Dags för lite fredagsmys. Idag listar jag de fem bästa albumen i min samling.
Det sägs att musiksmaken upphör att utvecklas när man passerat 30 och som ni ser är alla album nedan äldre än år 2000, så det stämmer nog rätt väl på mig.
Några avgränsningar gäller. Bara ett album per artist.
Bubblare: Carved in Sand (1990) med The Mission. Paradise in me (1996) med belgiska K’s Choice. The Wall (1980) med Pink Floyd.
5. Hagnesta Hill (1999) – Kent
Presentation överflödig kanske. Kent som bäst, speciellt sviten av de fyra sista låtarna, Cowboys, Beskyddaren, Berg & Dalvana, Insekter och avslutande Visslaren, som i form av internt skämt är 7:47 lång likt avslutande 747 från tidigare albumet Isola. Ska man citera något så får det väl vara Visslaren.
“Det är något i dina ögon
som skrämmer mig så
Det fastnar på min tröja
som ditt elektriska hår
Det är något som är fel
men så känner jag jämt
Jag har damm i mina vener
Daterad som ett skämt
Jag sparar allt du slänger
Allt det fula som berör
men det har blivit svårare att laga det du förstör
Du har blivit lättantändlig,du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre,saknar glöd
men det rår jag inte för…”
B-sidan Elever och Cowboys live nedan. Dåligt ljud dock, som inte ger ljudbilden på Hagnesta Hill någon som helst rättvisa. En ljudbild som kanske var lite för avancerad för att framföras live.
iTunes: Hagnesta Hill – Kent
4. Love over Gold (1982) – Dire Straits
Dire Straits innan de började låta som ett countryband. Inleder med fantastiska Telegraph Road, som placeras i facket lång musik (länk till Telegraph Road live i ett tidigare inlägg). Singeln från skivan är Private Investigations, men det finns egentligen inga svaga låtar på skivan, utom Industrial Disease. Jag brukar citera Industrial Disease här på bloggen – “two men say’s they’re Jesus, one of them must be wrong”, men samtidigt är låten en förvarning om varthän bandet var på väg.
iTunes: Love Over Gold (Remastered) – Dire Straits
3. Misplaced Childhood (1984) – Marillion
Marillions (gamla Marillion med jätten Fish som sångare) gamla magnum opus, som nog kan klassas som lång musik och är progressiv symfonirock i ett enda stycke. Ingen idé att bryta ut något från Youtube från skivan, som bör avlyssnas i ett enda stycke. Fish kommer slutligen över den ångest av att ha blivit dumpad som dominerat texterna sedan debuten Script for a Jester’s Tear och kan gå vidare. Efterföljande skiva blev dock bandets sista, varefter Fish lämnade.
iTunes: Misplaced Childhood (Special Edition) – Marillion
2. Levelling the Land (1991) – The Levellers
Anarkisterna i The Levellers är en stor inspiration med sina texter. Och musiken är oemotståndlig. Levelling the Land är deras bästa album.
Alldeles för mycket text för att citera, så jag nöjer mig med att citera spåret Sell Out, som är mer aktuellt än någonsin.
“Well, the year it’s 1991
It seems that freedom is dead and gone
The power of the rich is held by few
They keep the young paralyzed
Educated by your lies
Keep the old ones happy with the news
Tell the singer not to song a song
Tell the poet that she’s wrong
In the courts you’ll win the case with lies
‘Cause you sold them down the river
Do I belong to some ancient race
I like to walk in ancient places
These are things that I can understand
Well, I don’t believe in your modern way
Don’t care about the things you say
Your policies have failed the test of time
‘Cause you sold them down the river”
Temat är annars anarkistisk frihet i allt från inledande One way eller The Boatman, som bägge handlar om att uppfylla sina drömmar och leva sitt eget liv, men där samhället begränsar och hindrar oss. One Way live när bandet var ungt nedan.
