“Hon är verkligen mån om mig, på riktigt, och hör av sig lite då och då” – bloggerskan om sin vän bankhennan
En mycket roande reklambox på SvD.se ledde till en fejknyhetsartikel hos Nordea, där en 22-årig bloggerska utan fast anställning fick lånelöfte att låna pengar till en lägenhet i Vällingby, på en gata där en etta på 24 m2 kostar över en miljon.
“Lyckan när hon ringde upp mig på kvällen efter att ha kollat kreditupplysningen går inte att beskriva. Jag hade mamma på andra linjen och grät, skrattade och hoppade av lycka.”
Det som alltså gör dagens ungdom obeskrivligt lyckliga är att få låna pengar de aldrig kommer betala tillbaka. Dessutom har hon fått för sig att hennes “personlige bankman”, dvs bankens säljare, är hennes vän och är mån om henne och mäklaren till lägenheten var “en jätteunderbar mäklare”.
Underbart med naiva ungdomar som ännu inte lärt sig att både mäklaren och banksäljaren skrattar hela vägen till sin bonusutbetalning och över att ha snärjt ännu en ungdom som tror att banken är hennes vän. Fast det är klart. Ett antal tusenlappar bör hon ha fått för att ställa upp på reklamartikeln och då kan ju mäklare vara jätteunderbara och banksäljare verkligen måna.
25 kommentarer
Kommer aldrig sluta förundras över att människor ser på både bank och mäklare som en vän, en som vill hjälpa, en vapendragare, en skyddare i nöden.
Varför ser man inte på banken som på ICA, Willys, Elgiganten, Mediamarkt? Där är alla fullt med att de som är i butiken vet vad de ska sälja för att tjäna $$$ men när det kommer till bank/mäklare – då är det inte så..
+1
@Kommunal…
Det finns väl de som ser även dem som vänner som bara vill väl. Det finns ju till och med till och från folk som ser cornu som en välgörare som inte är ute efter att tjäna $$$. De går runt och tror att alla andra ägnar sina arbetsdagar till välgörenhet…
Tillägg: därmed inte sagt att det är något automatiskt fult i att ägna dagarna åt att försöka tjäna pengar..
Vad är det för bank som vill låna ut pengar till arbetslösa?
Och vad är det för mamma som inte skuldsätter sig å sitt barns vägnar?
Har en distinkt känsla av att detta har hänt för inte så länge sedan, med inte så bra resultat. Var det inte något med USA och 2008?
Det står i artikeln att föräldrarna gick in som bergenärer, så visst har mamman skuldsatt sig åt dottern.
Jo, det står "bergenärer" i artikeln men Nordea menar väl borgensmän…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Borgen%C3%A4r
@47d942…
Man antar väl det – det är ju mer än lovligt klumpigt av Nordea att släppa igenom en sådan formulering (de förväntas ju vara experter på just skulder och fordringar). För de kan ju inte mena att det löste sig med lånelöfte för att mamman kan ställa upp som borgenär (ie bloggerskan skall få låna pengar av mamman).
Om det nu var en fejknyhet; hur vet vi att det faktiskt var en existerande människa som tänkte så där, och som fick betalt för att vara med på annonsen?
Bloggerskan framträder med namn och foto, går att bekräfta via hennes blogg. Hon är skriven på en adress i Vällingby, vilket också stämmer med artikeln osv.
Fejknyhet ligger i att de presenteras som nyhetsliknande annonser på våra gammelmediasajter.
Om det är reklam så kan det vara trickfilmat. 😉
Tack för den, hittade artikeln. Hahaha. Riktigt underhållande läsning faktiskt. Hade gissat att det var klippt ur Dagens Svenskbladet om jag inte fick se källan.
Med åtta ströjobb och dessutom päronen som borgar går det alltså att låna pengar till en etta i Vällingby – fantastiskt.
