en gräddhylla, där inkomsterna sannolikt är högre och eventuella böter också är det.
Men om du nu bara sitter och gnäller över fildelning så tycker jag du ska vara tyst. Om du fildelas, utred enligt ovan, anmäl och tjata. Annars har du faktiskt inte något att klaga över. Lagen är på din sida och du gör ju knappast fel om du polisanmäler brottslig verksamhet. Men kom ihåg att polisen inte kommer orka göra det mesta arbetet, utan det måste du göra själv. Bäst är det om du känner en polis eller hyr in en ex-polis som konsult, helst med rätt kontakter.
Eller så tänker du efter en stund till och inser att du faktiskt knappast lidit någon skada av fildelning.
Vad du som författare lider skada av är däremot garanterat att svenska staten tar minst 50% av dina intäkter i skatt. Skatt som sedan kanske betalar a-kassa till en fildelare eller för den delen en fuskande författare som skriver bok på a-kassa…
52 kommentarer
Jag är notorisk fildelare. Mest för att jag hatar att samla på saker. Fysiska eller digitala. Får huvudvärk av saker som fyller upp ens utrymme.
presenter är enda gångerna jag är laglig.. förutom Netflix
Det som kommer mig till sinnes via elektromagnetisk strålning (som internetanslutningar eller visualiseringar) eller molekylära oscillationer (som ljud) är mitt. Det är rent materiellt konkret fysiskt en del av det som jag består av efter att dessa strålningar har omformat mig. Vad jag gör med detta som har blivit mitt har ingen annan att lägga sig i. Så enkelt är det.
Själv är jag något tveksam till immateriella rättigheter (copyright, patent osv), iaf som de är utformade idag.
Som upphovsrätts-innehavare behöver man nog inte göra någon undersökning om vem som gömmer sig bakom IP-addressen eftersom upphovsrättsbrott (liksom stöld) kräver att man saknar ägarens tillåtelse. Du kan med andra ord som upphovsrättsinnehavare säga när identiteten av den misstänkte säga till åklagaren "oj, men han har jag ju gett tillstånd" och då bör ju åklagaren lägga ner fallet (kan bli lite otrevligt för fattiglappen att vara misstänkt för brott ett tag iofs).
Dock kan nämnas att seeders är ju de som delar ut och jag har svårt att se att man väljer att göra det av ekonomiska skäl – man får ju inte betalt och det är ju inte nödvändigt för att man själv skall kunna tillgodogöra sig verken gratis (tror jag).
Helt korrekt. En seeder har ju redan verket och behöver inte dela för att ta del av det.
Det är som att sätta upp en spegel i fönstret i ens hem, så att förbipasserande kan se det ljus som kommer in i ens hem genom fönstret. Det är som att berätta att "Cosrunucopia skrev att…"
Om man tycker att det provocerar till våld, då hR man en helt och hållet annan rättskänsla än vad jag har, och vad uppenbarligen så gott som alla mä-nniskor i världen har eftersom får överfaller andra för att de använder speglar, seedar eller arbetar med lärande (=kopiering).
Immaterialrätt är bara ett sätt för improduktiva människor som inte klarar av att försörja sig att ta till våld mot andra för att bli rika. Upphovsmannen kan avstå från att "upphova" ifall det stör vederbörande att andra delar med sig av det som de fått sig till del.
@Kapitalist: Är du verkligen kapitalist? Immaterialrätt är ju en central förutsättning för att det kapitalistiska systemet ska fungera…
@Nicke
Kapitalistiska systemet har ju klarat sig ganska länge utan immaterialrätt, immaterialrätt är ett förhållandevis nytt påfund.
Jag brukar ladda ned och "provläsa" de böcker som jag sedan köper.
Böcker är så dyra så jag anser mig inte ha råd att på vinst och förlust köpa böcker. Jag handlar mina böcker online så det är svårt att "provbläddra" på plats. Tror det skulle vara smart av författare/förläggare att lägga ut "provkapitel" som intresserade bokköpare kan provläsa. Eftersom fysiska bokhandlare nu är utrotningshotade och snart inte står att finna, så är det färre och färre som har möjligheten att stå och provläsa och bläddra i en fysisk bok innan man köper den.
