Hedra din fader och moder

Som bekant är svenskarnas tillgångar extremt snedfördelade, men normalbegåvningar i media slänger sig ändå med skuldkvoter och förutsätter att alla svenskar har lika stora förmögenheter. Och 70- och 80-talister skriver ofta att deras föräldrar minsann har lågbelånade bostäder, som de hoppas ska realiseras när föräldrarna dör och rädda 70- och 80-talisterna ur skuldslaveriet. Vilket är fel på så många punkter.

Till en början säger det något om hur lite 70- och 80-talisterna hedrar sina föräldrar, föräldrar som jobbat hela barnens liv och placerat barnen på uppfostringsanstalter sedan innan de lärde sig prata.

Det andra är förstås att det handlar om psykologisk förhandling från 70- och 80-talisternas sida och inte om verkligheten. Är du född 1975 är din mamma kanske född 1950. Hon lever till hon är 87, dvs dör först år 2037, men det är medellivslängd. Har hon överlevt till idag så lever hon kanske till 90 års ålder, eller år 2040. (Ja, det finns en pappa också, men kvinnor lever längre, så vi fokuserar på det)

Mycket kan hända innan 2040. 70-talisten som hoppas att modern dör så de kan lösa de egna skulderna förväntar sig att business as usual ska råda i 27 år till, utan störningar. För 80-talisten lär det ta ännu längre.

Och 27 år är lång tid. 

70-talisten måste alltså vara säker på att räntorna inte rusar under dessa 27 år, att vederbörande behåller jobbet, hälsan, förhållandet med partnern mm och inte får problem att betala sina räntor eller tvingas sälja med restskulder någon gång under dessa 27 år. Dessutom måste bostadspriserna ligga kvar på den här nivån när modern äntligen dör. Tänk om hon dör när bostadspriserna kraschat och 70-talisten är under vattnet och försäljningen av moderns lägenhet inte ens räcker till restskulderna? Eller om modern träffar en ny gubbe när farsloken dött, gifter om sig och hälften av den där bostaden tillfaller den framtida änklingen? Eller om modern tar ett seniorockerlån och konsumerar upp bostaden som pension?

Eller tänk om modern blir sjuk och läggs in på slutförvaring i 5 – 10 år, men vägrar sälja bostaden i en naiv förhoppning om att tillfriskna? Det finns många zombie-villor på våra gräddhyllor – övergivna hus som kunde ge 5 – 10 MSEK vid försäljning, men där ägaren antagligen är på slutförvar och av olika anledningar inte säljer – under tiden förfaller zombievillan och tappar snabbt i värde. Och säljer man när man är på slutförvar så tar kommunen pengarna som omsorgsavgifter, vilket i sig är en anledning till att det kan vara bättre att låta zombie-villan vara en ruttnande zombie än att realisera. (Reflektion: Visar kommuner upp en ökad benägenhet att övertala/tvinga pensionärer att flytta in på omsorgsboende om dessa har gott ställt, så kommunen kan ta pengarna, medan fattigpensionärer får nöja sig med hemtjänsten oavsett krämpenivån? Finns studier?)

Det är iaf långt ifrån säkert att det finns något att hämta när föräldrarna väl dött och det hela visar på en extrem desperation från 70- och 80-talisterna. Och att de ser sina föräldrar enbart som ett ekonomisk försäkring, samt att bostadsbubblan och de yngre generationernas skuldsättning nått uppenbart sjukliga nivåer – så sjuka nivåer att man önskar livet ur sina föräldrar.