Nedanstående är ett gästinlägg från Hans Palmstierna på Save Capitalism.
Konsumtion är jättetrevligt, det vet alla. Utan någon form av konsumtion skulle vi alla dö relativt snart. Men dagens konsumtion handlar sällan om livsnödvändigheter, och ofta inte ens om konsumtion för att fylla ett behov (hur viktigt eller oviktigt detta behov än må vara), utan är enbart konsumtion för konsumtionens skull. Detta är en modern företeelse, och tidigare generationer skulle knappast se med blida ögon på den konsumtions-orgie vi lever i.
Konsumtion möjliggörs naturligtvis av en kapitalistisk marknadsekonomi. Hela vårt välstånd bygger på kapital-ackumulering och fritt utbyte av varor och tjänster. Men det betyder inte nödvändigtvis att vi behöver leva i ett samhälle fokuserat på konsumtion. Och det har faktiskt inte alltid varit så. Grunden för vår nuvarande konsumtion är baserade på tidigare generationers besparingar. Det är alltså inte det marknads-ekonomiska systemets fel att vi lever i ett konsumtionssamhälle, som många vill få det till. Vissa företeelser i den moderna ekonomin, t.ex. den eviga inflationen av pappersvaluta, uppmuntrar visserligen till konsumtion och mindre sparande, men inflation i sig är inte en nödvändig – eller ens fördelaktig – del av ett marknadsekonomiskt system.
I grund och botten handlar det om tidspreferenser. Konsumera nu, eller spara och bygga kapital inför framtiden. De flesta har inte ens funderat på saken i dagens samhälle, utan sparar bara om de måste, för någon redan känd framtida utgift. Ingen tänker på att det kan vara värt att spara för okända framtida utgifter. Detta trots att många instinktivt börjar ana att något inte riktigt fungerar med vår nuvarande bland-ekonomiska sörja. Jag tänker därför försöka argumentera för att folk skall bli “anti-konsumenter”, och istället för att konstant fokusera på tillfredsställelse i nuet fundera på vad som kan vara värt att spara för i framtiden.
Låt oss börja med vad vi vet, eller i alla fall tror oss veta. Världen står inför ett antal ekonomiska problem framöver. Det saknas gigantiska summor i pensionssystemen, och vid det skattetryck vi har idag bör vi inte räkna med någon mirakulös ekonomisk “tillväxt” som kommer rädda oss ur detta. Därtill har mycket av “tillväxten” vi har sett de senaste decennierna huvudsakligen bestått av kredit tillväxt. Det är i sig inget fel med krediter, tyvärr så har kreditgivningen blivit mer och mer fokuserad på konsumtionslån, istället för lån till företag som lånar för att effektivisera och utöka produktion. Därmed så har lånen i stor utsträckning varit lån från framtiden, och när vi nu närmar oss maximal skuldsättning hos befolkningen så finns det egentligen inget att se fram emot förutom minskad konsumtion när lånen måste betalas tillbaka. Vi ser också att lösningen som centralmakten (stat, centralbank, politiskt etablissemang, etc.) försöker lägga fram är skapandet av än mer pengar och krediter, något vi vet alltid leder till en risk för att konsumentpriserna börjar accelerera. Vi kan lägga inflation/deflations-debatten åt sidan och nöja oss att konstatera att ju mer pengar och krediter som skapas, desto större risk att vi får en s.k. “inflations-spiral” framöver. Detta skulle utan tvivel leda till kraftigt höjda marknadsräntor, med recession, konkurser och arbetslöshet som konsekvens. Detta må vara ett tillfälligt problem som löser sig efter att kapital och arbetsmarknad gjort nödvändiga omställningar, men det betyder inte att det är särskilt behagligt.
För att göra situationen ännu lite mer besvärande har vi omställningen från billiga oljebaserade energikällor till andra alternativ (kärnkraft, gas, biobränslen etc.) som också står inför dörren. Utan tvivel kommer vi klara den omställningen, men det kommer som allt annat att kosta. Och det faktum att det tycks sakna ett långsiktigt tänkande i samhället riskerar att leda till att omställningen blir mycket jobbigare än den hade behövt.
Med allt detta i åtanke kan man fundera över varför det sparas så fruktansvärt lite bland befolkningen. Jag tror att det beror på två saker : En illusion om statens möjlighet att rädda oss från våra problem, och en kulturell attityd-förändring från tidigare generationer. De flesta tycker inte om att diskutera möjligheten att vi kommer få mycket liten eller i värsta fall ingen pension när vi blir äldre. Lika obehagligt är det att diskutera saker som vårdköer, ransonering av vård för äldre o.s.v. Jag tänker inte argumentera från en synvinkel att hela systemet kommer explodera, utan istället från att de tjänster och den service vi väntar oss från publik sektor kommer bli sämre, och av lägre kvalitet. Lösningen att höja skatterna (SKL har flaggat för ett behov av kraftigt höjda skatter för att klara av kommande pensionsavgångar) är tyvärr ingen lösning, då ökat skattetryck bara kommer att krympa den privata ekonomin, vilket på sikt minskar skatteunderlaget. Vi bör alltså vänja oss vid att det vi kan förvänta oss att få tillbaka för våra skattepengar kommer bli mindre och mindre. Många skulle troligen vittna om att så redan är fallet.