Ca 30 sidor av mina böcker finns med som provkapitel i onlinebutikerna.
Alla är däremot inte lika duktiga 🙂
Det är ju inte jag som är duktig, det är förlaget som är duktigt.
pappersformatet är överlägset för allt annat än korta texter. Men det är väl förlagen och distributörerna som tar det mesta av kundens pris där. Vilket är logiskt eftersom det är de som skapar det som är användbart, pappersformatet, upphovsmannen har ju bara skapat den idé som är kostnadsfri att multiplicera.
Som dem flesta följer jag minsta motståndets lagar..jag är bekväm av mig och ibland rent slö… så för mig är det enklaste sättet att provläsa en bok är att gå till pirate bay, ladda ned och sedan prova.. allt finns på samma plats, man behöver inte surfa omkring bland alla onlinebutiker, söker man efter smalare böcker och facklitteratur så är pirate bay överlägsen. Men boken som läsform är för mig överlägsen. De böcker som jag tycker om köper jag i fysisk form. Jag skulle inte ha upptäckt 75% av de författare som jag nu läser om jag inte hade kunnat sitta enkelt och prova mig fram hemma.Olika sidor av samma mynt.
Det var intressant att läsa om hur kulturarbetare utnyttjar A-kassan. Själv har jag alltid misstänkt att det var precis som du beskrev.
Innebär det också att Per Gessle går på A-kassa mellan skivorna och turnéerna, LOL?
Men som någon musiker sade för ett antal år sedan: "A-kassan är huvudanledningen till det svenska musikundret."
Alla nedladdningar via fildelning är inte en utebliven försäljning. … Alternativet är att man lånar eller kopierar av en kompis, vilket bägge är lagligt. Ett alternativ är att man hade lånat boken på bibliotek, vilket hade gett Författarfonden 1:20 SEK.
Ytterligare ett alternativ är att verket inte konsumeras över huvudtaget.
Har själv laddat hem ca 500 filmer, illegalt gratis.
Har idag ca 50 dvd'er i bokhyllan, inköpta/betalda för.
Hade jag haft 550 dvd'er i bokhyllan om illegal fildelning ej var möjligt?
NEJ. Jag hade snarare haft 5 stycken i bokhyllan.
Mina idag 45 st extra inköpta kommer av punkt 9. Fildelning kan ge fler betalande läsare.
Som själasörjare ser jag många "samlare". Den "fria" tillgången gör frestelsen för dessa att fylla på förrådet oemotståndlig.
Ett "överskott" i förrådet som sällan eller aldrig kommer till användning (läsning).
Sedan har vi det moraliska dilemmat med populisten som inte ville kriminalisera en hel generation, idag vid makten, och USA:s lydiga lakej, springandes dess industris ärenden.
Wow! Ett av Sommarens bäst blogginlägg måhända?
Fildelar en del, mest blir det tv-serier jag gillar(Game of Thrones, The Wire, Tremé, Sons of Anarchy och ett par till) och några datorspel som ännu inte har släppts eller som ingen lyfter på ögonbrynen för att de ligger ute på någon tracker.
Fildelning är även ett schysst sätt att skaffa en kopia på det man köpt.
Exempel jag tänker på är främst filmer (DVD) som man kan spara utan att krångla i timmar med rätt komprimering osv. Det är ju bara att tanka ner den på 20 min.
Samma gäller t.ex spel. (Här hänger marknaden med!) För att spela online krävs att du valideras mot server, detta sker via produktnyckel som ska stämma med onlinekontot. (Nästan alla spel spelas online idag) Att piratkopiera innebär att man bara kan spela ensamversionen (single player) vilket mer blir som en demo av hur spelet fungerar. Skivor har en tendens att gå sönder och då är en "backup" hämtad från nätet bra.
