Jag kommer i egenskap av Sveriges största oberoende ekonomi- och samhällsbloggare medverka några minuter, live – med potential för lyteskomik och felsägningar, i P4 Extra med Lennart Persson som programledare någon gång efter lunch. Återkommer med ungefärlig tid om ni inte orkar sitta klistrade vid radioapparaterna. Tillägg: Ca 14:20 blir det. Tillägg 2: Ny tid ser ut att bli 14:05
Ämnet för dagen blir euron, som ligger på sina lägsta nivåer mot svenska kronan det innevarande århundrandet.
Eftersom radio ibland även kan innebära foton som landar på webben (eller är det bara Morgonpasset?) så får jag väl plocka fram min klassiska intervju T-shirt M/grå, känd från SVT Rapport förra sommaren. Vill ju inte göra läsekretsen besviken.
 |
| Veckochart EURSEK |
Valutaparet EURSEK, växelkursen euro – svenska kronor, är nere på 8:52 i en starkt nedåtgående trend. Detta ger förstås en lång rad konsekvenser för svenskarna och för svensk ekonomi.
 |
| Veckochart EURUSD |
Vår negativa handelsbalans mot eurozonen (fördelning export globalt 2011) kommer förstås försämras ytterligare, vilket alltså fortsätter dränera Sverige på kapital, men svenska individer som inte blir av med sina exportrelaterade jobb kan förstås glädjas över billigare semester i EU.
Värt att notera att det framför allt handlar om en stark svensk krona. EURUSD ligger inte på bottennoteringar, även om trenden även här är nedåt, vilket som världens mest handlade valutapar är mer relevant ur ett internationellt perspektiv. Skillnaden är kanske att USA själva gör sitt bästa för att försvaga den egna valutan, även om den mer akut skuldkrisande eurozonen är så mycket bättre på detta.
22 kommentarer
Stark krona skulle väl inte vara så dåligt om vi ser till att inte importera mer i kronor räknat (vi kan ju köpa samma saker till billigare pris) men det är klart att den svenska exportmarknaden tar en smäll eftersom våra produkter blir dyrare.
Fortsätter kronan vara stark så krävs det effektiviseringar och kanske lönesänkningar (inte så sannolikt) i exportindustrin för att behålla jobben. Tror dock att kronan kommer att dras ner med Euron när vi lånar upp mer pengar för att stötta övriga skuldtyngda EU-länder.Race to the bottom…
Lennart Persson är deprimerande tråkig.
Det är väl inget större problem då större delen av våra gemensamma inkomster genereras på öfre östermalm och deras bostadrätter, som enligt en pålitlig källa i mäklarbranchen blivit en egen ekonomisk livsform, helt oberoende av vad som händer i omvärlden
http://carlfutia.blogspot.se/2012/07/the-euro.html
Tittade på rapport-avsnittet. Håller du fortfarande fast vid att bostadsrätter ska ner 50 %? Och då pratar vi alltså ceteris paribus; dvs inget totalhaveri för Sverige och att arbetslösheten är på någorlunda samma nivå som idag.
Eftersom du älskar att rikta in dig på Stockholmare så tar vi exemplet därifrån:
En renoverad 3a i Stockholms innerstad ska alltså gå ner från 5 miljoner till 2.5 miljoner? Skulle tro att ett snittpar som köper en sådan lägenhet tjänar 70-90 tkr i månaden tillsammans, brutto. De flesta föreningar i innerstan är lågt belånade och har låga avgifter, säg mellan 2 000 och 3 000 i månaden för 70-80 kvadrat. Vi räknar högt med räntan, hugger i med 6 % (du kan t ex binda oprutat en 5-åring på 3.80). Om säger att paret är belånade till 85 %, så blir månadskostnaden (med ränteavdrag) i runda slängar 10 000 kr. Totalt.
Det är vad jag ensam skulle vara beredd att betala för en lägenhet i innerstan.
Stockholm är inte Köpenhamn. Vi har minimalt med spekulation, vi har väldigt lite nybyggnationer. Tala om för mig hur det är rimligt att bostadsrätter ska sjunka så mkt?
Kraschade bubblor är lika irrationella som stigande bubblor vet vi som var med förra gången. Du kan inte räkna på vad folk har råd med i månadskostnad, det är inte så bubblor fungerar.
Dock har jag justerat mig och det verkar vara villor som drabbats hårdast än så länge. Inte 50-60% för BR, utan 30-50% är nog vad jag sagt sedan årsskiftet någon gång.
Ammorteringstid på 200år för bottenlån är ngt bankerna kunnat 'unna' oss så länge bostadspriserna stigit.