Den kulturella attityd vi har inför konsumtion kan vi lyckligtvis göra något åt. Det handlar till största del om att förändra hur vi uppfattar vår framtid, och vad som är viktigt. Det handlar huvudsakligen om att få folk att förstå att det inte handlar om en Thailands-resa nu gentemot en Thailands-resa efter pension, det handlar om en Thailands-resa nu gentemot en höftoperation efter pension. Det handlar om vilket värde vi fäster vid alla kläder, all elektronik, nya bilar, utlandsresor och övrig lyx-konsumtion. Vad är EGENTLIGEN viktigt? Är det att köpa nya prylar och kläder, eller är det att leva ett sunt och förhoppningsvis långt liv där vi lägger fokus på oss själva samt våra nära och kära? Hur många iPads är det värt att kunna spendera sin tid med barn i unga år? Hur många utlandsresor är det värt att hjälpa sina åldrande föräldrar till ett värdigt liv istället för att spendera sina sista år på långvården? Hur många platt tv är det värt att ha besparingar för att kunna garantera bra vård vid sjukdom och olyckor?
Grunden för allt framtida välstånd är besparingar, men detta förstår ytterst få i dagens samhälle. Detta kommer uppenbara sig på ett mycket otrevligt sätt för de flesta, när de sitter med skyhöga lån i bostäder som tappar i värde, riskerar arbetslöshet och får kämpa med näbbar och klor för att kunna få ens en del av det staten lovat i form av utbildning, sjukvård och stöd. Jag vill därför argumentera för att det enda vettiga är att spara pengar i en utsträckning som kommer få de flesta i din omgivning att tappa hakan. Undertecknad har ibland blivit anklagad för att leva ett “asketiskt” liv. Det är på intet sätt sant. Jag har både dator, bil, telefon och rena kläder. Jag går ibland på restaurang, ibland på bio, ibland på konserter. Jag lever på intet sätt ett stenåldersliv. Trots detta sparar jag i runda slängar 30% av min disponibla inkomst. Varje månad. Naturligtvis har jag det enklare än många andra – jag har inga barn, och ett ganska välbetalt jobb. Men även de som har en annan situation bör i dagens mycket rika samhälle ha alla möjligheter att lägga undan åtminstone en mindre del av sin lön för framtiden. Och när man lagt sig till med vanan att spara så inser man snabbt att det faktiskt inte är så svårt. Vi lägger pengar på en vansinning mängd onödigheter utan att tänka på det. Följaktligen tänkte jag avsluta med några enkla tips för den som vill komma igång med sina besparingar.
- Köp billig mat. Även om mat endast utgör kanske 15% av en familjs budget idag så finns det mycket att spara, om man faktiskt vill. Utan att egentligen behöva offra någonting mer än lite tid. Självklart är tid pengar, och den tid det tar att laga mat bör vägas mot allt annat (om man tycker det är värt att jobba några timmar extra i månaden för att slippa laga mat är detta ett val lika gott som alla andra). Det finns gott om billig mat, så man behöver inte leva på ärtsoppa.
- Om du behöver en bil, köp en begagnad. Rent krasst är det så att en ny bil i pengar (och även i form av energi-resurser) kostar mer att tillverka än den kommer kosta i bränsle under hela sin livstid. Vill man ha en bränslesnål bil bör man först räkna ut huruvida besparingen i bränsle uppväger att den är dyrare. Sån tur är finns det mycket gott om begagnade bilar i Sverige, och det går att hålla liv i en sådan i många år med lite regelbundna reparationer.
- Köp inte så förbaskat mycket kläder. Kläder, utöver det man behöver för att vara hel och ren, är lyxkonsumtion. I Sverige slängs årligen 8 kilo textilier per person. Enough said.
- Om du nödvändigtvis skall åka på utlandssemester, så gör åtminstone en kalkyl på vad du istället skulle kunna få för pengarna. Därtill så saknas det knappast sevärdheter i Sverige och övriga Norden, även om somliga naturligtvis helst vill fly till varmare trakter.
- Det här må låta elakt, men sluta köp så förbaskat mycket skräp till era barn. Hur många tusen kronor per år i tv-spel/barn behövs, egentligen? De flesta tycks tro att barns glädje kan mätas i mängden leksaker de har, vilket varje sund människa borde inser inte stämmer det minsta. Självklart skall man köpa saker till sina barn om man har råd – men inom rimlighetens gränser. Barn är, precis som vuxna, mycket bortskämda nuförtiden.
- Sluta dyrka elektronik. Ja, det är häftigt med en platt-TV. Själv väntade jag tills alla andra hade köpt en, och fick den för en tredjedel av priset som de som köpte tidigt behövde betala. Och visst är det trevligt att datorer, mobiltelefoner och läsplattor är billiga. Men det betyder inte att man behöver köpa fler av dem. En billig mobiltelefon går att få under 2000 kr (ännu billigare om man köper s.k. pensionärs mobil), och en dator för ett par tusenlappar till. Och köper man saker som håller så är det egentligen inte mycket pengar man behöver lägga per år för att vara uppkopplad och kunna läsa trams-media och kolla på dåliga komediserier. Spela angry birds och wordfeud. Om man nu anser att detta är ett behov värt att tillfredsställa.
För att avsluta – all ekonomisk verksamhet är till syvende och sist till för att tillfredsställa ett eller annat materiellt behov/önskemål. Men det materiella är inte allt här i livet. Jag skulle till och med vilja hävda att det materiella är något som man bör ses som ett hinder man behöver ta sig förbi, för att därefter kunna ägna sig åt viktigare saker. Det finns så mycket mer i livet än allt det vi köper och konsumerar. Saker som de flesta går miste om utan att ens reflektera över att de finns. Och även någon som enbart är intresserad av en livstid av konsumtion för att sedan dö bör inse vikten av att spara tills man blir äldre.