Vad gäller böcker så är det väldigt bra att tanka ner. När man t.ex refererar till ett verk man har i bokhyllan så kan man snabbt söka igenom pdfen och hamna helt rätt på en gång istället för att leta efter boken i hyllan, bläddra som en galning i en kvart och ändå inte hitta stycket man letade efter.
Så där finns det fler anledningar att fildela.
Du är skön, Cornu! Det finns knappast någon annan än du som skriver sådana här inlägg. Jag gillar folk som är komplexa, snarare än enkelspåriga eller bara villrådiga och tvekande. Bra!
Jag vågar påstå att fildelning kommer att vara fullt laglig nästa årtionde. Anledningen heter peak oil. När det kommer att saknas bröd så kommer politiker att erbjuda mer skådespel. Man kommer att strunta i författar-, musiker- och filmlobby, allt för att undvika "presidenten i Egypten 2013". I det långa loppet kommer det inte att hjälpa politiker när människor, och också väljare, blir fattigare med 5% år efter år, när bankkonton på belopp över 100.000€ och snart över 100.000SEK är är konfiskerade, när allt fler blir arbetslösa och rentav hungriga.
Det kommer också att underlättas av en ny generation människor, bland dem jurister, som hela sina liv har upplevt med datorer, internet och därmed fildelning.
Som sagt, jag tippar på nästa årtionde.
"Polisen får ljuga under förhör"
NEJ! det får de inte alls! Läs 23 kap. 12 § RB (https://lagen.nu/1942:740#K23P12S1)
Jag hade varit väldigt stolt om min bok hade varit så intressant att någon ville ladda ner den till sin dator…
Men så är det inte.
jag slutade läsa efter typ femtielfte "hen" finns det ett "nytt" svenskt ord jag hatar mer av allt så är det "hen"… men men gnäll på fildelare blir man aldrig av med. många av artisterna som sitter och skriker sig hesa på en förlorad krona är ju redan rika som troll men slösar pengar som om det inte fanns en morgondag.
Ett lysande inlägg i debatten!
Tillräckligt lysande för att jag bestämde mig för att spontanköpa Midvintermörker till min Kindle. Genren intresserar mig egentligen inte längre men man kan ju alltid ha turen att bli positivt överraskad, eller hur?
Som ett brev på posten blir man direkt påmind varför piratkopiering är attraktivt – man behöver inte hålla på och strula med alla hinder. De har, så att säga, inget incitament att jävlas med sina kunder.
Produkten finns att tillgå i kända format. Är ofta befriade från kopieringsskydd. Hindrar inte åtkomst för att konsumenten bor i fel land ellar använder "fel" tjänst.
Vad jag förstår är EPUB-formatet att föredra för att konvertera formatet till MOBI (som min kindle använder). För att få ned EPUB-filen måste man ha Adobe Digital Editions installerad och man måste logga in med en identitet och det fungerar av någon anledning inte för mig just nu. Happ.
Nästa handling blir att ladda ned en PDF och försöker omvandla den.. (PDF går att läsa men.. ja, det är inte lika läsvänligt) jahap.. det ser ju ut som skräp!
Jag får väl skylla mig själv som köper en Kindle (well, fick en) men jag är ganska säker på att det är det här tramseriet som konsumenterna blir drabbade av som är en starkt bidragande faktor till att det piratkopieras.
Om man kan köpa den musik, film, tv-serie, ljudbok eller bok man vill ha så gör man det. Det ska inte vara svårt att vara konsument. Det här fåneriet med DRM hit och dit är vad som får folk att piratkopiera eftersom det höjer transaktionskostnaden rejält (egen tid är också pengar).
Tyvärr drabbar det inte endast oss konsumenter. Det drabbar producenterna också. För ett halvår sedan pratade jag med en amerikan som precis producerat en film och ville släppa den över hela världen samtidigt just för att minska risken för piratkopiering. Men icke. Rättighetsinnehavarna för musik han använt i filmen satte sig på tvären – närmare bestämt den Europeiske rättighetsägaren. Den amerikanske hade inget emot det. Vilket jävla träsk!