En mycket inspirerande skiva.
iTunes: Levelling the Land (Remastered) – The Levellers
1. Mind Bomb (1989) – The The
Mike Johnsons “band” The The producerade under storhetstiden två fantastiska album, Mind Bomb och Dogs of Lust. Mind Bomb är med sin kombination av suggestiva ljudbilder och det oslagbara temat sex, våld och religion förstås världens bästa album.
Man kan ju inte annat än gilla en skiva som börjar med muslimska böneutrop och ett barn som viskar satellite, oh satellite that sits upon the sky, how deep do you see when you spy into our lives. Inledande spåret Goodmorning Beautiful (Goodbye World) (Youtube) kanske nästan kan klassificeras som spoken word, men det är stort ändå. Annars är kanske Armageddon Days are here (again) (Youtube) eller ena singeln Gravitate to me mer kända. Armageddon Days är dock musikaliskt lite för klämkäck och bryter av från resten av skivans ljudbild. Från Armageddon Days:
“If the real Jesus Christ were to stand up today
He’d be gunned down cold by the C.I.A.
Oh, the lights that now burn brightest behind stained glass
Will cast the darkest shadows upon the human heart
But God didn’t build himself that throne
God doesn’t live in Israel or Rome
God doesn’t belong to the yankee dollar
God doesn’t plant the bombs for Hezbollah
God doesn’t even go to church
And God won’t send us down to Allah to burn
No, God will remind us what we already know
That the human race is about to reap what it’s sown”
Armageddon days är en tacksam låt att bildsätta, med anledning av kriget mot terrorismen. Finns många försök till detta på YouTube. Kom ihåg att Mind Bomb är från 1989…
Medan Goodmorning Beautiful, Gravitate to me och Armageddon Days are here hamnar i religions- och våldfacket, så landar spåren Kingdom of Rain, Gravitate to me (överlapp mer religion där) och avslutande mästerliga Beyond Love i sexfacket.
“Move away from the window and into the light
There are some things in this life that you just can’t fight
It’s as if the spirits above have cast a little spell upon us
It’s as if heaven above is beckoning us
So let us take off our crosses and lay them in a tin
And let our weakness become virtue instead of sin
Our bodies stand naked as the day they were born
And tremble like animals before a coming storm
[…]
Before our juices run cold and our flesh grows old
Let me feed upon your breast and draw closer to your soul
Let me stay with you tonight and I’ll offer you my world
I’ll take you to the angels if you’ll take me to myself”
Som Youtube-exempel får just en liveversion av Beyond Love fungera. Detta liveframträdande är om möjligt ännu starkare (och längre) än på skivan och Mike Johnsons röst dryper av sex här, rent av hela uppenbarelsen. Bättre än så här blir det kanske aldrig. Och, ja, det är Johnny Marr från The Smiths på gitarr och munspel.
Matt Johnson bor bland annat i Göteborg av alla platser, efter att ha gift sig svenskt och fått barn. Har sett honom frekventera Maharani på Första Långgatan för “a nice curry” tillsammans med andra medlemmar i den brittiska artistdiasporan i Göteborg. Det var dock ca 10 år sedan, så hur matvanorna ser ut idag låter jag vara osagt. Samlar sig lyxiga sportbilar utanför Maharani, så kan det vara läge för kändisspaningar iaf.
iTunes: Mind Bomb (Remastered) – The The
Trevligt fredagsmys på er!
45 kommentarer
Levellers har för övrigt återkommit till sin forna glans med sina senaste album, rekommenderas starkt. Truth is if I don't grow it, then you can't eat it.
Några favoriter i ingen speciell ordning och det mesta går att lyssna på spotify:
-Kebnekajse – Kebnekajse
-Greatest hits – die Prinzen
-Nö sleep til viemarkthalle Oldenburg – die Ärtzte
-Love over Gold (1982) – Dire Straits
-Björnstammens skiva
Kent- mälardalsgnäll!
Och Något med Finntroll
Gillar du låtar som börjar med muslimska böneutrop, kolla för all del in Grey Wolves -"Divisive influence". Finns på Spotify, om jag minns rätt.