Gör dig själv en tjänst, och börja spara. På riktigt.
Hans Palmstierna, Save Capitalism
69 kommentarer
Att det skall behövas en ultra kapitalist för att säga detta 🙂
Ultrakapitalist låter ungefär lika trevligt som ultrakommunist. Tror världen skulle må bättre utan alla -ismer.
Människor behöver dock vettiga världsbilder och värderingssystem. Det är därför jag marknadsför en ekosocialliberaldemokratisk framlevnadism så smått. Jag skulle anstränga mig mer med detta om jag också kunde peka på bra lösningar på våra energiproblem, men jänkarna satsar mycket hellre på skiffergas än på något som minskar snarare än ökar våra energirelaterade problem. Det är dock den lösning som marknaden har valt. Sedan kommer marknaden välja tjärsand och underjordisk förgasning av kol. Först när världen är riktigt grundligt ruinerad på grund av fossilbränsleanvändningen kommer marknaden satsa på något annat. När alla olämpliga alternativ är grundligt förbrukade kan marknaden mot sin vilja tvingas satsa på något sunt.
@gefle
Det kan bara ha en enda förklaring och det är att du inte har en aning om vad du pratar om.
Eller också tycker du att det är lika illa att du äger dig själv som att du är slav. Det kan jag aldrig tro.
@Patrick. Menar du att din sanning är bättre än någon annans?
@gefle
En relativist 🙂 Du kommer inte undan med att hävda att det beror på hur man ser det.
Kapitalismen tar utgångspunkt i äganderätten och den börjar med att du äger dig själv är det något vi behöver diskutera?
Kommunismen är i princip dess antites. Är det något du vill diskutera?
Patrick. I grund och botten är jag kapitalist. Jag äger mitt hus, jag är delägare i företag via börsen. Det var ordet ultra som fick mig att (över?)reagera. Ultra för mig är män som Falkvinge eller de mest hårdföra supportergrupperna inom idrotten.
Kommunismen handlar om människans frigörelse. Kapitalismen kanske inte handlar om detta men det går inte därför att ställa dem som motsatser.
Bylud : Frigörelse från vad, om jag får lov att fråga? Och hur bra har denna frigörelse fungerat, d.v.s. hur bra korrelerar den kommunistiska teorin med verkligheten? Jag har då inte hört talas om några människor i kommunistiska samhällen som är "fria", förutom möjligen nomenklaturan.
Vi borde nog fokusera på vad vi skall göra med saker och ting och vad vi inte skall göra med dem, oavsett vem som äger dem. Det avgörande för om en handling är moraliskt riktigt eller moraliskt fördömlig är inte om den utförs av en kapitalist eller av staten.
savecapitalism: Kommunismen handlar faktiskt om frigörelse och att den enskilda människan ska kunna rå över sitt arbete. Bolsjevikerna i Sovjet var det bästa alternativet då och och utanför Sovjet kan deras positiva inflytande inte överskattas.
"Grunden för vår nuvarande konsumtion är baserade på tidigare generationers besparingar. Det är alltså inte det marknads-ekonomiska systemets fel att vi lever i ett konsumtionssamhälle" Hahaha. Grunden för vår konsumtion är krediter. Syftet med kapitalistiska marknadsekonomier är att skapa produkter som någon vill konsumera för per pengar än vad de kostade att producera. Syftet med kapitalistisk marknadsekonomin är att någon konsumerar det som producerats. Det är alltså hela poängen med systemet.
Men Cornu, då, vad har katten släpat in? För övrigt, tl;dr
Vi har haft en kapitalistisk marknadsekonomi (i någon utsträckning iaf) i tusentals år – syftet är att detta är en naturlig konsekvens av att folk försöker göra det bra för sig. Det som hänt är väl snarare att många har gått vilse i vad "göra det bra för sig" innebär.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@Åsa
Med den lilla skillnaden att du själv kan göra dina prioriteringar i ett kapitalistiskt system. Du slipper få 75% av dina inkomster konfiskerade till tvångskonsumtion som någon annan beslutar åt dig. Du kan prioritera mer tid med dina barn istället för att satsa på professortjänster i genusvetenskap eller stora fester på tillväxtverket för att ta ett par exempel.
Att spara 1/3 av sin disponibla inkomst är en utopi för en majoritet av befolkningen utom för singlar utan barn med välbetalt jobb som du själv beskriver din situation. Sen kan man ju vända på många av dina resonemang utan att det för den skull blir konstigt. Tex: Köp dyr mat. Köp kvalitet, äkta hängmörat a 300 kr/kg istället för billiga biffen som inte smakar någonting. Köp dyra kläder med ren bomull istället för billiga kläder med besprutad bomull osv.
Jag är fullt medveten om att det är en utopi för många. Men det behöver inte vara det – livet handlar om prioriteringar. Av alla de utgifter folk tror att de "måste" lägga pengar på så finns det mycket som kan kapas, åtminstone för den breda medelklassen.
Och det är klart att du kan vända på mitt resonemang, om du vänder på grundteorin – och iställlet hävdar att det enda som spelar roll är maximal tillfredsställelse i nuet. Tycker man så så är det slösa, slösa, köp, slösa, lyx som gäller – bränn varenda krona innan det är för sent!
Men jag tror inte på det. Trots att jag är "ultrakapitalist", eller kanske just för att jag är det, så ser jag inte konsumtion och tillfredsställelse i nuet som högsta ideal. Finns viktigare saker.
