SvD recenserar Ian Kershaws bok ”Ödesdigra val. Tio beslut som förändrade världen 1940–1941”, som handlar om att andra världskrigets utfall var lång ifrån givet.
Nu täcker inte detta in perioden efter 1941, men i augusti 1942 gick amerikanarna in i sin första offensiv i Stilla Havet någonsin, med landstigningen vid vad som kom att bli Japans motsvarighet till Stalingrad, ön Guadalcanal. Att jag skriver om detta beror på att det har viss populärkulturell relevans pga miniserien “The Pacific” som visas på amerikanska HBO och strax kommer till en svensk betalkanal nära dig inom kort.
Bakom miniserien ligger återigen Tom Hanks och Steven Speielberg, som nu gör vad de tidigare gjorde med Band of Brothers, dvs en autentisk miniserie som skildrar verkliga personer och verkliga händelser som dokumenterats under andra världskriget. Medan BoB handlade om det fallskärmsjägarkompani som i slutändan kom att vara de första att inta Hitlers örnnäste i Brechtesgarden, och därmed fick bli en studie av historikern Stephen Ambrose i boken med samma namn, så handlar The Pacific om några marinkårssoldaters upplevelser i Stilla Havets skoningslösa krig mot de japanerna, baserat på två memoarer från två av huvudpersonerna i TV-serien (“With the old breed” av E B Sledge respektive “Helmet for my pillow” av Robert Leckie.)
Guadalcanal var extremt strategiskt viktig, eftersom japanerna började anlägga en flygbas på ön, och därmed kunde skära av Australien från USA. Därav gick de allierade till en första motoffensiv och gjorde sin första landstigning för att erövra flygbasen. Japanerna blev något förskräckta av att bli anfallna och övergav basen och retirerade in i djungeln, vilket ledde till att man i ca sex månader försökte ta tillbaka flygplatsen i skoningslösa strider.
Men historien kunde vänt redan den andra kvällen, vilket finns med i en scen i första avsnittet av The Pacific. Marinkårssoldaterna sitter och skrattar nattetid åt ett sjöslag som pågår i bukten norr om ön, det första slaget vid ön Savo. Dagen därpå fastnar skrattet i halsen, för av hela den samlade allierade flottan och alla landstignings-, transport- och underhållsfartyg syns inte längre ett spår och marinkårssoldaterna finner sig övergivna på Guadalcanal, med bl a bara fem dagars mat.
Vad som hände var att japanskt flyg störde landstigningen, vilket fick de allierade att oroa sig för sin hangarfartyg, vilka de därmed drog undan från området. Kvar fanns en eskorterande eskader med fartyg och hundratalet transportfartyg. Japanerna var i sin tur livrädda för hangarfartygen, och gick först till anfall med sin flotteskader nattetid, då flyget inte kunde verka. Och de besegrade de allierades eskort, och sänkte bland annat fyra kryssare till botten på vad som med tiden fick namnet Ironbottom Sound, pga alla de sjöslag som de följande månaderna utspelade sig norr om Guadalcanal.
Men här kommer felbeslutet.
Den japanske befälhavaren trodde att hangarfartygen fanns kvar i området, och vågade därför inte stanna kvar utan retirerade i skydd av mörkret. Hade de inte gjort detta hade de kunnat sänka i princip hela de allierades landstignings- och transportkapacitet till botten och ändrat hela utgången i striderna kring Guadalcanal, rent av kvävt dem redan andra natten, och i slutändan skurit av Australien och antagligen vunnit hela kriget i Stilla Havet.
Ett enda felbeslut, baserat på brist på information. Brist på korrekt information är iofs inte något ovanligt i krig, men detta är ett konkret exempel där ett enda lokalt beslut av en enda befälhavare förändrade världshistorien.
Istället följde sex månader av ursinniga strider på och kring ön medan japanerna och de allierade omväxlande skickade in förstärkningar.
Det finns en lärdom här, och den handlar om att ha korrekta beslutsunderlag. Detta går att tillämpa på det mesta, för utan korrekt beslutsunderlag är det stor risk att man gör fel beslut, trots att man hade chansen att vinna allt.
8 kommentarer
Historien är full av exempel.
När Syrien anföll Israel 1973 skar de rakt igenom de Israeliska linjerna. De stannade sedan för att få order om hur de skulle fortsätta. Syrierna visste inte att de trängt igenom hela linjen och att hela Israel låg i princip öppet framför dem och att Israelerna var helt splittrade.
Hade de fortsatt hade Israel inte kunnat samla sig och slå tillbaka, vilket de nu fick möjlighet till i stället och sedan gick det som det gick.
