Vecka 45 innebar nytt trafikrekord här på bloggen, speciellt besöksrekord.
Nytt veckorekord är 163 624 sidvisningar, fördelat på 24 852 unika besökare som besökte bloggen 88 531 gånger enligt Google Analytics. Tittar man på Blogger-plattformens egna interna statistik, som tar med alla sidvisningar, var antalet sidvisningar 190 268. Bloggers siffror är dock inte externt verifierbara och visar bara sidvisningar. Skillnaden består i de som inte accepterar Google Analytics script eller avbryter nedladdningar eller klickar vidare innan scriptet kört klart, medan Bloggers sidvisningsstatistik lagras på serversidan och inte påverkas av användarnas beteende eller inställningar.
 |
| “Proffsbloggar” |
På Bloggportalen är Cornucopia? nu 28:e mest besökta sk “proffsblogg” i Sverige. Fortfarande inga seriösa samhällsbloggar som har fler läsare. Hos Tailsweep Blog Index, som även inkluderar “privata bloggar”, är Cornucopia? på plats 43. Där rapporteras sidvisningar som 145 214, besök 84 174 och unika besökare 23 012. Google Analytics är dock den allmänna måttstocken.
Enligt SIS-index så hade jag 170 516 sidvisningar vecka 44, mot Bonnier/Newsmills 184 607. Alltid intressant. Sidvisningarna på Bonniers stolthet, som ändå länkas från DN.se, fortsätter rasa sedan man slutade med kommentarsmöjligheter. Däremot har Newsmill fler unika läsare, medan den här bloggen har färre, vilket leder till kultistvarning.
Jag behöver dock skriva nedlåtande om överviktiga för att dra upp besökssiffrorna kraftigt, vilket fått en medialt aktuell blogg att trefaldiga sina besökssiffror (eller något sådant) och ta sig upp till plats tre.
Så jag filar på ett inlägg om att man ska skämmas över sitt fett och inte alls vara stolt över det. Ska jag våga eller ska jag likt alla andra huka mig i moralpanik? Kan eventuellt illustrera det pedagogiskt med en näve (eller hink) löst bukfett från en nyslaktad bagge. Får se om jag kan trefaldiga antalet besökare då eller om jag blir av med alla mina annonsörer i ett utfall av moralpanik.
De som skrattar hela vägen till banken över att man ska vara stolt över sin kropp och att övervikt blir ett allt större problem i Sverige är läkemedelsbolagen. Speciellt när folk behöver insulin eller hjärt/kärlmedicin resten av livet. Du och jag betalar. Frågan om övervikt är inte svart-vit. Fler unga såväl som äldre lider av långsiktigt mycket skadlig övervikt än av anorexia. Ska vi vara stolta över det? Stolta och betala?
Däremot ska SATS vara stolta över en fantastiskt lyckad reklamkampanj. Alla vet nu att det aldrig är för sent att mot betalning börja träna bort fettet och att även överviktiga är välkomna till företagets träningslokaler. Tag gärna bilen och parkera utanför. Även SATS skrattar hela vägen till banken. Men där finns kärnan i problemet – man kan inte döma någon på grund av övervikt. Personen kan faktiskt ha anledningar till övervikten, t ex sjukdom, inklusive störd ämnesomsättning som struma. Personen kan också tagit tag i sitt liv och håller på att aktivt gå ner i vikt. Utseendet säger ingenting om riktningen på viktförändringen. Vem vet, den där KZ-bloggerskan själv kanske håller på att gå upp i vikt? Ser hon inte lite plufsig ut i ansiktet numera?1.
Nej, verkligheten är att väldigt få lyckas varaktigt träna ner sig i vikt. Det är förändringar i det dagliga vardagslivet som leder till varaktigt god hälsa. Visst är det bättre att träna än inte alls, men det är vardagen som orsakar problemen, som är mycket svåra att åtgärda med korta intensiva skurar av träning. Speciellt om man tar bilen till träningen… 80% (eller något sådant) har slutat träna inom två år, det samma gäller dieter, där de flesta inte klarar av att hålla dieten speciellt länge. Men ta bilen dagligen är en del av vardagslivet och det slutar man inte med.
Vi kan börja med att förändra våra arbetsplatser. Och ska man nu shoppa sig lycklig för att fylla tomheten i sitt liv, ta bort rulltrapporna ur köpcentrumen och lås hissarna så bara barnvagnar och handikappade kan använda dem via passerkort.
Vad gäller kroppsidealet så är det något som ständigt förändras. Elin Lucassi, som tecknar (inte helt NSFW – Not Safe For Work) åt Litteraturmagazinet har ett foto ur en pr0n-tidning för ett halvt sekel sedan vid sin arbetsplats (NSFW, klicka ej om du är på jobbet även om det med dagens mått här väldigt oskyldigt), som är illustrativ. Helt ovidkommande, följ gärna hennes blogg och de … vanvördiga stripparna. Hon finns även på Facebook om man vill ha dem i sitt flöde, men hur det kommer sig att Fejjan inte stängt av henne än vet jag ej.
Om 50 år har vi förhoppningsvis sundare kroppsideal igen. Kom ihåg att när anorexia-paniken drog igång på 80-talet så var övervikt bland ungdomar nästan obefintlig. Idag är den ett normalfall.
Samtidigt är det helt naturligt att bli smällfet. Det är reptilhjärnan och våra inbyggda instinkter som slår till, kombinerat med en onaturlig livsstil. Vi är bara 150-200 generationer från stenåldersmänniskan och med samma instinkter. Får vi mat så äter vi allt vi kan, så vi har en ordentlig fettreserv när jaktlyckan är dålig. Den som blir fet lever bara det liv de flesta passivt tvingas på idag och står inte emot sina naturliga instinkter. Det är samhället det är fel på, inte människorna.