Håller med dig i att den breda medelklassen definitivt kan dra ner på sina utgifter. Vad gäller konsumtionen försöker jag vara medveten om vad jag köper. Tex har jag varken bil eller körkort så då slipper jag den utgiften och gör miljön en tjänst. Hyfsad kondis får jag på köpet då jag cyklar året runt även om det så är 20 minus.
Det där med bilen är nog lite överförenklat. Räknar man med att bilen går 30000mil och drar 0.7L/mil och soppan kostar 13kr/L slutar bränslenotan på 273tkr. För den summan får man med lätthet en ny bil (och tro mig den kostar mindre att tillverka än du får betala för den).
@Anonym
Och bensinen kostar runt 5-6:- om du räknar bort tvångskonfiskeringarna.
Även bilen är mycket billigare om du räknar bort tvångskonfiskeringar…
@anonym
Absolut speciellt om du tittar på hur mycket bränsle som gått åt i alla produktionsled av bilen. Nu kanske inte det skett i högskatteländer men ändå. En femtedel av ditt billån går direkt till staten i form av moms. För att inte tala om topplånet på din bostad.
Om du har sparat in 273tkr och för de pengarna köper en ny bil, vad har du då tjänat? Den nya bilen drar också bränsle.. Tror du också har förenklat en del
Påståendet i artikeln var att en ny bil i pengar kostar mer att tillverka än den kommer kosta i bränsle under hela sin livstid. Att då påstå att jag förenklat endel är alltså lite av att skjuta budbäraren…
Detsamma gäller energi och utsläpp. En ny bil "kostar" ca 2,500 l diesel eller 6 ton CO2 – men under sin livstid använder även den snålaste bilen 12,500 l diesel och släpper ut 28,5 ton CO2
Missuppfattningen att bilar kostar mycket mer att tillverka än de släpper ut förekommer ofta på den här bloggen – är det så att läsarna känner att de måste försvara ett innehav av lite för gamla bilar?
Konsumtion är väl förutsättning för många jobb.
Det är väl hur konsumtionen sker som är det viktiga.
För den som har råd så kanske en konsumtion av tjänster är att föredra framför produkter.
Sen kan man raljera om att vi lever i en låneekonomi, med allt större skulder.
Men om allt vore skuldfritt så hade alla tidigare generationers arbete givits till nuvarande generation.
Räkna på skulden och på vad vi får ärva.
Ett helt skuldfritt hus är värt lika mycket som det kostar att uppföra igen.
För att inte tala om all infrastruktur!
Jobb är inget självändamål. Det är väl snarare torftigheten i vår kultur som fått oss att uppleva det så. Givetvis i kombination att du skall dra runt ett enormt byråkratiskt system och tvingas deltaga i en massa konsumtion mot din vilja.
Vänd på det. Jobb är en förutsättning för konsumtion.
Att vara behövd är ett privilegium och ger livet mening.
Många ser jobbet som ett sätt att uppnå denna status.
Samtidigt finns det uppgifter som behöver utföras och produkter som måste fram.
Det finns även dem som ser kultur som jobb och vill ha betalt för att utöva sina intressen.
Men man kan ju i viss mån avstå från lönearbete om man prioriterar ner konsumtionen. Så har jag levt länge! Då har man egentid att spendera , tex här!
Jag och min sambo lever på ca 50% av våra disponibla inkomster (33k) och då är hon mammaledig med vårt första barn. Det enda vi "unnar" oss är att handla ekologiskt. Villan är betald om 4 år och vi har en hyfsad buffert. Och nej det är inte det minsta jobbigt att försöka ge sitt/sina barn förutsättning att få en god framtid, då jobbar jag gärna all vaken tid utanför lönearbetet med vedklyvning, odling, matlagning osv, gärna med min son närvarandes.
Skönt att det finns några kvar av din sort. En raritet nu för tiden. 🙂
33k i disponibel inkomst eller sparar ni 33k?
Vi sparar/förbrukar ca 15-16k i månaden.
Bra jobbat. Har ni bil?
Billig mat kan man ju köpa. Problemet idag är ju dock att den billiga maten oftast kanske inte är den som är mest hälsosam för en själv. Ej heller särskilt bra för miljön. Äldre bilar har jag alltid haft själv. Ett bra tips annars är att inte ha någon bil alls. Det är i särklass billigast OCH miljövänligast, då det alltid skenar iväg med försäkringar, skatt och reparationer, hur man än gör. Utsläppen (från avgasröret) är betydligt farligare på många gamla bilar vilket i stadsmiljöer innebär kraftigt försämrad luft. Det som är bäst för privatekonomin är inte alltid bäst för samhället i stort eller ens för ens egen hälsa.
Ett problem med dagens ekonomiska system är som jag ser det att det, genom sin globalisering och centralisering, har gjort att saker som förr var gratis och fanns i överflöd nu har plockats in i den begränsade monetära ekonomin och gjorts knappa genom att de fått ett pris i pengar.
Alla pengar folk lägger på vatten är ett sjukt exempel. Inte så farligt i Sverige kanske men i sydeuropeiska länder som Spanien tex. Barnpassning/barnomsorg var inte allt för länge sedan något som fanns i överflöd i mindre byar och städer, där man bara kunna släppa ut barnen när de var fyra år gamla och så gick det till en granne och fick både mat och vatten gratis. Idag vill ju helst politikerna tvinga in ungarna i utbildningssystemet vid 3 års ålder.
I övrigt brukar jag säga att jag är emot kapitalism men för marknadsekonomi. Jag är för att folk så fritt som möjligt ska kunna utbyta varor, tjänster, erfarenheter, osv. Jag är dock inte säker på att dagens värderingssystem och distribution av dessa är det bästa.
