Pensionsutredningen: Pensionsåldern höjs till 69 år

Ändra, ja. Försämra, nej. Åtminstone inte till vanliga fårkets nivåer. Nej, det är jobbigt att jobba åtta år i riksdagen, då förtjänar man minsann pension vid 28 om man börjande vid 20.

Möjligen fungerar "rättigheten" i statlig eller kommunal regi. I den privata industrin brukar man konsekvent göra sig av med alla över 58 (avtalspension) varje gång det blir neddragningar.

precis – "du kommer få pension nästa år" är det ständiga beskedet…

eller istället planera en mer plötsligt död. Verkar jobbigt att tyna bort i cancer.

Jag tjänar i varje fall inga pengar på mina prognoser som Claes Hemberg på Avanza. Om man har pengar där bör man ta ut dessa och köpa fysiskt järn för viss hedging.

Romklubben är i allt väsentligt nedlagd och har snurrat in sig på koldioxiden. De gamla datorsimulerade kurvorna från 70-talet med bland annat produktion och befolkning har förträngts och nu ska världen räddas från koldioxiden, trots att kurvorna har kommit att stämma skapligt. Korrupta makthavare och knäppskallar har tagit över.

Jag ser på Martensons hemsida att hans koldioxidretorik har dämpats. Han säger att han är en vetenskapsman och talar bland annat om psykologi, moral och omställning och förbannar sig över penningsystemet, som hindrar allt det goda, bla, bla, bla.

Kollapsen kan förutses empiriskt och matematiskt av de snabbt ökade kostnaderna i naturresursernas utvinning och den allmänna ökade komplexiteten. Det är inte så konstigt och bara en fråga om ekonomi, eller fysik om man så vill. Någon annan får stå för predikningarna.

Jag har bra källor direkt ur verkligheten och de är öppna för alla. Vi får ta detta senare. Nu måste jag ut och cykla och samla burkar innan det blir mörkt.

De riktiga källorna är verkligheten och vad som händer där, i den dåliga statistiken som man är hänvisad till.

Ökade kostnader i de ändliga och kritiska naturresursernas utvinning kan ses som den primära orsaken till kollapsen. Det är ganska enkelt att räkna på detta. Förklaringen till fördyringarna att det åtgår mer energi, material, arbete och kapital per utvunnet ton, alltså av en sämre produktivitet. Tidpunkten påverkas främst av dagens kostnader, i vilken takt de ökar och vad systemet klarar. Vissa antaganden kan göras.

Idag utgör kostnaderna mätt uppströms typ som råolja och produkter från gruvor cirka 7 procent av världens BNP. Någon statistik eller minsta redovisning finns inte så det är en kvalificerad gissning. Den reala kostnadsökningen är kanske 5 procent om året, vilket med enkel matematik ger en 7-dubbling på 40 år. Här är statistiken inte helt obefintlig. Ökningen kan vara hela 7 procent, vilket exempelvis LKAB har haft i snitt sedan år 2000. Australien inom allt ligger på omkring 6 procent. Med dessa siffror nås en kritiskt hög andel av världens BNP och en kollaps i de flesta länder omkring år 2050.

De allt sämre förutsättningarna i utvinningen kommer nog att fortsätta som tidigare (de sista 5-10 åren). På liknande sätt är det med teknikens förbättringar i utvinningen. Ibland sker ett genombrott inom något, men utan att påverka den totala kostnadsökningen. Kostnadsökningen beror även på befolkningen storlek och hur de lever och utvunna mängder och vad som kan kallas tillväxten, eller delar av den. Ingen större förändring kan förväntas på något av dessa områden och kostnaderna ökar nog ungefär som de har gjort.

Naturresurserna handlas globalt. De är till stor del utbytbara. Men man tänker inte på detta eftersom de tas för givna. Människan kan vara utan en av dessa, men inte de flesta. Därför blir tidpunkten när de inte längre kan utvinnas ganska bestämd, åtminstone i ett område. Det som återstår är rester, som blir väldigt begränsande. Inget av det som idag tas för givet kan upprätthållas. På detta enkla sätt kan man anta, eller närmare bestämt fastslå, att många länder inklusive detta övergår till något som liknar stenåldern och är baserade på rester i mitten århundradet.

Något dramatiskt som en kärnvapenutväxling eller stor dödlighet i en global smitta som digerdöden skulle kunna bromsa utvinningen, försena kollapsen och ses som något positivt. Även en kollaps av världshandeln skulle kunna vara gynnsam. Omvänt kan länder kollapsa så fort att deras naturresurser inte hinner utvinnas, exempelvis den svenska alunskiffern.