Hagnesta Hill skivan skickar mig direkt tillbaka till sommaren 2002, cruisandes runt i min grönblå Audi 80 1.8 S (En förövrigt eminent bil på många vis med sin typiskt tyska kvalitet och extremt låga bränsleförbrukning. Var tillskillnad från de flesta medveten om Peak Oil redan då.)
" Jag drömde om en barndomsvän igår,
som telenäten drömmer om svalorna i vår"
Pretentiösa låt texter när de är som bäst
Bästa konsert Roskilde 2005.
Har annars extremt svårt att lista favoritalbum bara så här på rak arm har lyssnat på så j-la mycket musik under åren.
Kan lista några:
Pink Floyd, Dark side of the moon
Black Sabbath – Iron Man
Fleetwood Mac – Rumors
Prince Purple -Rain (Den riktiga King of Pop, inte MJ)
Kraftwerk – Trans-Europe Express (Grundarna av den smakfulla delen av modern elektronisk musik)
Lyssnar i övrigt på mycket obskyr elektronisk musik nu för tiden som knappast är lönt att lista. Gärna på vinyl om det går. Riktig j-la nörd.
Dark side of the moon och The Division Bell är alternativ vad gäller PF:s bästa platta, men jag valde The Wall.
Givet! Har båda på vinyl hemma. The Wall är extra trevlig på vinyl med sitt stora utvik som formatet medger med alla låttexter.
David Gilmours monstruösa och atmosfäriska gitarrsolon sväljer hela universum i Dark side of the moon…
Helt klart vinyl som gäller eller stream med separat dac. Cd-skivorna spelar jag i princip aldrig. Kul med dom nämnda artisterna att vissa ff håller bra live. Prince var hur grym som helst förra sommaren och Kraftwerk i somras var underhållande. Bästa skivan genom alla tider är Beach Boys "Pet Sounds" eller möjligtvis något med Marvin Gaye eller Otis Redding.
The dogs of war är nog den bästa PF, ett måste för preppers.
Serj Tankian – Elect the dead
Eddie Vedder – Into the wild
Roger Waters – Amused to death
Tom Morello – The fabled city
Oysterband – The shouting end of life
Amused to death är riktigt bra, men når inte ens bubblarstatus för min del.
Waters tre soloalbum är helt outstanding i mina öron. Väldigt svåra att lyssna sönder.
Jag tror att du skulle gilla övriga på min lista också. Lite klipp:
Tankian – https://www.youtube.com/watch?v=XLTUOYEvddw
Vedder – https://www.youtube.com/watch?v=ouANEo2w0Pg
Morello – https://www.youtube.com/watch?v=Xk1hQjLRQSo
Oysterband – https://www.youtube.com/watch?v=fBxvDNmaMX8
Serj Tankian måste förresten vara en av dina läsare. 😉
https://www.youtube.com/watch?v=YSdYq1qxxjE
Kraftwerk, Computer World
John Foxx, Metamatic
Welle:Erdball, Der Sinn des Lebens
The Cure, Pornography
Roxy Music, Stranded (ett ojämnt band med ojämna album, men A Song for Europe är Ferry och Mackay som bäst)
The Cure – Kiss Me^3 hade jag glömt. 🙂
Ja, alltså the Cure! (flertal skivor), Roxy music – Avalon, det finns så mycket…för mycket…
Ja det finns för mycket. Det är väl lite det som är krisen i musikbranchen (inte privatkopieringen). "Kidsen" blir översköljda med musik medan vi fick leta upp något fräckt att ty oss till.
5. Eric Clapton – Behind the Sun
Kanske inte Claptons mest originella album men min absoluta favorit.
4. Chris Rea – The Road to Hell (Part 1)
Trots det mörka tonläget ger mig ändå detta album en positiv känsla.
3. Dire Straits – Love over Gold
Episka spår vilka jag bäst avlyssnar tillbakalutat med ögonen slutna.
2. Pink Floyd – The Division Bell
Gilmour är helt klart underskattad av många floydianer och i detta sista album levererar han på topp.
