Hjältarna i Knivsta

Sveriges Radios Vetenskapsradion sände tidigt i december en bra introduktion till peak oil, som är väl värd att lyssna på. Extra intressant är att lyssna på två strutsar från den svenska Energimyndigheten. Som bekant stoppar Sveriges myndigheter och regering huvudet långt ner i sanden när det gäller peak oil. Men det är en annan sak att lyssna på de ingrodda stofilernas mässande. Argumentationen som respons på att vare sig Norge eller Danmark kommer ha någon olja att exportera framöver är att “då får vi köpa från någon annanstans, och marknaden löser det där”. Dvs man behöver inte göra något, och just lilla Sverige kommer unikt nog alltid kunna köpa olja oavsett hur lite exportolja det finns att tillgå.

Visst löser marknaden det. Genom att göra oljan så dyr att vi inte kan köpa någon olja. Annars är det antagligen bara 20 år kvar tills det inte finns någon exportolja alls kvar att köpa.

Så vi kan iaf från regering och myndigheter inte förvänta oss några som helst åtgärder, eftersom regeringen lyssnar på Energimyndigheten som lyssnar på IEA, som gör sitt bästa för att förneka peak oil, eller oljetoppen som det kanske kan heta på svenska.

En lösning top- down kan vi alltså inte förvänta oss. Men man måste ju inte göra som staten säger. Saker kan lösas bottom-up också, vilket det finns ett utmärkt exempel på i Vetenskapsradions program.

Eller lösning och lösning, åtminstone åtgärder för att mildra effekterna.

Jag pratar här om Fredrik Sjöberg (m) och Boo Östberg (c) i Knivsta kommun, som minsann inte tänker sitta med armarna i kors. Istället är det konkreta åtgärder som har tagits. Det står mer att läsa på Knivsta kommuns hemsida, under Framtidens Knivsta, t ex kommunens energiåtgärder.

Ett litet citat är på sin plats:

“En energiplan håller just nu på att arbetas fram av politiker och tjänstemän i kommunen. Ett förslag ska presenteras under våren 2010.
Arbetet fokuserar på områdena transporter, lokal matproduktion, lokal energiproduktion, energisparande och energismart byggande och boende.”

Rent konkret handlar det om rätt enkla åtgärder. Visserligen får kommunen pga Arlanda Flygplats inte uppföra större vindkraftverk i kommunen, men har åtminstone köpt ett eget verk i Skåne som levererar all den el som den kommunala verksamheten förbrukar. Kommunen är därmed tills vidare hedgad mot stigande elpriser, och elbesparingar minskar inte bara utgifterna utan kommer rent av ge inkomster för kommunen.

Andra enkla åtgärder är t ex byggandet av cykelbanor, fossilfri fjärrvärme (till skillnad från fossil-Göteborg), biogas från sopor och avlopp mm. Samtliga kommunens personbilar kan också köras på alternativa bränslen, även om man antagligen kan förvänta sig brist på även dessa bränslen när oljeproduktionen faller på allvar. Man diskuterar också möjligheten till kolonilotter i anslutning till bostadsområden, för att öka möjligheten till egen matproduktion.

Det här rör sig alltså om en politik som drivs av (m)oderaterna och (c)entern. Kanske inget man väntar sig av moderater, men de kan alltså också tänka på en hållbar framtid. Så länge de inte sitter i riksdagen alltså. I intervjun i Vetenskapsradion så bryr de sig inte om att de kanske pga detta inte blir omvalda, och menar att om man inte kan ta nödvändiga framtidsbeslut av oro för att inte bli omvalda så skall man inte ägna sig åt politik. Tyvärr så blir man ju just pga detta inte sällan just inte omvald, och ordningen återställs.

Men jag måste ändå påtala att Knivstas storhet beror på geografin. För många kan nog Knivsta anses som en lokalisering på landet, även om det bara är fem mil till Fjollträsk. Man ligger alltså i vad jag brukar kalla “yttre hästgårdsbältet”. Rätt genom lilla centralorten Knivsta går järnvägen, med bara tio minuter till Sveriges sjätte största stad, Uppsala, och 28 minuter till själva centralen i Fjollträsk. Dessutom bara minuter till den tämligen stora arbetsplatsen Arlanda.

Nu kan man förstås inte vänta sig att Arlanda kommer fortsätta ge fler arbetstillfällen när flyget minskar i spåren av peak oil och medföljande ekonomiska kriser, men utmärkta kollektiva pendlingsmöjligheter till både Uppsala och Stockholm borde vara tillräckligt för den lilla kommunen, som annars inte verkar ha något tydligt näringsliv. Det rör sig alltså mest om en pendlingskommun, men också den kommun som hade störst befolkningstillväxt i Sverige 2008. Antagligen pga de utmärkta kommunikationerna. Befolkningsökningen har förstås inte skonat kommunen från skenande bostadspriser. Man kan inte få allt. En någorlunda nyproducerad normalvilla ser ut att kosta runt 3 miljoner SEK i Knivsta, vilket är dyrt för Sverige, men antagligen inte speciellt dyrt för att vara 28 minuter från Centralen i Stockholm.

Samtidigt som ett lokalt näringsliv förstås ger arbeten, så är det viktiga för en kommun att invånarna har arbete, inte var de har arbete. Bolagsskatt och moms är som bekant inte något som tillfaller kommunen, som får nöja sig med kommunalskatten.

Den lite mindre orten Alsike ligger ungefär 4km från Knivsta centrum, och är alltså liksom hela centralorten Knivsta inom cykelavstånd från kommuncentrum, något som förstås också gäller områdena ute på landsbygden runt de två orterna. Från Alsike är det dessutom bara ca 1 mil att cykla in till Uppsala, så man är inte ens nödvändigtvis beroende av tåget.

Själva centralorten Knivsta är dessutom inte större än att man faktiskt kan gå överallt. På sin höjd är det 2km från ena ändan till andra, dvs 20 minuter till fots eller för den delen 5 minuter med cykel. Centralorten, med sina ca 7000 invånare, ser i övrigt ut att ha all nödvändig service undantaget sjukhus och full gymnasieskola, vilka man hittar 10 minuter bort i Uppsala.

Överlag verkar Knivsta-Alsike vara väl positionerat ur hållbart pendlingsavstånd. På nedsidan blir ökad arbetslöshet pga att många antagligen jobbar på Arlanda, och frånvaron av ett näringsliv som är väsentligt efter peak oil. Man kan godtyckligt jämföra med t ex Falkenberg som har både hamn och järnväg, och alltså kan gynnas när landsvägstransporterna minskar framöver. Falkenberg ligger dessutom i en jordbruksbygd, och har väsentliga jobb inom förädling av jordbrukets produktion, dvs mat.

Utan att någonsin varit norr om Kungsängen så verkar dock Knivsta på pappret och på radion vara en bra plats att bosätta sig för den som oroar sig så smått över peak oil och är bunden till Sveriges baksida och Stockholm eller Uppsala.

Åtminstone styrs inte kommunen av politiker som stoppar huvudet i sanden, utan av vardagshjältar som vågar ta beslut som går mot business as usual.

Knivsta kanske tids nog kan stå som en god förebild för framtidens samhälle, men det återstår förstås att se om politikerna får fortsatt förtroende i valet 2010, eller om de plockas undan till förmån för några som talar om evig tillväxt och att det inte finns något att oroa sig över.

I övrigt verkar man i Knivsta i snitt ha Sverige tredje rikaste dollarmiljonärer, efter Älvkarleby och Danderyd.

//Hälsningar från framsidan av Sverige