strandvaskarteorin

Det är ingen nyhet att människan mår bäst i naturliga miljöer. Det är rent av vetenskapligt bevisat att lövskog är lugnande och stimulerande för hjärnan. På barn blir det övertydligt.

Vi är bara några hundra generationer från stenåldersmänniskan, och är fysiologiskt samma art, och med samma hjärna, även om den tydligen blivit mindre över generationerna. Stadsbor försöker förstås hävda något annat, och tror att 2-3 generationer av asflats- och betongmänniskor har ändrat något.

Något annat som verkar lugnande och stimulerande är ljudet av vatten, porlande vatten, vågskvalp mot stränder, och solen som glittrar i vattnet. Och återigen talar barns fascination med vatten i alla dess former (utom möjligen rengöring i form av t ex dusch och bad) för att vatten är något naturligt för oss. Tror man på strandvaskarteorin om människans ursprung, dvs att vi utvecklats ur chimpanser som bosatt sig vid vatten, så faller det sig än mer naturligt att vi dras mot vatten. Strandvaskarteorin förklarar många saker, som dykreflex hos småbarn, att vårat svalg är utformat som delfinens, underhuds

Ur ett större humanekologiskt perspektiv finns det ytterligare anledningar till att människan bosätter sig vid vatten, t ex möjligheter till handel, konstbevattning, färskvatten mm.

Oavsett så är det stenåldershjärnan som gör att vi finner sjötomter och sjöutsikt attraktiva, liksom att lövträd och natur gör oss lugna. Det är vårt naturliga habitat. Inte asfalts- och betongdjungeln i städerna.

Lövträdens inverkan gjorde också att man förr (och nu) på landets gårdar och torp har lövträd runt brukningscentra och åkrar, medan barrskogen fick finnas kvar längre bort. Det finns också andra förklaringar till detta, som att lövskog är bättre betesmarker än barrskog, och att man använt lövtäkt för vinterfoder och räfsat löv för myllning och jordförbättring av åkermark.

Nu tjatas det om att man i Fjollträsk tydligen vill bebygga de sista naturliga grönområdena, eftersom alla vill bo i Tjockhults asfalts- och betongdjungel. Här finns en affärsidé. Att sälja betongkrukor fyllda med asfalt till landsortsbor som törstar efter storstaden. Gör sig fint i köksfönstret för den äkta stadskänslan.

Vill man dra några liknelser till ekologin kring rådande finanskris, så kan man dels tänka på ekologins stabilitetsdomäner och dels på klimaxbiotoper.

En klimaxbiotop är t ex en gammal skog. Den har nått ett stabilt tillstånd där ingenting ändras och det inte längre finns någon tillväxt, utan nedbrytning och tillväxt tar ut varandra. Endast en kraftfull händelse likt en skogsbrand eller en slutavverkning kan rubba biotopens stabilitetsdomän, och knuffa över jämnviktsläget till något nytt. Efter skogsbranden (eller det närmaste vi människor brukar komma, dvs kalhyggen) börjar området sjuda av liv och mångfald, och man får en enorm tillväxt.

Om beslutsfattare tillät gamla banker och företag att gå i konkurs pga finanskrisen, så skulle det skapas en fantastisk grogrund för mångfald och tillväxt, istället för en massa cementerade gamla kolosser, precis som efter en skogsbrand. Det har visat sig i t ex USA, där man inte drivit trakthyggesbruk (=kalhyggen), och varit för effektiva i bekämpningen av skogsbränder, att man istället byggt upp alldeles för mycket brännbar biomassa och träd och trädsorter utan resistens mot brand, och när det numer väl brinner så blir det katastrofala bränder.

Precis samma sak ser vi i finansvärlden. Genom att rädda institutioner så bygger man inte upp någon resistens mot finansiella bränder, utan bygger bara upp större problem för framtiden.

Att låta Lehman Brothers falla och dra igång den finansiella skogsbranden var egentligen ett bra drag, som skulle gett grogrund till mångfald och tillväxt framöver, men när makteliten såg skogsbranden ta sig i de fnösketorra och bortskämda stora institutionerna drabbades man av panik och hällde nytryckta pengar över branden i hopp om att släcka den. Men frågan är om man inte byggt upp för mycket brännbart för att det skall hjälpa. Och att kväva en eld med pengar fungerar sådär, snarare ger det mer bränsle till brasan, om vi skall låta liknelserna smälta samman.

Låt branden få brinna ut av sig själv, så får vi en fantastiskt grogrund att bygga en framtid på. Är någon gammal institution inte brandsäker, så skall den inte finnas kvar.