Under slutet av 80-talet kunde kommersiella fastigheter i Sverige belånas till 100% (under denna tid erbjöd banker även ammorteringsfritt till småhusägare). Den allmänna meningen strax före kraschen -91 var att kommersiella fastigheter av "god kvalitet" (det vill säga i bra lägen i storstäder) skulle klara prisfallet bäst medan landsortsfastigheter beräknades få mest stryk. Detta antagande visade sig dock vara felaktigt då prisfallet på kommersiella fastigheter i Stockholm blev runt 70–80 % medan landsortsfastigheterna föll mindre än hälften. Denna jämförelse i magnitud på prisfall är dock orättvis eftersom vi 'förbyggde' oss på kommersiella fastigheter. Men som exempel på störst prisfall i storstäderna är den utomordentlig. Som irrationellt handlande på nedsidan är den suverän eftersom de extremt höga räntorna var mer eller mindre allmänt kända som något tillfälligt och på sikt skulle kontorsfastigherna besättas och hyrorna skulle fortsätta stiga. Dessutom tjänar den som ett gott exempel på lånevillkor som aldrig kom tillbaka utan stannat på 60%-75% belåningsgrad och ingen ammorteringsfrihet:.
"I praktiken ges större krediter på en fast löptid, vanligen fem år. Om lånet löper ut efter fem år och därefter omförhandlas, innebär det i praktiken att hela lånet potentiellt amorteras/löses. Om motparten ska amortera eller inte beror på en bedömning av säkerhetens ekonomiska livslängd samt på kundens kreditvärdighet. En kund som har få stora hyresgäster med korta kontrakt och där kunden har en relativt hög belåning kommer med större sannolikhet avkrävas snabbare amortering än en kund som är lågt belånad och har ett stort antal hyresgäster med långa kontrakt." – FI Bankernas utlåning till kommersiella fastigheter i Sverige
Bara den allmäna tron på att det inte händer i 'storstan' borgar för mindre kritiskt granskande och därmed en högre riskexponering… som sker under förespeglingen att det är ett lågt risktagande.
Om vi ser på bankkriserna i Sverige -91, USA -07, Irland -07, Spanien -07 så reagerar bankerna oftast rätt så irrationelt och panikartat under den första tiden och kräver in avbetalningar i en lite alltför rask takt så att det brukar leda till en del tvångslikvideringar för de som lever på marginalen. Varteftersom bankerna blir stående med fler och fler bostäder som inte längre duger som säkerhet och inte heller genererar några intänkter går paniken över till någon form av insikt och kapitulation. I Sverige hette det att man fick bo på ackord, d v s bo kvar och betala efter egen förmåga. Det 'irrationella' på nersidan är att man inte längre bedömer kundernas nutida och framtida förmåga att betala räntor utan börjar jaga säkerheter. Som vid bankkrisen -91 har svenska banker finansierat sig utomlands även denna gång, ca 70% av bankernas lån är tagna utomlands. Så vårt nationella självbestämmande när det är dags eller inte att kalla in säkerheterna på bolånen får väl sägas vara starkt begränsat.
En absolut övervägande majoritet kommer ha råd att bo kvar, men priset sätts inte utav de som bor kvar utan av de som säljer och eftersom ingen gärna vill sälja sig till en överskjutande skuld, så det blir det mindre och mindre försäljnginar och endast de i trångmål (dödsfall, skillsmässa, arbetslöshet etc) säljer. Som t ex Danmark (där danska regeringen avskaffade amorteringskravet i oktober 2003 så att de som hade sämre ekonomi skulle få möjlighet att låna till sin bostad… känns argumentationen igen från Pousette?).
Ifall skuldsättningsgraden hade varit mer eller mindre konstant hade vi fortfarande haft prisökningar mellan 30% (löneökningen under 2000-talet) och 50% (ökning av disponibel inkomst under 2000-talet) Bättre än borsen m a o, men tydligen inte tillräckligt bra.
Tack Snurresprätt. Vi som var med på 90-talet vet hur totalt kollapsad bostadsmarknaden var i många år – ingen flyttade, ingen sålde, ingen köpte, om det nu inte var skilsmässa etc som tvingade fram försäljning. Ingen ville sälja med förlust.
Om vi ska jämföra med 90-talsbubblan har vi flera faktorer som är totalt annorlunda mot idag. Vi hade t ex mellan 1975 och 1990 en ökning av bostadsbeståndet med 14 % samtidigt som befolkningsmängden endast ökade med 4.7 %. Dessutom krympte antalet personer per hushåll från 2.47 till 2.24 under samma period. Det fanns alltså en överproduktion av bostäder.
När brukarkostnaden sedan under 90-talet steg på grund av högre realränta (som framförallt orsakades av riksbankens försök att försvara valutakursen), samt en mindre skattesats för ränteavdrag, är det inte konstigt att ett rejält boprisfall inträffade.