Använd programmet "Calibre" (gratis och open-source) för att enkelt konvertera och hantera alla format av e-böcker. Tar kanske en minut att konvertera och skicka direkt till kindle, fungerar alldeles utmärkt smidigt.
"The Ectaco Jetbook Color is the first e-Reader in the world to use color e-Ink!"
@Andrew Boden. Använder programmet Calibre, det brukar fungera väldigt bra, men just PDF-versionen av Midvintermörker strular med sidfoten av någon anledning där regexpen fungerar för testfallet men inte i själva konverteringen.
Att det är så enkelt som att avstå från att ge ut sin bok som ljudbok för att slippa få den fildelad stämmer inte riktigt. Det finns anpassningar av upphovsrättslagen för funktions hindrade, som möjliggör för staten spela in ljudböcker bäst det själva vill, för funktionshindrade. Midvintermörker fanns ju te.x på TPB i DAYIS format innan den kom ut som ljudbok i handeln.
Ett mycket bra inlägg!
Fick tom. en kreativt och intressant idé… jag bakar ihop alla mina egentillverkade filer i Excel från de senaste 20 åren och seedar ut skiten med ett spännande namn, typ, "Sup3r.H3t.Sv3nsk.Pr0n" för att sedan logga varenda seeder med svenskt IP. Sedan polisanmäler jag som en iller för att kräva ett fett skadestånd.
Att regga in en enskild firma som förlag kanske också underlättar?
Bra inlägg cornu, speciellt det där med att datorer osv förverkas är du erkänner(blir dömd, för som sagt, finns inte en fildelare som blivit dömd som har nekat till brott). Det kanske kan få vissa sk upphovsmän att tänka 2 gånger innan de polisanmäler, för en sådan struntsak som 1 nedladdning.
Regel nr 1.. Erkänn ALDRIG, du tjänar inte ett dyft på det.
Regel nr 2.. Prata inte i komplexa meningar med polisen, för de kommer ställa samma fråga flera gånger, och varierar svaret mellan de olika omgångarna så kommer din trovärdighet kunna ifrågasättas.
Ett väldigt intressant och välbalanserat inlägg.
Men angående punkt 2 så har du fel. Böcker fildelades långt innan e-böcker fanns, innan ens internet fanns. Vill man inte bli fildelad får man låta bli att ge ut material. Går det att läsa så går det att kopiera, och går det att kopiera så går det att fildela.
Du är kung Cornu!
Fördelen med fildelning är att man kan få fler fans. Är detta bra? Ja, spelar du på konserter kommer fler och tittar på dig dvs fler biljettköp. Lägger du din video på Youtube så kan du sälja reklam, t.ex prata i en Nokiatelefon och få betalt av Nokia, gäller kanske främst större artister. Problemet med en artist som vant sig vid att göra en platta under sex månader och sedan förväntas leva på detta i tre-fem år. En annan knegare jobbar 8 timmar om dagen så förvänta er inget medlidande från vanligt folk när era verk fildelas.
Sen tycker jag vid varje verk borde en licens medfölja. T.ex. har jag LP skivan bör det vara lagligt att ladda ner samma verk digitalt.
"Sedan finns det fildelare som aldrig läser de verk de laddat ner, utan är patologiska "samlare" och antagligen borde få psykologhjälp."
