Ända sedan andra världskriget har vi ständigt fått höra floskeln upprepas att krig är bra för den ekonomiska tillväxten. Men det är som floskel förstås fel. På Prudent Bear skriver Peter Schiff en artikel med titeln “Why not another world war?“, där han ironiskt föreslår att man skall satsa tusentals miljarder på att köpa låtsasvapen och sedan ha diverse ofarliga låtsaskrig för att rädda världsekonomin.
Men sedan påtalar han att krig inte alls räddar världsekonomin.
Ett citat:
“The truth is we cannot spend our way out of our current crisis, no matter how great a spectacle we create. Even if we spent on infrastructure rather than war, we would still have no means to fund it, and there would still be no guarantee the economy would grow as a result.
What we need is more savings, more free enterprise, more production, and a return of American competitiveness in the global economy. Yes, we need Rosie the Riveter—but this time she has to work in the private sector making things that don’t explode. To do this, we need less government spending, not more.”
Man skall istället titta på varför just andra världskriget räddade världsekonomin. Innan kriget hade USA ingen större statsskuld och det amerikanska folket hade mycket stora besparingar. Och det var genom att låna dessa besparingar och stoppa in dem i ekonomin som USA:s ekonomi vändes upp. Man höjde förstås även skatterna. Det var endast möjligt genom att det just fanns besparingar att ta av.
Schiff: “The big question is how to pay for it. To a degree that will surprise many, the U.S. funded its WW II effort largely by raising taxes and tapping into Americans’ personal savings. Both of those avenues are nowhere near as promising today as they were in 1941.”
Under det kalla kriget och efterkrigstiden har det tvärt om inte längre funnits några privata besparingar man kunnat låna för att vitalisera ekonomin. Tvärt om har USA som helhet istället behövt låna pengar externt för att finansiera sina större krig sedan dess, möjligen undantaget det bortglömda Koreakriget. Vietnamkriget följdes tvärt om av en mycket svår ekonomisk tid både för USA och världen under 1970-talet. Och kriget mot terrorismen har lett till ännu större externskuldsättning för USA, då man inte har haft befintliga pengar att plocka av. Kriget pågår fortfarande, och världsekonomin har inte heller vitaliserats, utan snarare kraschat 2008-2009.
Krig är inte en tillväxtmotor. Vad som är en tillväxtmotor är att spara och investera. Sparandet innan andra världskriget användes sedan för att investera och drog igång världsekonomin. Vad man försöker göra både i USA och globalt är istället att låna och konsumera, inte spara och investera, och det kommer aldrig att dra upp världsekonomin långvarigt.
Världen och definitivt USA:s ekonomi är idag skuldsatt, både privat och statligt, och i det läget krossar bara krig ekonomin då det inte finns några besparingar att av patriotiska eller nationalistiska skäl plocka ur. För det var just genom en massiv reklamkampanj som vädjade till folks patriotism som man fick loss alla de miljarder som kriget kostade. Varifrån skulle sådana pengar komma idag? Tobleronepolitik? Ta det på kortet?
Nu håller åtminstone amerikanska folket på med en plågsam och långsam avbelåning (eng deleveraging) och minskar till skillnad mot svenska folket sina skulder. Men de är fortfarande inte på plus. (Ett tillägg om svenska folkets “besparingar”. Svenska folkets nettotillgångar består av övervärderade bostäder i bostadsbubblan, och kan som sådana inte aktiveras för att vitalisera ekonomin.)
Men krig är ingen lösning på världsekonomins problem.
Genom årtusendena har krig ofta förts med religöst motiverade skäl, och så sker än idag. Att “krig är bra för tillväxten” visar att tron på en evig ekonomisk tillväxt i all evighet, amen, som lösning på alla problem inte är något annat än en religon. Det finns de som vill se människor dödade i krig i sin dyrkan av ekonomisk tillväxt.
Men så blir det också när det är för mycket tro inom ekonomi, och för lite vetande.
“War is a great way to destroy things, but it’s a terrible way to grow an economy.” – Peter Schiff
9 kommentarer
Att krig skulle vara bra för tillväxten har jag aldrig någonsin hört, kanske beror på att jag är född på 80-talet?
Den som blir invaderad får se en stor del av sin kapitalpark och infrastruktur bli förstörda medan den invaderade parten både förlorar arbetskraft och får erlägga enorma summor för att finansiera kriget. Förvisso anställs det folk i krigsindustrin men det är ingen hållbar ekvation.
En skev jämförelse men det är väl som att finansiera tillväxt med lån.
//80-talist
Om man är lite naiv och svagsint skulle man kunna hävda att världens största industrier är banking och vapenindustrin. Om man är lite blåögd och svagsint skulle man kunna tro att dessa "industrier" tjänar bra på just krig.
Om man är lite lagom dum i huvudet skulle man kunna tro att Västvärldens och övriga världens ekonomier börjar närma sig punkten för vidare ekonomisk tillväxt. Om man därtill är såpass naiv att man tror på Peakoil och att vi redan är där skulle man kunna se "ekonomiska drivkrafter" för ett krig i större skala.