Med tanke på att amerikanarna tog beslutet att använda a-bomben blir alla andra beslut som togs tidigare pseudobeslut som i historien inte egentligen har något nämnvärt värde.
Jonte , nej, eftersom amerikanarna behövde flygbaser tillräckligt nära Japan för att kunna fälla några atombomber, så saknade inte tidigare beslut något nämnvärt värde.
Med ett annat beslut ovan kunde Japan kontrollerat hela Stilla Havet väster om Hawaii än idag.
Skit in skit ut, en konstant genom historien…
skoj att spekulera lite såhär om söndagskvällen…
Allt beror ju på hur Japanerna hade förvaltat en eventuell seger mot USA/Australien, en eventuell invasion av Aus hade tagit mycket markstyrkor i anspråk, styrkor som behövdes i kina. Dessutom var de japanska armestyrkorna mycket begränsade av sin brist på pansar (mycket få och endast lätta vagnar). Om din styrka är världens bästa lätta infanteri funkar det fint att slåss i djungeln… det funkar mindre fint att stirra ner en allierad pansardivision modell 1942/43 över öppen terräng…
Om man istället hade nöjt sig med en blockad av Aus har man ett annat problem på halsen… eftersom USA i snitt byggde ett nytt hangarfartyg var 2:a månad behöver du som japansk befälhavare sänka 6 av dessa varje år för att behålla ditt övertag (ungefär lika många som japan självt hade). Din nybyggnadsförmåga och kapacitet att träna piloter är också kraftigt begränsad (prestigeprojekt som superslagskepp snor varvskapacitet och armén behöver också piloter, dessutom tar dina piloter lång tid att utbilda).
Att försöka invadera USA bör man ens inte överväga (man kan prova ta Hawaii, men om man gör det blir det nog svårt att få till en separatfred med USA)
Så summa summarum kan man genom ett korrekt beslut vid guadalcanal förlänga den tid man dominerar stilla havet, dock saknar Japan den industriella kapacitet som krävs för att vinna kriget.
Om man mot förmodan sluter fred med USA har man ytterligare ett problem av något allvarligare natur att se fram emot 🙂 Det slumpar sig nämligen så att Ryssen vill ge igen för gammal ost, och en eventuell rysk ockupation av Japan hade näppeligen blivit lika snäll som den amerikanska.
Så oavsett hur japan spelar sina kort har man ingen praktisk möjlighet att vinna spelet. Möjligtvis om man hade satsat strategiskt på Armén istället för flottan och invaderat Soviet i fjärran östern 1941 samtidigt som tyskarna…
Ser att jag ändrade ståndpunkt mot slutet av mitt inlägg efter att ha tänkt igenom frågan.
m.a.o. oavsett hur Japan hade förvaltat en eventuell seger vid Guadalcanal hade den Sovjetiska jätten krossat dem. Utan möjlighet för US att komma in och ockupera japan som någon form av räddande ängel. (och innan någon tar upp atombomberna, 45 års Sovietisk ockupation hade orsakat mer lidande, tro mig!)
Men vad hade hänt om japanerna inte hade attackerat Pearl Harbor? Hade de allierade klarat av att landstiga i Normandie utan USA? Hade Japan behållit sitt asiatiska imperium? Hade Sovjetunionens övertag i manskap räckt för att besegra Nazityskland?
USA var ju inte särskilt sugna på att kriga igen, och det fanns en stark isolationistisk rörelse i USA efter första världskriget.
Ian Kershaw som nu skrivit en ny bok om vågskålen 40-41 är en mkt bra författare, jag har läst hans biografi över Hitler – rekommenderas om man vill ha insikt i hur iaf besluten på den ena sidan fattades (till viss del iaf).
Men y3kproblem har ett intressant resonemang tillsammans med kristoffer 🙂
Vad hade hänt om Japan hade invaderat Sovjet istället för att slå till mot Pearl harbor !?
Då hade troligen USA inte kunnat stå vid de allierades sida lika öppet, Sovjet hade fått ett tvåfrontskrig, och kanske hade det tvinga Churchill & co att gära vad de övervägde att göra 40-41 dvs söka fred med tyskland.
I så fall hade Sovjet varit den trängda parten, i en fredn med tyskland hade england och Usa nbaturligtvis inte stött Sovjet, tvärtom troligen samarbetat mot kommunisterna (det var ju inte direkt en harmonisk allians ens som det var) – det hade förstås inneburit att nazizterna iaf ett tag framöver tyvärr troligen fått härja i Europa relativt fritt, med alla de konsekvenserna- men intressant att spekulera i iaf…
/K