Anyone for sjötomt?

Människan har sedan urminnes tider en fascination vid vatten. Vatten har alltid inneburit liv och kommunikation med omvärlden och likt alla andra djur så har vi sökt oss till vatten. Det finns rent av en hypotes, den sk strandvaskarteorin, om att människans ursprung och utgrening från t ex chimpanserna beror på att vi en gång var en liten chimpansflock som slog sig ner vid vatten och började livnära sig på det som fanns att finna vaskandes längs stranden. Många mänskliga egenskaper som dykreflexen hos bebisar, vår delfinliknande luftstrupe och näsa och avsaknaden av kroppsbehåring och fördelningen av vårt underhudsfett kan förklaras med den hypotesen.

Hur det än faller sig så dras vi djupt instinktivt till vatten. Sjötomt är status, och ljudet av rinnande vatten, kluckande vågor eller ljuset från solen som leker i vågornas krusningar är allt något som skänker vår själ ro.

Så till den grad att även när vi idag även har snabba landbaserade kommunikationer så bosätter vi oss helst vid vatten. Även i jordbävningsområden med tsunamirisker.

Att samhällen och städer i princip alltid uppstått vid något vattendrag historiskt beror på just att vattnet gav oss dricksvatten och liv, men även kontakt med omvärlden eller för den delen energi till vattenkvarnar. Så av hävd bor vi kvar där, trots riskerna.

Hundratals miljoner människor runt Stilla Havet, kanske miljarder människor, bor på låglänta områden med översvämningsrisk efter tsunamis, och de som ständigt löper akut risk kan räknas i tiotals miljoner.

Normalt får jordbävningar små efterverkningar för oss i Sverige, då de oftast drabbar fattiga länder som vi kan tycka lite synd om. Om inte annat för att större delen av världen är fattig eller åtminstone fattigare än oss, så rent statistiskt sker de flesta naturkatastrofer i fattiga länder. Vi skickar lite pengar till det röda korset, de rädda barnen eller läkarna utan gränser och fortsätter titta på Let’s Dance, Musikfestivalen eller Big Brother, trygga i vetskapen att naturkatastrofer inte drabbar oss, ens indirekt.

Men dagens jordbävning, en av de största i världshistorien, slog till mot ett av världens rikaste (och det mest skuldsatta) länder. Nämligen Japan. Dessutom ett extremt tätbefolkat land. Antalet bekräftade döda bara i Japan kan räknas i hundratals bekräftade fall, och lär sluta med tusentals.

Vad som slår mot oss som svenskar är effekterna på världsekonomin. Värden för hundratals, kanske tusentals miljarder har sopats bort av en flodvåg, och försäkringsbolag och återförsäkringsbolag som Hannover Re, Munich Re och Swiss Re kommer tvingas dumpa ut enorma tillgångar för att finansiera återuppbyggnaden av de drabbade områdena i Japan. Till det kommer alla självrisker.

Därmed faller förstås marknaderna. Inte för att återförsäkringsbolagen redan börjat dumpa sina aktieinnehav och obligationer, utan därför att marknaden förutser att tillgångar för hundratals miljarder kommer säljas framöver och man vill sälja innan detta sker. Dumpandet av obligationer driver för övrigt upp räntorna.

Samtidigt bör råvarupriserna stiga på det här, då en återuppbyggnad kommer sluka råvaror på en marknad med redan bristfällig tillgång. Å andra sidan kan katastrofen kasta oss in i en ny recession, kanske lite i förtid, och det sätter i så fall press på råvarorna.

I slutändan kan tsunamivågorna skölja över oss svenskar i form av stigande räntor, stigande arbetslöshet och fallande börser.

Och kanske någon som funderar på om det är så vettigt att bygga hus 100cm över havsytan. Och kärnkraftverk kanske inte är så säkra när de översvämmas av en svart svan?

En läsare med japanska kollegor i Tokyo rapporterade den bild som bekräftats i media, dvs att man stängt ner kollektivtrafiken och vill man hem får man som långpendlare helt enkelt gå. Kollegorna reagerade istället med att söka upp ett tryggt ställe för att få sig en stark drink…