Jo, jag fastnade för 'Förklarade hur ”det där med räntor” fungerar', hmm glömde de förklara hur det där med amortering fungerar?
Jag är benägen att ifrågasätta ifall det är så smart att låna ut pengar till någon som man behöver förklara sånt för – bara det faktumet kan ju nästan räknas som att personen icke är tillräknerlig och därmed ogiltiggöra avtalet.
För många av oss unga i Stockholm är tanken på en egen bostad en dröm. Vi har flyttat så många gånger, blivit lurade ett antal gånger och jagat runt en massa för för att bo på diverse soffor. Jag känner studenter som lägger lika mycket som studiebidraget och hela studielånen för ett ställe att bo och lever på föräldrarna. Att ta sig ur bostadskaoset skulle vara en enorm lycka som för många är värd evig skuldsättning. Dessutom är det billigare att ha 2 miljoner i lån än att hyra i andra hand.
Studenter kan ändå knappast ta lån, hoppas jag.
I övriga Sverige är det helt normalt att flytta på sig. Är det så jobbigt så bör man flytta från Sthlm. De flesta jobb eller utbildningar finns på andra håll. Dalarnas läns landsting erbjuder sig t o m att betala av läkares studielån, har jag hört.
Vill man jobba i en riktig europeisk storstad kan du köpa relativt billig bostadsrätt i Malmö och pendla över till CPH.
+1. Bra poäng.
Tror det finns rätt bra chanser för den som absolut vill in på bostadsmarknaden men på ett ställe där man både kan jobba och bo *relativt* billigt att göra det här.
Enligt mäklaren så är priserna helt klart på väg neråt i Malmö och den bilden börjar till skillnad från i riksmedia, att bekräftas av lokalmedia:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/mycket-tuffare-i-malmo/
Men jämför man Malmö och det faktum att arbetsmarknaden här är lika stor som i Göteborg (och då t.o.m. borträknad Köpenhamn!) så inser man ganska snabbt att fallhöjden är klart mer begränsad här då bubblan redan spruckit sedan 2 år tillbaka och pyser för fullt redan jämfört med Göteborg och Stockholm där ballongen fortfarande blåses upp.
Dessutom har CPH börjat repa sig så smått då de redan kraschat rejält och har en helt annan dynamik på arbetsmarknaden som går att utnyttja för den som är ambitiös och jobbvillig, kan tänka sig att pendla, jobba i CPH och bo billigare på den svenska sidan.
Håller med… om du så gärna vill ha en bostad: Flytta från Stockholm. Har bott på lite olika håll i Sverige och världen och Stockholm är inte märkvärdigare än andra städer. Och hålor har sin charm också.
Ha ha, kommer ihåg de få åren då jag hade huslån, då ringde de och tjatade från banken om att jag verkligen MÅSTE komma ner och snacka om mitt lån.
Gött, tänkte jag, man kanske kan få lite rabatt.
Döm om min förvåning då mötet handlade om allt annat än lånet – dvs att skaffa fler konton, fler kort och att stoppa in mina sparpengar i olika fonder. Jag hade dessutom en grinig ettåring med mig på mötet vilket inte direkt förhöjde stämningen. Det var uppenbart att "rådgivaren" följde nån slags säljmall eller mötesagenda, som vi aldrig fick se. Det vore intressant att få ta del av ett sådant dokument.
Det var exakt då jag bestämde mig för att ha så lite med banken att göra som möjligt. Jag betalade av lånen så fort jag kunde. Jag har fortfarande mitt lönekonto i samma bank, men det är allt.
Storbankerna har BARA huslånen att erbjuda, allt annat – sparkonton, fonder obligationer etc etc kan man själv fixa bättre via internet. Huslånen är således den enda kofoten de har numera för att ta sig in i folks plånböcker, så det är väl inte så konstigt att de slänger pengar omkring sig?