Sluta röka är ett väldigt bra spartips också. Då blir man friskare plus att man har råd att köpa dyrare mat som är mer hälsosam och miljövänlig.
Sluta röka/snusa är lite som att sluta konsumera. Jobbigt några månader sen vill man inte ha skiten.
Kapitalism som värderingssystem bör rimligen enbart appliceras på ekonomisk verksamhet. Dessvärre väljer folk (såväl nyliberaler som socialister) att applicera ekonomiskt tänkande på ALLT. Hur maximerar man skatteintäkterna? Hur pressar man igenom maximalt antal patienter per vårdkrona? Hur många gamlingar kan vi neka vård för att minska kostnaderna. Alla statliga mätetal på allt handlar om hur mycket en byråkrat anser att de har gjort med pengarna.
Synnerligen inhumant.
Problemet är att eftersom staten har raderat ut största delen av civilsamhället så finns det bara ekonomiska beräkningar kvar. Det "sociala kapital" som utgjordes av att människor i grupp strävade tillsammans (familj, lokalsamhälle, bygd, kyrka eller annan förening för lokal samordnan) finns inte längre – det finns alltså ingen som kan leverera det som det traditionella samhället en gång i tiden gjorde utan vinstmotiv.
Det enda vi har kvar är just kapitalismen, vilket nu måste stå för produktion av allt. Tar vi bort även den så rasar vi ned i svält, krig och undergång. Det rimligaste (ur min synvinkel) är att människor försöker göra som man gjorde förr i tiden – man tar det överskott som ekonomisk produktion ger och plöjer ned i sådant som är viktigt på riktigt, nämligen att hjälpa sig själv och sina närstående, och skapa en bättre värld runt sig.
Men notera att utan kapitalism kommer vi ingen vart – för då finns det ingen överskott som vi kan leva på när vi önskar ägna oss åt viktigare saker.
Vackert skrivet, så vackert.
Billig mat kan vara hur ekologisk och nyttig som helst! Lokalproducerade grönsaker, rotfrukter, svenska bönor och ärtor, småskaligt fångad sill och flundra. Ägg. Någon gång ibland kött från en lokal bonde, och då gärna framdelskött som smakar delikat.
Jag instämmer med dig i dina tankar. De är inte nya och kommer mycket nära de kommunistiska och socialistisk tankarna om hur samhället bör vara. Men vad är kapitalismen, egentligen namnet på dett produktionssätt där vinsten är drivkraften; inte behovet. Detta leder till konkurrens, som väl kan vara nyttig för den, som inte behöver delta i den. Den befordrar effektivitet men är oförmögen att prestera något om inte vinst skapas. Att staten, som överbyggnad har till uppgift att hindra systemet från att förgöra sig självt har tyvärr lett till civilsamhällets utradering. Quo vadimus?
Problemet med de kommunistiska och socialistiska tankarna är att de avser skapa sitt utopia med tvång. Och om vi ser till historien så fungerar samhället inte så – man kan inte kommendera folk till att vara mer givmilda eller bry sig mer om sin granne. Folk sätter ALLTID sig själva först, detta är en biologisk överlevnadsdrift.
Följaktligen så är det enda sättet att låta folk bry sig om andra frivilligt. Därtill – på ett rent moraliskt plan – vad är det för fint med att någon bryr sig om någon annan för att de är tvungna?
I kapitalism är mycket riktigt vinst drivkraften. Denna vinst är det som möjliggjort varenda effektivisering och varenda ökning i levnadsstandard som världen någonsin sett. Vinst innebär att man tar saker som är mindre värda och förvandlar dem till något som är mer värda. Varenda stenåldersmänniska som lyckades skapa ett spjut av en sten och en pinne gjorde "vinst". Det folk tycks ha något emot är när detta sedan görs mer avancerat genom arbetsdelning och kapitalackumulation, vilket är steg #2 och #3 i vägen mot välstånd.
Utan "vinst" finns bara ond bråd död. Det finns inget mytiskt med monetär vinst eller ansamlandet av kapital – det är exakt samma vinst som en bonde gör när han sår utsäde och får tillbaka grödor – och kapitalackumulation är samma sak som när bonden lägger undan av årets grödor för nästa års utsäde. Arbetsfördelning är när han hyr en dräng för att kunna så och skörda mer – och både hans och drängens levnadsstandard ökar (för att bådas vinster ökar). När de senare väljer att mäta vinst, inkomst och utgifter i ett gemensamt bytesmedel så blir det en monetär vinst.
Staten har inte som uppgift att hindra det kapitalistiska systemet för att förgöra sig självt. Staten har – i bästa fall – som uppgift att vara lagen och ordningens förlängda arm, och skapa ett ramverk av lagar som gör att framtiden är förutsägbar, och att folk har samma rättigheter. Kapitalism havererar när det inte finns något lagligt skydd för privat ägande, och ingen säkerhet från våld och stöld.
Staten idag är en parasit som suger vinsten ur den privata ekonomin för byråkrater och politikers personliga vinnings skull. Ideologier och "ismer" är överlag en dimridå för att de skall kunna låtsas att de slåss mot varandra när de i själva verket bara utsätter skattebetalarna för systematiserat bedrägeri.
Jag kan förstå att många på vänsterkanten tror att socialism och kommunism står för något "bra" och "rättvist", men allt detta grundas i en missuppfattning om såväl vår mänskliga natur, som statens sanna skepnad.