Dessa premisser finns inte idag, varför jag omöjligen kan se att bopriserna ska sjunka så mycket om inte konjunkturen totalt kraschar och att man t ex slopar ränteavdraget. Bubbla är dock en situation när det pris som personer betalar för finansiella tillgångar överstiger det reella värdet på tillgången ifråga. Dvs, inträffar någon av dessa saker ändrar man förutsättningarna, och då är det är inte relevant att prata om att en bubbla spruckit.
Bubblor brukar ju inte ha tendensen att priserna avstannar utan stiger snarare snabbast närmare kraschen. Svenska bopriser har legat relativt stabilt sedan 2007… Hur länge har Bengt Hansson skrikit efter varg? Hur länge tänker du skrika? Om bopriserna ligger stabilt i 5 år till, är det fortfarande en bubbla?
Av dina siffror att döma så blev ju folk utan bostad – det skulle iaf jag kalla för underproduktion. I början av perioden bestod 1000 hushåll av 2470 personer – med tillväxt enligt siffrorna växer det till 1047 hushåll bestående av 2.24 peroner vilket ger bostad till 2345 personer men befolkningsökningen på 4.7% ger 2586.
"Och då pratar vi alltså ceteris paribus; dvs inget totalhaveri för Sverige och att arbetslösheten är på någorlunda samma nivå som idag."
Det är väl ändå en helt orimlig förutsättning? Själva poängen är väl att systemet blir extremt sårbart för externa chocker med så hög belåning som vi har nu, att folk klarar av sina kostnader idag vet vi väl, eller hur? Förklara istället vad det är för mekanism som på något sätt garanterar att vi inte kan gå ner till, låt säga, 2006 års nivå?
Nej, det är inte ett orimligt antagande, för annars är det inte en bubbla. En finansbubbla är en situation när det pris som personer betalar för finansiella tillgångar överstiger det reella värdet på tillgången ifråga – givet den situation vi är i.
Jag tror absolut att fastighetspriserna kan sjunka – men då måste något hända med konjunkturen. En nedgång på 30-50 % kräver ett totalt haveri av konjunkturen.
Och? Att anta att allt annat skall vara oförändrat är ett orimligt antagande för att det inte kommer att hända – saker kommer att förändras.
När man talar om reella värdet så är det ju så att en bostad knappast växer med tiden så det finns ingen anledning till att tro att värdet skall öka mer än KPI vilket det trots allt har gjort.
En nedgång med 30-50% verkar inte behöva kräva så mycket totalhaveri med tanke på att en uppgång på motsvarande kunde ske utan egentlig värdeökning.
Det ser dock ut att vara positiv totalt sett så det borde vara ett plus för svenska kronan. Att det är negativt mot euroland skulle ju isf kunna tolkas som ett plus för euron (enligt DI skall det vara positivt mot resten av världen också) – jag misstänker att frågetecken kring framtiden som tynger euron.
Du skriver att en svagare EURSEK gör att "vår negativa handelsbalans mot EZ kommer att förvärras ytterligare". En svagare EURSEK är väl snarare positivt för Sverige allt annat lika? Den negativa handelsbalansen i absoluta termer borde väl minska? Eller tänker jag fel?
"Allt annat lika" är en bedräglig formulering – handelsbalansen och växelkursen hänger ihop. Producenterna i euroland sätter sina priser i EUR medan svenska producenter sätter sina i SEK – sen konkurrerar man och euroland får en konkurrensfördel både i euroland och sverige ifall EURSEK är lågt (dvs det blir mer sålt från euroland till sverige än tvärtom). Omvänt bör (eftersom export/import kräver valutaväxling) euron stärkas pga import till sverige från euroland, men andra faktorer kan motverka detta (ie omvärlden är inte blir inte opåverkade av eurokrisen).
Är det inte Euron som försvagas snarare än kronan som stärks? Hur ser det ut med förändringar av bytesbalansen med andra delar av världen? Vi har ju exportöverskott fortfarande. Det måste innebära att exponeringen mot EU minskat och det måste ändå ses som positivt.
Stark krona = dåligt för vår exportindustri som ju står för en stor del av våra inkomster. Stark krona = högre lönekostnader gentemot konkurrenter i världen.
Det var den extremt svaga kronan under 2009 som räddade svensk ekonomi, exportbolagens produkter blev 10-20 % billigare utomlands.
Cornucopia: Detta kan potentiellt drabba hundra tusentals jobb
Lennart: Men å andra sidan blir det billigare att handla utomlands
Hela vinklingen med inslaget var att detta på något sätt skulle vara bra, eller åtminstonde inte dåligt för Sverige, eftersom vi kunde julshoppa i London. Status quo måste säljas in hårt!
Lennart försökte sitt bästa att släta över problematiken och få det att låta positivt. Eller så insåg han helt enkelt inte den egentliga följden av stark krona.
(just nu)
Kronan stärks mot EUR och USD men tappar mot guld.
Visserligen svagt men ändock en indikation.
Synd, att Lennart var så förtvivlat dåligt påläst. Han ställde ju inte en enda relevant följdfråga.