Ett annat tydligt fenomen som ser illa ut är spridningen mellan BNP och välståndet/inkomsterna med någon procent om året. Detta har pågått i tiotals år (innan produktivitetstoppen) och främst i USA. Förklaringen är allt mer verksamhet bidrar till BNP men inte ger något netto, eller som det kallas akademiskt (Tainter) avtagande avkastning på investeringar i social komplexitet. Den eventuella tillväxt som kommer äts kanske upp av detta. Så systemet pressas från två håll.

Inom det mesta utvunna var produktivitetstoppen år 2000 och bara plus/minus något år. Eftersom jag är född 1957 så kommer jag om jag uppnår medellivslängd att få en lika lång tid före och efter toppen. Än så länge betyder komplexiteten mer än naturresurserna. Men de senare går nog om och avslutar det mesta av planetens aktiviteter. Komplexiteten kan trots allt elimineras. Ett system kan ju enkelt förstöras i grunden. Men naturresurserna finns bara en gång och sedan är det kört.

När jag googlar på Eschaton så upptäcker jag att det betyder sista och föga förvånande enligt de gamla grekerna och i engelskan sedan renässansen. Eschatonologi betyder ungefär läran om världens och tidernas slut. I ämnet ingår teologi, filosofi och fysik. Jag förmodar att jag har fokuserat min forskning på det sista, utan böner, predikningar eller dans kring guldkalvar. Det är ingen skillnad på konsumtionsmupparna och de djupt religiösa. ”Tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.” Mark 11:23,24.

http://en.wikipedia.org/wiki/Eschatology

För att undvika en överdriven och naiv pessimism kan man ha scenarier med olika avstånd i tiden och säkerhet.

Att välståndet faller när naturresurserna upptar en mångdubbelt större del av BNP är ganska uppenbart. Ökningen av kostnaderna från kanske 5 procent till 7 procent under ett fåtal år sedan toppen år 2000 har bidragit till om inte gett finanskrisen. Det klart att det blir en enorm skillnad när 10, 20 och 30 procent går till naturresurser. Om människan hade maskiner som producerades deras syre och många arbetade med dessa så klart att det skulle sänka välståndet.

Att naturresursernas utvinning går vidare till ett stopp är nästan lika sannolikt som fördyringen. Det blir en logisk slutpunkt. Det åtgår mer av allt för allt. Främst åtgår mer konstruktionsmineraler för att utvinna brännbara mineraler och tvärt om. När tätheten blir får låg och nettot för litet så försvinner helt enkelt ekonomin i verksamheten.

Utifrån vad som finns i jordskorpan och hur det är fördelat och hur många individer som vill ha del av det så kan man extrapolera. Ingen större förändringar kan förväntas inom överskådlig tid. Det mesta handlas internationellt. När handeln närmast upphör och funderingarna över sakernas tillstånd ökar så blir utvecklingen svårare att förutsäga. Kostnaderna fortsätter nog att öka ändå. Tidpunkten för ekonomins försvinnande kommer förmodligen snabbt av en exponentiellt effekt i fördyringen. Men vid olika tid i olika områden.

Frågan om hur det blir i det nya samhället baserat på rester är svårare. Före utvinningens slut kan resterna ses som en långsiktig besparing. I Skandinavien finns exempelvis mycket vattenkraft. Utan någon mineralutvinning och en ständig allokering av allt mindre rester till de områden i samhället där det behövs mest är det svårt att se hur elsystemet och allt annat i ett mycket komplext och centralstyrt system kan upprätthållas. Men kraftverken och elnätet kan betyda mycket. Ett land som precis före importerar nästan all energi typ England och Japan blir mest beroende av muskelkraft från djur och människor (kanske mest det sista) och får sämre förutsättningar.

Befolkningen och speciellt arealen för odling och beten per capita är också viktig. Minskar den till en bråkdel av en i sig grym utslagning så blir livet mycket lättare. Skulle centralmakten och allt vad den står för falla så faller nog kommunikationerna och i stort sett allt och det kan innebära en stor permanent utslagning, till en status som finns i ett land beroende av muskelkraft.

Efter utvinningens upphörande rostar järnet bort under många hundra år och även det exponentiellt. Stora saker med tjockt gods som är torrt över mark och sådant som är ingjutet i betong klarar sig mycket lång tid. De mängder som behövs för ett enkelt liv är små. Hur det blir efter utvinningens upphörande omkring 2050 med restkulturen beror på lokala förberedelser och dynamiska effekter som är svåra att förutsäga. En försiktig och alternativ strategi är att övergå till restkulturer i kommun efter kommun och isolera dessa från omvärlden.