Jag gör min vinst, och hoppas kunna bidra till andra så mycket som jag kan förmå min mänskliga natur att göra. Inte för att jag måste, utan för att jag vill – Gud gav människan (om man nu är troende) den fria viljan av en anledning – nämligen att vi skulle göra något gott av den. Därmed finns även möjligheten att folk gör ont med den, men utan möjlighet att välja finns varken eller.
Midnatts-timman närmar sig, jag får önska herrn godnatt.
"Folk sätter ALLTID sig själva först, detta är en biologisk överlevnadsdrift.
Följaktligen så är det enda sättet att låta folk bry sig om andra frivilligt."
Ser du inte självmotsägelsen? Socialismen är nödvändig JUST FÖR att människan är egoist. Om man ersätter välfärdsstaten med privat välgörenhet som kommer misären för den fattigaste tredjedelen öka något oerhört. Dessutom kommer de tvingas in i ett förnedrande beroendeförhållande och sitta med mössan i hand utanför kyrkoporten istället för att få automatiska utbetalningar från en neutral stat.
Om nu cirka 50% är socialistiskt lagda, kan inte dessa 50% ordna ett frivilligt och förutsägbart välgörenhetssystem för den tiondel (inte tredjedel, skärp dig) som har svårt att försörja sig själva?
Ni socialister har en väldigt, väldigt negativ och cynisk människosyn, och inga samvetskval när det gäller att tvinga på folk era lösningar. Släpp sargen och lita på dina medmänniskor.
@savecapitalism I det marxistiska idéarvet och faktiskt då också leninismen! är det centralt att ingen förändring kan ske om inte en stor majoritet är vill det. Att våld från en minoritet ska kunna ändra på sakernas tillstånd är det bara anarkister och terrorister som tror på.
Visst finns det egoister och det är kanske därför det finns moralregler om hur vi ska handla mot varandra. Jag känner inget samhälle där inte moralreglerna går ut på att ta hand om varandra. I sammanhang där man kan vara anonym så kan man få höra kommentarer om att dessa moralregler strider mot den mänskliga naturen etc.
Angående vinst så kan inte vinst definieras som vara, vilket du gör. Förvandlingen av sten och pinne till spjut är ingen vinst. Det är produktion av ett föremål. Det kan kanske användas för att ge bättre jaktlycka osv men det har inget med vinst att göra. Och fundera lite över din liknelse med bonden och drängen. Hur ska arbetsresultatet fördelas?
”I kapitalism är mycket riktigt vinst drivkraften. Denna vinst är det som möjliggjort varenda effektivisering och varenda ökning i levnadsstandard som världen någonsin sett”. Här sammanfattar du Marx mycket bra. Hans kritik av kapitalismen (marknadsekonomi är artistnamnet) är att den leder till koncentration, utslagning och självdestruktion.
Staten har som uppgift att hålla det rådande systemet gående, tro mig. En gång i tiden var det det feodala samhället det tjänade. Sedan efter franska revolutionen och efterföljande borgerliga revolutioner på 1800-talet beskyddade det borgerskapet och kapitalet. 1900-talet kännetecknas av kampen för demokrati och rösträtt vilket kostat mer blod i Europa än något annat.
Den stora staten som du ondgör dig över uppkom efter 1945 under den s.k. fordistiska eran, som avslutas 1992. I den ideologin ingick att de som arbetar och lever också ska ha råd att köpa det de producerar..
Staten har ingen ”sann” natur; liksom människan. De speglar bara den tid man lever i.
Som jag ser det så måste vi alla ställa upp bakom slagordet ”Save the capitalism from capitalism”
Jag har levt som Hans hela mitt liv. Läste 5 år på universitet utan studielån bla. Det går leva fantastiskt snålt om man inte bara "gör som alla andra".
Tipset om bil skulle jag vilja flytta upp överst. Jag brukar köpa "värstingen" av den modell jag vill ha när den är ca 3 år gammal. Priset är fantastiskt mycket lägre och när bilen är 12 år gammal har den fortfarande 250 hästar och är presentabel (om man bara kan sköta den lite).
Det enda jobbiga är att man får så mycket flis över. 😉
För några år sedan fördubblades min garagehyra, vilket fick mig att tänka till.
Då jag bor centralt i Göteborg, var alternativet att sälja bilen och börja att köpa månadskort för den kommunala buss- och spårvagnstrafiken.
Jag fick inte mycket för den gamla bilen, men ekonomiskt sett var det en mycket lönsam affär.
Jag måste dock erkänna att jag sedan hade vissa abstinensbesvär under ett par års tid.
Mitt sparråd: Försök minska de återkommande fasta utgifterna, det blir mer än du tror på årsbasis.
Det är bra. Sätt ytterligare press på matpriserna. Jag har hört att det finns grisar som är inlåsta i så stora boxar att de kan vända sig om. Slöseri yta och energi!
Djurvänlig mat behöver inte vara dyr. Jag har en lokal bonde som jag skall köpa en kvarts gris av till jul. Kostar inte nämnvärt över vad det kostar i butik – skillnaden är att grisen är uppfödd och slaktad på gården. Att tramsa omkring och tro att man kan göra en insats för djuren i butik ger jag inte mycket för – leta rätt på en lokal bonde som säljer istället. Billig mat betyder inte per definition dålig djurhållning. Man får bara lov att anstränga sig lite.
Den "dyra" mat jag talar om är mcdonalds-och-pizza-dieten som dagens barnfamiljer verkar ha som standard för att de är för lata eller för stressade för att göra något vettigare.
Du förstår nog att konsekvensen av "Köp billigare mat!" inte kommer att bli att folk flockas hos bönderna, utan snarare vilka val man gör på närmaste köpcenter.