Jag tror att andelen sådana peakar varje gång man ser en löpsedel om något fildelningsnätverk som tvingats stänga ner. De får en något flackande blick, ungefär som när den lokala stormarknadens realåda börjar bli tom. De behöver inte en andra borrmaskin, men den är ju på rea och snart är realådan tom. Tänk om borrmaskinen där hemma går sönder imorgon. Tänk om de – för första gången på 25 år – får för sig att läsa en bok. Om det sista fildelningsnätverket då stängts av myndigheterna så kommer de tvingas till ekonomisk åderlåtning. Detta för att de inte var tillräckligt framsynta. Tänk, tänk om …
"Polisen tar in fildelaren för förhör och polisen är proffs på detta, medan fildelaren sannolikt inte är en multikriminell återfallsförbrytare, utan sannolikt erkänner gärningen, rent av kissar ner sig i förhörsrummet. Alla fildelare som fällts har erkänt. Polisen får ljuga under förhör, t ex "Jag fildelar också, detta är ju bara en bagatell. Erkänn vad du gjort så kan du gå hem och så lägger vi ner det här. Om du bara snabbt erkänner får du tillbaka alla dina datorer redan i morgon." "
Högt underhållningsvärde, och helt sant. I det här avseendet är Sverige som en diktaturstat. Polisen kan ta in vem som helst, för vilken påhittad anledning som helst, och utsätta denne person för timslånga förhör, dagligen, i 4 veckors tid – utan rätt till advokat – och den misstänkte kan inte avstå från att närvara i förhören. Även när denne fått en advokat tilldelad, så måste han närvara i förhören. Polisen har rätt att dra dit offret med våld, från häktescellen till förhörsrummet. Dag ut och dag in. Ibland flera gånger om dagen. Advokaten gör ingenting. Han sitter bredvid och luktar på fingrarna (som fortfarande luktar fisk efter gårdagens intima stund med frugans syster).
Lägg till fri bevisprövning – även olagligt insamlad sådan. En poliskår som utreder sig själv. Åklagare som kan överklaga så länge det roar dom. Jag har aldrig varit i klammeri med rättvisan, men har långsamt börjat inse att allt inte står rätt till i vår juridiska ankdamm. Brottslingar sitter som nämndemän, domare köper sex av horor och en före detta justitieminister som medverkar i programmet ”efterlyst” – ett program som, genom sina val av brott, nästan fungerar som ett TV-sänd version av ”Avpixlat”. Undrar om poliserna som väljer brotten som ska tas upp i ”Efterlyst”, också läcker identiteten på misstänkta invandrare till ”Avpixlat”? För läcker gör de, mot betalning. Våra poliser. Trots att ingen blivit dömd. Cash money i fickan blir det i alla fall. Vår tunna blå linje – den mellan etniska svenskar och nysvenskar. Okej, okej, vi håller oss till fildelningen.
Jag vet inte exakt hur det går till, för jag har aldrig varit i ett förhörsrum. Vet någon vad som gäller? Vilka rättigheter har man som misstänkt? Mangs stod inte ut. Efter 12 månaders psykologisk tortyr så började han sjunga i förhörsrummet. Förhörsledarnas röster måste ekat i hans huvud.
Kan någon politiker sätta koppel på våra snutar och deras ägare i åklagarkorridorerna? För inte är de neutrala när de sniffar fram bevis åt åklagarna. Det går helt enkelt inte att lita på poliserna integritet och därmed inte heller på det insamlade materialet, då det får anses kontaminerat av inkompetens, slöhet och förutfattade meningar. En kår som lider av intellektuell inkontinens – speciellt i de övre skikten. En kår vars medlemmar har korrosionsangripna själar och som patrullerar våra städer som konturlösa, blåklädda vålnader; ständigt på jakt efter nästa fix, nästa pinne. Jag litar inte på dom.
Intressant inlägg! Själv känner jag mig dock inte hemma i någon av kategorierna du presenterar.
Jag har råd att betala för mig, och gör det när det gäller böcker av levande författare. MPAA-film delar jag, då jag anser att pengar till (legala) utpressningsverksamheter som riskerar att gå till deras kamp mot fri och oavlyssnad kommunikation är moraliskt oförsvarligt. RIAA-musik är kodad av vänners CD-skivor, och sedan överförd till ny hårddisk för att ej dö med den gamla; formellt olagligt, men anser även här att pengar till denna verksamhet är samhällsskadlig. När det gäller döda författare, anser jag inte de efterlevandes krav i 95(?) år efter upphovsmannens död vara legitimt, då det är tillkommet med en märklig och obehaglig IP-kolonialism (se exempelvis de inledande kapitlen i "Information feudalism" av Peter Drahos and John Braithwaite).