"Låna" är ett överord eftersom man inte lånar något som någon annan har (sparat) såsom man t.ex. lånar grannens gräsklippare eftersom den existerar. Krediten = skulden bara skapas ur tomma intet.
Mycket säljeri är kvar i pre internet. Det funkade på den tiden som människor inte hade tillgång till information eller möjlighet att kommunicera med varandra. På den tiden kunde en uppklädd bankbyråkrat tjäna på att smila in sig hos kunden. Idag asgarvas det på bloggar åt den falska stilen. Men vad ska de som skolats in i det beteendet göra? Kratta gräs?
Men hallå, du är ju en marknadsevangelist. Alla andra serviceorganisationer förändras ju efter kundens behov. Det är väl rätt självklart att banken också bör göra det?
Jag skiter i om bankgubben har t-shirt eller slips så länge han kan ge snabba, kompetenta och trovärdiga svar på mina frågor, samt gärna är lätt att få tag på.
Oroa dig inte för de där gräskrattarna – marknaden ser säkert till att de är sysselsatta?
En evangelist är någon som fantiserat ihop något och hoppas att andra ska tro på det. Jag brukar istället beskriva verkligheten, vad stat är, vad marknad är och hur de fungerar i praktiken.
Det är olagligt att starta bank i Sverige. Statliga byråkrater kan förstås godtyckligt bevilja undantag från lagen såsom det behagar dem att göra så. Banker är statliga myndigheter. Staten skapar pengarna, dikterar räntan, garanterar bankernas "budget" med insättningsgarantier och too-big-too-fail garantier, är själv största kreditskapare och fondplacerare och driver själv banker. Banksektorn är sovjetsocialism.
På en oreglerad marknad hade sånt som inflation och konjunkturcykler inte kunnat förekomma. De fenomenen är bieffekter av den politiska adelns plundreri.
Jag antar att du lutar dig på marknadsevangelisternas profet, Mises, när du hävdar att konjunkturcykler inte finns på en "oreglerad marknad".
Oavsett om du lutar dig på profeten Mises eller nån av hans efterföljare så har ingen av dem sagt att konkjunkturcykler eller inflation helt försvinner på en "oreglerad marknad".
Och hade de gjort det hade det inte varit värt nåt eftersom ett sådant påstående, liksom resten av Mises dravel, inte kan jämföras med verkligheten.
@Kapitalist
Det som lånas ut är en tillgång som låntagaren kan använda under tiden – att ställa kravet att det som lånas skall vara något materiellt är väl inte nödvändigt, men även om man gör det så innebär ju även ett banklån att man kan få låna riktiga sedlar och mynt så har du ju något materiellt.
När det gäller tillstånd för att bedriva bankverksamhet så skulle jag gärna vilja ha ett exempel på att de godtyckligt beviljar undantag från lagen? Finns det någon bank som fått tillstånd att bedriva bank trots att lagen säger att de inte skulle ha det? Eller tvärtom för den delen – någon ansökan som avslagits trots att lagen föreskriver att den skulle gått igenom?
För övrigt så finns det inget som säger att inflation och konjunkturcykler inte skulle kunna finnas på en oreglerad marknad. Inflation är ju ganska naturlig del av det faktum att varor och tjänsters relativa pris varierar med tiden. Nästan samma sak med konjunkturläget (ie BNP-tillväxt) även där förekommer naturligt variationer – om inget annat skulle konstanta priser sätta stopp för konstant tillväxttakt pga diverse ändliga resurser.
Driften att skuldsätta sig för livet, att bli en ränteslav, verkar vara mycket stark. Å andra sidan så har man inte mycket till val i våra storstäder, men att se banken som en vän är bedrägligt och naivt.
Det är bara en ursäkt att man inte har nåt val. Det har man alltid, om det så är att flytta till glesbygden och gå på soc.
Problemet är i själva verket känslan av "entitlement" dvs att idioter kollar på vad de "förtjänar", inte vad de har råd med.