Små beslut som förändrade historien

SvD recenserar Ian Kershaws bok ”Ödesdigra val. Tio beslut som förändrade världen 1940–1941”, som handlar om att andra världskrigets utfall var lång ifrån givet.

Nu täcker inte detta in perioden efter 1941, men i augusti 1942 gick amerikanarna in i sin första offensiv i Stilla Havet någonsin, med landstigningen vid vad som kom att bli Japans motsvarighet till Stalingrad, ön Guadalcanal. Att jag skriver om detta beror på att det har viss populärkulturell relevans pga miniserien “The Pacific” som visas på amerikanska HBO och strax kommer till en svensk betalkanal nära dig inom kort.

Bakom miniserien ligger återigen Tom Hanks och Steven Speielberg, som nu gör vad de tidigare gjorde med Band of Brothers, dvs en autentisk miniserie som skildrar verkliga personer och verkliga händelser som dokumenterats under andra världskriget. Medan BoB handlade om det fallskärmsjägarkompani som i slutändan kom att vara de första att inta Hitlers örnnäste i Brechtesgarden, och därmed fick bli en studie av historikern Stephen Ambrose i boken med samma namn, så handlar The Pacific om några marinkårssoldaters upplevelser i Stilla Havets skoningslösa krig mot de japanerna, baserat på två memoarer från två av huvudpersonerna i TV-serien (“With the old breed” av E B Sledge respektive “Helmet for my pillow” av Robert Leckie.)

Guadalcanal var extremt strategiskt viktig, eftersom japanerna började anlägga en flygbas på ön, och därmed kunde skära av Australien från USA. Därav gick de allierade till en första motoffensiv och gjorde sin första landstigning för att erövra flygbasen. Japanerna blev något förskräckta av att bli anfallna och övergav basen och retirerade in i djungeln, vilket ledde till att man i ca sex månader försökte ta tillbaka flygplatsen i skoningslösa strider.

Men historien kunde vänt redan den andra kvällen, vilket finns med i en scen i första avsnittet av The Pacific. Marinkårssoldaterna sitter och skrattar nattetid åt ett sjöslag som pågår i bukten norr om ön, det första slaget vid ön Savo. Dagen därpå fastnar skrattet i halsen, för av hela den samlade allierade flottan och alla landstignings-, transport- och underhållsfartyg syns inte längre ett spår och marinkårssoldaterna finner sig övergivna på Guadalcanal, med bl a bara fem dagars mat.

Vad som hände var att japanskt flyg störde landstigningen, vilket fick de allierade att oroa sig för sin hangarfartyg, vilka de därmed drog undan från området. Kvar fanns en eskorterande eskader med fartyg och hundratalet transportfartyg. Japanerna var i sin tur livrädda för hangarfartygen, och gick först till anfall med sin flotteskader nattetid, då flyget inte kunde verka. Och de besegrade de allierades eskort, och sänkte bland annat fyra kryssare till botten på vad som med tiden fick namnet Ironbottom Sound, pga alla de sjöslag som de följande månaderna utspelade sig norr om Guadalcanal.

Men här kommer felbeslutet.

Den japanske befälhavaren trodde att hangarfartygen fanns kvar i området, och vågade därför inte stanna kvar utan retirerade i skydd av mörkret. Hade de inte gjort detta hade de kunnat sänka i princip hela de allierades landstignings- och transportkapacitet till botten och ändrat hela utgången i striderna kring Guadalcanal, rent av kvävt dem redan andra natten, och i slutändan skurit av Australien och antagligen vunnit hela kriget i Stilla Havet.

Ett enda felbeslut, baserat på brist på information. Brist på korrekt information är iofs inte något ovanligt i krig, men detta är ett konkret exempel där ett enda lokalt beslut av en enda befälhavare förändrade världshistorien.

Istället följde sex månader av ursinniga strider på och kring ön medan japanerna och de allierade omväxlande skickade in förstärkningar.

Det finns en lärdom här, och den handlar om att ha korrekta beslutsunderlag. Detta går att tillämpa på det mesta, för utan korrekt beslutsunderlag är det stor risk att man gör fel beslut, trots att man hade chansen att vinna allt.