Sammanfattningsvis: Jag betalar gärna, om jag inte anser denna betalning vara samhällsskadlig, vilket gör det svårt att betala för det mesta idag.
Håller helt med här, att fildela istället för att köpa av de företag som aktivt jobbar för att inskränka friheten på internet, är en god gärning. Ju snabbare dessa företag dör, desto bättre för samhället.
I övrigt visar ju inlägget varför fildelning inte bör straffas. Det är ett väldigt litet brott, men straffet för den som begår det blir i praktiken väldigt hårt.
Jag gillar den där sista sammanfattningsmeningen. Jag kopierar den då den stämmer väldigt väl överens med min egna syn.
Håller med, pelpet.
Jag köper en hel del tv-serier (typ samlingsboxar och liknande) Jag känner dock en slags "skuldkänsla" när jag köper dessa verk, eftersom en del av pengarna antagligen går till just det du nämner; "företag som aktivt jobbar för att inskränka friheten på internet".
Skuldkänslan får jag alltså inte när jag laddar ner någonting, utan när jag faktisk bestämmer mig för att köpa någonting och jag indirekt stödjer inskränkningen av friheten.
Systemet måste ju vara felbyggt någonstans när man känner så här, upplever jag.
Håller med, pelpet.
Jag köper en hel del tv-serier (typ samlingsboxar och liknande) Jag känner dock en slags "skuldkänsla" när jag köper dessa verk, eftersom en del av pengarna antagligen går till just det du nämner; "företag som aktivt jobbar för att inskränka friheten på internet".
Skuldkänslan får jag alltså inte när jag laddar ner någonting, utan när jag faktisk bestämmer mig för att köpa någonting och jag indirekt stödjer inskränkningen av friheten.
Systemet måste ju vara felbyggt någonstans om man känner så här, upplever jag.
Ja, eller så är du bara lurad av Piratpartiet? Jag har aldrig fattat grejen med upphovsrätt och att det blir en så enormt stor grej att man startar ett helt enfrågeparti.
Själv tycker jag att upphovsrättsfrågan blir intressant att se på, när man tänker på vilka medel som fanns/finns/kommer för att försöka upprätthålla upphovsrätten. Helgar syftet medlen? -funderar jag själv på t.ex.
Det gäller att se möjligheterna i fildelningen och Internet. Eftersom du inte gör det så gör jag det. Hoppas någon blir inspirerad och gör slag i saken.
Som författare och/eller upphovsman kan man ordna sin försörjning via sådana tjänster som s.k "crowdfounding"-tjänster i stil med Kickstarter.com, och därefter i princip skänka bort sin bok.
Man gör en affärsplan med budget, över bl.a hur lång tid man behöver för att skriva XYZ bok, med lön till sig själv, resor, reserach och ev. tryckkostnader o.s.v. Säg att det behövs 2 miljoner under en period av två år.
Man presenterar/publicerar detta på ex-vis Kickstarter och ber läsarna om dessa pengar. Har man en bra idé så har man "jobbet" tryggat. Det kan vara flera tusentals läsare som bidrar med en slant efter bästa förmåga. Efter dessa två år så fortsätter man med nästa projekt, i samma anda.
Lär mer ex-vis här om nya och redan framgångsrika bokprojekt: http://www.kickstarter.com/discover/categories
Jag sällar mig till hyllningskören. Förbannat bra inlägg/debattartikel.
Var under en period innan det blev olagligt urskillningslös konsument (fildelare) av mest skräp, men blev gradvis mer och mer less på allt skräp som jag tankade ner. Nuförtiden går jag hellre på bio om det är någon film jag mot förmodar vill se, gärna med ett gott restaurangbesök innan i goda vänners lag. Eller så köper jag en dvd om på ICA Maxi när jag är och handlar.
Tycker att läsplattor är perfekt för faktaorienterade skrifter (som inte finns att tanka ner på pirate bay), men usla för att läsa skönlitteratur. Jag vill ha papper där jag kan vika hörnen och få den taktila känslan som hör ihop med ett specifikt fysiskt objekt. Och vad gäller faktaorienterad referenslitteratur funkar google snabbare och bättre än det mesta nu förtiden.