Världens ekosystem är på väg att haverera p.g.a. kostnadsbesparingar i matproduktionssystemen och köttindustrin är sannerligen en skam för mänskligheten.
Enligt min mening är det produktionen som förbrukar naturresurserna och inte konsumtionen och detta har fått mig att inrikta mitt liv på att arbeta så lite som möjligt. Om man på detta sätt är moraliskt högstående så gäller det att skjuta på saker och finna bortförklaringar. Det kräver mer fantasi än att minska konsumtionen och alla klarar inte av det. Så det är meningslöst att här tala om hur man blir en anti-producent.
I en fungerande marknadsekonomi så sker produktion pga av att det finns en efterfrågan av (att konsumera) produkterna. Det är alltså konsumtionen som är orsaken till produktionen.
Kan det inte vara tvärt om, produktionen orsakar konsumtionen? Med mindre produktion så fås ju mindre konsumtion. Priset går upp och så vidare. Hela kedjan påverkas. Om det är marknadsekonomi har knappast någon betydelse. Men i en ej fungerande marknadsekonomi typ det socialistiska systemet kanske det inte hjälper att minska konsumtionen eftersom planbyråkrater kan bestämma något annat.
Om jag minskar min konsumtion men inte min produktionen så torde någon annan att konsumera vad jag producerar, eftersom priset på alla varor och tjänster minskar. Men hur blir det om man gör tvärt om? Då kommer priset att öka, varvid konsumtionen minskar. Därför måste det vara effektivare och mer moraliskt att minska produktionen. Eller har jag lurats av min lättja?
Men om ingen annan konsumerar det du producerar så blir ditt arbete bortkastat och gör dig ingen nytta. Är du då förståndig slutar du snart upp med att producera.
Hur kan man då få folk som producerar något vettigt att vara mer moraliska?
Nej, då får du krabbstick i stället för krabba, urhållar din kundbas och imbloderar.
Fjantiga halvkvädna resonemang, det är bara att sluta lönearbeta o flytta ut i bushen. Känner man bara lite folk så finns det hur många sommarställen som helst man kan bo gratis i mot att fixa lite med dom. Sen kan man hjälpa några bofasta runt om så får man mat.
Underbar tillfredställelse i att ge hela den destruktiva kapitalistskiten fingret.
Gott om tid till stimulerande kulturutövning också
err skribenten har en del poänger. Men glömmer att livslagen för kapitalismen är den ständiga tillväxten, eller snarare lagen om kapitalackumulationen. Lästipsen är förstås David Harvey och Tim Jackson.
Sen finns ju den där gamla frågan om fördelning. Enprocentarna som lever i ett parallellt universum . Och så vidare.
Passande filmsnutt på 30 min i just detta ämne.
http://www.youtube.com/watch?v=iKkEjl-RSfc
Tillväxt är inte "kredittillväxt" utan produktionstillväxt. BNP är produktion, inget annat.
Balansen mellan konsumtion och investeringar är inte helt självklar. Vad säger att vi konsumerar för mycket och investerar för lite och hur bestämmer man rätt nivå? Om vi bara investerar så står ju fabrikerna där och spinner på tomgång. Tyskland har investerat alldeles för mycket i solceller nyligen, förresten, till förfång för konsumtionen som med all sannolikhet skulle göra mer nytta. Det fördjupar givetvis krisen att man bara shoppar flashiga kiselplattor från Kina och yrar omkring på tak istället för att bygga energi rationellt och handla brett med europeiska grannar.
Det finns många utmärkta sätt att leva billigt med minimal konsumtion och inkomst som singel. Men om man har en partner och barn så prioriteras oftast långsiktig säkerhet och valfrihet genom större inkomst och tillgångar för familjens överlevnad och lycka(som för den delen kan kombineras med minimal konsumtion).
För mig som är kring 30, ingen eg sjukdomshistorik och idag har ett helt ok betalt jobb känns det inte helt självklart att lägga pengarna på hög (även om jag inser att jag ngn i framtiden kommer behöva extra pengar). Varför? Med tanke på våra utfiskade hav och andra processer som kommer ställa till med omfattande globala problem är det relativt hög sannolikhet att mina SEK inte kommer vara värda så mycket när jag väl behöver dom (säg om 40 år).
Om man inte är så säker på att dagens ekonomiska system kommer finnas/fungera när man väl behöver de pengar man spar idag, vad gör man då?
Välstånd och Tillväxt
Vad är materiellt välstånd och hur uppnår man det?
Vad är mentalt välstånd och hur uppnår man det?
Materiellt välstånd betyder väl att man har: nånstans att bo, mat för dagen, sjukvård inom räckhåll etc. Dock är gränsen flytande mellan materiellt välstånd och överflöd och definieras olika beroende på vem man är och var man bor världen.
I Sverige kan man nog tänka sig att nästan 100 procent av befolkningen lever på överflödssidan av gränsen mellan välstånd och överflöd…även om många kanske inte inser eller håller med om detta.
Om befolkningen redan lever i materiellt välstånd och t.o.m. överflöd kan man börja fundera i termer om materiell tillväxt. Behöver vi tillväxt då?
Är det kanske så att utan tillväxt hamnar vi i elände och misär eller…
Men behöver vi allt det där som tillväxten kan ge oss?
Många har ju svart bälte i shopping eller ska vi säga överflödshopping och blir totalt beroende av att handla mera, större och bättre…
Och behöver vi göra av med jordens resurser i den takt vi gör nu…..?
Det leder oss in på mentalt välstånd och hur man kan uppnå det.
Mentalt välstånd betyder väl att man är nöjd med sitt liv och sin omgivning.