Den så kallade medvetenheten har ingen betydelse då den som hela människan och hennes mentala värld är underordnad naturens resurser. Sedan stenåldern och fram till produktivitetstoppen år 2000 såg den enskilde sig som en del av de större systemen allt mer. Nu har detta vänt och denna riktade vidskepelse försvinner mycket snabbare än den uppkom.

Makthavarna ger allt mindre tillbaka och det är uppenbart i bland annat det här landet. Förklaringen är ett fall i nettot i naturresursernas utvinning och framför allt i den marginella nyttan med den högre komplexiteten. När utvinningen av naturresurser upphör i mitten av århundradet kommer maktapparaten inte längre att behövas. Dessutom finns långt färre tekniska möjligheter till långväga kommunikation. Makthavarna tappar kontrollen och samhället faller sönder till något som liknar stenåldern.

Folk upplever nog den nya tiden som en befrielse från slaveri. När de dödar statens fogdar på öppen gata och ingen bryr sig så har apparaten ingen chans. När många inser att de tjänar på att bli ”laglösa” i resterna, ungefär som Hells Angels men med mer affärsmässighet och mindre motorcyklar, slås den sista spiken i kistan för apparaten.

Järnet i Norrbotten ger en allt större ekonomisk tyngdpunkt. Malmens värde kommer gå upp ungefär som börsen i övrigt rasar. Kanske makthavarna tappar kontrollen i de södra delarna och flyr dit, eller till Ryssland, som genom sina naturresurser klarar sig längre..

Mycket av det materiella som finns idag kommer att finnas kvar som ruiner och förmodligen ge nya myter. Resterna kommer att finnas kvar i många hundra år i en ny tid med mycket upp och ned. Det enda vettiga man kan göra är att planera för den nya tiden. Men folk kommer aldrig att sluta fantisera om evig tillväxt och hållbar utveckling.

Jag håller med och hade fel. Ord som aldrig, alltid, allt och alla är farliga och bör man vara försiktig med. Det kan komma helt andra fantasier.

Intelligensen ökar lite varje år. Bland tidigt utvecklade folk är den därför högre. Afrika ligger långt efter. Runt detta finns politiskt korrekta myter om att intelligensen än jämt fördelad över världen och att den har varit detta mycket länge. Gud har dock kopplats bort på senare tid.

Det är faktiskt naturresurserna i vid mening som ligger bakom intelligensen. Trots att produktiviteten i utvinningen toppade år 2000 ökar den nog fortfarande. Människan kommer snart att bli dummare och dummare. Med restsamhället blir livet väldigt enkelt och då går det snabbt utför med tänkandet. Ett fåtal kanske behöver skolas för att läsning och förståelse av gamla tiders kunskaper. På sikt försvinner nog språket till fördel för grymtningar och andra ljud. Kroppen kan också förändras.

Människan har till skillnad från djuren en förmåga att se framåt och planera. Frågan är vad som händer med myterna när kollapsen finns inom överskådlig tid och den är konkret. Blir det då än mer skruvat? Eller blir det en allmän passivitet som för en individ när denne blir äldre? Någon kanske lyckas para människan apor för att säkra åtminstone delar av arten.

Språket liksom intelligensen kom självklart med utvecklingen i övrigt. På den tidiga stenåldern för 50 000 år sedan hade vildarna inte så mycket i huvudet och det behövdes inte heller. Vad de egentligen hade vet ingen. Man kan nog titta på en hund idag och fundera på hur den skulle bete sig om den vore ”ovanligt smart” och ungefär där var de då och dit kommer människan igen, i bästa fall. Hon kan också utplånas till sista man av genetiska försämringar från allt inom naturresursernas framgångsrika utvinning. Bäst förutsättningar att klara sig utan att passera någon större restkultur har kanske dagens vildar i vissa djungelområden.

När utvinningen upphör i mitten av århundradet och komplexiteten faller lodrätt så faller även intelligensen, om än med fördröjning. Hjärnans träning minskar direkt. Utbildning i dagens mening blir meningslös och upphör. Många hantverk blir dock viktiga och ett utnyttjande av rester kommer i centrum. När resterna försvinner och välstånd och befolkning faller ytterligare så är det svårt att se något annat än en total utplåning eller ny stenålder. Men det kan ta tusen år. Nedgången kommer mycket snabbare än uppgången. Ett träd som har fallit ruttnar bort snabbare än det växte upp. Inom de religiösa och politiska myterna är förstås sånt här tabu. Om analysen är för djup kan den ses som ett hot och vara samhällsomstörtande.