Att tanka binärer (hackade program) från pirate bay är ett säkert sätt att för eller senare får virus eller omedvetet dela ut sin dator till ett botnet. Och glöm det där med att antivirusprogram hjälper. De hittar bara sånt som redan är känt. Förmodligen används PB och liknande även av säkerhetstjänsternas cyberkrigsavdelningar som nyttiga idioter för att skapa botnets för massiva cyberattacker.
Och vad gäller musik så är mitt intryck att de flesta som gillar musik nu kör med spotify eller liknande, speciellt ungdomar verkar vara villiga att t.o.m. betala för spotify. Förmodligen är det bara riktigt fattiga människor som tankar musik på PB.
"Jag vill ha papper där jag kan vika hörnen och få den taktila känslan som hör ihop med ett specifikt fysiskt objekt."
Det är en vanesak. Ett tag höll jag på att bygga upp en fysisk filmsamling i bokhyllan, tills jag insåg hur mycket bekvämare det är att ha den på en hårddisk. Idag är min DVD-samling på vinden. Vi som växte upp utan datorer behöver komma ifrån tankesättet att undermedvetet värdera information i kilogram.
"Förmodligen är det bara riktigt fattiga människor som tankar musik på PB."
Eller folk som inte vill lyssna på komprimerat skräpljud, utan föredrar istället PB:s FLAC. Har ett 124dB S/N ljudkort installerat i datorn. Jag vill inte smutsa ner det (eller mina öron) med mp3. Ljudet är bättre på en köpt CD-skiva, än en köpt/streamad mp3-fil. FLAC-filer är CD-skivor som kopierats utan någon data/ljudkvalitet-förlust vid komprimering (för er som inte visste det).
Nu försöker rättighetsinnehavarna fösa in oss i streamingträsket även på videosidan, genom att försämra villkoren för uthyrda fysiska filmers visningsfönster. Streamad film har mycket sämre bild- och ljudkvalitet än filmer på t.ex. en ”Blu-ray”-skiva. Streamingkonceptet tilltalar rättighetsinnehavarna då de kan ändra villkoren över en lunchrast, från komprimeringsnivå till krypteringsalgoritmen. De kan också vattenmärka streamingen och koppla ihop den med specifika IP-adresser och betalkort (som då blir enda godkända betalningsmedlet). Dessutom, mig veterligen, har man ännu inte knäckt streamad kryptering, medan ”Blu-ray”-krypteringen knäcktes för många år sedan.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ett problem med ditt resonemang är att IP-adresser inte på något vis är unika. Det kan sitta hundratals människor bakom samma IP-adress. Om jag kopplar upp mig till grannens nätverk och där fildelar kan du som upphovsrättsperson alltså orsaka min helt oskyldiga granne stort besvär där polisen beslagtar henoms egendom (och allt som oftast tar sönder den egendomen) och kostar henom mycket mer än den där femman du "förlorat". En IP-adress är inte ett personnummer. Inte heller är det en adress eller ett registreringsnummer. Använd den därför inte heller som så.
Polisen kommer inte hitta filerna eller spår av filerna hos din granne, som inte heller kommer erkänna brott och kommer därmed inte fällas. Du kanske däremot får dig en tankeställare om vilket besvär du orsakat din granne.
Jag har ingenstans påstått att IP-addresser är unika. Men nej, det sitter inte hundratals människor bakom hushållens IP-addresser – bara på företags och organisationers IP-nr, men vad jag sett så sker i princip ingen fildelning från "jobbet".
Det bästa jag läst på länge. Bara för det så ska jag köpa och läsa en av dina böcker. Nån särskild du rekommenderar?
Jag har bara skrivit två böcker. Den andra, Midsommargryning är bättre bok, men den är en uppföljare på Midvintermörker.
Användningen av HEN idiotförklarar skribenten direkt.