Kryptering av e-post: Nya S/MIME-certifikat installerade

Med anledning av PRISMgate, så har jag nu uppdaterat mina S/MIME-certifikat från CA Cert.

Detta gör det nu relativt enkelt för er som inte orkar använda min PGP/GPG-nyckel att utföra end-to-end-kryptering av e-post till mig. S/MIME stöds t ex av OSX Mail eller iOS, såväl som e-postprogram i Android eller för den delen Microsoft Exchange. Genom att kryptera på avsändande dator och avkryptera på mottagande dator – ej hos en webmailtjänst – så kan man inte läsa innehållet i mailen ens när man som med PRISM har tillgång till servern där mailen lagras.

Nu behöver ni visserligen installera CA Certs root-certifikat och acceptera dessa, då de inte följer med t ex OSX eller iOS från början. Vill ni få krypterade svar från mig behöver ni också skaffa egna S/MIME-certifikat. CA Cert har rätt höga krav på t ex lösenord, men är iaf mitt val.

Ett S/MIME-signerat mail, som tyvärr ofta klassas som spam eller fångas av virusprogramvaror på grund av mystisk bifogad fil, innehåller avsändarens publika nyckel och om man lägger in den nyckeln i sin digitala nyckelknippa kan man därefter skicka krypterad e-post tillbaka. Så vill ni ha min S/MIME-nyckel, skicka ett mail först, så skickar jag ett signerat svar.

Skickande av brev i OSX Mountain Lion. Krypteringsmöjlighet dyker upp om man har installerat ett certifikat för mottagaren. Signeringsmöjlighet finns alltid.

Samtidigt kan man av självklara^1. tekniska skäl aldrig kryptera avsändande eller mottagande e-postaddress, utan bara själva innehållet. Inte ens e-brevets rubrik blir krypterad, så den bör vara intetsägande. Kom också ihåg att man aldrig ska diskutera innehållet i krypterade mail i okrypterad form och inte heller använda sin normala e-postsignatur etc, så detta öppnar för sk cribs vid angreppsförsök – vet någon vad som skrevs kan man åtminstone i teorin betydligt enklare knäcka hela kryptonyckeln och rulla upp all tidigare kryptering.

Mottaget och dekrypterat brev. Som synes är det signerat av CAcert WoT User

Än så länge kallas jag CAcert WoT User, vilket kvarstår till man masar sig till en certifierad intygare (eng assurer) och legitimerar sig, varefter man kan få sitt namn på certifikatet också. Om man besöker tillräckligt många intygare kan man rent av själv bli en intygare.

Detta är vad NSA och FRA, samt FRA:s “kunder” kan se från exemplets e-brev. Jag har raderat mitt IP-nr för att göra det bökigare för de läsare som direkt ger sig på min brandvägg om de får numret. Innehållet i mailtexten skriver jag förstås inte ut för att inte öppna för en crib.

Det är omständigt med kryptering, men S/MIME:s integration med moderna e-postklienter gör systemet relativt bekvämt.

Jag kommer ha kvar min e-post hos Google Apps, men alla som anser sig ha något att dölja för NSA och deras utbyte med svenska FRA (Jakob Schlyter på säkerhetsfirman Kirei, som för övrigt var följare exakt #2000 på Twitter och belönades med att jag därmed själv följer Kirei på Twitter – dessutom kan man ju bara gilla en firma som har samma Sun Tzu-citat på sin hemsida som jag inleder Midvintermörker med) ska använda krypterad e-post och dessutom inte använda en avsändaradress som identifierar dem som [email protected].

Generellt bör man förstås börja använda krypterad e-post även för vardagliga ting för att dölja vad som verkligen behöver krypteras. Så begär gärna ett S/MIME-signerat svar från mig och börja skicka krypterat. Men kom ihåg att mina signerade svar kan landa i ert virus- eller spamfilter.

Den som nu inte läst kryptoteknik på universitet, men vill skaffa sig en bra grundläggande, om än med några år på nacken, allmänbildning i ämnet kan läsa Simon Singhs The Code Book (Adlibris 75:-, Bokia 79:-), eller för den delen den skönlitterära och oerhört underhållande Cryptonomicon av Neal Stephenson (Adlibris 116:-, Bokia 145:-).

Den som tror att krypton kan avkrypteras av NSA:s eller FRA:s superdatorkluster ska nog tänka igen. Klustren används främst för sökningar. Krypton är assymetriska. I det triviala gammaldagsfallet med textnycklar så tar det, med svenska tecken, 28x så lång tid att knäcka en kod med en nyckel om tio tecken, som en nyckel med nio tecken men går lika snabbt att avkryptera för mottagaren som en nio tecken lång nyckel. När 90-talets 40-bitars krypton höjdes till 56-bitars innebar det att den som ville knäcka ett krypto att det krävdes 2^16=65536 gånger så mycket datorkraft som tidigare. Sedan släpptes 128-bitars krypton fritt av USA och då krävdes det ytterligare 2^72=4.722×10^21 så mycket datorkraft att knäcka men är i princip lika banalt att avkoda för korrekt mottagare.

Att PRISM tillkommit för att läsa e-posten där den inte är krypterad på servern, nu när alla krypterar själva kommunikationen, men inte innehållet, är fullt logiskt för man kan aldrig hålla tempo med kryptonycklarnas storlek.

Vad gäller publika och privata nycklar, så kan man se den publika nyckeln som ett hänglås, dvs det kan låsas av vem som helst genom att knäppa ihop det. Men det kan bara låsas upp av den som har nyckeln, dvs den privata nyckeln. Publik nyckel är hänglåset, privat nyckel är hänglåsets nyckel.

^{1. Åtminstone självklart för oss som kan prata SMTP manuellt.}