Men att människan parar sig med apor för att få det bättre är kanske så inte sannolikt.

Intelligensens utveckling tog lång tid och det gör nog även en avveckling. Exempelvis är kineserna mycket intelligenta, trots ett efterblivet samhälle under de sista 500 åren. De missade renässansen men det finns kvar i deras huvuden, trots att 20 generationer har gått.

Men hur blir det då? Utan utvinningen och med bara rester är det nog svårt att upprätthålla kommunikationer och någon lag utöver det lokala tyckandet. Främst det talade språket får ett värde. Snart börjar relativt näraliggande områden tala olika och ha svårt att förstå varandra. När alla lever enkelt med resternas bevarande högst på dagordningen eftersom pengarna och överlevnaden finns i dessa så behövs inte så mycket språk.

Kanske läsning och skrivning används för att förstå hur de levde på den rika utvinningstiden och ta efter detaljer. Kanske de föraktar det gamla samhället så mycket att de inte ens vill lära sig språket. De måste i varje fall inse att de lever i restkulturen och omöjligt kan komma ur denna. Eller rättare sagt i lokala restkulturer. som försöker skydda sig mot allt främmande.

De utvecklar nog nya myter, börjar prata på enklare sätt och så vidare. Kanske de börjar tro på tomtar och troll. Om de är många och det anses vara en fördel med en mindre befolkning så kanske de tar till våld lättare. Istället för lagar och domstolar kanske de använder en ny variant av bannlysning. På detta sätt delar färre på resterna och vad marken ger och de får det bättre. Eftersom de har intelligensen kvar så förstår de detta.

Alla tankar om att frälsa världen med någon religion eller ideologi är ute. Någon som kommer med något så dumt från matintaget kanske blir bannlyst. Medvetenheten om historien är inte så stor. Men det demokratiska systemet med diverse ismer anses vara det dummaste av alla.

Jag tror att vidskepelsen minskar, i varje fall i praktisk betydelse. Evig tillväxt och hållbar utveckling och gigantiska tävlingar inom detta har de nog svårt att överträffa. Äventyren med Karl XII är idag lättare att förstå. På inget område fanns rationaliteten.

Överlevnaden handlar nog främst om praktiska saker och speciellt när komplexiteten i systemet faller lodrätt med de vanliga försörjningssystemens upphörande. Folk kan trycka in sig i ett fåtal hus på vintern och hålla värmen. Stockholm blir en spökstad med en aldrig skådad kapitalförstöring. Att få fram maten blir svårare med de kunskaper och den utrustning som finns. Inte ens självklarheter som utsäden, fröer och sättpotatis kanske blir lösta. Det bortskämda folket kan få svårt när de inte ens har kläder och något vettigt att sätta på fötterna. Många kan dö snabbt i sjukdomar och det vore på sätt och vis bra.

Kanske de får så mycket att tänka på att de inte får tid till vidskepelser och blir så chockade att vidskepelserna skräms iväg. Alla katastrofer gör det väldigt verklighetsförankrat och logiskt. Det är inte djävulen som har slagit till utan alla dårar i sann demokratisk förening i räddandet av världen. Vidskepelser verkar komma när folk får det bra och tid över till funderingar.

Kan världen räddas genom homeostas? En sådan rörelse med dess ansträngningar ger nog bara mer obalans. Bättre är att beskåda spektaklet och passivt få fler att ansluta sig till cynismen, som inte har så stora materiella krav. Vi cyniker strävar efter att uppnå balans och försöker därför väga in vishet, mod, rättrådighet och måttfullhet i allt.

Man kan bli medlem i skrotsamlarrörelsen. Jag har länge förstått att kollapsen kommer och har samlat sedan 90-talet. Jag är miljonär i järnskrot. När den kommer så blir jag ännu rikare och förmodligen på den värdefullaste resten. Att anstränga sig inom systemet är det sista man bör göra för då man blir blåst av makthavarna. Folk är så upptagna av att leva i nuet att de inte fattar. När kollapsen kommer och världens räddning misslyckades så ser de ut fågelholkar i truten.

Om man inte är måttfull i kollapsens beskrivning så är det mycket allvarligt och man känner dålig, ungefär som när en modern mupp har varit utan dator och mobiltelefon i ett helt dygn.

Så sant!

Thomas har helt rätt! Denna regel gäller över hela jordklotet – utom i Sverige.

Tyvärr är procentandelen högutbildade höginkomsttagare som betalar brutalt hög skatt rätt låg i nuvarande invandringsström och det är där skon klämmer.