Ojdå, jag behöver visst inte skriva ett separat inlägg utan spann iväg i tangentens riktning.
Nej, nu får jag nog publicera ett seriöst blogginlägg. Återkommer om tjugo minuter med ett gästblogginlägg. Trots allt får man fler sidvisningar av gästblogginlägg här än på Newsmill. Och kan få kommentarer…
1. Ja, där satt en nedlåtande kommentar om någons utseende som kanskeförhoppningsvis kastar in vederbörande i anorexi. Vilket skulle vara en form av poetisk rättvisa i det aktuella fallet. Fast skulle det vara moraliskt rätt om det drogs igång en kampanj där alla kallade Katrin Zytomierska för tjock och ful, genom gliringar som att hon ser allt mer plufsig ut, så hon till slut drabbas av sjuklig anorexi? Är det rätt att mobba mobbare? Frågan är, moralpaniken till trots, inte svart vit. Och sjukvården av vare sig överviktiga eller anorektiker är inte gratis. Men de överviktiga är fler.
10 kommentarer
Du kan ju drömma vidare om att hamna högre upp på listan. Många tycker att du är följande: Domedagsprofet, Miljömupp, Tråkmåns, Negativist och troligen mycket mer. Det de flesta vill läsa är att allt är så BRA. Allt kommer bli bättre. Shopping är det roligaste som finns. Kort sagt yta och glättighet. Du får helt enkelt vara jävligt glad att du finns med på listan över huvud taget.
Vi kompenserar våra själsligt torftiga liv (som ett resultat av vår 8-5hets, konsumism, livspussel, egofixering) med tillfälliga energikickar. Inte alls konstigt. Ju mindre energi man kan tillgodogöra sig genom kärlek, skaratt, solljus, nyttig mat, sömn, frisk luft m.m., desto mer kompenserar man. Vilket leder till en negativ spiral med nedstämdhet, ständig oro och latent ångest och bekymmer för livet och vardagen. Skulle folk må bra skulle vårt samhälle inte se ut som det gör och vice versa. Med detta sagt ser jag fram emot en riktig hejdundrande s.k. "lågkonjunktur" då folk slutar köpa skit de egentligen inte behöver, lagar egen mat och hänger med vänner och familj istället för att köpa ny teknik och nya hus som de isolerar sig med och i.
Några enkla (kostnadsfria) steg för att må bättre:
1) Släng ut tv:n
2) Gå ut och stå i solen minst 15 min. /dag
3) Sluta tänk så förbannat mycket och försök vara i nuet istället.
4) Dra ner på kött, socker och snabbmat.
5) Ät långsamt.
6) Umgås med människor som ger positiv energi, inte tar.
7) Umgås med djur
8) Lek med barn
9) Yoga
10) Lägg tid tidigt och stig upp tidigt.
osv.
Finns massor, lev väl!
Jag tror inte våra "själsligt torftiga liv" är orsaken till fetman en enda sekund. Snarare är det en kombination mellan vår reptilhjärna och det faktum att socker och fett är så väldigt tillgängligt för oss. Billigt och finns nästan överallt.
Det här med "själsigt tortiga liv" som orsaken till all möjlig ondska är en villfarelse, tror jag.
Jag tycker det här tillbaka-till-landet-evangeliet som lösningen på alla problem från fetma till acne börjar bli tröttsamt. Förmodligen är det också en ideologisk återvändsgränd.
Jag skulle vilja att alla som går i sådana här tankar läser lite Jürgen Habermas istället. Mycket av den ilska, frustration och "längtan bort" som man kan spåra hos många av skribenterna här egentligen beror på att "det offentliga rummet" domineras av kommersiella och samhälleliga intressen. Läs Habermas "Theory of communicative action" så finner nog många nyckeln till sina uppelvda problem där. Enligt Habermas så behöver man inte utföra någon av de 10 punkterna ovan, utan det enda man behöver göra är att:
Ha en givande och vettig diskussion med en medmänniska om ett ämne som angår er båda!
Den där fjantbloggen är således ett bra exempel på allt som är fel. Dess syfte är marknadsföring, inte kommunikation, och den handlar om saker som bloggerskan VILL att man ska bry sig om (t ex hennes jävla musli? Vad fan?), inte om saker som är verkligt angelägna, och dessutom så är det en envägskommunikation.
Människor är i slutänden bara en proteinsäck som ska ruttna i jorden, men innan dess mår ALLA människor bra av att kommunicera med andra vettiga människor. De som påstår att de inte gillar det bör helt allvarligt uppsöka en psykolog.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hur fungerar det med intäkter när du bloggar Cornu? Är det enbart annonserna som ger intäkter eller ger varje klick något sorts flöde? Skulle man i praktiken kunna ha världens populäraste blogg utan att tjäna en spänn om man undvek annonser/reklam?
Problemen med fetma kommer ju att lösa sig av sig självt nu när dagis och åldringsvård plockar bort smör och vanlig mjölk och ersätter med kolesterolmedicinsmargarin och lättmjölk. Ja, jag är ironisk.
/Matte Matik
Jobba på Cornu! Snart klår "Flest skor vinner"!
The Man
Snart om och förbi Newsmill. Inte illa! Men kommer vi som läser bloggen via RSS verkligen med i statistiken?
Fast det är ju samma drivkrafter som lockar läsare till Fuck You Right Back (håna tjockisar) som lockar läsare till Cornucopia? (håna bolånetorskar).
Och att håna bloggaren förståss.
I praktiken väldigt liten skillnad.
Hoppas på en bloggosfärens "Strindbergsfejd" mellan Cornucopia och KZ-bloggerskan, för att därigenom kunna slå Blondinbellas besökssiffror.