Test MA50/MA200 på Torontobörsen 2000 – 2012

Jag har tidigare testat hedgingstrategin MA50/MA200 på det breda amerikanska indexet S&P-500 och Stockholmsbörsens storbolagindex OMXS30. I bägge fallen ger strategin över tiden väsentligt högre avkastning än för den som sitter stilla i bankernas vattenfyllda livbåt.

Det är förstås intressant att även titta hur strategin fungerar mot andra börsindex och börser, t ex den råvarutunga Torontobörsen. Just den tunga exponeringen mot råvaror i Kanada gör ju att börsindex där uppför sig lite annorlunda. IT-bubblan var t ex inte den nominella börstoppen, utan den såg man först 2008 och Torontobörsen är fortfarande på högre nivåer än år 2000.

Strategin kanske bör upprepas kort för nya läsare. När ett rakt 50-dagars glidande medelvärde (MA50 – moving average 50 ticks) är över ett rakt 200-dagars glidande medelvärde (MA200) skall man vara investerad mot index (eller börsen generellt). När MA50 är under MA200 skall man ligga likvid.

Därmed deltar man i uppgångarna men inte i nedgångarna är tanken. Det finns en kostnad, en försäkrings- eller hedgekostnad, eftersom MA50 i stigande trender kan ge falska signaler. Denna kostnad skall åtminstone i teorin balanseras ut av att man slipper delta i nedgångarna. Börskrascher kommer i princip aldrig som blixtar från klar himmel, utan föregås av månader av haltande börs, vilket gör att MA50 har en tendens att bryta ner genom MA200 innan den riktiga kraschen kommer.

För att göra det mer överskådligt har jag en veckochart nedan och kör därmed MA10 och MA40 istället, vilket blir ungefär samma sak då de flesta veckor har fem handelsdagar 5*10=50, 5*40=200.

Indexet nedan är S&P TSX Composite.

Utgår vi från enkla 100 000 i kapital per 2001-11-24, så ser det ut som följer.

Grafisk jämförelse

Även hedgingmodellen ger förluster under åren efter IT-bubblan pga falska köpsignaler, men återhämtar sig sedan. Som bekant krävs det rätt stora uppgångar för att ta igen en förlust. 20% förlust kräver 25% uppgång för att ta ut förlusten och 50% nedgång kräver 100% uppgång för att komma tillbaka. Att inte följa med fullt ut ner kan bli avgörande.

Att sitta still i båten kör långsamt ikapp under de våldsamma uppgångarna under råvaruhaussen fram till 2008, där hedgemodellen gav fler felaktiga säljsignaler. Men styrkan ligger i att stå vid sidan om när båten fylls med vatten, både 2001 – 2003, 2008 – 2009 och från sommaren 2011.

Startpunkt 2004-08-13

Den som bara satt still i båten har sedan år 2000 tjänat 37.75% på Torontobörsen, eller ca 3% om året (anyone for bonds?), medan den som använt hedgingmetoden tjänat 90.82%, eller ca 6% om året. Avkastningen i modellen är oräknat utdelningar, men man får ju som bekant avkastning via räntor även på likvider och jag har svårt att se att aktieutdelningar kan kompensera full ut även om det handlar om åren 2000 – 2003 och 2008 – 2009 utan utdelningar. 

Metoden fungerar naturligtvis inte bra på en börs som bara går kräftgång och volatiliteten på råvarutunga Torontobörsen ser ut att ge fler felaktiga signaler och med det högre försäkringskostnad än för t ex S&P-500 eller OMXS30.

Starttidpunkten är förstås också avgörande. Börjar vi ett test 2004-08-13 (se ovan) får man ett annat utfall under uppgångsåren, men hedgingmodellen kommer ändå ut som vinnare. Styrkan ligger som sagt i att inte följa med börsen ned.