1. Jethro Tull – Crest of a Knave
Ian Anderson fortsätter där Mark Knopfler slutade i mitten på 80-talet. Ett underskattat album av en magnifik musiker och låtskrivare. "She said she was a dancer" är ett spår som andas Mark Knopfler men det är Martin Barre på gitarren. Spåret "Farm on the Freeway" innehåller i slutet texten "And what do I want with a million dollars and a pickup truck? When I left my farm under the freeway." vilket egentligen säger allt. Låten "Budapest" ger mig rysningar bara jag tänker på den och jag får inte sällan gåshud när jag lyssnar på den.
Sätter Division Bell tillsammans med The Wall och Dark Side of the Moon, men jag fick bara välja en skiva per artist, så det fick bli The Wall som bubblare.
Tre av fem enligt min lista! 2,3 och 5 håller jag med om, men lägger till Neil Youngs "Decade" och Led Zeppelins "IV".
Tydlig övervikt av "pretantiösa" artister här ser jag. The Levellers och The Mission funkar alltid, annars kan man slå ett slag för bortglömda Genesis. Bästa plattan…London Calling – The Clash. Men som sagt, det finns nästan för mycket att välja på. Ozzy kommer däremot att alltid vara Ozzy, många biologer tror att han kommer att vara den enda, tillsammans med råttor, kackerlackor och fiskmåsar som kommer att överleva det totala kärnvapenkriget även om man kan gardera med Keith Richards som en gång spelade i ett riktigt bra band. Bra svenska; Refused, The Knife och dom där systrarna som sjunger så bedövande vackert – inte Sisters of mercy även om dom senare hade sina stunder.
…/sjodan
The Clash är bra faktiskt! Kanske världens mest allsidiga band (med risk för att överdriva lite). The Knife en svensk skatt bland de lite mer obskyra..
Systrarna du tänker på är First Aid Kit (?)
Kul att du är så intresserad Vad är pengar. Ekonomi och finansintresserade brukar inte vara du skarpaste musikhjärnorna precis 🙂 Lyssnar mer på Fever Ray än the Knife nuförtiden. Refused spelar imorgon sjodan på annexet. Väl värt besöket om du inte såg dom i somras. Kvelertak som är en personlig favorit är förband.
Just ja, Fever Ray lyssnar jag ju på. Förr (jag är 51) så köpte man vinyl och satt och tittade på av ofta konstnärer utformade omslag, man kunde namnen på låtar och dom som medverkade. I dag lånar jag cd av vänner, rippar till min mac-mini och spelar sen utan att ha någon aning om vad det egentligen är. Gillar förresten hela den norrländska "veganscenen" ofta (men inte alltid) diametralt politiska åsikter mot vad jag har men konsekvent musik och konsekventa människor vad det förefaller mig. Annexet… Knappt två kvarter från där jag bor. Ska kanske försöka. Glömde det, om man pratar om musik så måste man faktiskt säga som Fredrik Strage; Gillar man inte Led Zeppelin, då gillar man antagligen inte musik. Personligen tycker jag inte att man ska glömma The Stone Roses.
…/sjodan
Kvelertaks dubbelvinyl är sjukt snygg, den skulle du gilla (om du nu har vinylsvarven kvar 🙂
+poäng för K's choice!
1. Thåström – Skebokvarnsvägen 209
2. Queen – Greatest hits 1 + 2 (ok 2 skivor men ändå!)
3. Kent – Du & jag döden
4. Lars Winnerbäck – Singel
5. Lars Winnerbäck – Vatten under broarna (Underbara Elegi!)
/Jejja
Dogs of lust är singeln från Dusk, inte en platta. Inte meningen att vara näsvis, bara ett påpekande :). Klart underskattat "band".
Världens bästa platta alla kategorier är dock U2 – Achtung Baby. Ultraviolet, The Fly, Until the End of the World, Zoo Station mfl.
Själv är jag 47 och avverkade 5 festivaler i somras så jag är nog undantaget i din 30-tes. Kent var hur grymma som helst live i somras, faktiskt bättre än någonsin!
