I ett första utslag hos Allmänna Reklamationsnämnden så hålls inte norska Acta som ansvarig för att ha gett ut dålig eller felaktig information till de kunder som dels förlorade investerade pengar i härvan, och dels landade med en nettoskuld.
Utan att ha läst själva underlaget så får man förmoda att det funnits finstilt text om risker. Vad som är lite speciellt är att kunderna har investerat i Lehmanobligationer med låg ränta, men för att få någon attraktiv avkastning har kunderna genom investeringen också belånat sig. När Lehman kraschade blev de inte bara av med investerade pengar, utan blev också skuldsatta.
Vad kunderna i princip gjort är att ha skapat var sin egen hedgefond, men till skillnad mot om man köper andelar i en hedgefond så har de själva blivit sittande med hela ansvaret för skuldsättningen. Och till skillnad mot en hedgefond så har de själva fått ta ansvaret för förvaltningen, och alltså inte sett vart det blåser och avslutat positionerna. För ända sedan Bear Sterns gick under borde “vem som helst” sett vart det blåste, iaf de som ville leka hedgefond. Men även många hedgefonder har gått i graven. Vilket i sig är intressant, mer om det i ett senare inlägg.
Nu är förstås föreningen för grupptalan mot Acta mäkta upprörda och besvikna, även om de ägnar sig åt psykologisk förhandling och tror att något av alla de andra ärendena skall ge annat utslag. Men det är svårt att avsäga sig det egna ansvaret när man skrivit på utan att läsa eller förstå det finstilta. En underskrift är en underskrift. SvD använder rubriken “lurade sparare“, men frågan är vem som lurat dem. Enligt ARN har de lurat sig själva.
Det finns dock två andra parter man kan rikta in sina juridiska ansträngningar på. Nämligen ratingbolagen Moodys och Standard & Poor, som gav Lehman och Lehmans obligationer bästa rating. Vilket bevisligen var helt fel. Så man kanske skall rikta sin ilska och energi mot dessa istället för mot Acta, som informerat om riskerna. Vad Moodys och Standard & Poor gjort var ge ut bevis som säger “det är riskfritt att investera i Lehman, så riskfritt något kan vara“.
Men visst, de som satte pengarna hos Madoff istället för Acta blev iaf inte sittande med en skuld.
Lite lärdomar, läs det finstilta och titta speciellt efter ord som hävstång, skuldsättning, risk, lån etc. Förstår du inte det finstilta, investera inte. Och acta er för att skriva under avtal ni inte förstår.
Sätt nu efter Moodys och Standard & Poor istället. De vilseledde och fortsätter vilseleda miljontals människor världen runt. Fast de har nog en mur av advokater som kan skydda dem.
6 kommentarer
Jag är en av de drabbade. På en direkt fråga om vad jag som mest kan förlora, ljög Actas rådgivare mig rakt upp i ansiktet. De stora förlorarna är de seriösa kapitalförvaltarna. Det finns inget konsumentskydd när man låter Acta ljuga om riskerna och ARN tillåter det. Jag vill, efter det jag upplevt och ARNs utslag i 10 av fallen, alla att gå till en kapitalrådgivare vare sig det är på en oberoende kapitalförvaltare eller bank. Det finns inget konsumentskydd. De kan ljuga dig rakt upp i ansiktet och komma undan med det. Du måste själv skaffa dig komptens nog att läsa och förstå ett 146 sidors börsprospekt på engelska. Då behöver jag ju inte kapitalrådivarens hjälp utan går min egen väg. Då skulle jag ha mig själv att skylla.
Trist. Problemet är väl dock att det inte går att bevisa att rådgivaren ljög, om man nu inte haft det inspelat, därav ARN:s utslag.
Precis, ord kommer att stå mot ord. Jag är medveten om det problemet. När allt uppdagades för 1 1/2 år sedan konfronterade jag min rådigvare. Han säger att han inte kommer ihåg vad han svarade på mina upprepade frågor. Dock säger han att risken var ju så liten…. Jag frågade inte om hur små riskerna var. Jag frågade om hur mycket som jag som mest kan förlora d.v.s worst case. Som sagt…han kommer inte ihåg… I och med ARNS beslut har jag helt förlorat förtroendet för tillämpningen av "rådgivningslagen". Det är min bestämda övertygelse nu att jag och alla andra gör bäst i att acta oss från alla kapitalrådgivare oavsett om det är oberoende eller tillhör en bank. ARNs beslut har nu satt standarden.
Nej, ingen större vits med rådgivningslagen om inte rådgivare kan ställas till svars för dåliga råd.
För andra läsares skull så innebär svenska rådgivningslagen att rådgivare endast kan beläggas med ngt ansvar för rådgivning om det ingåtts ett (skriftligt) avtal om rådgivning. Allt som skrivs på Internet sker t ex utan ansvar.
Men inte ens då behöver rådgivaren alltså stå för de dåliga råden verkar det som.
Konsumenternas Bank & Finansbyrå skriver på sin hemsida gällande ARNs beslut:
"I de fall där rådgivningslagen hittills tillämpats kan vi konstatera att det är svårt för konsumenterna att visa att rådgivningen varit vårdslös. Även när rådgivningen bedöms som vårdslös är det svårt att visa att de lidit ekonomisk skada på grund av rådgivningen."
Acta försökte sälja denna produkt till oss. Försäljaren ("rådgivaren") sade gång på gång och som svar på direkta frågor att det inte fanns någon risk att förlora mer än insatsen. Inte förrän vi uttryckligen frågade vad som hände om utgivaren av obligationen gick i konkurs sade hon att man kunde förlora hela den lånade beloppet också, men att sannolikheten var så liten att det inte kunde hända.