Gästinlägg: Hur man blir anti-konsument (och varför)

Nedanstående är ett gästinlägg från Hans Palmstierna på Save Capitalism.

Konsumtion är jättetrevligt, det vet alla. Utan någon form av konsumtion skulle vi alla dö relativt snart. Men dagens konsumtion handlar sällan om livsnödvändigheter, och ofta inte ens om konsumtion för att fylla ett behov (hur viktigt eller oviktigt detta behov än må vara), utan är enbart konsumtion för konsumtionens skull. Detta är en modern företeelse, och tidigare generationer skulle knappast se med blida ögon på den konsumtions-orgie vi lever i.

Konsumtion möjliggörs naturligtvis av en kapitalistisk marknadsekonomi. Hela vårt välstånd bygger på kapital-ackumulering och fritt utbyte av varor och tjänster. Men det betyder inte nödvändigtvis att vi behöver leva i ett samhälle fokuserat på konsumtion. Och det har faktiskt inte alltid varit så. Grunden för vår nuvarande konsumtion är baserade på tidigare generationers besparingar. Det är alltså inte det marknads-ekonomiska systemets fel att vi lever i ett konsumtionssamhälle, som många vill få det till. Vissa företeelser i den moderna ekonomin, t.ex. den eviga inflationen av pappersvaluta, uppmuntrar visserligen till konsumtion och mindre sparande, men inflation i sig är inte en nödvändig – eller ens fördelaktig – del av ett marknadsekonomiskt system.

I grund och botten handlar det om tidspreferenser. Konsumera nu, eller spara och bygga kapital inför framtiden. De flesta har inte ens funderat på saken i dagens samhälle, utan sparar bara om de måste, för någon redan känd framtida utgift. Ingen tänker på att det kan vara värt att spara för okända framtida utgifter. Detta trots att många instinktivt börjar ana att något inte riktigt fungerar med vår nuvarande bland-ekonomiska sörja. Jag tänker därför försöka argumentera för att folk skall bli “anti-konsumenter”, och istället för att konstant fokusera på tillfredsställelse i nuet fundera på vad som kan vara värt att spara för i framtiden.

Låt oss börja med vad vi vet, eller i alla fall tror oss veta. Världen står inför ett antal ekonomiska problem framöver. Det saknas gigantiska summor i pensionssystemen, och vid det skattetryck vi har idag bör vi inte räkna med någon mirakulös ekonomisk “tillväxt” som kommer rädda oss ur detta. Därtill har mycket av “tillväxten” vi har sett de senaste decennierna huvudsakligen bestått av kredit tillväxt. Det är i sig inget fel med krediter, tyvärr så har kreditgivningen blivit mer och mer fokuserad på konsumtionslån, istället för lån till företag som lånar för att effektivisera och utöka produktion. Därmed så har lånen i stor utsträckning varit lån från framtiden, och när vi nu närmar oss maximal skuldsättning hos befolkningen så finns det egentligen inget att se fram emot förutom minskad konsumtion när lånen måste betalas tillbaka. Vi ser också att lösningen som centralmakten (stat, centralbank, politiskt etablissemang, etc.) försöker lägga fram är skapandet av än mer pengar och krediter, något vi vet alltid leder till en risk för att konsumentpriserna börjar accelerera. Vi kan lägga inflation/deflations-debatten åt sidan och nöja oss att konstatera att ju mer pengar och krediter som skapas, desto större risk att vi får en s.k. “inflations-spiral” framöver. Detta skulle utan tvivel leda till kraftigt höjda marknadsräntor, med recession, konkurser och arbetslöshet som konsekvens. Detta må vara ett tillfälligt problem som löser sig efter att kapital och arbetsmarknad gjort nödvändiga omställningar, men det betyder inte att det är särskilt behagligt.

För att göra situationen ännu lite mer besvärande har vi omställningen från billiga oljebaserade energikällor till andra alternativ (kärnkraft, gas, biobränslen etc.) som också står inför dörren. Utan tvivel kommer vi klara den omställningen, men det kommer som allt annat att kosta. Och det faktum att det tycks sakna ett långsiktigt tänkande i samhället riskerar att leda till att omställningen blir mycket jobbigare än den hade behövt.

Med allt detta i åtanke kan man fundera över varför det sparas så fruktansvärt lite bland befolkningen. Jag tror att det beror på två saker : En illusion om statens möjlighet att rädda oss från våra problem, och en kulturell attityd-förändring från tidigare generationer. De flesta tycker inte om att diskutera möjligheten att vi kommer få mycket liten eller i värsta fall ingen pension när vi blir äldre. Lika obehagligt är det att diskutera saker som vårdköer, ransonering av vård för äldre o.s.v. Jag tänker inte argumentera från en synvinkel att hela systemet kommer explodera, utan istället från att de tjänster och den service vi väntar oss från publik sektor kommer bli sämre, och av lägre kvalitet. Lösningen att höja skatterna (SKL har flaggat för ett behov av kraftigt höjda skatter för att klara av kommande pensionsavgångar) är tyvärr ingen lösning, då ökat skattetryck bara kommer att krympa den privata ekonomin, vilket på sikt minskar skatteunderlaget. Vi bör alltså vänja oss vid att det vi kan förvänta oss att få tillbaka för våra skattepengar kommer bli mindre och mindre. Många skulle troligen vittna om att så redan är fallet.