Jag håller nog Marillions 'Clutching at straws' som strået vassare än 'Misplaced…' Jämnare och mörkare.
5 bland många.
Godspeed you black emperor! – Lift your skinny fists like antennas to heaven
My bloody valentine – Loveless
Calexico – Feast of wire
The Velvet underground – The VU & Nico
Mercury rev – Boces
1 Pink Floyd Wish you were here
2 Fleetwood Mac Roumours
3 Bowie The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars
4 Stevie Wonder secret life of plants
5 Elton John Goodbye yellow brick road
love over gold och road to hell ligger högt också, freda' eldkvarn o ratata.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bob dylan – Blond on blond
Déjà Vu
Crosby, Stills, Nash & Young – Teach Your Children
http://www.youtube.com/watch?v=EkaKwXddT_I
Annars för ren ordlös musikalisk njutning, föredrar jag faktiskt dalapolskor,
inte att förglömma Bachs solo stycken för fela, som är nästan lika bra!
Men dessa mera extremsensuella saker platsar liksom inte in här i vinylgenerationen?
Här är något mera lättillgängligt, en klassiker på sitt sätt
Benny Andersson & Önskekören – Klinga Mina Klockor
http://www.youtube.com/watch?v=U9U3FqjJ7ys
Sen kan man ju fundera på vad det är som gör att människor svarar på musik och tycker det är värt att spendera tid på. En snuttefillt som TV, ja cornu, din snutte.
Eller ligger det kanske i våra gener, vårt afrikanska ursprung, med SDs afrikanska kätofsar och stamutstyrsel. Förutspår att Åkesson uppträder i riksdagen med afrikanska knätofsar och en benkota i näsan nästa gång, ivrigt bifallen av Bildt på trummor och klimatkören som Doha.
Jag har inte tidigare hört att åldern 30 år innebär någon form av musikaliskt tröskelvärde. Däremot har jag hört att det man gillar när man är 16 år kommer man i.a.f "tycka om" för resten av sitt liv. Det stämmer hyggligt för min egen del … hittills!
(Ja, jag är ett fan av GNR och MTV Unplugged är inget riktigt album, men t.o.m synthare a´la 80-tal har efter 20 år förstått storheten i nedanstående … vilket är mer än man kan säga om det mesta från deras läger.)
(#2 För den som vill ha mer Axl i sitt liv; kolla in detta:
http://www.heretodaygonetohell.com/news/shownews.php?newsid=2266)
1. Appetite For Destruction – Guns N´Roses
2. Master Of Puppets – Metallica
3. Use Your Illusion I – Guns N´Roses
4. (MTV Unplugged – Nirvana)
5. Forever Young – Alphaville
Varför finns inte ett enda "Kraftwerk"-album med på din lista? Gillar du inte synth musik? Front 242 är också okej. Eller varför inte New Order?
Syntharna förlorade kriget …
Själv gillar jag Mirror Man med Captain Beefhart
Är jag ensam om det?
herregud vad pretto alla är…
Måste nog säga att Peter LeMarc har tusen gånger bättre texter än Kent..
Adolphson och Falk är också en tidig favorit tillsammans med Lustans Lakejer.
För att vara lite internationell så börjar helt plötsligt U2 och än tidigare Simple Minds att finnas på kartan för att senare pumpas med Pulp.
Bästa skivan? förstås Onkel Kånkel's Underbara Värld…
En annan underskattad grupp är "+1" från 1985.
"Nevermore", "I don't wanna be alone tonight"
http://www.youtube.com/watch?v=b2XqcgMXLs8
Har inte läst att du eftersöker musiktips, men jag tar friheten att försöka bidra med lite annat fint, då du verkar uppskatta såväl progressiv som instrumentalt målande musik:
1. Riverside (progressiv rock från Polen)
2. God Is an Astronaut (postrock från Irland)
3. Boards of Canada (ambient electronica från Skottland)
Skall lyssna på dina favoritskivor någon dag.
Allt gott!