Glöm nu inte att idag är det sista dagen ni kan handla något för 50-öringarna. Man kan dock lösa in dem på bank fram till mars 2011, så det är inte helt kört riktigt än. Förslagsvis kan man också lämna dem i någon insamlingsbössa och låta en välgörenhetsorganisation lösa in dem på banken istället. Mynten måste ändå in på deras konton.
Lyckades skramla ihop hela 17:50 SEK i 50-öringar här hemma. Alltid något.
Har tidigare nämnt Riksbankens illustrativa inflationsinformation kring 50-öringen, och bloggrannen Flute skriver lite om det idag. Samtidigt håller jag med honom om att vi mycket väl kommer uppleva deflation i spåren av peak oil och den medföljande permarecessionen vi båda bedömer som sannolik.
Så vi skall kanske inte räkna bort våra öresmynt för alltid. Tids nog kan det bli aktuellt att återinföra dem, beroende på vad för valuta vi har i framtiden. Men då talar vi kanske 2030 någon gång.
Upprepar Riksbankens lilla historik över 50-öringen, där även lite prisdeflation inom mobiltelefoni smyger sig in.
År 1555: En årslön till en mjölkpiga
1700: Frakt av 100 ostron mellan Stralsund och Rostock
1880: En varmrätt med dryck på restaurang
1895: 1kg torkad gädda
1905: Tre rullar tapeter
1910: En glödlampa
1930: 2 liter bensin
1935: En biobiljett
1955: En liter mjölk
1960: Tio barnkolor
1968: En puckstång
1976: En dagstidning
1985: Ett tuggumi
1995: Sex sekunders mobiltelefoni
2009: En tom ölburk
13 kommentarer
Min far som er en kommunist, verkar inte kunna acceptera att det finns någon som inflation. Faktumet att nya pengar trycks upp och sedan sænker værdet på vår valuta ær hokus pokus før honom. Kapitalistisk propaganda enligt honom. Och statsskulden ær vi inte skyldiga någon och ræntan som betalas in før vi tillbaka…
Och pengar som lånas ut av banken er riktiga pengar som de har och inte digitala. Enligt honom så har jag missuppfattat allt…
Hur ska jag hjælpa honom att vakna upp?
Har någon bra tips så….
Kanske någon bra bok? Eller behandlingshem?
🙁
Helt galet, nu ska man alltså räkna med deflation också… och jag som precis håller på och förhandlar om ett fast 5-års avtal för el. Får väl betala den där kostnaden för att få bryta avtalet i förtid också, för säkerhetsskull.
/Tisgift
Ja, kopiera är du bra på, Kornkopian.
Det smarta vore mao att köpa långa räntefonder? Realräntefonder. Den avkastningen är ju garanterad i framtiden och ökar i värde med deflationen. Frågan är väl hur regeringars möjlighet att betala ser ut?
Är kanske en vettig investering aktier i livsnödvändiga bolag, lite ränta, samt guld?
Tack för påminnelsen och denna trevliga bloggpost.
T o m redovisningsfolket på IASB förbereder sig på hyperinflation (lol)
http://www.ifrs.org/Home.htm
IASB proposes Severe Hyperinflation amendment to IFRS 1
Ja, just det ja! Blir till att kolla runt här hemma om jag kan skramla ihop mina sista 50-öringar. Som du sa… alltid blir det något 🙂
Ni har väl passat på att samla upp burkar med 50-öringspant för att i morgon panta dom en och en. I kassan lämnar ni sedan in pantkvittona styckvis för att med avrundningen få en fin krona…
Anonym 15:07
Självklart. Under en längre period har jag köpt upp burkar för 60 öre styck av uteliggare och andra samlare och lagrat dessa. I morgon är skördetiden här 🙂
40 öre i vinst per burk är inte illa 😉
Naturligtvis har jag lagerkostnaden att ta hänsyn till men enligt mig beräkning går jag med vinst redan vid en volym av 1000 burkar och jag har köpt upp mångdubbelt fler!
CornuCopia,
Vad ditt exempel visar är ju i självaverket deflation!
1910 räckte 50 öre till en glödlampa. 1935 till en biobiljett.
En biobiljett kostar idag 110 kronor, en glödlampa 5 kronor. Glödlampan har alltså blivit 95 % billigare kontra 1935, och kanske 99 % billigare kontra 1905.
Bensinen har samtidigt halverats i pris mellan 1930 och idag. Jmf priset på mjölk.
EXempelt visar alltså på deflation på flera av varorna i riksbankens korg.
Det verkar som att en eller flera proppar har gått hos CornuCopia, alternativt att hela proppskåpet är överbelastat.
Det intressant är naturligtvis inte vad en vara kostat historiskt, utan den arbetstid man får lägga ned på att kunna införskaffa varan.
Om en glödlampa 1910 kostade 50 öre så blev den inte billigare än dagens glödlampor. Idag behöver jag jobba 2 minuter för att tjäna tillräckligt med pengar för en glödlampa, 1910 låg den arbetstiden sannolikt på 1 timma. Alltså har lampan blivit billigare. Våra löner stiger nämligen betydligt snabbare än inflationen, Löneökning = inflation + effektivsering i produktion.
1976 kostade en dagstidning 50 öre, idag 10 kronor. Men det tar mindre arbetstid idag att jobba ihop en dagstidning än det tog för 30 år sedan. Alltså är varan billigare idag.
För samtliga varor/tjänster ovan beskrivna gäller att arbetstiden idag är betydligt mindre för att kunna införskaffa varan.
Sålunda har vi alltså en kraftig reell deflation i samhället. Visserligen har vi en nominell inflation, men arbetstiden för att införskaffa varje enskild vara sjunker, därför är det en reell deflation.
Sanningen är alltså att vi har och har haft en kraftig deflation i samhället om man tittar på hur mkt folk behöver arbeta för att införskaffa en vara. Någon reell inflation finns inte utan bara på papper.
Väljer man att titta enbart på nominella kostnader så går inte hissen enda upp, hästarna är så att säga inte i hagen.
Problemet är att vi betalar skatt på nominell inkomst inte reell. Ett incitament för staten att se till att vi alltid har (lite) inflation…
Någon deflation tror jag inte på, utom möjligen kortvarigt inledningsvis, innan inflationen drar igång ordentligt.Tråkigt nog för det är egentligen deflation vi behöver.Men makthavande eliten kommer att se till att det blir inflation, det ligger i deras intresse.Man ska väl inte kunna tjäna på att ha pengar liggandes i madrassen…
Det blir nog typ att lönerna dubblas, det vi inte behöver tredubblas medan det vi inte kan klara oss utan fyrdubblas. Per tidsenhet. Vars längd bestäms av hur häftigt inflationsförloppet blir.
/GeCe