Den kulturella attityd vi har inför konsumtion kan vi lyckligtvis göra något åt. Det handlar till största del om att förändra hur vi uppfattar vår framtid, och vad som är viktigt. Det handlar huvudsakligen om att få folk att förstå att det inte handlar om en Thailands-resa nu gentemot en Thailands-resa efter pension, det handlar om en Thailands-resa nu gentemot en höftoperation efter pension. Det handlar om vilket värde vi fäster vid alla kläder, all elektronik, nya bilar, utlandsresor och övrig lyx-konsumtion. Vad är EGENTLIGEN viktigt? Är det att köpa nya prylar och kläder, eller är det att leva ett sunt och förhoppningsvis långt liv där vi lägger fokus på oss själva samt våra nära och kära? Hur många iPads är det värt att kunna spendera sin tid med barn i unga år? Hur många utlandsresor är det värt att hjälpa sina åldrande föräldrar till ett värdigt liv istället för att spendera sina sista år på långvården? Hur många platt tv är det värt att ha besparingar för att kunna garantera bra vård vid sjukdom och olyckor?

Grunden för allt framtida välstånd är besparingar, men detta förstår ytterst få i dagens samhälle. Detta kommer uppenbara sig på ett mycket otrevligt sätt för de flesta, när de sitter med skyhöga lån i bostäder som tappar i värde, riskerar arbetslöshet och får kämpa med näbbar och klor för att kunna få ens en del av det staten lovat i form av utbildning, sjukvård och stöd. Jag vill därför argumentera för att det enda vettiga är att spara pengar i en utsträckning som kommer få de flesta i din omgivning att tappa hakan. Undertecknad har ibland blivit anklagad för att leva ett “asketiskt” liv. Det är på intet sätt sant. Jag har både dator, bil, telefon och rena kläder. Jag går ibland på restaurang, ibland på bio, ibland på konserter. Jag lever på intet sätt ett stenåldersliv. Trots detta sparar jag i runda slängar 30% av min disponibla inkomst. Varje månad. Naturligtvis har jag det enklare än många andra – jag har inga barn, och ett ganska välbetalt jobb. Men även de som har en annan situation bör i dagens mycket rika samhälle ha alla möjligheter att lägga undan åtminstone en mindre del av sin lön för framtiden. Och när man lagt sig till med vanan att spara så inser man snabbt att det faktiskt inte är så svårt. Vi lägger pengar på en vansinning mängd onödigheter utan att tänka på det. Följaktligen tänkte jag avsluta med några enkla tips för den som vill komma igång med sina besparingar.

1. Köp billig mat. Även om mat endast utgör kanske 15% av en familjs budget idag så finns det mycket att spara, om man faktiskt vill. Utan att egentligen behöva offra någonting mer än lite tid. Självklart är tid pengar, och den tid det tar att laga mat bör vägas mot allt annat (om man tycker det är värt att jobba några timmar extra i månaden för att slippa laga mat är detta ett val lika gott som alla andra). Det finns gott om billig mat, så man behöver inte leva på ärtsoppa.
2. Om du behöver en bil, köp en begagnad. Rent krasst är det så att en ny bil i pengar (och även i form av energi-resurser) kostar mer att tillverka än den kommer kosta i bränsle under hela sin livstid. Vill man ha en bränslesnål bil bör man först räkna ut huruvida besparingen i bränsle uppväger att den är dyrare. Sån tur är finns det mycket gott om begagnade bilar i Sverige, och det går att hålla liv i en sådan i många år med lite regelbundna reparationer.
3. Köp inte så förbaskat mycket kläder. Kläder, utöver det man behöver för att vara hel och ren, är lyxkonsumtion. I Sverige slängs årligen 8 kilo textilier per person. Enough said. 
4. Om du nödvändigtvis skall åka på utlandssemester, så gör åtminstone en kalkyl på vad du istället skulle kunna få för pengarna. Därtill så saknas det knappast sevärdheter i Sverige och övriga Norden, även om somliga naturligtvis helst vill fly till varmare trakter.
5. Det här må låta elakt, men sluta köp så förbaskat mycket skräp till era barn. Hur många tusen kronor per år i tv-spel/barn behövs, egentligen? De flesta tycks tro att barns glädje kan mätas i mängden leksaker de har, vilket varje sund människa borde inser inte stämmer det minsta. Självklart skall man köpa saker till sina barn om man har råd – men inom rimlighetens gränser. Barn är, precis som vuxna, mycket bortskämda nuförtiden.
6. Sluta dyrka elektronik. Ja, det är häftigt med en platt-TV. Själv väntade jag tills alla andra hade köpt en, och fick den för en tredjedel av priset som de som köpte tidigt behövde betala. Och visst är det trevligt att datorer, mobiltelefoner och läsplattor är billiga. Men det betyder inte att man behöver köpa fler av dem. En billig mobiltelefon går att få under 2000 kr (ännu billigare om man köper s.k. pensionärs mobil), och en dator för ett par tusenlappar till. Och köper man saker som håller så är det egentligen inte mycket pengar man behöver lägga per år för att vara uppkopplad och kunna läsa trams-media och kolla på dåliga komediserier. Spela angry birds och wordfeud. Om man nu anser att detta är ett behov värt att tillfredsställa.

För att avsluta – all ekonomisk verksamhet är till syvende och sist till för att tillfredsställa ett eller annat materiellt behov/önskemål. Men det materiella är inte allt här i livet. Jag skulle till och med vilja hävda att det materiella är något som man bör ses som ett hinder man behöver ta sig förbi, för att därefter kunna ägna sig åt viktigare saker. Det finns så mycket mer i livet än allt det vi köper och konsumerar. Saker som de flesta går miste om utan att ens reflektera över att de finns. Och även någon som enbart är intresserad av en livstid av konsumtion för att sedan dö bör inse vikten av att spara tills man blir äldre.

Gör dig själv en tjänst, och börja spara. På riktigt.

Hans Palmstierna, Save Capitalism