Begränsade översvämningsskador i Sverige

Jag är ju som bekant inte den som direkt brukar nedtona risker, men har suttit och tittat igenom de översvämningsriskkarteringar som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (inkl fd Räddningsverket) har gjort över olika vattendrag i Sverige, som Flute och bloggrannen Innan det sker tipsat om. Nu omfattar karteringen bara 100-årsflöden och i vissa fall även flöden upp till gränsen för vad kraftverksdammarna skall klara, vilket är 10 000-årsflöden.

Går man på 100- och 10 000-årsflödena så ser det mestadels ut som att Sverige och svenskarna har anpassat sina boenden därefter. Det betyder inte att det inte finns de som drabbas. Men de som drabbas är individer och inte hela samhällen och städer, likt Brisbane mfl orter i Australien, där hela förorter översvämmats eller byar sköljts bort.

Enskilda hus kan översvämmas, men det blir inte några stora katastrofer. För individen blir det förstås en katastrof och tragedi, men inte för samhället. På sina håll riskerar kortare väg- eller järnvägsavsnitt att översvämmas, vilket förstås kan leda till en del tillfälliga I-landsproblem med kommunikationer.

Samtidigt är det naturligt för oss som människor att bosätta sig vid vatten, oavsett om man tror på strandvaskarteorin om människans ursprung eller för att vatten erbjuder … vatten, skydd åt åtminstone ett håll, med tiden kommunikationer och handelsleder och sedermera även kraftuttag till kvarnar och sedan till industrier och elproduktion. Men vi har genom århundradena lärt oss var det är olämpligt att bygga. Australien är att jämföra en ganska ny konstruktion jämfört med Sverige. En ort som Göteborg har funnits sedan 1600-talet, Stockholm några hundra år mer än så, medan Australien först började koloniseras ca 1788. T ex Stockholm har betydligt bättre historik än för Brisbane som etablerades i början av 1800-talet.

För äldre städer finns det ofta ett kollektivt medvetande, om inte annat har det lämnat spår i form av höjden på kajkanter etc.

Nu följer lite skärmdumpar. Vi börjar med Stockholm, vilket hittas hos MSB under Mälaren.

Trots att Stockholm i teorin kan få hela Mälaren i knät begränsas skadorna till typ ett område runt Centralen (med min bonniga okunskap om geografin i hufvudstaden). Vid dammrasgränsen (Slussen?) kan även Jocke Berg få det blött i källaren på bostadsrätten vid Riddarfjärdens strand på Kungsholmen och Stockholms stadshus ser ut att få lite vatten på första våningen. Värre än så ser det i stort sett inte ut att bli. Finns väl någon försäljare av dyra sportbilar där på Kungsholmens strand som kanske får ringa försäkringsbolaget också, om jag minns rätt. Ingen Brisbane-katastrof direkt.

Så där ser det ut generellt för våra städer.

Boden och Luleå innan dammarna brister (kartering)

Blir lite blött längst stränderna, men ingen katastrof direkt. Sedan rasar kraftverksdammarna…

Boden nedan.

Notera Unbyn nederst på kartan, och hur den orten ligger precis utanför riskzonen. Knappast en slump.

Ofta är det på landsbygden vi får se översvämningarna om inte annat rent statistiskt eftersom landsbygden är större än staden, och som jag nämnde tidigare är det vägar och järnvägar som drabbas, och enskilda hus och gårdar. Men även småbyarna och småorter på landet ser i de exempel jag tittat på ut att vara förlagda där risken är minimal att drabbas av översvämning.

Låt oss titta på en annan hagelbössa än Luleälven, i det lite mer tätbefolkade konungariket Västra Götaland som den lille fransmannen Jean G kallar det. Där hittar vi Göta Älv som är fördämd i Vänersborg, Trollhättan och Lilla Edet, och håller upp hela Vänern via dessa kraftverk, och till Vänern ledande vattensystem som översvämningsåarna i Dalsland och även Klarälven. Här kan vi tänka oss en svart svan i form av att dammen i Vargön utanför Vänersborg (aka “Lilla Paris” som hålan Vbg även tituleras) brakar ihop. Flodvågen krossar sedan dammarna vid fd Helvetesfallet i Trollhättan (Helvetesfallet som “helvete ett sådant stort vattenfall”) och krossar sedan dammen i Lilla Edet och dränker resten av älvdalen. Eller inte.

Mitt val av Västsverige beror på att jag känner området bäst, och valet av Göta Älv eller efterföljande exempel behöver inte ha något med min bostadsort att göra alls. Säkert.

Underlaget hittar vi återigen hos MSB som Göta Älv och Nordre Älv. Notera att dammrasgräns och 100-årsflöde är samma söder om Vargön.

Vänersborg kan få det lite fuktigt längst Väners stränder, men generellt är det inte bebyggt område. Tacka strandskyddet för det. Trollhättan drabbas nästan inte alls, ser ut att bli lite blött strax söder om Stallbacka Bilfabrik (aka Saab), kanske viss risk för Volvo Aero. I övrigt i princip ingenting.

Inte den minsta översvämningsrisk i Lilla Edet alls faktiskt, iaf inte före Helvetesfallet i Trollhättan återuppstår.

Återstår då de ännu mindre hålorna längs låglandet längre söderut längs Göta Älv.

Notera hur hålan Lödöse är placerat norr om de områden som översvämmas. Alvhem får lite blött precis vid järnvägen, men Älvängen och Nödinge klarar sig helt, liksom Surte. Kungälv får lite blött närmast Bohus fästning, men annars har man ganska precis lagt bebyggelse där det är noll risk för översvämning.

Tar vi och tittar på en notorisk översvämningså, Viskan, som kan bredda sig till hundratals meters bredd i Viskadalen även tämligen normala år, så ser det ut på samma sätt. Här är samhällena placerade på säkra platser.

Hålorna Berghem, Björketorp och Horred (hålornas håla, eller vad säger du Cristoffer) klarar sig i princip helt och är belägna på säker höjd och avstånd från Viskan.

Samma sak med Veddige (prosit) innan vattnet passande nog rinner ut vid Väro innanför Ringhals kärnkraftverk.

Viskan-karteringen är dessutom reviderad, man får väl gissa att de senaste årens översvämningar har höjt vad som kan kallas 100-årsvatten lite.

Undantaget drabbade individer så begränsas samhällspåverkan av att man på en del platser får ta en annan väg med bilen eller sätta in bussar istället för ordinarie tåg.

Det hela är också ganska enkelt för kommunerna att hantera. Risken är att bostadsbubblan gör att exploatörer och fuskbyggande profitörer tjatar om att få bygga strandnära på olämpliga platser. Det går att hantera med långfingret från kommunernas sida så länge inte mutor är inblandade.

Överlag verkar alltså översvämningsriskerna vara individuella i Sverige, och inte ett samhälleligt problem. Störda vägkommunikationer är ett I-landsproblem som går att hantera. Den som dock bor i markerade översvämningszoner bör nog fundera på sin situation, men det rör sig främst om individer, inte samhällen.

Tillägg: “Dammnivåerna” ovan avser alltså hur mycket vatten dammarna skall tåla, dvs hur höga flödena blivit alldeles innan vattenkraftsdammarna väl rasar. Sedan blir det värre tydligen… Stryker nonsens om ofarlig vattenkraft ur texten ovan. Har man fel så har man.