Och hur många procent av befolkningen är det?
En förutsättning för mentalt välstånd är förstås materiellt välstånd…men däremot inte materiellt överflöd. Många vittnar om att materiellt överflöd inte solklart leder till en lyckligare tillvaro utan kanske tvärtom till funderingar om meningslöshet när shoppingkicken har ebbat ut och man fått allt eller handlat allt man vill ha….och kanske till o med ”vunnit” statuskampen….
Kanske är det så som man säger ”Människor är människors glädje”…och vad betyder det då?
Jo, det skulle kunna vara så att kontakten och samspelet med andra människor är det som gör oss lyckliga och ger mening med livet.
Slutsatsen?
Skippa shoppingen och engagera dig i andra människor….spela och sjung tillsammans, berätta (rövar)historier för varandra, lek med era barn, gå på teater, ta del i gemensamma utflykter, greppa alla tillfällen att ställa till med fest, gå med i ett bridgegäng, gå på kurser,etc.
Dom enda som kan bli lite ledsna, är dom som tillverkar och säljer alla ”nödvändiga” prylar som du bara måste ha………
Hälsar
Filosofen
Bosse
@Bosse
Tillväxt är en högre BNP med alla brister det begreppet har. Välstånd är att kunna göra mer av det man vill. Om det är att köpa en fjärde Porsche eller tillbringa mer tid med sina barn, studera, odla morötter spela gitarr eller vara med sina kära så är det allt beroende av produktivitet. Vill vi tillbringa mer tid med detta eller annat vi önskar så krävs det ökad produktivitet. Inget av det kräver ökad BNP tillväxt, inte ens Porschen. Det är viktigt att tydliggöra detta i ett tidevarv av alla begrepp och den förvirring som råder ikring dem. Inte minst den produktivitetsfientlighet jag upplever pga sammanblandning med andra begrepp.
Det som förvånar mig framför allt i detta land är att folk inte reagerar mer mot den stora konfiskering av deras inkomster, minst 75% som sker och som leder till tvångskonsumtion av än det ena än det andra. Dessutom leder det till avsevärt sämre produktivitet pga all byråkrati. Du är tvungen att jobba heltid samtidigt som ditt välstånd mals ner.
Jag är övertygad om att vi skulle kunna halvera arbetstiden och ha samma materiella välstånd. Vill du att någon annan skall uppfostra dina barn eller ta hand om dina gamla föräldrar får du nog räkna med att arbeta mer för att ha råd att betala för den tjänsten.
Jag håller med dig Bosse om dina prioriteringar men ville ändå framhålla detta med produktivitetens vikt.
Jo, jag håller med att vi måste producera, frågan är dock vad?…..det är dock skillnad på att köpa en fjärde Porsche och att odla morötter. Det jag ville belysa var ju överkonsumtionen (en fjärde Porsche). Alla aktiviteter kräver inte ökad produktion eller?
Vi kan alla ha olika uppfattningar om vad välstånd är….vill man konsumera mera så får man tamejsjutton också öka sin arbetsinsats(produktivitet) och vill du konsumera mindre så kan du lönearbeta mindre tid.
Jag tror vi är överens om att vi bara skulle behöva lönearbeta halva tiden för att få ett hyfsat liv…sen blir det väl lite annat eget arbete för att hålla skeppet flytande. Som tur är så är eget arbete än så länge obeskattat……
@Bosse
En av de saker som jag ville påtala var just det att ökad produktivitet inte är samma sak som ökad produktion. Det är en av de saker som vi måste ha klart för oss när vi diskuterar dessa saker.
Ökad produktivitet är att kunna åstadkomma mer med mindre resurser i form av råvaror, energi och eller arbete.
Hitintills har det gått relativt lätt för oss mycket tack vare lättillgänglig och billig olja. Vi får se vad framtiden blir.
Ökad produktion och BNP tillväxt är det egentligen bara staten och deras polare bankerna som vill ha för att hålla igång sitt pyramidspel och förstås deltagarna i detta pyramidspel, bolånetorskar och andra som "ställt upp" och lånat till konsumtion.
Det var bra att du redde ut vad som är vad. Problemet är vad jag kan förstå är att ökad produktivitet också har medfört ökad produktion av både "bra" och "dåliga" saker/tjänster och samtidigt med mindre arbetskraft, allt för att maximera vinsterna. Några blir rikare och flera blir arbetslösa. Och vi har fortfarande 8 timmars arbetsdag för de som har arbete. Tricket är väl att kunna fördela arbetet på flera….hur det nu ska gå till….
"Du, Kalle Karlsson, du får sänka din lön med 40-50 procent men du behöver bara jobba hälften så mycket" Hur många nappar på det erbjudandet tro ?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag håller med till viss del. Det är helt galet vilka mängder prylar, kläder och semesterresor som konsumeras men jag håller INTE med om rådet att satsa på att köpa billig mat! Det är råd som dem som skickar ett svenskt jordbruk och en levande ladsbygd rätt ner i graven.
Vi har världens strängaste djurskyddslagar i Sverige och det är viktigt att djuren har det bra. Frågar man konsumenter är det något som väldigt många tycker är viktigt! Dock gör det att Svenska bönder har högre kostnader för att uppfylla dessa hårda djurskyddslagar. Då kan vi omöjligt konkurera mot billig mat där ingen bryr sej hur djuren haft det eller vilken miljöpåverkan framställandet av produkten haft.
Läs gärna mer om hur det är på en modern Svensk mjölkgård på http://www.facebook.com/#!/Bondbonansblogg