Om man är duktigt svagsint och helt slut i huvudet skulle man kunna tro att ett krig i större skala skulle kunna leda till STORA politiska och Ekonomiska förändringar.
Jag misstänker att du sysslar för mycket med pengar för att det ska vara bra. Pengar är bara symboler. Alltså spelar skuldsättning ingen som helst roll – under förutsättning att den resulterar i ökad produktionskapacitet.
Verkligheten består av produktionskapacitet. Hur denna skapas spelar ingen roll; kineserna hade ingenting när de började, de slet bokstavligen ihop till den med bara händerna. Och titta på dem nu.
Det är alldeles korrekt att krig slår sönder en massa produktionskapacitet, men å andra sidan brukar de ibland öka effektiviteten i den som finns kvar, inte minst pga all teknisk utveckling och känsla av urgency som de uppmuntrar till.
Vilket förstås inte är något hållbart argument för krig, i alla fall inte för den sortens futtiga kolonialkrig som förs nu. Och ännu mindre för ett storkrig eftersom ett sådant väl antagligen skulle resultera i mänsklighetens undergång.
Varje människa som allokeras till att destruera istället för att kreéra är ju en förlust.
Jan Wiklund: Pengar är bara en symbol för produktion ja,i en bra värld. I dagens samhälle består pengar av produktion och politikinstansers penningförfalskning,dessa är destruktiva.
Att USA går så dåligt nu beror ju på att Bush har krigat upp alla pengarna.
Jan Wiklund, skuldsättning leder inte automatiskt till ökad produktionskapacitet.
Usa har lånat för att kriga och konsumera kapitalvaror importerade från Asien. Genom detta lånande och konsumerande har de själv ödelagt sin egen produktionskapacitet då den har flyttat till Kina.
Själv är jag så fruktansvärt korkade så jag tror att det kan bli krig i välden när oljeproduktionen börjar sjunka. Kina och Usa kommer att vara med i detta krig i någon konstellation.
Men det är bra att gratulera Usa, de har levt på andras bekostnad i ett 30 tal år genom att trycka pengar som saknar substans.
Beträffande den diskussion vi hade häromdagen om prognosticering och rapportering i efterhand av macrodata samt tillförlitligheten (eller snarare brist på..) av dessa data. Lägg spec märke till hur olika inflationstal (price inflation) man kommer fram till beroende på om man använder sig av beräkningsmodeller från 80- o 90-talet eller av idag. Det är en icke oväsentlig skillnad ifall inflationen är 1% eller drygt 8% för var BNP deflatorn hamnar eller hur pensioner, soc-bidrag etc skall räknas upp. Att myndigheterna har alla intressen promota artificiellt låga inflationstal torde alla förstå. Men däremot är steget stort till regelrätt bedrägeri, eller kanske snarare sagt borde vara stort….
"we address the challenges, beginning with the challenge of Inflation. To do this we must review the Real Numbers. Shadowstats.com calculates the Real Numbers for the U.S. the way they were calculated in the 1980’s and 1990’s, before Systematic Data Distortion and Cartel Market Interventions began in earnest.
Official Numbers vs. Real Numbers (per Shadowstats.com)
Annual U.S. Consumer Price Inflation reported July 16, 2010
1.05% / 8.37% (annualized June 2010 Rate)
U.S. Unemployment reported July 2, 2010
9.5% / 21.6%
U.S. GDP Annual Growth/Decline reported June 25, 2010
2.42% / -1.48%
Ett kanoninlägg! Precis som att många inte förstår "broken window fallacy", så tror de att krig = full sysselsättning + vi bygger saker = bra för ekonomin. Tyvärr är det en ganska vanlig slutsats från folk som inte förstår ekonomi.
Som en parantes är detta just en anledning till att inte dissa nationalekonomer allt för mycket, de flesta av dessa tror jag håller med om att det är dumt att förstöra produktionsfaktorer (människor och kapital)…
Vidsynt: Åh fan, stora krig kan leda till samhällsförändringar? Vad bra att du sa det…
Det enda argument som kan ha en viss bärighet är möjligen Josef Schumpeters teori om "creative destruction", som skulle kunna ge en delförklaring till varför Tysklands (BRD, inte DDR; deras industrier plundrades av Sovjet) hade en tillväxt som var hög relativt andra länders efter kriget: Pga bombningar m m hade de en mycket modern industri. Dock tror jag inte på den förklaringen. Anledningen till att t ex Storbritannien och Frankrike hamnade i bakvattnet var snarare de socialiseringar som infördes där. Och de rikaste länderna på 1940-60-talen var förstås Sverige och USA, som inte drabbades av kriget "på hemmaplan". Broken Window Fallacy är en väldigt bra förklaringsmodell. Om det inte hade varit för kriget, kanske svenska folket hade kunnat köpa kylskåp och bilar i stället för att resurserna lades på jaktplan och gengasaggregat.